Igår släppte Spotify sajten Year in Music där du kan räkna ut hur mycket musik du har lyssnat på under 2015, tillsammans med vad du har lyssnat på och när. Jag fastnade vid första siffran redan.
89 000 minuter musik, är inte det helt sjukt mycket? Om man drar bort tiden jag sover (ciiiirka en tredjedel) så är det över 25% av min (vakna) tid.
Detta gör mig stolt, glad och tacksam. Inte minst för att min mest spelade låt var Himlen är nära.
En av försommarens stora snackisar var Gustaf Noréns avsked från Mando Diao, kommunicerat i ett direktsänt Breaking News.
Nu är Gustaf tillbaka med ett nytt projekt på Soundcloud, MA. Eller egentligen det något mer svårstavade ΔΔ * Δ. Det första släppet Queen of Everything är till synes (och höres) inspelat vid en bäck och kommer i tre versioner: vanlig, vokal och ukulele.
Kanske Sveriges just nu intressantaste musiker. Lyssna ovanför eller här.
Spola fram till 22:20
Igår gjorde Gustaf Norén, fd sångare i Mando Diao, kaos i rutan och sopade banan med såväl Kleerup som Nordpolen sett till konstig stämning. Det är sällan man ser F&F tappa tråden, men det gjorde de igår.
Tidigare under dagen landade beskedet om Gustafs sorti från Mando Diao som en liten bomb i popmusiksverige. Eller stopp, Gustaf avbryter redan här och menar att detta är en motsägelse i sig och att det första man måste göra är att reda ut vad Mando Diao egentligen är.
”Mando Diao är som två stenar – jag och Björn – som slås mot varandra och skapar gnistor. Utan den ena är det bara en sten som slår i luften.”
*illustrerar en sten som slår i luften*
Han börjar sedan dirigera intervjun, och leder Filip & Fredrik på en snårig stig genom Dalarnas skogar. Frågor besvaras med undvikande ”vi kommer säkert komma fram till det senare” och rena Goddag Yxskaft. Samtalet kulminerar i citat som:
1. ”Min bil är mer emotionell.”
2. ”Jag har aldrig velat göra någon sorts musik, jag tycker det är obehagligt.”
3. ”Nu har jag mycket feber. Men jag skulle raka mig innan jag kom hit. Gick till ICA, köpte rakgrejer. Men det fanns ingen after shave. Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.”
4. ”Jag har ju lite preparat i kroppen också, men det var en portal till en annan tid.”
5. ”Jag har alltid sett musikkonstellationer som ett sår.”
Intervjun avslutas med att Gustaf beskriver att hans nästa projekt är att spela in musik på ett berg, varpå samtliga deltagare + Linnéa Wikblad äter glasstårta. För att fira ett stycke svensk tv-historia? Jag tror det.
Glöm Ivanhoe. Njut istället av ögonblicket då en av Sveriges största artister slår publikrekord på Ullevi. Hoppas ni hade en underbar Nyårsafton och sånt.
För knappt fyra år sedan träffade jag Eliot Sumner i ett hotellrum i Göteborg. Då hette hon I Blame Coco och hade precis släppt sin debut. Sen följde en massa turnerande innan det blev jättejättetyst i cirka tre år. Idag kom hon tillbaka!
Denna gång under sitt riktiga namn, och med ett något annat sound. Men hej Eliot, fan vad kul att du är tillbaka!
|
|
