Med en tankeväckande förmåga att underhålla och uppröra över punk-pulserande post-trap-produktioner har Nadya växt fram som en av Sveriges mest spännande förmågor, en förmåga vi uppenbarligen bara har skrapat på ytan av. Nu debuterar nämligen artisten en The Smiths-cover, där hon för första gången står bakom produktionen själv.
Den åldrade gruppens frontman Morrissey bär kanske på en relevans som, år 2015, borde bestridas lika mycket som de vegangrupper han säkert tillbringar sin tid i på Facebook. Nadya är däremot en egensinnig talang som Sverige och världen borde ha omfamnat vid det här laget. Nog för att hennes musikvideos har erbjudit en viss internationell standard, men när hon nu tolkar misäroden Heaven Knows I’m Miserable Now är främst en dunkel, säregen och nästan new age-doftande pop-atmosfär påtaglig och medryckande – likt en mytisk dimma där Nadyas röst skär igenom. Kanske inte det första jag hade väntat från en med fallenhet för adrenalinsinnade revolter till låtar.
Medan den brittiska rockens sista dryga kvarlevnad stapplar hem full och olycklig på en alternativ britrock-låt, ger Nadya den ett nytt djup med en ljudbild lika förtrollande som hjärtskärande – vilket jag som The Smiths-pessimist är helt okej med. Om jag är såld på idéen att Nadya kanske börjar omfamna mer Enya-liknande influenser i framtiden? De mest spelade låtarna i mitt iTunes-bibliotek vittnar om det.
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.