Igår klev jag in på Press Stop alldeles ovetandes om att jag skulle börja fotografera som en galning och utföra någon slags variant av fältstudier.

Vanligtvis när jag går in i en affär för att införskaffa en modetidning är det exakt det jag gör – jag går in, bestämmer vilken tidning jag kan tänkas vilja maniskt bläddra i, betalar en orimligt stor summa och går därifrån helnöjd. Men igår skedde någonting helt annat.

Det var länge sedan jag var inne på just Press Stop, vilket är en plats där modetidningar av alla dess slag (från den töntigaste till den creddigaste) står snyggt uppradade. Dessa uppradade tidningar med omslag exponerade för att väcka köplust fick mig bara att vilja riva ner dem alla och som ett vilt djur slita sönder dem till små ynkliga pappersbitar. Varenda omslag på de snyggt uppradade tidningarna var (är) prydda med en vit retuscherad kvinna. Varenda omslag. Varenda omslag. Varenda omslag. VARENDA OMSLAG.

Press Stop slutade igår vara en plats där en kan införskaffa modetidningar för mig, Press Stop blev en plats där problematiska skönhetsideal ohejdat produceras och reproduceras. Jag vet givetvis redan om att branschen ser ut på så vis, jag skriver ju mycket om det – men det blev liksom hundraprocentig verklighet för mig där inne. På Press Stop finns det på papper, det är äkta statistik. Äkta oundviklig statistik. Den som försöker att blunda för den kommer bara att få stå där och se ofantligt dum ut.

Varenda liten jävel som påstår att det ser annorlunda ut kan gå in där och läsa statistiken. Varenda liten organism i modebranschen som undviker ämnet bör gå in där, läsa statistiken och skämmas.

För att stärka det här inlägget kommer nu en rad sanningstalande bilder: