Bilder via Fox & AMC.   

I dagarna chockerades många av faktumet att den första säsongen av Better Call Saul abrupt hade nått sitt slut med förra veckans avsnitt. Samtidigt blev det nyligen klart att X-Files återvänder nästa sommar med en miniserie. Istället för att spilla tårar över faktumet att vi inte kommer återse Jimmy McGill — i sin transformation till Saul Goodman, kriminaladvokaten med betoning på kriminal — på flera månader finns det här en möjlighet till att fira. Före Better Call Saul och dess föregångare Breaking Bad var nämligen skaparen Vince Gilligan manusförfattare till kultserien där vi följer FBI-agenterna Mulder och Scullys jakt efter sanningen. Under fem år var han en del av tv-seriens högsta skik av kreativa sinnen, vi återfinner även där hans stilmässiga uttryck som numera är synonyma med blå meth och västernesquea dödlägen i Albuquerques öken.

Från fascinerande karaktärsskildringar och nyskapande narrativ till den humoristiska fallenheten eller den pulshöjande spänningen — vare sig du är insatt i X-Files eller ej, här är 8 avsnitt som kan bota din Better Call Saul- och måhända även Breaking Bad-abstinens.

8. Dreamland (S06E04 & S06E05)

I Better Call Saul spelar han elallergiska Chuck som vi lär älska men samtidigt hata då han föraktar lillebrorsan Jimmys advokatambitioner. I detta dubbelavsnitt finner vi dock humorlegenden Michael McKean i en rollen som den osympatiska Men In Black-agenten Morris Fletcher, med karaktärsdrag mer identiska den sliskiga advokaten Saul. Under en något utomjordisk olyckshändelse byter Fletcher kropp med Mulder och möjligheterna börjar florera för de båda. Den ena har helt plötsligt kroppen tillhörande 90-talets största babe, medan den andra nöjer sig med en före detta Spinal Tap-sångare så länge han kan nörda runt på Area 51. Premissen ger smakprov på den komiska ton Gilligan ofta erbjuder, här flörtandes med seriens mytologi förankrad i klassiska konspirationsteorier.

7. Folie A Deux (S05E19)

Att sitta instängd på ett kontor hela arbetsdagarna kan vara en mardröm, inte minst om din chef är en gigantisk kackerlacka med kraften att suga livsenergin ur dina kollegor som om han vore Madonna. Gilligan tar här skräcken för en evighet vid ett hopplöst kontorsjobb till gastkramande nivåer i äkta X-Files-manér. Titeln är i franska och betyder ”galenskap delad av två” vilket kan syfta till avsnittets förmåga att vara psykologiskt skrämmande men samtidigt rysligt kittlande. Saul Goodman kan skatta sig lycklig att han började langa kanelbullar efter Breaking Bad istället för att spendera sina sista dagar på denna horribla arbetsplats — hoppas de har bra förmåner för zombies i alla fall.

6. Hungry (S07E03)

Från Walter White till Heisenberg och Jimmy McGill till Saul Goodman — Vince Gilligan har alltid varit som främst i sin hantering av moraliskt mångsidiga karaktärer där till exempel en sympatiska familjefar kan förvandlas till en maktgalen knarkkung och fortfarande väcka empatin inom oss. Denna skicklighet illustrerar han även i detta avsnitt där vi får följa den allt annat än X-Men-kompatibla Rob Roberts, en mutant med en fäbless för människohjärnor vars helvetiska vardag som anställd på en snabbmatsrestaurang är en identifierbar sådan — förutom hungern för människohjärnor då. Vad som gör denna historia unik är att den berättas ur den mordiska hjärnslukarens perspektiv och vi som tittare känner oväntat nog i slutändan med vad som annars hade varit ett klassiskt monster för X-Files. Hajliknande mutanter och terrorbenägna gubbar som spränger ålderdomshem — att vi till och med kan ömma för dessa vidriga figurer är ett bevis på den imponerande talang Gilligan besitter.

5. Sunshine Days (S09E18)

Ta Michael Emerson känd från Lost och ge honom telepatiska krafter samt en fanatisk passion för den ikoniska sitcomen Brady Bunch så har du upplägget för ett fenomenalt underligt avsnitt. Den nionde och då sista säsongen av serien var en glanslös sådan med Mulders frånvaro där ersättarna Doggett och Reyes knappast passade i en utomjordisk värld sedan länge etablerad utan dem. Men i detta komiska och känslofyllda avsnitt — samt seriens näst sista — där Gilligan även stod för regin finner serien en balans vi sedan länge trodde var förlorad. Scully erbjuds även någon form av upplösning — efter ett nio år långt sökande efter sanningen — mer värdig än det dubbelavsnitt som följde.

4. Drive (S06E02)

Better Call Saul hade inte varit något utan Breaking Bad och med detta avsnitt blir det uppenbart att Breaking Bad inte hade varit något utan X-Files. Före han gav upp jobbet som kemilärare för att koka meth med en gammal elev förlorade Walter White vettet en första gång i detta klassiska avsnitt. Bryan Cranston spelar här en man med en outhärdlig huvudvärk, så pass att om den kidnappade Mulder stannar bilen de båda färdas i så kommer huvudet explodera. Det var i denna hysteriska nagelbitare Cranston visade prov på de kvalitér som tio år senare skulle leda till erbjudandet om hans livs roll.

3. X-Cops (S07E12)

Vad är egentligen tv-serien Cops? En realityfantasi som glorifierar poliser samt dryper av rasism och klassförakt? Ja att den oftast skildrar när vita, självgoda och överlag manliga poliser städar upp diverse förorter är något som borde bädda för kontrovers. Men med nästintill 1000 avsnitt är den numera inbäddad i den amerikanska populärkulturens DNA. Gilligan såg dock en möjlighet i detta och gjorde våra agenter till gäster i en skakig jakt på en mystisk entitet som röjer längsmed Los Angeles gator. Avsnittet är filmat och klippt likt ett vanligt Cops-avsnitt vilket blir till ett perfekt exempel på hur underhållande lättsamt X-Files faktiskt kan vara, med Mulder — vars lustfyllda klamrande efter sanningen här yttrar sig i ett rampljus han kan sprida sin konspiratoriska prosa — som dess charmerande essens.

2. Pusher (S03E17)

I den tredje säsongens kanske bästa avsnitt ställs de två FBI-agenterna mot en karismatisk men ack så dödlig sociopat med förmågan att kontrollera andra genom sina tankar. Idéen var ursprunligen en Gilligan hade planerat för en film men av anledningar okända slutade det upp som en av de bästa X-Files-avsnitten han författade. Vi lär dock alla vara tacksamma för att Fox i slutändan tillät det Deer Hunter-esquea klimaxet som producenter fruktade skulle uppmuntra barn till några tveksamma beslut av lekar. Som att barn ens borde vara nära en tv-apparat när X-Files är ingång. Faktumet att antagonisten Modell la ner mer tid på fantisera kring japanska samurajer och sätta eld på människor än att vinna en dejt med till exempel Scully är också hemskt tvivelaktigt.

1. Je Souhaite (S07E21)

Med detta avsnitt som även är Vince Gilligans regidebut återfinner X-Files den värme och känsla för egendomlighet som till stor del saknades under det sena 90-talet. David Duchovny och Gillian Anderson är fantastiska när de tillsammans återfinner seriens kärna i vad som hade kunnat bli ett passande avslut efter sju säsonger. Istället skulle Duchovny överge serien för endast några sporadiska återbesök medan kvalitén sakta förföll i ytterligare två säsonger. Turligt nog tycks Je Souhaites ande i lampan ha hört min önskan om att åter stiga ner i FBI:s källare för att finna sanningen och gottgörelse, ni kan tacka mig i kommentarsfältet.

Årets första stora snackis inom TV-världen var serien True Detective. HBO-produktionen om två detektiver, på jakt efter en mördare i ett ockult Louisana, hyllades som nyskapande av kritikerna. Det gråskaliga eposet fick dock ta emot en hel del kritik, främst för hur serien skildrade män gentemot kvinnor. Medan de manliga poliserna löste brott så var kvinnorna outhärdliga fruar, älskarinnor eller prostituerade. Framställda endast som en rot för komplikationer i männens redan tilltrasslade liv, något som fick många att höja sina röster. Seriens skapare Nic Pizzolatto har dock själv hävdat att det fanns en tanke bakom detta, att visa de hemskheter som män utsätter sin omgivning för. Huruvida den tesen höll i skildringen ger vi oss inte in på just nu.

Denna debatt kan nämligen snart vakna till liv igen när ännu en deckare har premiär. För till hösten har Vince Gilligan (Breaking Bad) och David Shores (House) nya serie Battle Creek premiär. Mycket är inte känt om handlingen förutom att den kretsar kring staden Battle Creek. Likt True Detective kommer två olika syner på världen krocka när en vardaglig polis tvingas samarbeta med en FBI-agent. Båda män.

Nyligen tog pilotens regissör Bryan Singer till Twitter för att ge oss bilden ovanför. Där har vi männen som kommer att inneha huvudrollerna i denna följetong av manliga detektiver, tillsammans med männen som kommer skriva och regissera dem. (I övrigt en uppenbar homage till Singers film The Usual Suspects.)

Det är svårt att inte medge vilken fantastisk cast detta är, ifall vi bortser från Josh Duhamel (de måste ha misstagit honom för Timothy Olyphant). Som jag har väntat på att få se Dean Winters i någonting nytt, en oerhört underskattad skådespelare som var fenomenal i den gamla serien Oz. Det är bäddat för en omtalad premiär med Gilligan som seriens skapare, Shore som showrunner och Singer bakom kameran. Min enda förhoppning då är att vi inte glömmer att belysa hur fattigt denna ensemble är på kvinnor. För i slutändan kan inte de som viftar bort debatten kring TV-världens könsroller som vanföreställningar blunda för att den enda kvinnliga detektiven i Battle Creeks pilot har det smickrande namnet ”Attractive Female Detective”. Symbiosen mellan patriarkatet och den fiktionella polisstationen lever vidare.