Det är dags för den stora finalen. WAWAWAAAA!!!!!!

Den här videon är som en sammanfattning av allt det jag har gått igenom de senaste 23 dagarna. Den innehåller så många lökiga element att jag nog aldrig kan räkna upp dem, men här är ett försök:

Till att börja med är låten gigantisk, den är så dramatisk hela tiden och på så många olika sätt. Dessutom är både låten och videon så orimligt långa, det tar aldrig slut och det händer mer och mer hela tiden (och då är låten dessutom fem minuter kortare i videon än på skivan). Sen naturligtvis innehåller den en story om omöjlig kärlek mellan två skönheten och odjuret-figurer, en motorcykel, polisjakt, blixtar och dunder, ett slott, gotisk känsla, kyrkogård, lurkande i buskar, en sångare i monstersminkning och långa lösnaglar, död, regn, springa i skogen i cape, tillbakablickar, glömda medaljonger som betyder nåt, kandelabrar, vin ur bägare, insikter genom speglar, möbler som mystiskt flyttar på sig och/eller svävar, bada badkar med kläderna på, en misstänksam kommissarie, en gigantisk säng med mycket tyg runt, tjejer som ligger med varandra, en spåkula, en utseendeförvandling pga den stora kärleken och en åka på hojen in i soluppgången. Herregud det tar aldrig slut, den här videon är perfekt.

Det enda lilla jag saknar är en redig explosion som sätter eld på slottet i slutet, eventuellt en barnakör. Men egentligen finns inget att klaga på. Speciellt inte när texten innehåller raden: Will you hold me down with holy water if I get too hot? Per-fek-tion!!!!

God jul mina vänner, här är Meat Loafs I’d do anything for love:

Jag har alltid varit ”emot” Backstreet Boys, för någon gång på 90-talet fanns det en period när både BSB och Take That var aktuella och då var man som äkta fan girl tvungen att göra att val. Ni vet redan vems sida jag stod på. Men en sak måste jag ge BSB: inget annat pojkband NÅGONSIN har lyckats använda, utveckla och fullända pojkbandsgesterna med samma glänsande perfektion. Jag tror tricket ligger i att alla är med hela tiden. Även om Brian eller A.J. har ett solo så står Kevin, Howie och Nick och gestikulerar som om deras liv hängde på det. De är så inne i det de körar att jag blir helt hypnotiserad. Och även här är det näst intill omöjligt att välja lökig video, de är prinsar av lökighet de här killarna (kungen kommer naturligtvis imorgon) – och på alla himla fronter!

De har liksom gjort allt!

De har varit robotar i framtiden i Larger than life:

De har dansat stoldans i As long as you love me:

De har varit varulvar och mumier och dansat i världens härligaste 90-tals goth-miljö i min favoritvideo Everybody:

De har haft de vedervärdigaste frisyrerna i boybandhistoria, ja till och med värre än Justin Timberlake, i I’ll never break your heart (asså A.J.s ”skäggkonst” genom åren…!):

Och egentligen borde jag kanske välja Anywhere for you för att just visa på deras mästerlighet i att gestikulera i grupp:

Men nej. Valet landade på den EPISKA Quit playing games (with my heart). Ni som vet, ni vet. För er andra, spola fram till 2.15 för det som förändrade spelreglerna för pojkbandvideos for-freaking-ever:

(Och för er hardcore fans, jag vet att Back for Good kom ut sju månader före den här med en liknande scen som dessutom är megamycket bättre, för att inte tala om Jason i Pray-videon två hela år tidigare. Men BSB tog hela grejen femtioelva steg längre. Tyvärr. TT 4-ever bitchezzzz!!!!!!!!!)

Att Ace of Base skulle vara med i den här julkalendern stod klart från första början. Jag liksom ca alla andra var ett enormt fan och en av mina största höjdpunkter i karriären var när jag fick intervjua Jenny Berggren i en hel timme (insert eeeextremt skrytsam min). Men när man har ett band som köpte upp hela Indiskas lager av spirituella symboler och medföljande handgester på 90-talet blir det svårt att välja lökigaste video. Jag hade egentligen kunnat ta precis vilken som helst av deras fantastiska prestationer. Men till slut landade mitt val på The Sign. Varför undrar ni så klart. Jo. Det. Ska. Jag. Säga. Er.

1. För att detta är låten jag mimat till flest gånger i mitt liv. Ninni var Malin och jag var Jenny och vi hade till och med en koreografi. Och jag ägde låten på cd-singel och det var fett.

2. För jag fortfarande tycker det är kul att så många felhörde texten och sjöng I saw the sun, vilket fortfarande verkar vara fallet om man skriver in ”Ace of Base I saw the” i rutan på youtube.

3. Och detta är huvudanledningen: för att Ulf Ekberg är så himla dansig genom hela videon.

Vi är ju vana vid att tänka på honom lite mer så här om en formulerar-det-lite-vagt-och-intetsägande-men-ni-fattar-vad-en-menar-hum-hum:

Men i The Sign-videon är han som förbytt. Han tar i så de blonda slingorna viner åt alla håll. Han dansar och dansar och dansar. Även om han står i bakgrunden nästan hela tiden så kan jag inte sluta fnissa åt hur mycket han också såg The Sign:

Jag känner att han såg The Sign så mycket att jag föreställer mig att det nog är han som voltar runt genom videon i de här sekvenserna:

Även Jonas såg The Sign, men inte riktigt lika många gånger som Ulf:

Det har varit mycket snack om Bonnie Tylers Total Eclipse of the Heart med den där spexiga literal-versionen som delades till leda på internettet. Men glöm då inte den ljuvliga I Need a Hero. Och helvete var Bonnie behöver en hero här, hon är i trubbel.

Tre galna cowboys har satt eld på hennes hus:

Galna cowboys i UV-belysning:

Galna cowboys med lasson som omringar Bonnie och är på väg att äta upp henne:

Och den dramatiska kvinnokören oooar som ugglor genom hela låten:

Och precis när vi tror att Bonnie är rökt (vsg 031!) så dyker han upp! I vita kläder, på en vit häst med en pickadoll i högsta hugg:

Hur ska det gåååååå:

Den här låten är så vansinnigt ägig så att den har en så här härlig video med några av mina bästa ingredienser är ren och skär videolycka för denna 83:a.

Vi snackar blixtar, ett slott (vad räknas som ett slott?), en motorcykelolycka, inzoomningar på brinnande stearinljus, Céline i vit spetsklänning som ligger i sängen och saaaaaknar.

OCH EN SÅN HÄR SÄNG!!!!

Och egentligen händer inte så mycket mer än att Céline springer och stänger igen fönster som slås upp av vinden och får alla miljarder vita tyger att fladdra dramatiskt. Hon släpar sig runt i rummet och tar på föremål som påminner henne om honom och medan hon borstar håret får vi dessutom se hans skugga:

Känsligt värre.

Aaa just det, hon ser honom i spegeln också..

Det här får henne så klart att börja springa runt i slottet och leta efter honom. Detta leder oss in på mina tre favoritgrejer i videon.

1. När Céline springer i korridoren – det har kommit upp förr här i kalendern – men asså KORRIDORDRAMATIK ÄR DEN BÄSTA FORMEN AV DRAMATIK!!!

2. Célines acting skills. Genom hela videon jobbar hon mycket med sin brynföring, men det bästa är när hon kysser honom medan kameran åker runt dem och han plötsligt försvinner och hon liksom får stå och kyssa luften:

3. Spökkillen åker motorcykel inne i slottet. Så rebelliskt och spännande på samma gång även om han tar ansvar nog att ha hjälmen på sig. Man kan ju inte ta vilka risker som helst.