Spola fram till 22:20
Igår gjorde Gustaf Norén, fd sångare i Mando Diao, kaos i rutan och sopade banan med såväl Kleerup som Nordpolen sett till konstig stämning. Det är sällan man ser F&F tappa tråden, men det gjorde de igår.
Tidigare under dagen landade beskedet om Gustafs sorti från Mando Diao som en liten bomb i popmusiksverige. Eller stopp, Gustaf avbryter redan här och menar att detta är en motsägelse i sig och att det första man måste göra är att reda ut vad Mando Diao egentligen är.
”Mando Diao är som två stenar – jag och Björn – som slås mot varandra och skapar gnistor. Utan den ena är det bara en sten som slår i luften.”
*illustrerar en sten som slår i luften*
Han börjar sedan dirigera intervjun, och leder Filip & Fredrik på en snårig stig genom Dalarnas skogar. Frågor besvaras med undvikande ”vi kommer säkert komma fram till det senare” och rena Goddag Yxskaft. Samtalet kulminerar i citat som:
1. ”Min bil är mer emotionell.”
2. ”Jag har aldrig velat göra någon sorts musik, jag tycker det är obehagligt.”
3. ”Nu har jag mycket feber. Men jag skulle raka mig innan jag kom hit. Gick till ICA, köpte rakgrejer. Men det fanns ingen after shave. Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.”
4. ”Jag har ju lite preparat i kroppen också, men det var en portal till en annan tid.”
5. ”Jag har alltid sett musikkonstellationer som ett sår.”
Intervjun avslutas med att Gustaf beskriver att hans nästa projekt är att spela in musik på ett berg, varpå samtliga deltagare + Linnéa Wikblad äter glasstårta. För att fira ett stycke svensk tv-historia? Jag tror det.
