Midsommarnattsmardröm

6:36 21 Jun 2020

Mayaindianerna räknade fel när de skulle förutspå jordens undergång. Till en början trodde man att det var år 2012 som gällde. Men åtta år mer eller mindre gör ingen skillnad. Nu är vi här i något som påminner om början av slutet, i början av sommaren och de hade rätt tillslut. 

Mitten av maj: Det var en dystopi utanför fönstret. Det luktade syren om man hade något luktsinne kvar. På Medborgarplatsen vid Max fanns en stor skylt som när man stod tillräckligt nära täckte halva delen av himlen som tillhör oss. Eller er. Skärmen lyste upp ens oroade ansikte med den cerisa grafiska profil som tagits fram till Folkhälsomyndigheten. I högtalaren på tunnelbanan sa någon med dålig engelska något om att fortsätta ta hänsyn till viruset och det känns som ett intro till P3 dystopia. Min Instagram är först fylld av en svart man som dör på en brusig iphonekamera. Sedan 10 sätt för att bidra till förändring, sedan 10 sätt att vara en bra allierad, sedan 10 böcker man kan läsa, 10 Netflix filmer man kan se. Sedan upplopp från en brusig iphonekamera. Sedan en svart bild och sedan inget mer. 

När jag blir arg vill jag tatuera mig. Det spelar ingen roll om det är på grund av 500 år av slaveri, mina killkompisars inställning till sexköpslagen eller bara känslan av maktlöshet jag känner när min mobilskärm släcks och jag tittar upp över munskyddsprydda ansikten. Det är inte så att jag vill tatuera in något kopplat till ilskan. Jag vill inte tatuera in Paolo Robertos avhuggna huvud eller ACAB. Jag vill tatuera en citronklyfta, en liten pinnstol eller en lavendel. Jag tror det är för att jag på något sätt vill ta kontroll över något som jag upplever ligger utanför min makt. Jag kan inte avgöra eller se hur jag ser ut. Om min rumpa är platt eller inte. Om mitt hår ser fettigt ut där bak. Hur mitt ansikte ser ut när jag är koncentrerad. Mitt utseende och min kropp är något jag med tiden insett att jag inte kan förändra. Och så länge jag förhåller mig likgiltig till den insikten, behöver jag inte ständigt leta efter nya saker jag borde ändra på.  Men en tatuering konkretiserar känslan av en kroppslig förändring. Min underarm blir inte bara en underarm när mina intatuerade tärningar är ovanför det sista lagret av vit hy. Tärningarna som någon slog och slumpen som avgjorde mitt utseende, min hy och mitt lilla lilla liv. Min mage är inte bara en mage som man kan tycka om eller tycka illa om. Den har en liten glad smiley på och plötsligt är mitt skinn något annat. 

Jag sitter hos tatueraren och vet inte om jag njuter mest av ljudet från tatueringsmaskinen eller de små små nålarna som präntar in svart bläck på min ljusa hud. Jag frågar vad det skulle kosta att tatuera in en svart fyrkant och hon svarar en summa jag inte har råd med. Jag tatuerade mig en gång när jag ville ha en kropp han inte hade rört. Förnyelsen av ens utseende är nog essentiell i ett liv som präglas av andras blickar på en. Oavsett om det är genom en brusig iphonekamera eller inte.

Jag tänker på det som Mercies May skrev i sina brev till Johannes Anyuru för några dagar sen. ”Jag undrar om min vithet är en sköld eller ett vapen” 

Juni: Solen gör att jag bränner mig på axlarna när jag ligger i solen och lyssnar på The Daily. Jag stör mig på att den amerikanska journalisten pratar med en tillgjord spänning i rösten. Undrar om det är något man får lära sig för att amerikaner ska bry sig. Eller för att svenskar ska bry sig. Jag orkar inte bry mig om att jag bränner mig. Låter huden bli röd och svida i flera nätter. Jag gillar doften av svett och solkräm. Jag ogillar att vi sätter oss med popcorn i famnen och tittar ut över ett hav för att se på rasism. Jag gillar lysrörsbelysning i kommunala byggnader och jag ogillar fascinationen över våld som en storslagen hollywoodscen. Vad hände med närhetsprincipen? Är rasism bara spännande på film? 

Fortfarande juni: Det har gått några dagar nu och i efterskalvet av en världsomfattande händelse sitter jag på tåget till Malmö för att plocka sju sorters blommor att lägga under min kudde. Dystopin utanför fönstret är nationalromantisk med stora ömma sommarmoln. Mamma har köpt Hawaiipynt och jag glömmer för en kort sekund att Hawaii är en av 50 delstater. Tänker att det skulle kunna vara ett försök att omdefiniera svenskheten. Men min mamma gillar nog mest bara pynt. Det var fullt med människor på perrongen. Jag gillade det. Känslan av att alla var på väg, till sitt Skåne. Att allt var som vanligt. Jag tänker på en bekant som flyttade från Tomelilla till LA. Omgiven av idioter likt Kristina och Karl-Oskar lämna lander i hopp om frihet från eller frihet till. Hon måste åka hem till Sverige nu. För i USA finns det ingen dröm kvar. Den ligger och har andnöd på intensiven men ingen bryr sig om att rädda den för den är svart. Jag kommer somna med sju sorters blommor, snodda från grannarna i mitt villaområde, under kudden ikväll. Sömnen kommer sakta kväva mig och bakom mina ljusa ögonlock ser jag bara en svart fyrkant.

Det blir aldrig helt mörkt i mitt sovrum och aldrig helt tyst. Utanför en värld som har kolsyra i hjärnan. Katterna jamar. Sommarkatterna. De är små söta killar med hårsvall som lägger sig lockigt i nacken efter ett dopp i bräckt vatten. De är årstidsbundna och gör sig bäst i fuktiga rum med öppna fönstren. Man kan fråga vad de tycker om saker och ting men oftast är det bäst att inte göra det. Bäst att hålla sig på två meters avstånd. Jag somnar och hoppas att min sommarkatt dyker upp i sömnen istället. Jamar och spinner, lägger sig till rätta i min näthinna. Jag vill fly verkligheten på det skönaste sätt man kan: med en annan. 

Mörkret är quick and dirty inatt.

 

2 kommentarer | “Midsommarnattsmardröm”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Mina skriver:

    Älskar

  2. master papers skriver:

    What an interesting story, I have goosebumps. I experienced approximately the same thing when I did not know what to write on the final test in English. Fortunately, this service is on the Internet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp