Igår kl 20.00 gick Versaces herrvisning ÄNTLIGEN av stapeln och jag har givetvis lite tankar kring den idag.

Versaces herrvisningar känns alltid lite som en parodi på dem själva. Den där stereotypa italienska lyxliraren är liksom alltid närvarande och även under denna visning med denna kollektion får en möta den där italienska soldyrkaren och yachtägaren. Någonting som gör denna kollektion mer intressant att titta på (än vilken herrvisning som helst) är att den trots den nästan schablonartade lyx-mans-estetiken definitivt vågar vidröra någonting kanske mer typiskt kvinnligt i form av tighta nätplagg, v-ringade byxdressar och generellt mycket naken hud. Sen vet även den som sett backstage-bilden från igår att de uppdragna kalsongerna är i stringmodell. Som en troskämpare älskar jag givetvis att de där uppdragna 90-talsstringen verkar få göra comeback, och jag blir givetvis nöjd över- och road av att de får göra någon slags comeback på snubbar.

Den här återkommande versaceparodin är alltid väldigt underhållande och utmanar liksom sig själv lite kollektion efter kollektion. Exempelvis har denna kollektion gjort en omtolkning av- och gett nytt liv åt de där klyschigt italienska v-ringade tröjorna, i form av en ännu djupare v-ringning långt nedanför naveln. De v-ringade byxdressarna, de tighta nätplaggen och outfit nummer två i första kollaget är definitiva favoriter. De känns en aning könsöverskridande och mindre douche-stämplade, de känns som att de kanske försöker att uppmuntra något nytt slags manligt ideal, vilket en bara kan buga och bocka för, eftersom att en börjar bli lite trött på de där tradiga mansrollerna och det där tradiga mansmodet som aldrig verkar vilja rucka på sig.