Om man sätter sig i baksätet i bilen utan att tänka efter ser låren groteska ut, som två utjästa avlånga degar mot sätet. Om man tänker efter kan man slippa, om man lyfter benen lite, håller foten i en vinkel nästan på tå, så blir låren spända istället och ser inte groteska ut. Jag var åtta eller nio år när jag kom på det. Ett tjugofemkilosbarn med tjugofem kilo för mycket funderingar på hur låren såg ut.

När jag gick i sexan var jag och badade med två vänner. Vi hade cyklat dit. En av oss hade ett cykellås som var av metall, u-format, och hon tog fram det och visade hur hon med nöd och näppe kunde trä det runt sin mage och låsa det med ett klickljud. Hon såg så stolt ut när det var på, där hon satt och höll andan och bevakade oss andra, försökte suga åt sig av det hon kunde se i våra ögon. Jag vet inte vad det var som syntes i våra ögon.

När vi gick i åttan skulle vi bada bastu med killarna. Vi hade bikinis. Min kompis kände sig obekväm och ville inte, vi hade ju precis ätit, och hennes mage skulle inte se platt nog ut, hon kunde inte vara med. Jag blev arg på henne för jag ville inte göra det ensam, men mest för att det kändes som en slags förolämpning, för en annan kompis jag hade låg på sjukhus och fick som bäst bara komma ut på övervakade permissioner. När jag hälsade på henne tänkte jag att det såg ut som att hon krypit in i ett stort tält snarare än klätt på sig vanliga kläder. Allt bara hängde, säckiga byxor och bylsiga sjok i många lager. Vi satt i besöksrummet och lade pärlplattor. Det kändes som att hon skulle gå sönder i flisor när jag kramade henne hejdå.

När jag av olika skäl skulle prova att avstå från socker en tid sa en kompis: nej nej nej du får inte, du är min minst ätstörda vän.

Vad svårt det har varit att inte få en helt uppfuckad relation till mat. Jag är helt utmattad. Är inte ni?

Förr i tiden var de flesta eniga om följande påståenden:

– Tallriksmodellen är bra
– Mjölk gör dig stark
– Om man äter fett går man upp i vikt, om man motionerar går man ner i vikt.

Nu för tiden är saker och ting lite mer komplicerade.

Här kommer några frågor: vad är egentligen ”detox”, och finns det några vetenskapliga belägg för att det fungerar? Finns det livsmedel som är ”super foods”? Minskar verkligen en glutenfri diet inflammationsnivåerna i kroppen? Och kanske den mest omtvistade frågan: vad är egentligen det bästa sättet att gå ner i vikt?

Den del av matlitteraturen som fokuserar på hälsa är något av ett översvämmat träsk. Det ges varje år ut ofantliga mängder böcker på olika teman. Du kanske vill äta dig lycklig? Eller pigg, smal, smart? Ät dig till ett längre liv, ät fyra mandlar mellan varje måltid, drick bara juice på gröna grönsaker, ät inga kolhydrater men gärna ohyggliga mängder fett. Ät bara basisk mat, för det hämmar tillväxten av candidasvamp. Din kropp är tydligen full av candidasvamp. Ät dig ”ren”, börja idag, för du är smutsig på insidan, riktigt igengrodd, och vem vill vara det?

Igår publicerade DN en text av medicinreportern Amina Manzoor där hon går igenom olika påståenden från den här typen av ät-dig-frisk-böcker, för att se hur de faktiska vetenskapliga beläggen ser ut. ”Det mesta i böckerna är kraftigt överdrivet eller rena lögner”, får vi veta redan i ingressen. Forskning på ämnet mat och hälsa är komplicerad då människors hälsa påverkas av en mängd olika faktorer, för att inte nämna faktorn att våra dieter hela tiden förändras i samband med livsstilsförändringar och allehanda trender. Att fältet är så svårforskat kombinerat med att vi alla vare sig vi vill eller inte tvingas utveckla någon slags relation till vad vi äter lämnar helt enkelt öppet mål för de som tycker mest och har högst röst.

Ord som ”superbär” och ”detox” får mitt blod att koka. Predikningar av typen visste du att chiafrön innehåller sju gånger mer omega-3 än lax!? (mer utförlig rant här!) ger mig ungefär lika mycket tonnårsaktiga trotskänslor som när någon säger om horskop att de verkligen inte tror på sånt, men… det finns ändå nånting där. Nej, det finns inget där. Inget antyder att det ”finns nåt där”. Anledningen till min irritation är att jag kommit att bli en riktigt torr liten vetenskaps-lover på gamla dar, så ni kan säkert föreställa er hur jag satt och såg självgod ut när jag läste Amina Manzoors text.

Hur olika mattrender och inriktningar uppkommer är naturligtvis mycket spännande, men att i print basunera ut felaktig fakta om hur du bör äta för att förändra ditt liv tycks man komma undan med allt för lätt. Speciellt när det kombineras med lite gammalt hederligt påprackat kroppsförakt. Det är helt enkelt bara ett snitsigt sätt att profitera på samtidens osäkerhet för kroppen (är den fin? är den ful? är den invaderad av svamp?!) under täckmanteln ”goda råd”.

/Slaktarn

I sjuttiotalets mitt gjorde socialstyrelsen ett antal filmer med husmorstips som guidade svensken till välmående och produktivitet. Här är en som behandlar ämnet ”så kommer du upp på morgonen”, komplett med morgongympa och inte minst frukost. Skönt med tydliga riktlinjer!

/Slaktarn

Om man är tonåring och vill reta gallfeber på sin omgivning finns det många kreativa lösningar. Hemlig navelpiercing, skäggig äldre pojkvän vars regestreringsskylt på bilen avslutas med ”666”, ett politiskt engagemang där det uppmuntras att dölja nedre delen av fejset? Bara att välja och vraka. Att som förälder försöka avstyra beteenden av det rebelliska slaget genom att vädja till det tonåringens logiska tänkande (”Snatteri är ett brott!”, ”Tidig sexualdebut korrelerar ofta med tidig debut och hög konsumtion av tobak, alkohol samt andra droger!” etcetera) är sällan en lyckad taktik.

Något som däremot verkar fungera är att utnyttja deras vilja att så att säga ”stick it to the man”. En nyligen publicerad amerikansk studie visar att tonåringar är mer benägna att äta hälsosamt om de är medvetna om snabbmatsindustrins manipulativa sidor.

I studien lät man 536 skolelever i åldrarna tretton till femton år ta del av material som ur olika vinklar talade för en hälsosam diet. Den ena gruppen fick material som fokuserade på långsiktiga hälsofördelarna, och den andra fick material som fokuserade på hur snabbmatskedjor medvetet manipulerar människor med felaktiga innehållsförtäckningar, hur det är vanligt att rikta in sig på fattiga och unga vilket leder till hälsoproblem för redan utsatta grupper, och så vidare.

Följande dag delade man, för ungdomarna till synes orelaterat till studien, ut ”snack-packs” med valbart innehåll som belöning för hårt arbete. Bland de som fått lära sig om de långsiktiga hälsofördelarna valde femtiotre procent det ohälsosammare alternativet, typ chips eller kakor, och bland de som tagit del av det andra materialet var procentsatsen nästan tio procent lägre. I en efterföljande enkät uppgav dessa elever att de motivationen var social rättvisa, autonomi och något så enkelt som ren och skär ilska. Upproriskhet i ett nötskal, alltså.

En riktig rebell!!!

“If the normal way of seeing healthy eating is that it is lame, then you don’t want to be the kind of person who is a healthy eater. But if we make healthy eating seem like the rebellious thing that you do, you make your own choices, you fight back against injustice, then it could be seen as high status.” säger David Yeager, som är en av hjärnorna bakom studien, i en intervju med The Guardian.

/Slaktarn

Vad är det som rör sig därinne bland skuggorna? En Balrog från Sagan om ringen kanske. Eller en smygrökande tonåring.

Nä, vänta nu. Det är ju du som sitter och moffar i dig mat. I alla fall om man ska tro den här studien. Några förmodligen väldigt uttråkade forskare vid University of Florida har gått igenom besökarnas beställningar på hundrasextio olika restauranger i den lägre prisklassen. Tidigare studier har visat att välupplysta lokaler gör att man äter långsammare, men nu ville man ta reda på om ljussättningen också påverkade vad man åt. Det gjorde det.

Det visade sig att de som käkade i välupplysta miljöer beställde mat som var sexton till tjugofyra procent mer hälsosam än de som åt i dunkelt upplysta miljöer, och att maten som beställdes i mörker totalt sett innehöll trettionio procent mer kalorier än den som beställts i ljus. Anledningen verkar vara att starkare ljus helt enkelt gör en mer alert.
”Vi känner oss mer alerta i ljusa rum, och tenderar därför att ta hälsosammare och mer förutseende beslut”, säger Dipayan Biswas, som lett projektet, om resultaten.

Vad ska man tänka om det här då? Ska man avstå stearinljusens smickrande effekt till förmån för hälsan? Nej, det är väl ingen lösning heller. Men en kopp kaffe kanske kan vara något.

/Slaktarn