Myla Dalbesio för Calvin Klein

Efter en intervju ELLE gjorde med modellen Myla Dalbesio angående hennes medverkande i Calvin Kleins senaste ”Perfect Fit”-kampanj startade en storm av arga twitter-användare. För att citera några upprörda twittrare:

”Genuine WTF moment. This woman is described as ‘plus-size’ and ‘a bigger girl’.”

”WTF @CalvinKlein –this is your ‘plus-size model’? Give me a freaking break!”

”this is Calvin Klein’s first ‘plus size’ model. What do we tell young girls?”

Här uppstår ett problem – att dessa twitteranvändare som kritiserar modebranschens syn på skönhet faktiskt är med och reproducerar den. Calvin Klein har nämligen inte kallat Dalbesio för en ”plus-size model” vilket hon klart och tydligt ger uttryck för i intervjun: “It’s not like [Calvin Klein] released this campaign and were like ‘Whoa, look, there’s this plus size girl in our campaign.’ They released me in this campaign with everyone else; there’s no distinction.”

Skönhetsideal skapas inte i ett vakuum, det är ett samspel, ett fram och tillbaka mellan branschen och konsumenterna av produktion och reproduktion. Visst, i största mån sitter branschen på makten (vilket är ytterst skevt och bör ifrågasättas så ofta som möjligt) men vi får inte glömma bort vår egen roll i skapandet av olika typer av ideal.

Just i detta fall har branschen faktiskt, hör och häpna, gjort ett litet försök att lyfta fram olika typer av kroppar. Ett litet försök som hämmades av att en själv sett en ”plus-size”-kropp och läst in att det skulle vara en ”plus-size”-kropp de menat att använda sig av – detta tack vare vad modebranschen vanligtvis premierar för typer av kroppar.

Skönhetsideal lever ett cirkulärt liv, en cirkel av att prägla och att bli präglad. Vi är präglade av modebranschen och branschen präglas av oss, lite som två garnnystan som har trasslat ihop sig.