Varje vers av Ozzy är en skatt, men alla juveler syns inte med en gång, du måste titta noggrant för att verkligen se dem.
Kolla bara hur han öppnar denna:
”Gentleman, HP snack, en mot nacken lägg han snabbt”.
Ozzy förklarar: ”Du vet i Counter Strike så börjar du med 100 HP, health points. För varje skada du får förlorar du HP. Jag brukade spela riktigt mycket CS när jag var liten.”
Men Ozzy är inte liten längre, och i det Malmö han beskriver förlorar folk inte HP, de förlorar sina liv. Ozzy är på sin street shit här: Kassar skickas, kamikaze-piloter flyger förbi på 180cc mopeder, röken blir till dimma och tullen får långfingrar.
Det är tätt, det kräver sina lyssningar för att fånga allt, men så plötsligt så sägs saker lite lite rakare, det glimmrar så skarpt att det gör ont:
”Jag måste ha, jag måste äta
Vissa dagar jag är beväpnad
Älskad och hatad sen särklass”
Vem lägger det såhär? Vem spottar en street-shit vers över ett UK Drill-beat och nästan i förbifarten öppnar upp sig om att ha gått i särklass? Det finns ingen som Ozzy, Ozzy är konstnär. Han vet att om du verkligen vill göra något med din konst, då måste du gå dit där smärtan är. Du måste gå dit där det känns.
”Jag har blivit lite mindre envis i mitt skrivande, jag har börjat öppna upp det lite mer” säger Ozzy. Och detta här är bara varningskott. Snart kommer Några gånger, den första singeln från debutalbumet Ett öga rött. Shiiiiii ni kommer se. Alla kommer se juvelerna.
/Petter
Ozzy – Gentleman freestyle
LÄS OCKSÅ:
