FAME FACTORY 009 är här!
”This is my personal cosmology that I intended for to be published in DUST magazine but I was no game”
by Dan Škuflić
PDF–POETRY
FREE DOWNLOAD

Förläggarens förord:
Dan Škuflić skriver:
I’m coming fast as a comet! I’m gonna hit you in the middle of your heart!
Fame Factory presenterar idag, med stolthet, Dan Škuflićs ”This is my personal cosmology that I intended for to be published in DUST magazine but I was no game” som nummer 9 i poesiserien i 100 delar. Dan gjorde boken till en tävling, den var ämnad för DUST magazine, precis som det står i titeln. Jag är glad att Dan förlorade den där tävlingen. Eller han kanske inte förlorade, han var bara ”inte game”. Men jag vill skriva: jag är glad att han förlorade. Förlusten är viktig. Det kanske låter hjärtlöst och det är hjärtlöst. Fame Factory är ett förlag med blod på sina händer. Det genomsyrar hela fabrikens verksamhet. Dan studerar på The Royal Danish Academy of Fine Arts. Jag läser det efter att ha tryckt på ”about” på hans profil. Han skriver i chatten att han är lite ökänd. Dan Škuflić är Lindsay Lohan! Jag tänker på Thomas Di Levas självbiografi när jag läser hans dikter; ”(För femtio år sedan syntes ett ljusfenomen på himmelen ovanför Gävle. Samma natt föddes en folkkär artist som nu ger ut sin självbiografi.)” som jag tror att jag skrev i en dikt en gång. Jag har inte läst den.

MISSLYCKANDET ÄR FRIGÖRANDE skymtar jag i en skärmdump som jag översätter i ryggmärgen (lite under hashtaggen ”free the anus”). Dan vill upplösa viet men vilka är viet? (Detta är en detektivroman). Upplösa viet eller kanske stånga det blodigt över stjärnhimlen. Eller uppgå i något större eller mindre. Blodigt blått bläck i en PDF. Sånt där man ritar automatiskt när man pratar i en telefon med en annan människa som lever och snackar; man ritar big bang. Man ritar alltid alltings uppkomst. En dikt ska vara som ett telefonsamtal som Frank O’Hara kanske sa någon gång och det är en högst personlig kosmologi som läcker, den här boken, för vem vill ringa människor när man kan sitta som på nålar helt paralyserad och vänta på mail? Den är kokett och akut, den här boken. Det flummiga är skenbart, det flummiga är äkta och sylvasst. Raderna och bilderna drabbar mig lika direkt som Steve Roggenbucks youtubevideos (den gamla skolan, den nya skolan, han är tydligen tillbaka), men ändå inte, eller inte bara, här finns en mörkare klangbotten, och en queerare, och en annan som känns mer… jag vet inte, substantiell är ett töntigt ord, men jag skriver det ordet för livet är töntigt. Substantiell. Dessa klangbottnar jobbar parallellt utan det vegetariska. Bra jobbat, klangbottnar!

Mycket är lite livsbejakande och vackert. Ordet sweet är så sensuellt och fragilt på det engelska språket. Jag känner inte Dan, men vi har chattat lite nu. Dan skriver att han är dålig med titlar, men vill att de (titlarna) ska kännas som fragment från muntliga förklaringar.
Dan Škuflić skriver i en dikt:
Endless dating app hours sleeping in my bed.

Dan skriver att vi investerar mer i honom än i hans innehåll. Att de flesta vet vem han är men inte vad han gör. Jag tycker du ska ladda ner den här boken och ta reda på vad det är Dan Škuflić gör. Du kommer fatta allt. Poesin är sexig igen och det gör ont. Graffitin är rosa, bläcket är blått, och det är bara ytan som talar. Du måste zooma in texterna och du måste zooma ut bilderna. Wake up. Dan tror inte på det, tror jag. Detta är en omöjlig självhjälpsbok. Jag tror inte du kommer fatta allt. Omfamna din fåfänga. Här förklaras en poetik. Här finns en taktil sida (bokstavligen, om taktil har något med känsla att göra, jag vet inte). Jag krystar fram ett seriöst förord. Stirra in i avgrunden och skärmen. Där har du en riktig melodram som vibrerar. Abyss rimmar på kyss! Som en liten dikt.
Dan Škuflić skriver:
You are contradicting yourself now. Freedom for me is f. ex. when you’re in a middle of writing a text and then you need to piss or shit and then since you’re in the bathroom you also decide to take a shower; after all of that you return to writing (or something else). Its just about not being stopped by anyone on your way from room to bathroom.

Att säga emot sig själv. Jag är också intresserad av hyckleriet. Att hata ”meningen” som i ”betydelsen” (som kanske i ”kunskapen”) hela vägen in i kaklet, att älska ytligheten hämningslöst som någon sorts krampaktig strategi. Eller blaserad strategi. Jag vet inte. Jag är glad att Dan förlorade den där tävlingen (eller inte var ”game”). Att han adresserar universum helt oblygt. Och dig. Jag är glad över triptyken av fotografier som avslutar, alla dessa ömma författarfoton. Åh, ni fantastiska män som vet hur man angör en brygga. På det sista fotot tänker jag att han kanske begraver sig själv. Eller bara planterar lite vitt blomster under ordet försvinna. Det gäller att befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag undrar vem fotografen är. Även självutlösare kan förstå ditt innehåll. Det är en vacker tanke. Välkommen till din jordfästning.
Elis Burrau, Tessinparken/Försvarsmakten, 17 november 2015

Du laddar ner ditt ex av ”This is my personal cosmology that I intended for to be published in DUST magazine but I was no game” här:
https://www.facebook.com/famefactorypoetry/posts/1047411495304306

Kärlek från gänget på Fame Facory