Stämningen i Sverige är läskig, oförutsägbar. Den är optimistisk och väntar på domedagen samtidigt. Ingen verkar fullt förstå vad som kommer hända, men alla vet att det är nått som är i gungning.
Vi har en fantastisk idé om vad Full Patte säsong 3 ska handla om klar, men vi har än så länge ingen beställning i från SVT. Vi väntar tålmodigt, som man gör när man dejtar en byråkrat =)
Vi började skriva manus igår och det känns svårare än någonsin. Hur beskriver man världen just nu? Här är en av känslorna vi har:
Men så fort man tror att man fattat hur det ligger till ställs allt på sin spets. Gråzonerna och motsättningarna blir tydligare och tydligare så vi behöver hjälp! Vad tycker du är viktigast att prata om just nu? tänk både högt och lågt. Och så undrar vi om du har nån favorit karaktär som du vill ha med dig ifrån säsong 1 eller 2? skicka dina tankar till unicorn1@catlover.com
Lite sen på min egen boll. Men jag såg just programserien Lagom mycket Finsk. Som ni vet är vi rätt många Finnar i Sverige och är du nyfiken på hur det kommer sig och vad vi håller på med egentligen så kan du kolla på det här superfina programmet från UR.
DRIVET är en inspirations- och karriärpodcast där drivna kvinnor i olika branscher intervjuas om hur de tagit sig dit de är i dag. Jag och Bianca hade äran att bli intervjuade i över en timme om hur vi gör det vi gör och hur vi hamnade där vi är. LYSSNA HÄR
Själv lyssnade jag på avsnittet med Veronica Maggio här om dagen och det va så galet inspirerande! Rekommenderar verkligen den här podden för er som vill få inspiration till att göra det ni drömmer om.
Jag har insett att jag är från framtiden och stenåldern samtidigt. Jag klagar på att min kille inte kan rösta i det Amerikanska valet online samtidigt som det tog mig 3 timmar och ett desperat samtal till Pelle Tamleht för att lyckas ladda ner appen så jag kan blogga från mobilen. Nu är jag med på banan och kommer blogga om ALLT! Vad jag har på mig, vad jag äter, hur mitt bajs ser ut efter det jag åt det jag åt, osv. Ni kommer inte behöva missa nått ur mitt spektakulära liv!
Så vad har hänt?
Jag pendlar ju mellan Berlin och Sthlm. Vilket är bra för en person med bipolär arbetsmoral. När jag e i Berlin har jag bara min egen hjärna och tid att förhålla mig till, så jag kan chilla. Och när jag är i Stockholm är ca. varenda sekund av min vakna tid uppbokad för jobb. Och för er som rör er mycket mellan olika platser är ett hett tips att bo hos kompisar. Då får du in tid att hänga över frukost eller sen middag trotts mycket jobb. Jag fick äran att bo hemma hos vår bror från en annan mor, Mattias. Han lagar fett god mat och lyssnar bara på cheezy R’n’B, Whats not to like? Här får ni en bild på Mattias som mobbar Bianca för hennes nya mobil.
För utom att utnyttja mina vänner för god mat och musik hängde jag med Thom i hans studio och påbörjade vårt nya musikprojekt. JAG ÄR SÅ TAGGAD!!! Vi får se hur många låtar det blir, om det är EP, skiva eller vad. Men peppen är på max och ni kommer få höra allt om hur vi går tillväga så stay tuned.
Sen har vi även ett nytt projekt med Riksteatern på G.
What?! Ja, det är sant! Föreställningen heter ”De redan frälsta” och kommer ha premiär januari 2018. Så vi var på Södra teatern och smed planer med Tyst teater… hemligt, hemligt. men kommer bli fett!
Väl tillbaka i Berlin möttes jag av den här pärlan, Leffe! Hon har vart här och hälsat på mig typ en vecka, men blev lämnad då jag åkte och jobba. Men när jag kom tillbaka såg till att bidra till Berlins fest- och fyllekäksindustri bums.
Vi hängde hela kvällen på en bar som heter Silver Future och lekte pest eller kolera. Favoriten hittills är; skulle du hellre ha kukar istället för fingrar eller ett finger istället för kön? Kukarna är i varierande storlek och kan få stånd men fingret i stället för kön har ingen extra känsel. Vad skulle du välja? kommentera under eller dela med digav egna pest eller kolera. KRAM
Jag är inte en sån som dör om jag inte får sjunga, jag ba vet att det känns som att Peter André har mig fången i sin gelé burk om jag inte gör det. Därför har jag skrivit låtar mer eller mindre hela tiden sen jag lärde mig stava i typ 20-års åldern. 2012 släppte jag en EP och en singel. Sen dess har jag skrivit musik och manus till 2 säsonger av SVT serien Full patte. Just det, Jag heter Tiffany.
Nånting i mitt liv fick det att kännas typ som när man försöker springa i en dröm, ni vet, man tar i som fan men kommer ingenstans. Det kändes som att jag sprang i en 2 liters burk hårgelé från Galne Gunnar, det kliade under skinnet och det ända som hjälpte va att skriva.
När jag jobbade på Skopunkten i Länna gick kvittokostnaderna upp typ 2000 procent för att jag bara stog i kassan och skrev låttexter på kvittopappret. Som smala, superlånga pergamentrullar. När jag jobbade som Mönsterkonstruktör på H&M kom jag till jobbet 7, jobbade in lunchen och drog vid tre. som en ensamstående småbarnsmorsa kutar till dagis kutade jag till pendeln för att hinna va i Kvarnbergsplan i Level9 studion och spela in så länge som möjligt innan sista bussen hem. Det va inte jobbigt, jag gjorde det inte för att jag dog annars, utan bara för att jag hata kliet. Jag sa upp mig från H&M när vi släppt första säsongen av full patte och kände att jag äntligen hade jag vaknat och sprang så snabbt och lätt jag nånsin kunnat.
Nu har jag skrivit skämt och sjungit om fitta i över två år, så jävla härligt! Men i våras kom kliet tillbaka. Jag fattade ingenting, Men ett par dagbokssidor och filosofi sessioner på fyllan kom jag fram till följande:
Jag hade bott i min lägenhet i 10 år. vår lägenhet har vart som ett fucking hostel, alla vi känner har bott där fram och tillbaka. Folk har kommit och gått. Alla utom jag. I vårt hostel var jag den där oklara Australiensaren som är typ 15 år äldre en alla andra och som man undrar, hur länge har han vart här…? Jag kände att crazy cat ladyn stog i farstun. Jag behövde flytta och den där awkward-crazy-catlady-packpacker-australiensaren behövde dö och begravas. The cure? Flytta till Berlin. Först tänkte jag dra till Amsterdam för att det ligger nära vattnet, men folk lät mig veta ganska snart att man inte kan flytta nånstans bara för att det ligger nära vattnet; Vart ska du bo? vad ska du jobba med? känner du nån där? Så vart det Berlin pga. alla dom rimliga anledningarna. Plus att alla i min Släkt har bytt land nån gång. När min syrra Bianca va liten trodde hon att man va tvungen att flytta utomlands när man blev stor. Så vem var jag att bryta traditionen?
Jag älskar full patte, av hela min patte! Och jag är så sjukt glad över att vi har börjat skriva på en ny säsong! (Om du inte visste det så skriver vi en till säsong!!!! WOHOOO!!!) Det är också som en dröm för mina guilty pleasures att få göra låtar i alla möjliga sjuka genres. Jag menar, vilken sångerska vill inte sjunga Disney ballader? Vem vill inte riva av en räp om korv och majo och spela hårdare än 50cent och Sebbe Staxx tillsammans när man gör det? Ni fattar ju, en dröm. Men, det är inte samma som att skriva en låt som kommer ur en själv för tt den måste det. Det är inte en cure för kliet. Det är distraherande från kliet, men det är bara inte samma sak. Jag insåg helt enkelt att jag måste börja skriva musik för mig igen.
Så det som händer här är att ni får haka på när jag chillar i Berran, jobbar i Stockholm och splittar min tid/hjärna/hjärta mellan Full Patte, min musik och alla andra tankar som slinker med där emellan.
Vill du veta hur det kan gå till när nån som aldrig gjort en skiva ska göra det eller hur man gör en TV-serie är det här the place to be. Jag hoppas att jag kan inspirera nån annan till att fatta hur dom kan bli av med sitt kliande, eller få någon att våga ta steget från tanke till handling. Det är läskigt, men inte så svårt. Kör vi!
