Puh, Espresso Houses wifi kan man i alla fall lita på. Suttit på Swebus till Oslo i jag vet inte vad, tio timmar, och inte kunnat skriva det här inlägget. Fattar inte vad problemet är med bussars wifi.

Bara för Espresso Houses wifi är så bra blir jag sugen på att surfa runt på deras hemsida som tack. Espresso House sponsrar detta inlägg fast utan att betala, jag vill bara bjuda dom på det eftersom det känns så befriande att ha intenret när man kommer till ett land man inte varit i förut. Helt sjukt att det ska vara så svårt att få internet? Och vanliga hederliga kartor finns det ju inte längre, de dog ju ut på 90-talet i samband med ironins intåg.

Jag har sån ångest för att jag inte förstår norska, och så känner jag mig besviken för att Norge verkar vara som ett enda stort Göteborg, dvs grått och fult. Annars när man åker utomlands så brukar det ju finnas några glädjeämnen även om det bara är till Danmark. Typ billig öl, kontinentalt osv. Detta är ju bara… deppigt.

Saknar Malmö.

I lördags var det ju Malmötxt som egentligen borde heta Malmösxt för det blir så sexig stämning. Tror Elis och jag pratar om det i vårt enda utgivna avsnitt av podden Svårt men kul.

Såhär lyder Malmötxt officiella beskrivning på Facebook: För något som i all enkelhet vill eller orkar, eller vill orka, vara på allvar – utan några krav. Tanken: det är bra att inte vara ensam. Målet: att ses ofta, kanske dricka öl, prata om och läsa dikter, texter och alla är välkomna som vill vara välkomna – inget uppstyrt, ingen nav, ingen som bestämmer, inget sammansatt, bara något så löst som en scen med hundra delar, att ställa sig på tillsammans eller bredvid varandra, samtala, läsa.

Denna gången var Malmötxt hemma hos dessa sköna gossar, David Zimmerman och Ludwig Landström

Så alltså, vem som helst kan anordna Malmötxt vart som helst men de gånger jag varit med har det i alla fall varit väldigt sexig stämning. Eller inte sexig, men passionerad. Så som man tänker sig stämningen innan en orgie. Het.

Det är najs att man läser till långt in på natten och ingen har behov av att dra vidare eller ”börja festa”, för poesin är en ju fest i sig.

Tyckte Ludwig såg lite för glad ut på denna bilden så tog en ny

Så ska det se ut

Sofia Roberg som precis har släppt sin diktsamling Pärlemor.

Till och med Michael Larsson, den busen, föll i trans

Många började så småningom tala i tungor

Efter en stund blev allt suddigt och sen slockade det helt

Återkommer med inlägg om hur det är i Oslo :) to be continued