Jag lyckades hinna med allt på min lista igår. Främst punkt 4. Jag åt isglass hela dagen, eller jag åt Twister. Det var någon som sa till mig att det inte var en isglass, så kan vi snälla reda ut det nu- är det inte en isglass!? Jag har alltid varit övertygad om att det är en isglass och har bara tänkt att det är en lyxigare variant av en isglass. Typ en isglass för överklassen eller något. Jag åt i varje fall överklassisglassen Twister hela dagen igår och var helt nöjd med 1. den rena njutningen den gav mig för att den är så sjukt god och 2. den rena estetiska njutningen den gav mig, den är ju så trevlig att titta på. Kände hela dagen att det inte räckte med att titta på glassen, jag ville se ut som Twister också, jag har dock inga Twister-artade plagg så jag fick nöja mig med att bläddra lite bland Twister-artade kampanjer. Den bästa Twister-kampanjen någonsin måste nog vara Pradas kampanj för Spring 2012:

För det första är min kärlek till Prada nästan obeskrivlig, jag blir aldrig så inspirerad av något modemärke som jag blir av Prada. Det är alltid så ren jävla estetisk perfektion i kombination med någonting som överraskar och får en att tänka om, kollektion efter kollektion efter kollektion. Prada jobbar alltid utanför ens egna moderamar. Prada är en egen värld, en helt egen modevärld som jag alltid bara vill dyka rätt in i. Sen är min kärlek till den här kampanjen och kollektionen SÅ oerhört stark. Det är möjligtvis en av de bästa Prada kollektionerna någonsin och jag säger inte bara det för att jag är hög på Twister nu, det är faktiskt sant. Jag älskar hela 50/60-talsflirten, bilarna, brudarna osv. Alla färger som är vilt ihopslängda ger mig nästan rysningar. Smyckena och väskorna som går i någon slags femårings-bling-stil är en kvinna med barnasinnes våta modedröm. Och sen skorna, herre, SKORNA. Jag har ju haft med de här skorna i ett tidigare blogginlägg, men jag har inte skrivit om dem, jag har inte gett dem den text de förtjänar. Alltså sandalerna med munnen som har en cigg i mungipan, hur sjukt fantastiska är de inte? Och hur fantastiska är inte skorna med bildetaljerna? Eller skorna med flames? Jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag ser dem. Jag vill ha dem genast, alltså verkligen genast. Jag blir till ett impulsivt och irrationellt barn och tänker liksom att jag kommer att gå under om jag inte får dem. Ja alltså Miuccia, jag älskar dig.

Saker som jag är bra på:

1. Svettas i kashmir.

2. Bränna mig efter en sekund i solen.

3. Sträcka mig som en gammal person när jag försöker sitta ner i gräs som en normal ungdom.

4. Äta isglass.

5. Dricka Cava.

6. Byta om 4 gånger på en dag.

7. Se ut som en salig blandning av Samantha Jones, Patsy Stone och Cruella de Vil.

8. Bete mig som en fattig version av Patsy Stone.

9. Köpa ett klädesplagg trots brist på pengar.

10. Köpa ett par skor trots brist på pengar.

Jag hade därför tänkt att jag skulle få till något slags ihopkok av allt det idag. Jag har redan hunnit med punkt 1-4. Möjligtvis även punkt 7? Jag menar mitt hår är ju minst sagt Cruella-artat just nu. Sen känner jag att punkt 4 borde upprepas och kanske då kombineras med punkt 5, 9 & 10.

Min främsta stilinspiration just nu: Glenn Close som Cruella de Vil. Har alltid kunnat relatera till filmskurkar av någon anledning. Eller kanske snarare kvinnliga filmskurkar. De är kanske de enda kvinnor på film jag känner att jag kan relatera till, de är liksom de enda med riktig jävla pondus. Filmskurkskvinnorna är även de filmkvinnor med de bästa outfitsen. Jag vill vara exakt som Cruella, hon är min idol, förutom det där med att hon vill döda och klä sig i små dalmatiner. Jag vill ha alla hennes outfits och jag vill givetvis ha likadant hår som henne. Jag tror att jag skulle kunna rocka hennes look. Jag ska rocka hennes look. Alla borde rocka hennes look.

Ej att förglömma, den nya bloggkulan bara måste inkludera de nya favoritskorna. Jag vet dock inte riktigt vart jag ska börja, de är bara så fruktansvärt rätt. Jag är helt kär.

Jag nämnde dem för första gången när jag skrev om Cheap Mondays AW14- visning, det var då vi sågs för första gången och de verkligen råflirtade med mig. Nu, äntligen, är de mina och jag vill inte gå någonstans utan dem. Jag vet ju att jag inte kan ha dem hela tiden, för jag kan inte försumma mina andra skor, men ändå. De är i en oklar gul färg (faktiskt lite snorkråkeartad färg) och superplastiga. Skorna har en perfekt fyrkantig tå, klacken är i perfekt höjd och form, skaftet är i perfekt höjd och form och har en dragkedja fram. Ja, hela jävla skon är perfekt.

Det är inte första gången jag är såhär kär i en stövel med dragkedja fram. Det har hänt förut, men då slutade det väldigt olyckligt. Dragkedjan gick sönder och mitt hjärta likaså. Jag gav upp och jag försökte inte laga dem. Men nu känns det fan rätt, inget kan gå fel. Om de snorkråksgula skorna går sönder ska jag göra allt för att laga dem, så att vi kan leva lyckliga i alla våra dar.

Erïk Bjerkesjö – Storm Within

Ida Klamborn – Hall of femmes

Igår kväll invigdes Appartamento med Erïk Bjerkesjö och Ida Klamborn. Erïk Bjerkesjös modeinstallation ”Storm Within” var som en introduktion till hans kommande kollektion för SS15 och Ida Klamborn hade tillsammans med fotografen Patricia Reyes format en utställning ”Hall of femmes” som en slags hyllning av starka kvinnor.

Erïks installation fungerade väl som tänkt, den teasade och väckte definitivt mitt intresse, blev liksom genast irriterad på att jag inte fick se mer kläder. Jag älskade att bilderna var tagna när personen på bilden hoppade studsmatta (blev avis och ville hoppa jag med) och jag vill genast ha en sån där vit rånarluva. Men nu till Ida, ditt geni, tack. Tack för att jag fick se olika typer av kvinnokroppar i modekläder, kvinnokroppar som dessutom tillhör fantastiska kvinnor som alla är med och bidrar till ett bättre och mer jämställt samhälle. Tack för att du är en av de få som använder ditt konstnärsskap och din roll som modeskapare till ett faktiskt statement. Tack för att du väljer att göra mode på det här sättet och inte hänger dig åt någonting som kan tänkas vara enklare. Tack för att jag blev hoppfull och var väldigt väldigt varm i hjärtat när jag gick därifrån. Tack.