Idag va jag och Bettan med i Robins i SVT. Sjukt kul program! Det går på Lördag. Det e vi och Schyffert som är gäster. Vi snackar om att vara en förebild, jag och Bianca får lite chockterapi och så berättar Henrik en galen historia som inkluderar ett rådjur och en brödkniv….

BTW… Ser inte Henrik lite ut som den där spindeln i Fivel i vilda västern?

Efter inspelningen Behövde vi vår socker fix men Bianca blev tyvärr besviken…

Vi fick lösa det på annat sätt. Buhu, stackars oss som fick äta kakor istället.

puss och god natt.

DRIVET är en inspirations- och karriärpodcast där drivna kvinnor i olika branscher intervjuas om hur de tagit sig dit de är i dag. Jag och Bianca hade äran att bli intervjuade i över en timme om hur vi gör det vi gör och hur vi hamnade där vi är.  LYSSNA HÄR

Själv lyssnade jag på avsnittet med Veronica Maggio här om dagen och det va så galet inspirerande! Rekommenderar verkligen den här podden för er som vill få inspiration till att göra det ni drömmer om.

På ett nattåg i Makedonien hamnade Astrid mitt i en människosmugglingssituation. Med människosmugglare, en konduktör som körde dubbelspel mot polisen och med polisen som vräkte alla flyende människor på ett otroligt våldsamt sätt.

“Det var så tydligt att vi som Européer, som åkte i den här 1:a klass vagnen, dels var vi fredade från allt våld men också att vi inte förväntades agera eller föröka ändra något. Det var så låsta positioner där inne. Den här berättelsen är en så tydlig bild av vad som händer med oss i Europa när vi börjar värna om våra egna saker snarare än andra människor. När vi offrar folk vid våra gränser. I ett litet tåg på ett fält skedde den politik som klubbats igenom av EU.”

Den här händelsen resulterade i pjäsen Nattpassage. Astrid Menasanch Tobieson är dramatiker och dramaturg och när jag frågade henne varför hon gör det hon gör fick jag det självklara svaret; ”Jag tror på teatern som förändringsarbete. Men jag ställer mig alltid frågan, varför jag inte gör nått mer direkt akut med min tid? Dagen jag inte kan svara på den frågan får jag tänka om och göra nånting annat”.

Astrid gör medvetna val och inget är en slump, därför ville jag veta mer om hennes kreativa process.

När får du idéer?

Astrid: När jag blir förbannad. När nånting är fel men det inte pratas om det, eller om det pratas om det på fel sätt. Då måste jag göra nånting åt det.

Vad är det första du gör när du får en bra idé.

Astrid: Det första jag gör är att inte göra nånting. Om jag får en idé, på en torsdag säger vi, då väntar jag i typ 6 torsdagar till, och tycker jag fortfarande att det är en bra idé bestämmer jag mig för att satsa på den. Det kan låta konstigt men om jag får gå runt och tänka så länge genererar det en kraft och en övertygelse kring projektet som gör det lättare att sälja in den till andra.

Jag har hört att shopaholics måste tänka så för att inte spårar ur helt, typ, vill du fortfarande ha den tröjan nästa torsdag får du köpa den.

Astrid: Får man för många idéer måste lära sig filtrera så att man hinner slutföra dom.

Så du skriver ingenting?

Astrid: Nej, ingenting. Inte förrän jag ska söka pengar eller pitcha, vilket är det första jag gör efter allt tänkande. Jag bullar inte upp idéen för mig själv innan jag presenterar den för nån annan, men då när det väl är dags att göra det har jag gått i sex torsdagar och ruvat så då jävlar.

Spännände metod…

Astrid: Funkar det inte så för alla haha?

Hahah! Nej, när jag får en idé blir jag typ manisk! Jag måste få ut den ur min kropp direkt. Jag skakar typ och skriver snabbare än en kanin knullar. Sen blir jag helt matt när jag fått ur mig allt, som när man kommer.

Astrid: Så är det för mig när jag är i min skrivperiod.

Hur länge skriver du på en pjäs?

Astrid: Olika, men oftast har jag super intensiv period i 3 veckor, sen låter jag det ligga i typ en månad och sen skriver jag i 2 veckor till. Men det beror ju på projekt. Men när jag skriver då jävlar skriver jag, som en kanin. Det är därför jag vilar en månad emellan. Men min rutin är att gå upp 5 på morgonen, sätta på Naturmorgon i P1, och skriva till typ 12 och sen kan jag softa resten av dagen.

Fråga, naturmorgon i P1, vad fan är det?

Astrid: Det är folk som är ute i skogen och fågelskådar och viskar för att dom inte vill skrämma djuren. Det är det sjukaste programmet, men nu e jag hooked!  Och det grymma med att gå upp vid 5 är att allt är helt stilla då, jag har fått för mig att sånt påverkar en. Det är bara jag och brevbärarna uppe då. Och kanske folk som skiftar på sjukhus.

Från förestllningen Nattpassage. Fotograf är Matilda Landsberg.

Jag tänker att det viktigaste i skapandet är att ge sig själv rätt förutsättningar. Jag har tillexempel märkt att jag skriver bäst på tåg och tänkt att jag borde åka fram och tillbaka hela dagen och bara skriva. Men det känns för knäppt på nått sätt…

Astrid: Det är inte knäppt, det är klart att du kan göra det! Men jag tror att du kan påverka din omgivning. Jag hade en föreställning om att jag behövde vara isolerad för att skriva, men när jag skrev Nattpassage ville jag motbevisa mig själv. Jag ville ha ett normalt liv där jag jobbar på dagen och sen umgås med folk på kvällen istället för att isolera mig i en stuga. Det går, du måste bara se till att ingen stör dig. Tiffa, du kan skapa tåget själv! En gymnasielärare sa till mig: Astrid, fake it ‘til you make it, så det är det jag gör. Jag jobbar mycket bättre när jag vet att jag har konkreta datum tillexempel, då måste jag lägga upp ett schema för deadlines och följa det. Vet jag hur mycket tid och pengar som finns kan jag anpassa mig efter efter det. Jag behöver struktur.

Vilka är dom största utmaningarna för dig i din kreativitet?

Astrid: Tålamodet med mig själv. Jag måste påminna mig själv hela tiden. Chilla, ta det lugnt, låt det vara.

Är det torsdagsfasen?

Astrid: Nej, den är så av sig själv. Det här är i skrivfasen, när jag vill knulla som en kanin. Då måste jag säga till mig själv att det behöver få tid att växa. Jag måste påminna mig själv, du har skapat den här berättelsen men du vet inte allt om den så tagga ner, ta en bulle, gå en promenad och kom tillbaka sen. Ibland behöver jag separera mig i flera dagar. Det kan vara svårt men det är nödvändigt och det blir alltid bättre. Man måste våga ge upp en stud. Det är också bra att skicka texten till andra, men jag försöker jag att inte göra det för att få bekräftelse utan för att få reda på vart det finns hål eller otydligheter. Jag vill veta vad texten kommunicerar.

Vad drömmer du om med ditt skapande?

Astrid: Jag vill förändra världen. Jag vill ut i Europa och ha ett samtal som är större. Jag vill veta vad folk pratar om på andra platser. Jag vill ha mer historier, mer referenser och jag vill knyta ner dom stora berättelserna i en liten händelse, som berättelsen bakom Nattpassage. Den pjäsen ställer 2 frågor; vad är det som pågår, och när är det nog? Hur långt ska det gå innan vi säger; nu fan räcker det!

Men att säga ”nu räcker det”, Vad betyder det i praktiken?

Astrid: Vill du veta det måste du komma och se pjäsen.

Tack Astrid, nu ska jag leka tåg och skriva låttexter. Lycka till men Premiären av Nattpassage!

Från förestllningen Nattpassage. Fotograf är Matilda Landsberg.

Är du lika förvirrad som jag kring vad som händer i världen just nu kan Nattpassage kanske vara nått för dig. Den har premiär idag (7/10) på Stadsteatern. In och tjacka en biljett vettja’.

Granne med mig ligger en hårsalong som är så cool att vilken hipster som helst kommer i brallan när dom går förbi (jag tar omvägar ibland för att  inte behöva byta trosor så ofta).

Låt mig förklara vad vi har att göra med här

Dom har ascool guldig inredning, pride-flaggor överallt, och alla som jobbar där har tatueringar och galna frisyrer. Dom ser ut som att dom just kommit från Berghain, men är ändå mirakulöst fräscha, som en smoothie med gurka och selleri.

Anyway, En dag jag gick förbi och såg en av frisörerna sitta utanför och ta en cigg. Den här karln hade en tjock, orange, krullig hockeyfrilla. Tänk familjefoto gone wrong-hockeyfrilla. Min blick fastnade och innan jag hann censurera mig själv hör jag min hjärna säga: Shit va coolt, jag fucking älskar det! Sen blev det ett litet vakuum innan mitt medvetna kom i kapp och frågade mitt undermedvetna vad fan det höll på med.

Vissa saker ska aldrig upprepas. Vissa saker hör hemma i historiens skamfack.
Men jag är inte helt säker att hockeyfrillan är en av dom. Vi får se…

om inte jag kan övertala er att 80-talet är amazing kan kanske den här videon göra det!

Första delen av veckan var jag i Malmö med Bianca, vi uppträdde på Nordic Panorama filmfestival som bland annat WIFT, Women i film and television, var med och arrangerade.

Asså Wift, det är en hejdundrans bra grej! Det startades i LA på 70-talet av ett gäng brudar inom filmbranschen  som tröttnade på att ingen gav dom plats, Så dom organisera sig för att förändra sin situation. Idag finns det WIFT organisationer över hela världen. Och det som e fett med att va med iWIFT (förutom att du får ett fett kontaktnät av awesome ladies & feta event) är att om du känner att du behöver hjälp eller vill ha råd kan du vända sig till dom och få det. Det är en knivig bransch och får man vettig hjälp är det bra att ta den.

Nog med gratis reklam till dom. Men jag tycker att dom är feta och samarbeten är ända sättet att få makt. Så därför får dom en big up av mig idag!

Jag och Bianca uppträdde som sagt.  Och det jag tänkte berätta om idag är hur vi bygger vöra föreställningar och hur vi jobbar med nytt material.

Steg 1, Vad finns?
Vi tittar på vad vi har för material som vi kört inför publik förut som vi vet funkar. Utav det väljer vi grejer som funkar till den specifika tillställningen. Tillexempel var temat på den här festivalen kropp och sexualiet.

Steg 2, Nya skämt
Sen tittar vi på vad var och en har för nyskrivet material, vi skriver upp allt kul vi hör eller ser, så passa dig vad du säger i närheten av oss, vi kommer sno det med 100% säkerhet. Så vi går igenom det och vad av det som passar temat.  Det är det roligaste, känns som julafton! Båda läser upp vad dom har skrivit på varsitt håll och så skrattar vi åt våra egna skämt orimligt länge och sen hjälps vi åt att skruva skämten så mycket vi bara kan.

Och som om det inte kunde bli bättre satt vi  den här gången på Jalla Jalla när vi gjorde det #blessed. Skulle fan kunna ta deras falafel intravenöst, ba rätt in i hjärtat.

minns inte om jag ville få med Bianca eller menyn på den första bilden, båda är lika vackra.

Steg 3, Bygg ditt set
Sen lägger vi ett pussel av allt material både nytt och gammalt för att få ett nice flow med stand up och musik, humor och allvar. Vi tittar också på hur mycket nytt contra testat material det är, vi brukar köra typ 20/80. asså lite nytt men mest testade grejer.

Ibörjan tänkte vi att det va förbjudet att köra samma skämt flera gånger, Tänk vad pinsamt om nån redan sett en show och sen ser den att det e samma skämt igen! Men har man sett vilken stand up komiker som helst mer en en gång fattar man att det är normalt. Det va bara vi som led av duktig flicka syndrom som tänkte att det måste vara unikt och perfekt varje gång! Men det är omöjligt att nya skämt blir klockrena jämt. Det är därför du tar typ 80% testat material och sen smyger du in dom nya skämten. För att skulle det va så att allt det nya sög så kommer din publik ändå känna att dom fick en fet show.

Steg 4, Just do it! 
Gör din feta show! (dööh?)

Steg 5, Festa som Kanye.
efter giget får man bara säga vad som gick bra. Det är viktigt för självförtroendet och vibben att tilllåta sig själv va glad över vad man gjort. Plus vem vill ha efterfest i en loge med en massa folk som sitter och hatar sig själva? låt din innre Kanye kliva fram och ba götta dig i hur grymma ni var.

Steg 6, Time to get real
Dagen efter sätter vi oss i mer arbetsaktiga förhållanden och går igenom vad vi vill behålla, vad som kan utvecklas och vad vi kastar. Vi går också igenom allt runt om, förberedelse arbetet, eller om det va några andra problem så vi inte gör om dom. jag fick tillexempel tillsägelse att inte dricka 80% vodka innan ett gig, det är ett exempel på rimlig feedback. Det som är fördelen med att vänta är också att man inte är så inne i det, man har hunnit få distans till sin prestation och då kan man ta kritik bättre utan att bli en kränkt surpuppa.

OBS. Var inte för hård mot dina nya grejer.
Du blir bättre på att framföra skämten ju fler gånger du kör dom. Du vågar ta i mer, maxa rörelserna och utveckla din karaktär. Det blir ju också så att när du kör material som du är säker i och som du vet funkar kan du lättare improvisera runt det. Du kan spela på reaktionerna från publiken (tex. mobba nån med ett roligt skratt) eller ta referenser från platsen du är på (typ ”so you’re from wisconsin, im sorry…”) för att du känner ditt material och vet att du har en punchline som du kan komma tillbaka till när som helst. Det är skit bra att våga flyta iväg lite, för det är ofta då man kommer på nya punchlines och kan utveckla skämtet.

Vi gjorde vart tvugna att göra det på ett fik eftersom Biancas internet SUGER RÖV.  Då träffade Ronnie Sandahl som regisserade filmen ”Svenskjävel” som Bianca är huvudrollen i. Han satt och skrev på nått som såg hemligt ut, så jag våga inte fråga vad det va, men så här gulliga va han och Bianca på bild.

Gull-pullor.

Sen kramades jag och Binaca i 45 minuter innan flög jag till Berlin igen.

Har du några frågor? vill du ha tips på nått speciellt eller har du nått bra tips till andra om hur du gör? kommentera här under!