Hallå!!!! Snart är det helg :) Skoja, är lite skadad av mitt jobb, alltså jobbet utöver poesin, förvärvsarbetet och där säger man så. Jag har blivit så bra på att jobba, i början var jag som en ko på grönbete i alla fall när det gällde det sociala. Om nån sa typ vädret är grått så visste inte jag vad jag skulle svara eftersom jag inte brydde mig. Men sakta men säkert när man förvärvsarbetar lär man sig att låtsas bry sig, och till slut bryr man sig på riktigt. Det blir viktigt om nån lagt ett kuvert fel men inte bara det utan det blir viktigt om det typ är skottår nästa år. Även om man inte innert inne bryr sig så har man ett ”alter ego” som bryr sig. Det är ganska roligt men jag fattar inte hur människor kan leva hela sina liv så. Det är en ynnest att ha kulturellt kapital med modersmjölken så man vet att man inte kommer fastna. Skulle lätt kunna fastna för det är så tryggt att ha en fast punkt i tillvaron. Att ha ett arbete att gå till håller en ovanför ytan de perioder då man egentligen bara vill sova. Tänk att ha en fast anställning och en pojkvän och köpa en stuga på landet. Man skaffar ett barn och en blogg som man lägger upp julstämningsbilder på som kan inspirera andra. Det är svindlande att det skulle kunna hända en nu om man bara ville, man har liksom åldern inne. Och man har ju ändå förverkligat sig själv lite så man behöver inte undra ”vad hade hänt om…” sen senare i livet. Man har redan startat en kulturdebatt och varit på middag på Bokmässan, eller i alla fall försökt gå på middag på Bokmässan. Men jag vet att det inte är nog för mig, det kanske är nog just nu men jag vet att jag om tre år när barnet är sådär ja tre år gammalt, då kommer jag vilja bli stor i Japan eller något. Fatta då att vara fast i en stuga på landet med barn!! Så ska man övertala mannen om att flytta och det kommer bli sånt stort projekt. Den ångesten hindrar mig från att falla för frestelsen att bli trygg. Jag kommer nog aldrig våga skaffa barn. Kanske kan man ha ett sånt fosterbarn, ungefär som sköthäst, att man kan ge tillbaks den sen när man inte vill mer. Men då kommer det troligtvis vara en problematisk ungdom och hela hemmet kommer lukta Energidryck. Nej vi får se hur det blir. Vill bara säga att det är skönt att ha ett jobb, kan rekommendera det till alla men man måste se upp så man inte blir en slav under systemet som kallas Vanligt liv. Jag brukar säga till mina kompisar när de är lite deppiga att det första jag ska göra när jag startat eget företag är att anställa dem. Då blir de glada. Det är så lätt att göra någon glad, det är nästan löjligt. En gång gick jag med min kompis i affären och då pekade hon på en sån glasstårta som är lite vågig och sa ”en sån ska du köpa om du nån gång vill göra mig glad”. Har aldrig köpt en sån till henne trots det fast att den kostar typ 10 kr, men ändå.

En bra låt som är med i min diktsamling Veckan innan, som du kan köpa här för lika mycket som de billigaste vinflaskorna på Systemet

P.S. Är det nån som vet hur det funkar med pensioner?? Jag har aldrig pensionssparat men har hört att alla arbetsgivare är skyldiga att lägga undan typ 0,0001% av lönen till ens pension. Är lite orolig men förlitar mig på att jag när jag e gammal kommer vara framgångsrik med betoning på rik så det inte kommer spela nån roll. Men ändå. Man blir ju lite orolig. 90-talistgenerationen är verkligen en förlorad generation när det gäller ekonomi, nästan alla jag känner har aldrig haft ett jobb och vi e 25 år. De tror att de haft jobb för att de typ sålt 5 artiklar och sommarjobbat på ICA. Så kallar de sig vänster, fast de inte vet vad det innebär att ha ett heltidsjobb utan bara läst massa på universitet. Det tycker jag är störande. Men samtidigt tror jag många i min generation var beredda på att jobba när de tog studenten men det fanns inga jobb förutom att sälja mobiltelefoner på gatan så då jobbade man med det i kanske en månad sen trodde man att det var det som var arbetslivet så då valde man att läsa litteraturvetenskap på uni istället. Så förståeligt att det ser ut som det gör. Man ska aldrig skylla på individer utan bara på system och de som har pengar/makt, det är min filosofi. Har ni tänkt på att de med makten alltid tjänar på att de ”där nere” bråkar med varandra? Gäller även inom poesin för att anknyta till bloggens tema.

//Anna