Hej älsklingar!

Jag sitter här med massa ansiktskrämer i ansiktet och njuter. Jag brukar oftast vara full när jag bloggar men nu ska jag prova mina vingar nykter.

Det är så roligt att så många läser mina recensioner trots att de kommer så sporadiskt <3 jag får dock motta en del HAT och HOT. T.ex:

(ang. förra inlägget)

Jag ba åh herregud, nån ser in i min själ, vad ska jag göra. Men min farmor ba: ”chilla, det måste varit SD som skrivit den”.

Nåååååååväl, detta är sommarpratarna jag lyssnat på den här gången, hoppas jag gjort ett rättvist urval och att ingen känner sig kränkt över att inte få bli recenserad här på Vi som aldrig skrev prosa – Sveriges bästa blogg.

Först ut: Emil Jensen !!!

Hej Emil. Alla jag vet som heter Emil ser ut sådär. Emil, vilket konstigt namn förresten, när/om man säger det högt? 

Först vill jag bara säga en sak. När jag var ca 17 år så var Emil Jensen min Gud!!! Jag ba herregud kan det finnas så bra män, så feministiska och miljömedvetna!! Haha, känns som ingen bryr sig om miljömedvetenhet längre? Identitetspolitiken har slagit ut djurens rätt och skönt är väl det. Jag menar vem håller på med det längre. Till och med de mest vänster personerna jag känner slukar en köttbulle då och då och om man äter sushi är det ingen som kollar snett för att man äter en jätteräka. Förresten hörde jag att jätteräkor inte längre är utrotningshotade? Eller vad det nu var de var. Har vi förlikat oss med att jorden kommer att gå under? Sorgligt i så fall. Vi måste fortsätta kämpa!!

Hur som helst, i ett helt annat decennium kändes det väldigt viktigt att tänka på djuren och miljön. Jag hade till och med en pojkvän som gav mig herpes, och när jag sa det till honom så sa han att det var ju synd för du kan inte äta den medicinen för det är i gelatinkapslar. Man ba, okej, då har jag herpes 4ever då. Ibland fick han panikångest och man ba vad tänker du på han ba djurens rätt :(:(:(:( Men i den här lilla världen var Emil Jensen en sån man såg upp till! Typ ville ha honom som pojkvän istället. För han gjorde nämligen en turné på cykel för miljöns skull. Jag gör en enkel googling för att se om mitt minne matchar verkligheten och mycket riktigt: ”Sommaren 2007 genomförde jag hela min sommarsoloturné per cykel som en personlig och symbolisk men också stenhård, global och konkret aktion för hållbar utveckling och miljön.” Alltså hur kunde detta vara sååå på tapeten för tio år sen och nu ba: miljön, ja det är väl den där saken man fångar pokémon i (eller nåt, mogen fyrtioårsaktig samtidsreferens).

Jag visste att poetry slam nån gång skulle komma till nytta och det gör det i Sommar i P1 för det är så skönt med nån som pratar fort, tänker jag, tills jag inser att det inte kommer göra sommarpratet kortare :) Men det är förvånansvärt skönt med nån som… vet hur man pratar rytmiskt. Jag kan inte hjälpa det men när nån pratar rytmiskt och rimmar på skånska så får jag liksom rysningar genom hela kroppen (av obehag). Men Emil Jensen är helt OK! Jag minns varför jag älskade honom när jag var sjutton, han är ju fyndig liksom! Let’s make fyndighet sexy again.

Men seriously, sluta håll på och ba: jag vill hylla den vanliga människan!! ”Inte kändisarna som skriver odödliga verk utan de som bara vill njuta av ännu en dag i sommarstugan.” ”Det som aldrig får några medaljer”, nej och varför får de inte det? Kanske för att ingen bryr sig ett skit. Han tar som exempel, hör och häpna, en GYMNASIELÄRARE som älskar sitt ämne, hen startar inga revolutioner men är älskvärd ändå, man ba jahapp, jo ja några älskar honom säkert men vem bryr sig. Även Bingo Rimér står väl och steker nån jävla flintastek till sina barn en tisdag eller vad det kan vara, är han älskvärd för det?

Förresten varför blir skåningar aldrig kända på riktigt utan bara lite halvkända, fast i Skåne blir de såklart en älskad kulturpersonlighet men de slår aldrig igenom riktigt brett?? Jag tycker det är oroväckande och fel!

P.s. Emil Jensens sommarprat är riktat mot hans döda syster men det gör inget för han pratar inte så mycket om själva döden. Även om det är oroväckande att hon hade hypokondri innan hon blev sjuk för det betyder att det inte hjälper mot riktig sjukdom att ha hypokondri, man kan så att säga inte minska chansen för cancer genom att tänka massa på cancer och det är synd tycker jag. Det var samma sak i Annika Lantz sommarprat, hon hade varit rädd för cancer hela livet och sen fick hon det.

Och vem har vi här om inte Emilia Lind?

Emilia Lind, lyssnarnas sommarvärd. Kan inte låta bli att tänka på den där låten om lilla söta fröken Cecilia Lind.

Först och främst: är det helt sjukt att recensera detta sommarprat, lite som att skriva om ett uppträdande i Småstjärnorna eller såga en bok som är utgiven på eget förlag? Eftersom hon inte är nån offentlig person utan blivit framröstad. (Man spelar in 15 min hur man vill att ens sommarprat ska vara på Sveriges Radios telefonsvarare sen får lyssnarna rösta, vet dock ej hur det går till för jag är lyssnare men ingen har sagt till mig hur man röstar??? Kränkt). Jag ska försöka vara respektfull. Läs hela följande stycke helt gravallvarligt. Oj oj oj vad det här var sorgligt. Det handlar om att Emilias mamma dog när hon var 16 år (Emilia var det alltså). Hon var en vanlig 16åring som ville bli fotbollsproffs, hittade till och med på en egen fotbollslåt som gick ”Fotboll fotboll fotboll i mitt hjärta”. Det framgår inte hur gammal hon är nu men hon verkar ha sånt perspektiv på sitt liv, blir lite avundsjuk på det, typ veta att man är en ”envis ung tjej”, bara veta det om sig själv, vilken ynnest. Tyckte dock det var så märkligt när hon åkte på fotbollsläger och fick veta att hennes mamma dött, för då sa kompisens mamma: Emilia kom! och så gick de till stranden. Där stod tränaren och tittade ut över havet, och helt plötsligt dök det upp en präst. Alltså jag har aldrig fått ett dödsbesked (peppar peppar ta i trä!!), men är det såhär iscensatt att nån tar en till en vacker plats och där står nån med ryggen emot och stirrar i fjärran och sen kommer en präst gåendes?

Thank God så har Emilia blivit en bra person trots detta tragiska. Det hon vill med sitt sommarprat är inte att få medlidande utan visa att det går att lyckas. Pga sin styrka så fick hon så pass bra betyg att hon kunde komma in på socionomprogrammet. Där studerar hon nu, i Umeå, eller Ume som de säger där uppe. Och fotbollskarriären? Nej den blev det ingenting med, men vad gör väl det när man bor i Umeå och studerar på socionomprogrammet.

Aja, värdig Lyssnarnas Sommarvärd tycker jag faktiskt! Men jag måste komma ihåg att rösta nästa år i denna viktiga tävling! Note to self.

Sist men inte minst: Sakine Madon

Som Mona Lisa har sitt leende, så döljer också du en hemlighet! Eller?

Sakine Madons sommarprat handlar ungefär om att hon flydde från Turkiet som femåring och att hon är uppväxt i en vänsterfamilj, och att hon trots detta inte vänster utan värsta liberal, typ lite busigt. Hon tycker att Lars Vilks är modig och gillar inte identitetspolitik. Hon berättar när hon sökte jobb och nån sa ”du är som ett kinderägg – invandrare, ung och tjej”, liksom inte så kul att reduceras till det fast samtidigt bra för henne att hon fick jobb.

Bonuspoäng får Sakine Madon för att hennes sommarprat varken är snyft- eller framgångshistoria, utan mest bara jag tycker såhär och såhär, här har ni en låt, här har ni en till låt, här är en åsikt till, sen slut. Behagligt att inte få en persons största trauman levererade och behöva förhålla sig till hela tiden.

Nej nu får ni sluta sitta vid internet och gå ut i sommaren istället, den försvinner fort!! Snart är hösten här. Gud vad jag skulle vilja skriva ett sånt somrigt nyhetsbrev nån gång, eller hålla ett skolavslutningstal och ba: nu har ni varit duktiga hela terminen och nu står sommaren för dörren bla bla bla, det vore kul tycker jag.

//Anna