I söndags hjälpte jag till att laga mat på en stor födelsedagsmiddag. Vi lagade sju av rätterna ur kokboken Persiana som jag fick i julklapp. Precis exakt allt blev svingott, och precis exakt allt var lättlagat men ändå fiffigt och imponerande. Jag blev så till mig av maten att jag alldeles glömde bort mitt nyårslöfte.
Jag har med blandade känslor påbörjat mitt livs första diet. Hela mitt liv har jag försökt se mat som något roligt och kravlöst, och således hållit mig undan från alla former av regler gällande hur och vad jag äter. Det har varit ett framgångskoncept, åtminstone för min del, för jag har alltid enbart sett mat som en djupdykning i det som är kul med livet. Tack vare en metabolism i ljusets hastighet har dessutom kroppen behållit ungefär samma form, trots frossande i allt den kommit över. Tills den en vacker dag av skäl som är överflödiga att nämna i detta sammanhang, blev mer… normal. Men mer om det en annan gång. Nu har jag alltså vänt upp och ned på allt genom att svära in 2016 med ett löfte om att undvika socker. Det är mycket skrämmande. Och tillfredställande, på samma gång.
Skälen till mitt nya sockerfria liv är följande:
1. Kroppen behöver inte socker. Det har den aldrig gjort. Det gör helt enkelt inget för den. Den behöver däremot andra saker. Som proteiner, vitaminer, fett, kolhydrater och fibrer. Det ska den naturligtvis få.
2. Ju mer socker man äter desto mer vill man ha. Och desto svårare blir det att detektera det diskret söta.
3. Socker gör att man blir konstig i humöret, konstig i huden, fet på magen och får hål i tänderna.
Mest bryr jag mig om punkt nummer två. Jag kämpade en tid med att sluta salta allt till förbannelse, för har man en gång korrumperat sina smaklökar blir det svårt att uppskatta smaker utan saltet. Samma gäller med sött.
Hur ska en förhålla sig till allt detta då? Det finns ju socker i olika former överallt. Jag har beslutat göra mig kvitt det ”uppenbara” sockret, alltså alla former av kakor, glass, läsk och liknande. Det är naturligtvis skittråkigt, främst med kakorna och glassen. Men något ännu tråkigare är att inte dricka juice. Jag älskar juice av hela mitt hjärta, och har haft för vana att konsumera en halv till en liter om dagen. Det är dock så att frukt är sockriga som sjutton, och pressar man ner alltsammans och gör sig av med skal och fruktkött, det vill säga fibrer och liknande, får man en sockrig färgglad vätska som är alldeles underbar… och i många fall lika söt som läsk. Kvack!
Socker i maten orkar jag inte bry mig om, där går faktiskt gränsen. Mat tänker jag laga som vanligt, och är det något som kräver sötning så får det vara så. Rårörda lingon utan socker är som en slags tortyr, och någon masochist är jag då rakt inte. Alltså är matlagningen business as usual, möjligen med en stilla tanke bakom varje sött inslag.
Känns spännande och läskigt, detta nya i mitt liv. Är ni intresserade av att höra mer om detta? Eller har ni njutit (eller i alla fall något åt det hållet) av att detta varit en dietfri zon? Jag har inte för avsikt att frälsa fler till ett sockerfritt leverne. Men jag misstänker att det kommer bli, som man brukar säga, en ”resa”.
/Slaktarn, sockerfri dag 11
Dietfritt, snälla! Det är så härligt att läsa om mat utan att det handlar om skam, skuld, synd osv.
glad om du mår bra av d men hejar också på dietfritt!!! puss
Jag har njutit av att bloggen har varit en dietfri zon. Så jag kommer nog att sluta läsa.
Jag kan tycka det skulle vara ganska gött att höra dietperspektivet från någon som inte är en galen fanatiker, känns som att du skulle kunna ge en lite mer nyanserad bild av det. Så jag röstar för!
Låter vettigt men jag vill se och läsa om Persiana-middagen!
Nej nej ingen diet!
jag vill mega mega gärna läsa om sockerfri kost för jag har också slutat med socker så behöver veta tips på hur man inte gör självmord
Snälla ingen diet! Vill gärna kunna fortsätta läsa denna fantastiska blogg!
jag stämmer in i kören! snälla inget no suger i vad som är typ VÄRLDENS SKÖNASTE MATBLOGG.
jag började med att sluta äta socker för ca fem år sen. och vet du vad! det blir lättare med tiden att undvika det söta.
först slutade jag med sötsaker, godis, läsk, tårta, allt det. men allt eftersom sötsuget minskas blir det lättare att lägga av med juice och sylt. numera kan jag knappt läppja apelsinjuicen på hotellfrukosten, och sylten till pannkakorna känns alldeles för artificiell. då funkar rårörda bär mkt bättre! så basically: en gradvis nedtrappning av sockret kan vara ganska enkel.
hoppas att du gör valet att fortsätta eller inte utifrån vad som känns bäst för dig och inte på vad kommenterarna tycker är soft att läsa om!
ha de
Alla blev så himlans till sig om dieter vilket jag förstår. Men nu handlar det inte om någon vikthets utan om andra saker? Läs texten?
Själv blev jag mycket inspirerad till att sluta äta socker efter att ha tittat på ”That Sugar Film”. Men sen runt jul så blev kaklusten för stor och BAM så blev jag fast igen. För min hjärna äääälskar känslan. Men nu tror jag att jag ska starta upp igen. Skillnaden på hur man uppfattar typ hallon när man äter socker vs när man inte äter socker är ENORM. Du har rätt i att subtila smaker kommer fram.
Bra att du börjar få koll på onödigt sockerintag!
Tips på god morgondryck till kaffet som inte är juice: kylt hibiskus-te! Bryggs i förväg, kyls ner i flaska eller karaff i kylen. Vackert saftröd, smakar syrligt och lite sött. Hibiskusen kan man köpa billigt som pås-te på livs i t ex Skärholmen, säkert på många andra ställen med!