Okej, vi gör det här kvickt. Veckans poetiska babe är ohotad, ja det råder inget snack om saken faktiskt. Det låg liksom i luften och dallrade likt gelén dallrade när den franska poeten Nathalie Quintane lyfte skeden och sen skrev om det (i den ordningen) i sina Anmärkningar (OEI Editör). Det är Ludvig Köhler. Ludvig Köhler! Hörde ni? ”Vi som aldrig skrev prosa” skrek precis att veckans poetiska babe är Ludvig Köhler. Vi skrek så att ni där längst bak också skulle höra. Poeten och ljudkonstnären, brevbäraren och chauffören, kompisen och guiden; Ludvig Köhler. Tidigare i veckan publicerade Tao Lins förlag Muumuu House fyra av hans dikter översatta till engelska. En handlar om flygplatser, en om en man i ett bibliotek, en om en lapp på en dator, och en om existensen. Tidigare i höstas på en Halloween-fest så klädde Ludvig Köhler ut sig till ett pokerbord, på Bokmässan charmade han Klas Östergren tillbaks till 60-talet, och han har så mycket prosa i jackfickorna att man inte vet vart man ska ta vägen!