Under 2013 cirkulerade det en massa tryck som driver med modehusens loggor- bland annat Brian Lichtenbergs Homiés(Hermès), Bucci(Gucci), Féline(Céline)-tryck och Billy Bomans Douche&Garbage(Dolce&Gabbana), Miau Miau(Miu Miu), Balenciblala(Balenciaga)-tryck osv. Det har också i samband med detta börjat dyka upp plagg från självaste modehusen med deras ”äkta” loggor tryckta på plagg. Det har varit/är värsta logo-hetsen och nu hakar tydligen Tom Ford också på logo-trenden när han i måndags visade sin A/W14-kollektion under Londons modevecka och hade gjort två glittriga klänningar med Tom Ford tryckt över bröstet. Det känns som ett gammalt sätt att göra trendplagg på, fungerar det verkligen fortfarande? Jag tänker att det måste fungera på ett helt annat sätt nu i så fall, på något slags postironiskt sätt. Att märka plagg med loggor var för cirka 20 år sedan ascoolt, parodi-trycken har varit ascoola: för att de driver med de föredetta ascoola trycken. Nu kontrar modehusen parodi-trycken med sina egna loggor (igen) som en slags parodi på parodin?

Jag tänkte försöka reda ut/förstå det här med parodi-loggorna och de ”äkta” loggorna. Om jag skulle kalla de gamla trycken (alltså de från 90-talet) för de icke-ironiska trycken (de som då bara var ascoola), vill jag kalla parodi-trycken för de ironiska trycken- de som en bär med uppenbar ironi (och därför är/var ascoola). Då blir de tryck som modehusen gör nu med sina egna loggor: postironiska tryck. Alltså att trycken säger det de menar fast med en ironisk underton. Exempelvis bär en BACK för att en vill berätta att det är BACK men med lite självdistans- vilket är ascoolt? Eller är det bara så enkelt att det är ascoolt med logo-tryck för att någon modediva har bestämt det?

Det kanske inte spelar någon roll, jag älskar det vilket som!