Nordiska rådet har nyligen publicerat en studie av nordbornas matvanor som visar att vi äter allt sämre, och att det idag är lika vanligt att vara överviktig som normalviktig.

I studien, som påbörjades 2011 och avslutades 2014, har man övervakat förändringar i kostvanorna över tid hos knappt 18000 vuxna (18-65 år) och nära 5000 barn (7-12 år). Resultaten visar att det jämfört med 2011 är tjugo procent fler som äter ohälsosamt, och att andelen som äter hälsosamt minskat med tio procent. Den största andelen med ohälsosamma matvanor fanns i åldersgruppen 25 till 44 år, och män hade generellt sämre matvanor är kvinnor.

Studien visar också på en positiv förändring i nordiska barns kostvanor: det konsumerades jämförelsevis med 2011 mer fisk, frukt och grönsaker, samtidigt som man konsumerade mindre socker. Det verkar dock som att den positiva ökningen inte i samma utsträckning gäller barn som kommer från mindre priviligerade hem. Bland barn vars föräldrar hade kort utbildning har andelen som äter ohälsosamt ökat från 12 till 24 procent. Bland de barn som hade föräldrar med en högre utbildningsnivå var trenden den motsatta – år 2014 åt 10 procent ohälsosamt, medan det 2011 var 14 procent. Hälsoklyftorna ökar alltså, trots att den generella trenden bland barn ser positiv ut.

/Slaktarn

PS. Relaterad läsning: Hur viktig är egentligen familjemiddagen, denna folkhälsans heliga graal? Jag dyker ner i ämnet här. Ha så kul.

Om man sätter sig i baksätet i bilen utan att tänka efter ser låren groteska ut, som två utjästa avlånga degar mot sätet. Om man tänker efter kan man slippa, om man lyfter benen lite, håller foten i en vinkel nästan på tå, så blir låren spända istället och ser inte groteska ut. Jag var åtta eller nio år när jag kom på det. Ett tjugofemkilosbarn med tjugofem kilo för mycket funderingar på hur låren såg ut.

När jag gick i sexan var jag och badade med två vänner. Vi hade cyklat dit. En av oss hade ett cykellås som var av metall, u-format, och hon tog fram det och visade hur hon med nöd och näppe kunde trä det runt sin mage och låsa det med ett klickljud. Hon såg så stolt ut när det var på, där hon satt och höll andan och bevakade oss andra, försökte suga åt sig av det hon kunde se i våra ögon. Jag vet inte vad det var som syntes i våra ögon.

När vi gick i åttan skulle vi bada bastu med killarna. Vi hade bikinis. Min kompis kände sig obekväm och ville inte, vi hade ju precis ätit, och hennes mage skulle inte se platt nog ut, hon kunde inte vara med. Jag blev arg på henne för jag ville inte göra det ensam, men mest för att det kändes som en slags förolämpning, för en annan kompis jag hade låg på sjukhus och fick som bäst bara komma ut på övervakade permissioner. När jag hälsade på henne tänkte jag att det såg ut som att hon krypit in i ett stort tält snarare än klätt på sig vanliga kläder. Allt bara hängde, säckiga byxor och bylsiga sjok i många lager. Vi satt i besöksrummet och lade pärlplattor. Det kändes som att hon skulle gå sönder i flisor när jag kramade henne hejdå.

När jag av olika skäl skulle prova att avstå från socker en tid sa en kompis: nej nej nej du får inte, du är min minst ätstörda vän.

Vad svårt det har varit att inte få en helt uppfuckad relation till mat. Jag är helt utmattad. Är inte ni?

Första och enda gången jag varit inlagd på sjukhus var den en sköterska som vid inskrivningen frågade mig om jag var vegetarian. Nej, sa jag. Bra, sa hon, för det finns ingen vegetarisk mat.

Under vistelsen kämpade jag i mig kebabgryta med överkokt spaghetti, falukorv i ugn och ”medelhavsinspirerad” kycklinggryta med ris (medelhavsdelen av grytan bestod i att det var torkad oregano i). Samtliga rätter var en uppvisning i förakt för mat och allt vad mat har potential att vara. Trist, äckligt och inte ens möjligt för alla att äta. Det var synd, eftersom jag var på sjukhus för att jag var sjuk, och just av det skälet kan man ana att det hade varit bra att äta ordentligt.

På det deprimerande viset är det dock inte överallt. Från och med maj förra året har ett pilotprojekt pågått på en av psykiatriavdelningarna på S:t Görans sjukhus. Man har testat att servera vegetarisk mat som huvudalternativ till patienterna. Det var en av sjuksköterskorna som kom med idén och tog den vidare till den ansvarige överläkaren. Projektet visade sig bli lyckad, och de fick med sig fler avdelningar. Den fjärde april klubbades det igenom att samtliga tio slutenvårdsavdelningar i norra Stockholms psykiatri gått över till att servera vegetariskt som huvudalternativ.

I en intervju med tidningen ETC säger överläkare Antoinette Lundahl att det finns flera skäl till förändringen – dels hälsoaspekten, då det finns en överrepresentation bland patienterna i många sjukdomar, och många är överviktiga på grund av ett ofta onyttigt leverne. Därför är det bra om vården kan erbjuda mer hälsosamma alternativ. Sedan är det naturligtvis miljöaspekten. Men det finns också en jämlikhetsaspekt, säger Lundahl vidare i intervjun.
– Tidigare har det varit exkluderande, nästan diskriminerande. Till exempel de av muslimsk härkomst som inte äter fläskkött och hela tiden måste påpeka det och känna sig annorlunda. Vegetarisk kost blir inkluderande, man slipper känna sig utanför.

Just av den anledningen har de också sett till att behålla köttalternativet för de som föredrar det. Men de är i minoritet. Enast en eller två av de sexton patienterna som får plats på avledningen där pilotprojektet genomförts har aktivt valt bort det vegetariska. Totalt sett har alltså de 449 patienter som berörts av förändringen i kosten varit positiva. I en utvärderingsenkät svarade hela åttio procent att de var nöjda med vegertariskt kost som huvudalternativ, och nästan hälften sade att de inspirerats till att äta mer vegetariskt utanför avdelningen.

Förhoppningar om att se projektet växa så att vegetariskt blir norm inom hela vården, men än så länge finns inga planer på det.

/Slaktarn

Efter att ha tagit en bokhandelsrunda för att gräva i kokbokshyllan kom jag hem med några nya bekymmersrynkor. Många av böckerna heter saker i stil med Clean Eating, Ärlig mat och Ett renare liv. Samtliga med en underrubrik som förklarade att det rena med recepten var att de inte innehåller gluten, socker eller mjölk. Jaha, okej, tänkte jag. Vad är det som är så smutsigt med det då?

Först läste jag en artikel som Lisa Förare Winbladh skrivit i White Paper. Den handlar om gluten och varför många inte äter det, glutenintoleranta eller ej. Sedan googlade jag runt lite på att sluta med socker och hamnade på en massa raw food- och hälsobloggar som förklarade varför socker är jävulen. Jag har själv (typ) slutat med socker nyligen, till största del som ett smakexperiment, men kände på grund av att ätstörningslamporna började blinka rött genast för att stänga ner antisockerpropagandan på min skärm. Det var alltså bara mjölken kvar. Vad är det med mjölken? Om det är ”clean eating” att inte äta mjölk (och gluten, och socker), betyder det då att det är… smutsigt? Det är en animalisk produkt, men det verkade inte vara dessa böckers fokus. Det var hälsoaspekten. Vad mjölken gör med kroppen. Och så kom texten som följer nedan plötsligt att handla om mjölkens uppgång och fall, och inte ovanstående boktitlar. Något jag gäspat bara av att tänka på tidigare. Men nu är det dags. Håll i hatten.

Det har bråkas något jävulskt om mjölk senaste åren. I slutet av 2014 kom den där studien som några forskare vid Uppsala universitet ägnat de senaste tjugotre åren åt. Den visade att det fanns en länk mellan hög mjölkkonsumtion hos vuxna och risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar, och dessutom risken för benfrakturer. Forskarna fann att det verkade vara laktosen i mjölken som var boven, och i djurtester där djuren injicerats eller matats med galaktos (en av beståndsdelarna i laktos) visas samma resultat, nämligen att djurstackarna fick kroppsliga förändringar och åldrades i förtid. Jag ska inte dra igenom alltsammans här, det kan man ju googla på om andan faller på. Studien orsakade i vilket fall ramaskri både här och där, och mjölklandet Sverige drabbades av dåligt självförtroende.

Det har gjorts mängder av studier på mjölk, och beroende på vem som är finansiär har resultaten varierat kraftigt. Uppsalaforskarna är långt ifrån ensamma om att komma fram till att mjölk kanske inte direkt är livets dryck.

Mjölkbönderna har alltså tuffa tider. Undersökningar har visat att mer än var fjärde svensk mjölkbonde räknar med att tvingas lägga ner sin produktion någon gång under de kommande fem åren. I Maj 2015 sände SVT:s Uppdrag Granskning ett program om den svenska mjölkkrisen, där de presenterade en enkätundersökning som visade att sju av tio mjölkbönder vill byta från mjölkjätten Arla till annat mejeri om de kunde. Demokratin inom det bondeägda kooperativet Arla var bristande, tyckte man. Undersökningen visade också att de bönder som var anslutna till andra mejerier var ”nöjda eller mycket nöjda” med sitt mejeri, och att endast tre av tio vill byta eller skulle kunna tänka sig att byta mejeri. ”Det är ingen mjölkkris – det är en Arlakris” sade en av bönderna. Arlas ersättning är rekordlåg, och många bönder går över en krona back på varje producerat liter mjölk. Mjölkmisstro och lönsamhet går inte hand i hand.

Ingen har väl missat att lobbyorganisationen Svensk Mjölk legat i luven med havredrycksproducenten Oatly efter att de marknadsfört sina produkter med vad Svensk Lobby ansåg var misskrediterande för mjökbranschen och nedvärderande för mjölk som näringsämne. Oatly åkte på en stämning på fjorton miljoner och förlorade efter många turer i marknadsdomstolen, men gick ändå ur striden som vinnare i något avseende – de två veckorna som följde efter stämningen ökade deras försäljning med tjugo procent (huruvida det beror på stämningen är naturligtvis oklart, kanske hade det hänt oavsett. Tydligt är dock att turerna kring rättegången var en bra PR-skjuts, och att plantbaserad mjölk vinner mark), och hela spektaklet har minst sagt fått Svensk Mjölk att framstå som riktiga prakt-as. En motreaktion bland konsumenter efter domen kan detekteras i ett antal anmälningar till konsumentombudsmannen. I början av januari hade tjugosex personer anmält Arla för just av missvisande och vilseledande reklam. Det gäller Arlas slogan naturens egen sportdryck.

– Vi anser inte att vår reklam är vare sig missvisande eller vilseledande. Vi har använt oss av naturens egen sportdryck i snart fyra år och nu plötsligt kommer det in ett stort antal anmälningar på kort tid. Det är ganska uppenbart att det är samordnat. Av vem får andra spekulera i, sade Arlas pressekreterare Daniel Emilsson i en intervju med Dagens Media.

Senaste nyheterna kring Oatly är att tillväxtprocenten i Sverige ligger på 40 procent, och siffrorna i övriga tjugo länder som de exporterar till ligger inte långt efter. Nu är det dags att bygga ut fabriken i Landskrona för att kunna öka produktionen från 30 miljoner liter per år till 100 miljoner liter. Det kommer att kosta pengar. Närmare bestämt 350 minjoner kronor. Det går bra för havremjölken.

– Det handlar främst om att man vill undvika animaliska livsmedel. Vi ser även att havre uppmärksammans allt med som ett hälsosamt livsmedel i hela världen, sa Oatlys VD Toni Petersson om expansionen.

Så här såg företaget Fairlifes mjölkannonser ut. Fairlife är Coca Colas mjölksatsning. Förlåt, jag menar mjölkkastning.

”Den svenska mjölkkrisen” har blivit ett nästan lika vedertaget (och uttjatat!) begrepp som ”Det svenska modeundret” var för några år sedan. Och nu sitter jag här och bråk-recapar som det kallas på Nöjesguiden-lingo, från början triggad av förhållningssättet till viss mat som smutsig. Kroppen är ett tempel, och i det templet ställer man inte in en massa mjölkkartonger, tydligen. Jag vägrar se mat som smuts, men jag tänker inte vara oupplyst och blind på grund av det. Att mjölk anklagas för att vara smuts får helt enkelt inte vara en anledning till att en surpuppa som mig automatiskt sätter sig på tvären och demonstrativt häller i sig ett stort glas av ”naturens egen sportdryck”.

Kontenta: Jag är mer yr än någonsin. Laktos är dåligt. Drick mer plantbaserad mjölk. Och gör din reasearch innan du säger att det där templet ska eller inte ska ha komjölk i sig.

/Slaktarn