Man kan inte ha killkompisar

5:32 17 Sep 2020

Där sitter hon. Omringad av söta killar. De tittar in i kameran och ser ut att njuta av sensommaren. De är alla kompisar och jag undrar vad hon har som inte jag har? Frågan väcks inom mig som ett litet djur som nu lever och härjar fritt. Varför har inte jag killar och män i mitt liv som jag kan kalla för nära vänner? Är det hon som är manstillvänd och naiv eller jag som är mansfrånvänd och cynisk? 

Jag önskar att jag kunde säga att det hela redan började när jag som liten undvek att umgås med killar. Men det är tyvärr inte sanningen. Jag växte inte upp på kloster eller med en frånvarande pappa. Faktum är att jag drogs till manligt kodade intressen som spökboll, matlagning med max tre ingredienser och jag njöt av att bygga ihop ikeamöbler. Men med tiden insåg jag att det inte var så kul att vistas i de manliga rummen. Där osade det stora egon och avsaknad av emotionell intelligens. Ett tag försökte jag s.k “armbåga mig fram” men tillslut inser man att armbågarna börjat få konstiga blåa bulor och att tillvaron är mycket mer harmonisk i kvinnliga sammanhang. Man går därför med i alla gärisgrupper som finns, engagerar sig i identitetspolitik eller vistas på valfri plats som inte innehåller proteinpulver och plötsligt är den manliga närvaron otroligt frånvarande. Man trivs där, i den feministiska bubblan och man tänker att kanske ett celibat inte hade suttit helt fel. Det visar sig, att det i slutet av dagen, verkar vara det enda man kan göra för att inte vara en del av den ofrivilliga könsmaktsordningen. 

Men att leva ett separatistisk liv är med min sexuella läggning tyvärr inte möjligt. Behovet av manlig bekräftelse kvarstår och eftersom vi i lektion nr ett lärde oss att det ultimata beviset på att du är en värdig kvinna är att vara knullbar, så är det det det man blir. Ibland är tanken på att en man vill ha en så pass attraktiv i sig själv att man helt glömmer bort sin egen agenda. Detta gör att förskollärarna tillslut hade rätt: tjejer och killar kan inte bara vara vänner. Varför skulle man ens vilja _bara_ vara vän med en söt och gullig singelkille? Vissa menar att man därför ska umgås med killar som redan är i förhållanden men det är fakta jag direkt avfärdar. Om den manliga vännen varit tillsammans med en tråkig Alicia som lägger ut bilder på en halvtaskig solnedgång med captionen “livet va” så krävs det inte mycket för att få dessa livskrisande män på fall och plötsligt ligger dem under ens täcke och berättar att han snart tänker göra slut med henne.

Detta betyder att ekvationen slutar där vi började. En manlig vänskap inleds antingen direkt med en spänning, eller så gör den inte det och då är det bara en tidsfråga innan han 1) Visar sig vara sexköpsliberal. 2) Inte tycker Lor*ntz gjorde något fel Eller 3) Stöter på dig.

En av mina vänner menar att killkompisar är som att kolla på Paradise Hotell. Hjärndöd passiv underhållning. Som ett avbrott i verkligheten. Men helt ärligt föredrar jag andra typer av eskapism. Jag har alltså valt att ägna mig åt kvinnlig vänskap och vet därför knappt någonting om män. Bilden jag ser på de söta killarna som omringar den skrattande tjejen väcker frågor hos mig. Vilka är dessa män? Vad pratar hon med dem om? Vart bor dem under vintern och vad äter dem? Denna okända art reduceras till objekt som är kul att ha att göra med när vinden viner men helst inte mer än så. 

Att det finns status i manlig vänskap är inte konstigt. Det betyder att du är mer än ditt kön. Du är inte bara någon man kan ligga med, du är en människa! En likvärdig! En i gänget! Det måste kännas bra? Att lägga ut bilden på killkompisen som ännu inte frågat om han får komma i din mun. Men ser hon inte mellan fingrarna, eller är det jag som famlar i mörkret? Kanske att det hade varit bra för mig att ha en killkompis eller två. Kanske är det först då jag sluta med denna Carl von Linné feminism och förstå att folkslaget män inte endast är onda varelser som förstör mig och mina tjejkompisars liv. Men som jag alltid brukar säga: tills motsatsen bevisas.

4 kommentarer | “Man kan inte ha killkompisar”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Anna skriver:

    Oj! Vem är det nu som skuldbelägger andra människor?

    1. syndafallet skriver:

      Anna! Ta de med en nypa salt!

  2. A skriver:

    Herre fkn jävlar va spot on behövde detta idag 😰

  3. Hanna skriver:

    Kanonbra analys! Släpper nu omedelbart tanken om att jag borde ha ngn killkompis och är enbart GLAD att ha så många grymma kvinnokompisar. TACK.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG