Här kommer en (lite försenad) sammanfattning av Stockholms modevecka dag ett.

Whyred A/W14

J.Lindeberg A/W14

Hunkydory A/W14

Under Whyreds, J.Lindebergs och Hunkydorys visning var det ENDA jag kunde tänka på: päls, päls, päls, och päls. Vad var grejen med det? Högst oklart. Whyred använde sig av fuskpäls (tror jag) men undviker därför inte att vara med och reproducera ett pälsideal som är helt sjukt och känns helt förlegat, räcker det inte nu? J.Lindeberg hade helt brutalt mycket päls i olika varianter. Hunkydory vältrade sig i äkta päls, vilket en stor del av frontrowbefolkningen också gjorde dagen till ära. Förutom att Hunkydory hade pinsamt mycket päls, var själva visningen ett skämt. Jag måste bara fråga: vad gör de ens på modeveckan? Beskrivningen till deras kollektion var som vanligt lång och pretentiös, men ett stycke roade mig jättemycket: ”it is a collection for the rocker rebel girl next door with a taste for luxury” (and dead animals). Om någon beskriver mig som en ”rocker rebel girl next door” måste jag nog begå självmord.

Carin Wester A/W14

Carin Wester-visningen hade jag väldigt låga förväntningar på, jag hade väntat mig katastrof i form av en enda sörja av ogenomtänkta gulliga små kreationer som det tidigare varit, men det var det absolut inte. Visningen kändes mycket mer sammanhållen och betydligt elegantare än vad det brukar göra. Kläderna kändes lite vuxnare och starkare. Jag hamnade i någon slags glatt-överraskad-trans i måndags och var team Carin Wester hela dagen. Stylingen och nätdetaljerna kändes dock väldigt gjort, lite som ett desperat försök att vara ”mode”.

BACK A/W14

Ann-Sofie Back, åh herre så fint det var, blev religiös för en stund där i den gamla kyrkan på Skeppsholmen. När folk klev in i kyrkan blev de (inklusive jag) hänvisade att ställa sig bakom ett rep och trängas med resterande gäster. Modefolket tvingades ställa sig bakom ett sammetsrep som påminde lite om när en måste köa för att komma in på en nattklubb, vilket de flesta gästerna förmodligen är väldigt ovana vid. Visningen bråkade med hela visningskonceptet, inte bara när folket vägrades en frontrow-sittplats, utan också när alla modeller snurrade omkring och poserade helt skamlöst framför allas kameror. Hela visningen kändes väldigt bråkig då hon som vanligt använde sig av mode-no no’s som billiga material och grova sportstrumpor. Hon lekte med material som skulle kunna beskrivas som helt pinsamt b och aldrig annars skulle synas till på en visning, vilket jag älskade. Materialen var en blandning av en slags bredribbad manchester, sammet och billig täckjacke-polyester som fick en att tänka på ett lekrum du hittar på ett dagis. Stylingen, håret och maken, samt visningsmusiken gifte sig med hela situationen och plaggen vilket gjorde upplevelsen grym, jag gick därifrån frälst.

Jag måste dock tillägga, även om min BACK-upplevelse var fantastisk, att jag blir besviken av att hon säsong efter säsong använder sig av de allra smalaste och de allra yngsta modellerna. Jag blir så ledsen av att någon som gör mode så bra och så smart väljer att använda sig av modeller som främjar helt sjuka ideal. I övrigt var modellmodet dag ett väldigt vitt, ungt och smalt, det var ett genomgående tema som alldeles för få problematiserar eller ens vågar se (det blir direkt obekväm stämning när en tar upp det).

Alla bilder: Stureplan.se (har en fruktansvärt dålig kamera, så det blir bara pinsamt att lägga upp de bilderna).