Kaffe och lime
En jävulskt regnig kväll för ett par veckor sedan var jag på cocktailbaren Salon 39 i Köpenhamn. Jag har en vän som jobbar bakom baren där. Hon heter Amanda, och är relativt ny i bartenderyrket, men har redan stort förtroende från de gamla rävarna på stället.
Hon må vara den verkliga stjärnan i den här texten, men nu ska vi fokusera på en av drinkarna hon matade oss med.
– Ni fick en drink med ett inte speciellt politiskt korrekt namn, en så kallad Mulata, berättar Amanda när jag pressar henne på info i facebookchatten några dagar senare. Det är inte Salon 39s påfund, men vi gör den på vårt eget vis. Man kan säga att det är en twist på en klassisk daquiri, som ju traditionellt består av ljus rom, socker och färsk limejuice. Mulata gör vi med mörk overproof-rom, sockersirap, limejuice och en hemgjord kaffelikör som innehåller tequila, kastanjelikör, vanilj, körsbärsjuice, massor med espresso och choklad. Innan servering doppas glaset halvt i en socker-, salt- och kaffemix.
När man tar ett sipp av den här drinken känner man ungefär såhär, i den här ordningen:
1. Surt
2. Chokladig arom som fyller gomen
3. Fruktiga smaker av citrus och körsbär
4. Bittert av kaffe
5. Spritighet
Det är helt enkelt ett jädra äventyr för smaklökarna, och ett mycket positivt sådant. Men det var inte helt självklart för mig när jag fick höra om smakkombinationerna. Kaffe och lime är verkligen ingen gammal beprövad kombo, utan något som i alla fall jag blir fundersam över, framförallt för att det känns som att man kommer drabbas av magsyrechocken från helvetet. Det gör man också, om man är lagd åt det hållet, men magsyra åsido är den här drinken bra mycket lenare än man kan tro. Kanske på grund av Salon 39s hemgjorda kaffelikör, som bara i sig är en uppvisning i (herregud, jag kommer att använda det här ordet om mat för andra gången på väldigt kort tid nu) sexighet (!) och djup. Slafsar man bara ihop lite espresso, limejuice och rom blir det nog inte riktigt samma mjuka övergångar mellan extremerna.
På temat kaffe och lime: när jag var på språkresa i södra England i mina yngre tonnår träffade jag en spanjor som hette Guillermo. Han bjöd på sprite och vodka ur en träningsflaska i grå plast. En lite mognare version av Guillermo finner man i en dryck som bär samma namn, som har rötter i Brasilien (tror jag i alla fall, rätta mig om jag har fel), och även den bjuder på lime. Den knåpas ihop genom att hälla en eller två shots espresso över ett par skivor lime och en stor iskub.
Kontenta:
1. Lime och kaffe, inte så omaka par som man kan tro.
2. Besök Salon 39 när du tittar förbi Köpenhamn nästa gång.
/Slaktarn
Skriv kommentar
Tillbaka upp
Kommentera
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.
Skriv kommentar
Tillbaka upp
Lilla Ego |
Läs inlägget
Krogrecension: Melanders Södermalm |
Läs inlägget
Filmrecension: The Tragedy of Macbeth |
Läs inlägget
Krogrecension: Florentine |
Läs inlägget
Nöjesguidens årssammanfattning 2024 |
Läs inlägget
Tramsfrans spår 2025 |
Läs inlägget
Krogrecension: Bambi |
Läs inlägget
Krogrecension: Olli |
Läs inlägget
Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg
Det här får mig att minnas att jag för många år sedan läste (i tidningen VI) om något som var populärt i konstnärskretsar i Stockholm på 50-talet. Det kallades ”fransk fågel” och gick ut på att doppa en skiva citron i kaffepulver och sen äta den rakt av med skal och allt. Var ju tvungen att prova, inte så tokigt faktiskt.
Kawa: Detta tyckte jag var fruktansvärt roligt. Älskar kombinationen ”konstnärskretsar” och ”fransk fågel”. Känner att det kan finnas ett lajv som väntar på att levas ut här.