Det finns en sida hos mig som är extremt naiv. Den sidan tog alldeles precis överhanden. Jag spelar som ni vet på Lotto varje lördag. Den här veckan hade jag ”fullt upp” så jag glömde kolla om det ”blev nåt”. Idag läser jag på löpet att lördagens miljonvinnare ännu inte hört av sig. Då sätter den in, naiviteten. Det spelar ingen roll att lotten var såld i Norrköpingstrakten, att jag har spelat med spelkort eller ens att sannolikheten är mikroskopisk. Jag tänker ändå motvilligt att det finns en chans, om än liten. Men den finns.

Loggar med skakande händer in på Svenska Spel och letar mig fram till resultaten. Här är jag så nervös att jag nästan kräks. Svetten rinner ner för ryggen. Klickar på ”mina avgjorda spel” och ser att jag faktiskt har vunnit den här gången. 21 kronor.

Jag vet att du är glad, det har jag sett på din statusrad, och alla bilder från någon bar. Där verkar du glad. 

Freakin poetic!

Operan har gjort en ganska rolig grej de kallar känsloplaneraren. Välj till- och frånkänsla och du får ett musikstycke som illustrerar denna resa. Jag valde från ”lugn” till ”fullkomlighet”.

Vi illustrerar detta med en thaibiffsallad jag slängde ihop förra veckan.

Ni kanske inte ser det på bilden. Men det vita ansiktet lite till vänster om mitten är Jonathan Johansson som gästar Shout Out Louds under gårdagens konsert.

Låt: Impossible!

Ja, rubriken säger allt. Nu går jag och hämtar ut mina boots hos skomakaren.

Simma lugnt.