Sommaren har börjat gå mot sitt slut när augusti räknar ner sina dagar och den annalkande hösten kryper allt närmare inpå våra medvetanden. Med det sagt finns det inget bättre tillfälle än BeatGenerationens återkomst efter ett uppehåll under sommaren. För er som har missat är detta segmentet där jag varje vecka lyfter fram musikaliska verk som låter producenten skina likt instrumentaler och remixer. Så låt oss nu glömma de senaste månadernas radioplågor och istället välkomna det dansanta vemodet.

Cyril Hahn – Open feat. Ryan Ashley

Under de senaste åren har namnet Cyril Hahn blivit synonymt med briljanta interpretationer av moderna pop och RnB-låtar. Han härstammar från Schweiz djupaste housegrottor och trädde fram på andra sidan Atlanten under Kanadas hiphop-renässans. Nu är han åter tillbaka med en ny låt och de som håller hans remix av Solange – Losing You nära hjärtat lär bli lyckliga då detta tillskott flöder i samma ven. Open med Ryan Ashley har en ljudbild som tycks bygga upp den färggladaste av mörka skogar där blixtrande varelser trippar fram likt strobes på fötter. När orden ”my heart” väl börjar eka bland träden har skuggornas väsen redan förtrollat dig och då verkar en flykt allt mer avlägsen, om du någonsin skulle vilja det vill säga.

Mila J – Smoke, Drink, Breakup (L-Vis 1990 Remake)

RnB-sångerskan Mila J:s singel Smoke, Drink, Breakup var en tämligen ljummen historia i genrens mest klassiska manér som inte alls fångade den dramaturgi titeln utlovad. Tur nog är dramatik nyckelordet när producenten L-Vis 1990 remixar låten. Den väntade känslostormen efter en blandning av rökbara droger, alkohol och traumatiska förhållanden fångas här perfekt genom allt från en tung basgång till ett klockspel smygandes längsmed nytolkningens interiör. Att alla synthar sedan spelar sin roller fenomenalt är väl väntat när vi talar om en av grundarna bakom det inflytelserika skivbolaget Night Slugs. Vill du höra mer från L-Vis – vilket jag antar – rekommenderas denna nattliga kärleksförklarning till Sade.

Cliff Martinez – The Knick OST

När jag förra veckan skrev om den nya tv-serien The Knick prisade jag främst musiken vars malplacering fångade den smutsiga början på 1900-talet likt inget annat. Bakom detta soundtrack finner vi Cliff Martinez; känd från sin tid i Red Hot Chili Peppers och andra musikaliska bidrag till filmer som Drive. Delar av hans ambienta synthunder finns nu att streama här och ifall det inte är nog att övertyga dig om att The Knick är en serie värd att följa, ja då vet jag inte vad. Det finns nämligen inte mycket i tv-väg just nu som kan toppa en injicering av medicinsk kokain mellan tårna till ovanstående låts klimax. Det där var i övrigt en scen från serien och inte en uppmaning till bruk av narkotika även fast denna musik säkerligen skulle göra sig passande i såna sammanhang – tror jag.

Vid första anblick kan Spooky Black vara en artist många har svårt att ta till sig. Det finns givetvis något osmakligt med en vit grabb som i sin första musikvideo väljer att klä sig i fubu och en durag. Den tämligen viktiga uppfattningen av vad en postkolonial analys kan innebära tycks inte ha kommit över denne unge lajvare än något många vill likna med en viss svensk rappare. Samtidigt är jag inte helt redo att kasta honom under bussen riktigt än då karriären endast har börjat och när det kommer till musiken, ja den är faktiskt perfektion.

Under gårdagen följde 16-åringen från Minnesotas snödränkta landskap upp sin debut Black Silk med den åtta spår långa ep:n Leaving. Denna blandning av lågkvalitativa folk rock-produktioner a la Bon Iver och melankoliska sexfantasier i samma ven som The Weeknd skapar en framåtsträvande RnB-fusion likt ingen annat. Jag må ha svårt för hur Spooky väljer att framställa sig själv, jag finner det något skrattretande till och med men det går ändå inte att motsäga talangen han besitter. Tillsammans med sitt lojala team av producenter lär hans röst endast växa och nå en större publik – något de ständigt ökande lyssningarna på hans Soundcloud indikerar. Låt oss då hoppas att han blir känd för att vara artisten med rösten som ekar likt inget annat bland Fargos djupaste skogar – istället för den där udda vita grabben i durag.

Streama Leaving nedan och ladda hem projektet här.

Ett instagramflöde som tycks kontrolleras av en skyltdocka. 

En Youtube gästad av Justin Biebers nattliga eskapader.

Samt en Soundcloud fylld med ballader och potentiella hits producerade av raps största uppstickare.

Det är bara några av alla de egendomligheter som gör Atlantas iLoveMakonnen till ett av hiphops mest spännande namn. I en värld där Lil B fortfarande plockar hem tusentals tittare på sin Youtube-kanal, där Yung Lean turnérar genom USA och där elitistiska rapteoretiker ännu inte har listat ut mysteriumet som är Riff Raff är kanske Makonnen den mest häpnandsväckande.

Under 1990-talet var Atlanta känt för dess smått excentriska rapkaraktärer likt Outkast och Goodie Mob. Texter samt instrumentaler tycktes gå en själavandring från den amerikanska södern till stjärnorna i vintergatan. Inte helt oväntat växte sig en motreaktion allt starkare när det nya millenniumet närmade sig och med den en ny subgenre som skulle bli den allra mest vitala utvecklingen inom rap. Bland öronbedövande 808s, synthdrivna symfonier och råa gatuskildringar från namn som Gucci Mane och Young Jeezy fann trap sitt hem i staden under 2000-talet. Någonstans under detta maktskifte skulle vi kanske kunna finna början på Makonnens DNA-stege.

För det finns något lättsamt och avslappnat vid 25-åringens närvaro som liknar andan av en smått bakåtlutad Big Boi i musikvideon till Da Art of Storytellin’. Men här existerar även ett mörker med sitt fäste i mer än musiken. Uppvuxen på gatan i Los Angeles där Marvin Gaye mördades – Makonnen flyttade under sin skoltid till modern i Atlanta och började sakta men säkert drömma om en framtid inom musiken. Hans liv tog dock en ytterst mörk vändning vid 18 års ålder då han anklagades för mordet på en av sina vänner. Risken fanns att han skulle få spendera upp till 25 år bakom galler vilket resulterad i en husarrest under två år fram tills att fallet lades ner. Men det som inte dödar gör en endast starkare och allt det där, för det var under denna period iLoveMakonnen skulle komma till liv.

Nu är vi här, sju år senare och en skapelse född i misär likt Frankensteins monster har förvandlats till en frisläppt själ allt fler förälskar sig i. Den karismatiske artisten verkade tillsynes okänd för endast några veckor sen men nu talar alla om honom – till och med Miley Cyrus. Det är dock inte helt oväntat med den uppbackning han har haft på sina ep:s I Love Makonnen och Drink More Water 4. Producenterna Metro Boomin, Sonny Digital och DunDeal ligger bakom några av de största hitsen från rappare likt Young Thug, Future och Kevin Gates. Men tillsammans med Makonnen har de skapat något som är bland det mest genreöverskridande inom rap just nu. För visst finns spåren av Futures raspiga röst dränkt i autotune i mer än bara beatsen men vår huvudkaraktärs sångröst drar främst inspiration från helt andra genres. 

I sin intervju med Noisey nämnde rapparen/sångaren/renässansmannen bland annat Steven Tyler, The Beach Boys och främst The Killers som sina största influenser vilket lyser igenom på låten On & Off där han lyckas anamma Brandon Flowers på en barnsligt smittsam refräng. Att Makonnen skulle ha ett lika brett register som Flowers är en uppenbar lögn men samtidigt finner han styrka och charm i sina brister. Resultatet är unikt samt roingivande – men även adrenalinkickande – där hans känsla för melodier och låtskrivande lever i en innerligt droginfluerad symbios. Detsamma gäller Sarah, ett galet experiment där känslor mixas likt partydroger bland melankolisk synthpop och klassiska trapmönster – för att sedan hantera det alltid lika delikata ämnet förlorade relationer. Makonnen lider dock inte av några svagheter när det kommer till ämnen associerade med klyschor, något hela hans portfolio skvallrar om.

För hurvida det handlar om att langa mdma att pudra näsan med, stämpla ut från jobbet på en tisdag eller bara renodlade under för dansgolvet så talar vi om något utöver det vanliga. iLoveMakonnen verkar leva inom sina egna ramar där mångsidighet är essentiell – samt befriande när nya artister suktar allt mer efter genombrottslåten från första startskottet. Makonnen har istället släppt musik stadigt utan några hämningar sen långt tillbaka och verkar vilja ta allt i sin egen takt. För i dessa tider när RnB-stjärnor floppar likt Johnny Depp-filmer krävs det att kunna balansera både kvalité och kvantitet, något Atlantas nya nyckelspelare bemästrar. Det finns liksom inget att hata när en artist gör musik att dansas till medan maskara blandat med tårar rinner längsmed kinderna. Inget!

Med tanke på hur allt fler verkar ta del av detta växande momentum kan sommarens andra hälft bli en i Makonnens tecken. Men var kommer vi finna honom ett år härifrån? På turné genom Europa? Eller blir han endast ett av alla de namn vi har glömt? Jag gissar på det förstnämnda för byggandet av mytologin inom detta alternativa Atlanta är långt ifrån över. Vänta bara tills han ska gå till klubben på en lördag, kommer världen ens kunna hantera det?

Dags och ge credit where it is due. Det var ändå Hugo från VBDFR som tipsade mig om iLoveMakonnen och han skrev även några ord tidigare denna månad. 

En till bild på Makonnen, han är för fin.

Veckans singel

Det verkar ta en evighet för den svenska duon Karl X Johan att släppa det efterlängtade debutalbumet. Det talades om 29 april ett tag men som ni kanske förstår så är det löftet ett minne blott. Väntans tyngd blev dock lite lättare igår med den nya singeln A Better Tomorrow. Idéen om en bättre morgondag är en vi gärna ser komma till liv med ett album efter denna storslagna synthballad. Det doftar 80-tal likt aldrig förr när de än en gång överträffar sig själva och då ska det sägas att jag än idag avnjuter fantastiska Flames.

Veckans musikvideo

Den kanadensiska producenten Ryan Hemsworth är ett växande namn, ständigt ute på vägarna turnerandes. Förra året släppte han sitt officiella debutalbum Guilt Trips, en genreöverskridande resa genom molntäta atmosfärer. Han tycks än vara där, uppe bland molnen, när han samarbetare med RnB-sångaren Tinashe. Deras låt One For Me har blivit med en video som producenten själv vill kalla för världens tråkigaste. Den speglar baksidan av det glamourösa livet som dj. Lyxiga hotellrum och vaniljfärgade sportbilar förekommer men spelar här en annan roll än i din typiska ”skrytvideo”.

Veckans japanska shoegaze

Att förklara den japanska gruppen LLLL:s musik är inte utan svårigheter. De kraftigt pulserande trummorna är på deras nya låt You i en vacker symbios med en storm av synthar vilket skapar något tämligen unikt. Som att det inte vore nog har allt en underton av shoegaze vilket jag är extremt svag för, slutresultatet är med andra ord jävligt vackert. Om detta är soundtracket till Godzillas bärsärkagång genom Tokyo kan du räkna med att jag befinner mig där nästa gång. Deras debutalbum Paradice släpps i juni och jag inväntar det hela med stor spänning.

Veckans mest inspirerande

Geni eller ej, vi kan nog alla komma överens om att Kanye West är smått galen. Den religiösa dyrkan kring hans persona (om det nu är vad det är) blev den här veckan allt mer absurd och det var inte Yeezus själv som stod för någon form av narcissism. Istället har ett fan, säkert lika galen som rapparen själv, satt ihop ett nytt testamente som samlar ett flertal visdomar från West. Det hela landar på en 30 minuter lång och surrealistisk video. Bland yogakonster, grekiska statyer och ett obehagligt soundtrack finner du kanske din frälsning. Bevittna den nya bibeln här.

Nu är Beat Generationen tillbaka för att stanna. Segmentet där jag kollar närmare på den växande rörelsen av remixer, mash ups och instrumental musik som angränsar till cloud rap, trap med mera. Denna vecka ska vi kolla närmare på musik från USA, Australien och även Sverige.

Vi börjar i staterna, närmare bestämt regniga Seattle, med produktionsduon Blue Sky Black Death. De två beatmakarna har sakta men säkert vuxit med sin musik de senaste åren och nya produktioner från dem är alltid något extra. Soundet befinner sig i samma vatten som cloud rap men har helt klart en egen, dimmigare, ton färgsatt av hemstaden. Var det kanske att ena halvan av duon växte upp i ett spirtuellt hem som ägde samtliga CD-skivor från Enya och Clannad? Satt andra halvan uppkopplad till en dator under sin barndom, likt valfritt barn från en sci-fi film, lyssnandes på Vangelis Blade Runner soundtrack? Detta är endast spekulationer från min sida men en sak står säkert: deras remix av alternativa RnB-sångaren JMSNs låt Walk Away är fantastisk. Ifall Ridley Scotts nya Blade Runner (uppföljare/remake/reboot eller vad de vill kalla den) behöver ett oväntat namn till soundtracket så är killarna i BSBD som gjorda för uppdraget.

Härnäst är ett samarbete som härstammar från två geografiska motpoler: Australien och Sverige. Från landet down under har vi UV boi, förmodligen den producent som älskar snabba hi-hats och selfies mest på Soundcloud. Sedan har vi den mystiska pseudonymen Grxgvr från djupet av Dalarnas skogar. Under sin tid (förmodligen) undangömd i en stuga längs med Siljan har den svenska producenten tagit ett melankoliskt, men bombastiskt, nästa steg i cloud rap. Något bland annat Yung Lean har upptäckt. Inte helt oväntat då att detta nya samarbete är en fenomenal sonisk resa från Dalarna och morgondaggen till de australienska slättlanden. Det är mörkt, spöklikt men samtidigt hoppingivande och med andra ord perfekt för alla deprimerade dyrkare av Sad Boys.

Av alla mångsidiga producenter du kan finna på Soundcloud så är det få som bemästrar alla falanger av trap likt Hucci. Den brittiska producenten har med en kärlek för FL Studio och adrenalinpumpande trummor byggt upp ett imponerande följe under ett års tid. Han verkar knappast trappa ner med sin nya låt ? där han fångar eskapist oden Babylon av SZA och släppar den ner i den mörkaste av källarvåningar. De ekande rösterna blandade med vildsinta synthar för tankarna till ett rave inne i en katedral. För när Hucci släpper nytt så vet du att till och med de dunkla kryptorna täckta av spindelnät börjar twerka.