På debutalbumet American Boyfriend berättar Kevin Abstract historien om att vara svarta och gay på en road trip genom ett ständigt förändrande USA.

Likheterna mellan den unga talangen Kevin Abstract och den nu nästan mytomspunna Frank Ocean är fler än faktumet att de båda är två svarta hbtq-personer. Så före vi fortsätter är det kanske lika bra att vi får dessa likheter överstökade:

• De båda startade sin karriär i ett rapkollektiv, Ocean en tidigare medlem i Odd Future och Abstract är fortfarande en del av Brockhampton så vitt jag vet.
• Paret Christian och Kelly Clancy var en gångs Oceans managers och tycks nu ha funnit en ny talang i Abstract.
• Musiken är konventionellt okonventionell, vilket kan ha och göra med att producenten Michael Uzowuru har lagt ner en hel del tid på både Blond och American Boyfriend.
• Precis som Ocean gillar Abstract att posera med en motorcykelhjälm på sitt huvud, det lär dock nämnas att den sistnämnde debuterade stilgreppet i musikvideon till Echo.

Listan kan förmodligen göras längre men slutsatsen är fortfarande densamma: Kevin Abstract är en produkt av Odd Future, vilket han själv knappast sticker under stolen med. Texas-rapparen påstår bland annat att Tyler, the Creator räddade hans liv under en turbulent tonår med albumet Bastard, samt att Frank Oceans musik hjälpte honom att komma ut som gay.

Kampen för att få vara sitt sanna jag är en av många vi får ta del av på ett debutalbum skildrande flykten från den tragiskt sömniga och gråa förorten, med drömmar om de stora scenerna. Flykten från en oförstående familj av homofober där han själv konsumeras av den nästan klaustrofobiska känslan av att vara instängd i sig själv. Flykten från rasistiska vänner han bara vill skrika ”håll käften” åt men har inte mod nog att göra.

American Boyfriend är allt detta samt förlösningen flykten i slutändan leder till, en road trip-doftande kärlekshistoria – som Sam Mendes eller Cameron Crowe skulle kunna filmatisera – där destinationen är frihet, kärlek och rockstjärneliv, med allt vad det innebär.

På ett album bubblande av tonårens tvångsmässiga lust efter oförglömliga eskapader bevisar Kevin Abstract att även om han i grunden är en rappare med fallenhet för rnb har mer än 808s & Heartbreak format hans musik. Likt en röd linje löpande genom 90-talets indiefilmer till popmusik från samma årtal och det som följde ljuder här Coldplay, MGMT och självaste Goo Goo Dolls som de största influenserna.

Den tvångsmässiga lust efter frihet en 20 år gammal grabb – fortfarande på jakt efter den han är – kan känna absorberar under denna odyssé allt Kevin Abstract älskar och resultatet blir kanske det bästa alternativa rap rock-albumet 90-talet aldrig gav oss. Ett album där bilden av Abstract glidandes på en motorcykel genom ett American Beauty-glimrande kvarter illustrativt målas upp. 16 spår där motorn fortfarande surrar nervöst utanför hemmet till svärföräldrarna medan huvudkaraktären staplar mot dörren för att introducera sig själv som Amerikas nya pojkvän.

För medan musiken med akustiska gitarrer, munspel och orglar färglägger ett vackert sommarsceneri är budskapet betydligt starkare och mer samtida än de nostalgiska ljudbilderna. Kevin Abstract är svart, gay och pojkvännen som väntar vid dörren i ständigt förändrande USA. Precis som honom lär vi tacka Frank Ocean för det, men även hylla Kevin för att ha tagit sina influenser och skapat något helt eget där hans hittills korta historia ges liv på ett storslaget vis – vilket leder till den regniga vinterns mest befriande lyssning.

Viktigaste spåren:

1. Echo.
2. Yellow.
3. Runner.
4. Miserable America.
5. Seventeen.

Äntligen, efter tre år av väntan, verkar Tim Vocals ha funnit ett hem i skivbolaget Next Records NYC och med det flödar nu ny musik från artisten. Men först är kanske en kort introduktion på sin plats?

Det var under 2012 som en rad freestyle-videos, inspelade på en gata i klassiskt rapmanér, började dyka upp på Youtube. Där kunde vi finna en ung artist omgiven av en skrytsam crew. Men det fanns en twist, artisten Tim Vocals är nämligen ingen rappare utan en rnb-sångare som med sin röst förvandlade låtar av t ex Drake eller The Weeknd till råa skildringar av hans vardag i ett ekonomiskt nedsatt och kriminellt Harlem. Under den sommaren släppte han mixtapet Live from Harlem, som bland annat innehöll den fruktansvärt medryckande internethiten Harlem NYC, och efter det verkade en framtida karriär säkrad.

Problem med lagen skulle dock komma i vägen för Vocals som under de senaste åren har spenderat en stor del av sin tid inlåst, med några glimtar av förhoppningar till låtar släppta då och då – vilket bland annat yttrade sig i den förkrossande Next-videon där vi följer sångarens väg till häktet. Men inget konkret eller lyckobringande verkar ha kommit Vocals väg förens nu.

Sen ett kontrakt med Next Records signerades tycks sångaren vara mer dedikerad till sin ”Real N****s Bars”-rnb än någonsin tidigare, vilket manifesterar sig genom låtsläppsföljetongen #TimTuesdays där den unga förmågan briljant tar sig an några av årets största hitlåtar.

Återkomsten blev officiell förra veckan när Vocals förvandlade Where Are Ü Now till en weedode – som i varje amerikansk politikers hörlurar säkert skulle få den matsvulstiga drogen legaliserad i alla stater – och nu är det The Weeknds tur, än en gång. Ta efter Tim Vocals och det är mer än ditt ansikte du inte lär känna när The Hills remixas till en smärtstillande eskapad. Den ena stunden släpiga, andra stunden pricksäkra, rösten tar oss på en Fear & Loathing-resa genom ett Hollywood dränkt i partydroger och vi gör alla bäst i att kapitulera för euforin.

Ni längtar efter Frank Oceans nya album? Se över era prioriteringar för i november  släpper Tim Vocals sitt nya album som lär lämna ett starkt avtryck på detta musikår. 

Det stämmer att Atlanta länge har varit synonymt med sin ständigt blomstrande trapscen, men samtidigt kan ingen säga emot faktumet att den amerikanska staden även har en fallenhet för allt avvikande inom rapscenen. Medan Gucci Manes gamla protegé Young Thug polariserar signar ILoveMakonnen med OVO och Rome Fortune samarbetar med det elektroniska undret Four Tet.

Ett ”New Atlanta” har vuxit fram och en central del i det maskineriet är kollektivet Awful Records med rapparen och producenten Father som dess de facto. Sen förra året har de blivit kända för en progressiv och mångfacetterad tolkning av trap, rnb och klassisk södern rap. Bland detta tumult av det ständigt flödande utbudet från ett dussintals medlemmar finner vi Abra, en sångerska som har gått från att spela in akustiska Waka Flocka-covers i sitt badrum till en av de mest spännande drivkrafterna i detta underliga rap-avantgarde-ensemble.

Efter att ha debuterat med ep:n BLQ Velvet och låtar som Needsumbody — där den självbetitlade ”Darkwave Duchess” sjöng likt en gotisk Aaliyah filtrerad genom Lana Del Reys tungsinta barockpop — släpper Abra nu sitt första album Rose, tolv spår härstammande i oskuldens förlorande enligt sångerskan själv. Med egenproducerade beats där avskalade synthar möter 80-talsklingande oktavbaser ljuder Abras röst som endast i falsetter skulle kunna illustrera den smärtande känsla av sensuellt regnig noir hon tycks vilja framhäva. 

Vare sig det är mobilsurrande-trapaholics-balladen Tonight! eller hypnotiserande egensinta U KNO, sällan lyckas rnb-artister fånga det vemod genre kan ge upphov till så okonstlat som Abra gör, i sitt kall efter kärlek till takten av 808s. Streama Rose nedan, det är en mörk våg av ljudbilder lika mycket kokain-Miami som omslaget insinuerar, och gothpopig som musiken berättar.

DJ Khaleds favoritgrupp thestand4rd — vars medlemsskara även består av producenten Psymun och Kanye West-protégen Allan Kingdom.

Sedan Corbin gjorde succé — som Jodecis emo-coverband — under namnet Spooky Black för mer än ett år sedan har det varit framgångar efter framgångar. Frågan är ifall nya ep:n Couch Potato med Bobby Raps kan upprätthålla det imponerande flödet av denna bittra avant garde rap och rnb? 

Visst till ytan osar kanske detta nya projekt av pubertala pojksträck. Ett omslag med de två artisterna poserande i alldeles för illasittande solglasögon, inlindade i täcken liggandes över varandra på en soffa. En video där de två artisterna famlar i ett mörkt rum, ena i bar överkropp dreglandes över sig själv. Dock är detta endast ytan, för under allt det lekfulla bubblar ett dödlig äventyr i form av melankoli, hjärtekross och utanförskap — ackompanjerat av svävande trap och vemodig men dansant rnb. Den rätta sinnesstämning finner vi i Corbins sång — en balansgång med ett sammanbrott — och Bobbys fascinerande pendlande mellan screamotrap och popigt Drake-esquea falsetter. Kemin mellan de båda är påtaglig, nästintill påträngande effektiv i sin uppgivenhet.

När Drake släpper nytt stannar internet upp, och med en medverkan av Beyoncé är hysteri att räkna med. Just detta uppstod tidigare i veckan när en bit av det omtalade samarbetet Can I läckte ut bland sociala mediers flöden. Detta experimentella och minimalistiska samarbete ryktas vara en del av det kommande albumet Views From The 6, som rapparens skivbolag OVO inte verkade allt för benägna om att dela med sig av. Låten försvann snabbt men strax därefter uppstod en ny, där den okända sångaren Sal Houdini spred sin falsett över hela spåret.

Bloggar och hemsidor började snabbt sprida denna version som den kompletta, men många var ändå skeptiska. Hur kunde denna tillsynes obetydliga artist lyckas landa ett gästinhopp på en låt med två av musiks absolut största namn? Tvivlandet visade sig senare vara befogat då Houdini själv gick ut på Instagram och bad alla om att sluta sprida låten då det hela bara var en remix han hade gjort ”på skoj”. 

Är det en ursäkt värd att köpa? Kanske, samtidigt har den bristande källkritiken säkerligen varit fantastisk marknadsföring för Houdini, en Soundcloud-användare med knappt hundra följare — eller ja, det var tills hans profil mystiskt nog försvann, Drakes woes är att misstänka.

Drake har haft problem med läckor tidigare och det verkar inte vara över riktigt än, under natten började nämligen yttligare två låtar spridas. Precis som Can I verkar det bara handla om delar av hela låtar, där en gästas av den yngre RnB-förmågan Tinashe. Var låtarna härstammar ifrån är än så länge okänt, men låten Go Out Tonight låter som den första delen i en såpopera Hold On We’re Going Home avslutade. Med det sagt kan ni för nu ta del av Drakes fantastiska känsla för melodramatik nedan.