Sommaren har börjat gå mot sitt slut när augusti räknar ner sina dagar och den annalkande hösten kryper allt närmare inpå våra medvetanden. Med det sagt finns det inget bättre tillfälle än BeatGenerationens återkomst efter ett uppehåll under sommaren. För er som har missat är detta segmentet där jag varje vecka lyfter fram musikaliska verk som låter producenten skina likt instrumentaler och remixer. Så låt oss nu glömma de senaste månadernas radioplågor och istället välkomna det dansanta vemodet.

Cyril Hahn – Open feat. Ryan Ashley

Under de senaste åren har namnet Cyril Hahn blivit synonymt med briljanta interpretationer av moderna pop och RnB-låtar. Han härstammar från Schweiz djupaste housegrottor och trädde fram på andra sidan Atlanten under Kanadas hiphop-renässans. Nu är han åter tillbaka med en ny låt och de som håller hans remix av Solange – Losing You nära hjärtat lär bli lyckliga då detta tillskott flöder i samma ven. Open med Ryan Ashley har en ljudbild som tycks bygga upp den färggladaste av mörka skogar där blixtrande varelser trippar fram likt strobes på fötter. När orden ”my heart” väl börjar eka bland träden har skuggornas väsen redan förtrollat dig och då verkar en flykt allt mer avlägsen, om du någonsin skulle vilja det vill säga.

Mila J – Smoke, Drink, Breakup (L-Vis 1990 Remake)

RnB-sångerskan Mila J:s singel Smoke, Drink, Breakup var en tämligen ljummen historia i genrens mest klassiska manér som inte alls fångade den dramaturgi titeln utlovad. Tur nog är dramatik nyckelordet när producenten L-Vis 1990 remixar låten. Den väntade känslostormen efter en blandning av rökbara droger, alkohol och traumatiska förhållanden fångas här perfekt genom allt från en tung basgång till ett klockspel smygandes längsmed nytolkningens interiör. Att alla synthar sedan spelar sin roller fenomenalt är väl väntat när vi talar om en av grundarna bakom det inflytelserika skivbolaget Night Slugs. Vill du höra mer från L-Vis – vilket jag antar – rekommenderas denna nattliga kärleksförklarning till Sade.

Cliff Martinez – The Knick OST

När jag förra veckan skrev om den nya tv-serien The Knick prisade jag främst musiken vars malplacering fångade den smutsiga början på 1900-talet likt inget annat. Bakom detta soundtrack finner vi Cliff Martinez; känd från sin tid i Red Hot Chili Peppers och andra musikaliska bidrag till filmer som Drive. Delar av hans ambienta synthunder finns nu att streama här och ifall det inte är nog att övertyga dig om att The Knick är en serie värd att följa, ja då vet jag inte vad. Det finns nämligen inte mycket i tv-väg just nu som kan toppa en injicering av medicinsk kokain mellan tårna till ovanstående låts klimax. Det där var i övrigt en scen från serien och inte en uppmaning till bruk av narkotika även fast denna musik säkerligen skulle göra sig passande i såna sammanhang – tror jag.

Denna vecka släpper vi all fokus på omvärlden och blickar istället över Sverige och våra grannländer. Nya tolkningar av Avicii, Sad Boys ultimata briljans och melodier med en retrospets när Beat Generationen återvänder.

Att beskylla grabbarna i Sad Boys för att göra cloud rap skulle inte göra deras musik rättvisa. Yung Leans första låtar bottnade kanske i subgenren men för varje låt bredder de ut sina egna vingar, vilket har resulterat i bättre musik. En av de viktigaste faktorerna i detta är producenten Yung Gud som ligger bakom sånger likt Gatorade och Kyoto tillsammans med kollektivets rappande frontman. De absoluta höjdpunkterna är dock när Gud inte låter en instrumental nå in ett bås och istället får kreativiteten flöda fullt ut. Vi väntar ännu på hans beryktade EP och förra veckan gjorde han det inte enklare med fenomenala Crushed; en samling spökliknande synthar och lågt pitchade röstsamples med en tungt gungande bas. Jag kräver att Sverige lär sig göra vettiga skräckfilmer och anställer denna producent för soundtracket.

Det finns talanger, sen finns det multitalanger. Dalabarnet Dayn från industristaden Borlänge skapade för några år sen dubstep så pass smutsig att kloakråttorna var tvungna att hitta ett nytt hem. Men det var då – nu är han tillbaka med ett nytt projekt under namnet SLVRFNG (en hieroglyfisk flört med tecknade Silverfang, tror jag?) som är långt ifrån alla fördomar du kan tänkas ha om dubstep. Låten Wavebreaker börjar likt ett högt pitchat hommage till Moments In Love (av avant-gardesyntharna i Art of Noise) för att sedan dränka oss i en flod av melodisk 80-talsnostalgi. Vad som startade likt några vågor sluter upp i den perfekta synthstormen. Besök producentens Soundcloud för mer av samma valör och förvänta er ett mixtape inom en snar framtid.                  

Det var den ständigt pålästa Malin Wester som öppnade upp mina ögon för denna danska producent. 18 år gamla Jagan Mai har tagit sig an våran svenska världsstjärna Avicii på ett alldeles strålande sätt med denna remix av Levels. Houseeposet lämnar här Summerbursts största scen och blir istället till en tryckare av högsta kvalité, gjord för sommarnätter. När du trodde att du hade hört allt landar denna låt likt den ljuvligaste av smällar, Jay-Z kan inte relatera.