Hallå hallå det här är X22. Förlåt att jag inte skrivit om Oslo än, eller förlåt och förlåt, vem fan bryr sig, men det är alltid bra att säga förlåt en gång för mkt än en gång för lite. Jag och Elis har ett ordspråk som går ”gör allt direkt”, försöker lyda det så mycket som möjligt för när man inte lyder det så blir man straffad på ett eller annat sätt, har jag upptäckt. Man ska inte ha massa saker som släpar efter, typ opublicerade blogginlägg, då blir det dåligt feng shui i livet. Ska skriva mer om feng shui en annan dag.

Bra inlägg Elis!!!!!!!! (detta)

Är bara besviken på två saker, 1. att han inte var så på att låtsas att vi bodde på ett lyxigt hotell och till och med har en bild där jag håller i en sovsäck? Känns som ett hån. 2. att han har med massa bilder där jag sitter med mobilen.

Jag tycker det är viktigt att visa andra poesiställen som bokar oss i framtiden att vi har nolltolerans mot att fixa boende själv. NOLLTOLERANS. Betala resan – där går dock min gräns, och det behövde vi som tur var inte pga påtryckningar frå mig. Det handlar inte bara om oss utan det handlar om hela branschen. Men det handlar lite om oss också, eller i alla fall om mig. Jag hatade Oslo från första stund, främst på grund av att jag var tvungen att ägna de första 2 timmarna i staden med att sitta på Espresso House (btw varför säger man Espresso och inte Expresso?) med SOVSÄCK, KASSAR och VÄSKOR. Ville bara dö och bestämde mig för att aldrig mer ”fixa boende själv”. (3 dagar senare: får detta mejl från en grej: Om vi står för resan, har du nån chans att fixa boende? Svarar: Okej! MEN MEN, man måste väga för o emot. Göra små undantag ibland såhär i början av sin karriär. Poesin är ju precis i början av sin sexyness. Men ändå tråkigt att som Fame Factorys marknadsavdelning inte få sin röst hörd.

När jag dag 2 fick se Oslos konsthögskola så släppte ångesten för första gången på hela resan. Jag kände äntligen att Oslo hade nånting. På taket står det ”This is it”.

Såhär såg det ut i Hugos ”bås” på konsthögskolan, alla hade varsitt bås som de kallade för atejé

Hon i bakgrunden heter Caroline Alice Lopez och jag ville köpa hennes bok men hade inga kontanter eftersom det är onödigt att ta ut i ett land man planerar att aldrig komma tillbaka till

Den här boken var i en bokaffär, väldigt likt min Veckan innan. Ska nog stämma dem

Innan vårt panelsamtal om TWITTERPOESI så tänkte vi podda lite, innan hade vi gått till VINMONOPOLET och köpt det billigaste bubblet vi kunde hitta vilket kostade ca 100 kr. Vi drack det i små glasburkar, very crazy :) är man i utlandet så är man

Alexander Fallo, veckans fallossymbol

Här hade jag blivit lite full och ville skåla för nåt och Elis också uppenbarligen.

Kolla Elis, en bild på dig!!!!

Skönt att ha detta gjort, nu ska jag ta itu med ett manus som inkommit till Fame Factory, ses vi imorrn? På inget särskilt alltså, jag menar livet.

Btw, en kul tidning att kolla in http://forlagetgladiator.dk/texaslonghorn/

Och btw igen, läser just nu ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” av Tom Malmqvist. Det har tagit ett tag för jag klarar inte av såna sjukhusscener just nu, och typ första 100 sidorna består bara av det.. tänkte att den är säkert bra, boken, ser ju att den är välskriven men bara att jag inte klarar av massa sjukdom just nu! Men nu är boken snart utläst och det har varit helt vanliga gulliga scener med unga människor som sitter på golvet i ett rum och så, ja.. de är från olika klassbakgrunder, han e arbetarklass så han gillar kitch och hon är överklass och släkt med Selma Lagerlöf men det är inget hon vill skryta om direkt medans han tycker det är jättecoolt. Tycker bara det känns lite gjort liksom, äh jag vet inte… är ju en sann historia så känns ju hemskt att skriva så. Men tycker inte boken är jättebra men smaken är som baken. Men borde nog utkommit för ca 5 år sen i samband med Knausgårds framtåg för nu känns den här stilen lite gammal. Har svårt för det där ”medelålders man ska hänga ut alla han känner och skriva från hjärtat”. Tycker det är roligt när unga kvinnor (läs: jag) gör det för då känns det ju lite subversivt.

Nu ska jag läsa intervjun med Blondinbella som var i DN, har verkligen väntat på den här dagen då hon ska bli socialt accepterad, äntligen är den här woho!!!!!!!!

Kramar

/Anna