Vi ska göra en till turné med Riksteatern våren 2018. I människoår är det om jätte länge. I teaterår är det typ imorgon. Så vi är i full gång med att samla inspiration och läsa på om allt som gör en förbannad och allt som ger en hopp om att denna bajsmacka vi kallar vårt samhälle ska kunna bli till något vackert en dag.

Våran regissör, Astrid Menasanch Tobieson, gav oss i läxa att se dokumentärserien Human. Alltså, jag vet inte vart jag ska börja?! Det var det sorgligaste, vackraste och vidrigaste jag sett. Det är en så fruktansvärt välgjord dokumentär. Jag vet att den fanns på SVT för längesedan, men jag missade den helt då, så jag rekommenderar alla att se den om ni inte redan gjort det. Det är 3 delar, jag har bara sett första och andra, men det övergripande temat är frågan ”Vad gör en människa?” Är det empati? Är det att vi aldrig ger upp? Är det viljan att vara bättre än någon annan? Är det kärlek?

Jag satt ensam och skrattade och grät  om vart annat i två timmar.

Det är enkelt filmat, bara en person som berättar om sin starkaste upplevelse. Men när man ser att vi alla upplever samma saker oavsett vart du kommer ifrån blir man så ledsen och frigjord samtidigt. Det är så uppenbart men också så bortglömt och jag mådde bra av att få se det, även om det var jobbigt. Jag tror att många i Sverige behöver påminnas om sådant här i dessa tider.