Eftersom att jag lider av skrivkramp (så fort analyserande text ska produceras fastnar jag i hönan-eller-ägget-tänk) blir den här recapen inte särskilt avancerad textmässigt. Det blir en bildbomb i form av de kollektioner som enligt mig är relevanta att ha med och kanske någon liten åsikt eller trivial “analys” i relation till dem.
London
Läs om PMS här.
Milano
Gucci, Fendi, Prada, Dolce & Gabbana
Gucci Spring 2017
Något som känns så tråkigt med hela Alessandro Michele-för-Gucci-grejen är att likt vad som helst som wow:ar en så avtar wow-effekten med tiden, trots att det är exakt lika fint eller lika bra som det var när hjärtat slog några extra slag. Jag är fortfarande kär i Gucci, men kärleken är liksom… bara där.
Fendi Spring 2017
Så intetsägande.
Prada Spring 2017
Alltså, Prada är ju alltid Prada. Det är alltid så rätt på nåt sätt.
Dolce & Gabbana Spring 2017
Versace Spring 2017
Jag dör ju för Versace, eller jag brukar känna så, då jag brukar tycka att det ligger något så väldigt queer i den där klyschiga italienska machomannen. Att den blir som en parodi på sig själv och därmed så icke-straight. Men jag känner inte riktigt så längre. Eller, kanske inte alls. Hela den där dö-för-Versace-grejen började i och med Spring 2015 kollektionen (se bilder nedan) som hade allt det där stereotypa som konnoterar en italiensk doucheig yacht-ägare. Men såhär i efterhand har jag börjat tänka att det kanske bara var den där enda kollektionen som jag på något vis levt kvar i. Att jag inbillat mig att det var mer än så. Blev vilseledd av allt det rosa och de djupa v-ringningarna och projicerat vad jag kände då på allt efter det. Det kanske inte handlar om Versace, det kanske bara handlar om SS15. För Spring 2017-kollektionen känns bara straight.
Såhär såg den där kollektionen som hade allt ut:
Sen:
#neverforget
Dsquared2 Spring 2017
<3
Vivienne Westwood Spring 2017
Damir Doma Spring 2017
Diesel Black Gold Spring 2017
Paris
Kära kära kära Paris. Allt händer i Paris. Tack vare det kommer det nu så mycket bilder (från femton noga utvalda visningar) att den med slött internet kommer att behöva tacka för sig.
Kenzo Spring 2017
Exakt lika instagram-vänligt som vanligt.
Lanvin Spring 2017
Acne Studios Spring 2017
Balmain Spring 2017
Något som känns så fint med Balmain just nu är att det inte bara är designat av Olivier Rousteing, utan att det är Olivier Rousteing. Det kanske är att vanhedra ett gammalt anrikt franskt modehus, att som creative director komma in och omförhandla hela dess estetik till sin egen, men jag gillar det. Det blir så mycket hjärta i designen då.
Dior Homme Spring 2017
Givenchy Spring 2017
Maison Margiela Spring 2017
Förlåt men Margiela är så extremt tråkigt? Så mesigt. Så fegt. Känner spontant att jag säkert skulle kunna byta ut mina Stilnoct mot att bläddra bland Maison Margiela Menswear-kollektioner innan läggdags.
Dries Van Noten Spring 2017
Ann Demeulemeester Spring 2017
Balenciaga Spring 2017
Den där lila looken är allt.
Louis Vuitton Spring 2017
Raf Simons Spring 2017
En liten fråga bara: varför är Raf Simons så geniförklarad? Jag förstår inte.
Sacai Spring 2017
Walter Van Beirendonck Spring 2017
Y/Project Spring 2017
Så. Jävla. Fint. Dör.
Puss & Kram
//A Man Da Mann
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.