Mitt halvestniska hjärta bultar och bankar för den här filmtiteln. Älskar vokalslöseriet framför allt.
Dom borde sälja lite överflödiga bokstäver för att få bukt med finanskrisen. Det ska jag säga till farmor.
Idag ska jag för första gången besöka en kotknäckerska i Hornstull. Jag ser såklart fram emot det med skräckblandad förtjusning. Undrade lite hur hon såg på saken, så jag ringde upp.
– Jo, det ska väl bli trevligt. Ungefär som vilket besök som helst antar jag, svarar Kotknäckerskan.
Spänningen stiger.
Det finns en man utanför fönstret till mitt kontor som (uppenbarligen) inte bara jobbar med att blåsa löv. Han älskar även sitt jobb så till den milda grad att han gärna utför det på exakt samma plats i en månads tid.
Frågor jag ställer mig:
1. Var kommer alla löv ifrån?
2. Blåser han bara runt dom?
3. Vem är han?
4. Är det ett practical joke, en ”blåsning”?
5. Hatar han mig?
6. Vad pratar han om vid middagsbordet?
7. Om och när blir han ”klar”?
Tills dess lyssnar jag iallafall på den här.
Nu ska jag ta och värma på min fabulösa matlåda i form av en korvpasta. Det SJUKASTE av allt är att Sandra OCKSÅ har med sig korv.
Ni tänker såklart någonting i stil med ”alltså vadå, korv och pasta. Fett onyttigt. Massa kolhydrater och grejer, killen kommer bli ett fetto”. Men det ni inte har med i beräkningarna då är att jag (Pelle Tamleht) ska spela squash om ganska exakt tre timmar.
IN YOUR FACE!
|
|
