Vad har du nu hittat på Ghesquière? Jo, nu ska ni få höra. Först en uppmaning till alla modenördar: håll hårt om stolen ni sitter på (eller sätt er ner om ni står upp) och ta ett djupt andetag.

Så, nu kommer det: Nicolas Ghesquière (nybliven chefsdesigner på Louis Vuitton) har samlat ihop några av de mest högaktade kreatörer en kan få tag på till ett av de mest spännande moderelaterade samarbetsprojekten modebranschen (och alla modeslavar) kommer att ha skådat. Arkitekten Frank Gehry, Karl Lagerfeld, Cindy Sherman, Rei Kawakubo, Christian Louboutin och industridesignern Marc Newson ska, för att fira Louis Vuittons 160-årsdag, designa för Louis Vuitton.

De ska alla få omforma LV:s klassiska monogram och därefter skapa en väska eller resväska. Väskorna kommer att finnas tillgängliga i oktober och kommer att kosta mellan 2725-5450 dollar, alltså väskor som kommer att införskaffas av några svintäta personer. Ghesquière verkar (utan att överdriva) ha hejdlösa planer för Louis Vuittons framtid och jag skulle ljuga om jag inte sa att jag var så nyfiken att det kryper i hela kroppen.

Leonard Kocic

Det är mycket prisutdelningar nu. Exempelvis måndagens CFDA prisutdelning, som resulterade i en av de kanske mäktigaste galaklänningarna vi någonsin kommer att få se och en av de (enligt mig) viktigaste vinsterna för modebranschen. I måndags gick även den svenska (och kungliga) Bernadotte Art Awards prisutdelningen av stapeln. Som en person som vill avskaffa monarkin skiter jag fullständigt i att den senare prisutdelningen har Bernadotte-namn. MEN tack vare just det blir det ju mycket mediebevakning osv som givetvis är gynnsamt för de unga kreatörer som får ta emot priserna.

Bla bla bla, nu till det viktiga: en av prismottagarna var Leonard Kocic. Vilket jag självklart går i taket över. Leonard Kocic tar nu sin examen från Beckmans treåriga modeprogram och är ett av vårt kanske mest intressanta mode-framtidshopp. Utöver ett diplom fick Leonard Kocic även ta emot en stipendiesumma på 50 000 kronor. Inte helt dumt för en ung designer, kanske lite snålt dock med tanke på hur mycket deg allt stämplat Bernadotte har?

Läs intervjun jag gjorde med honom till Nöjesguidens marsnummer här. Och kika på hans fantastiska examenskollektion här. Jag tänkte titta på den igen, äta twister och se ut såhär:

Bethann Hardison

I en bransch som bestämmer våra ideal behövs mångfald. I en bransch som definierar skönhet som vit behövs Bethann Hardison. Bethann Hardison kämpar för mångfald i modebranschen, en mångfald som aldrig har existerat, och en mångfald som vårt ”moderna” samhälle inte klarar oss utan.

Igår gick CFDA(The Council of Fashion Designers of America)-galan av stapeln och årets priser delades ut. Att Bethann Hardison skulle få ta emot The Founders Award 2014 var redan bestämt, men igår fick hon äntligen ta tag i priset och det blev till verklighet. Hennes kamp för mångfald i modebranschen belönades äntligen igår och når därav förhoppningsvis ut till en större massa vilket kan resultera i att fler vågar ta i ämnet.

Bethann Hardison har på olika sätt varit aktiv i modebranschen sedan 70-talet. Hon började som modell men har nu titeln aktivist. 1980 bestämde hon sig för att hon aldrig mer ville gå en visning igen och började däför att jobba på Click Models. 1984 startade hon sin egen agentur Bethann Management och 1988 startade hon upp Black Girls Coalition. Bethann Hardison har sedan dess varit en nyckelperson för modebranschens mångfaldsdiskussion.

För ungefär ett år sedan startade Bethann Hardison en kampanj i syfte att belysa och ta död på den rasism som har pågått sedan modebranschens begynnelse. Hon publicerade ett öppet brev till de fyra mest inflytelserika moderåden -New York(Council of Fashion Designers of America), London(British Fashion Council), Milano(Camera Nazionale della Moda Italiana) och Paris(Fédération Français de la Couture)- för att poängtera att de aktivt sysslar med rasism. Såhär såg brevet ut:

”Eyes are on an industry that season after season watches fashion design houses consistently use of one or no models of color. No matter the intention, the result is racism. Not accepting another based on the color of their skin is clearly beyond “aesthetic” when it is consistent with the designer’s brand. Whether it’s the decision of the designer, stylist or casting director, that decision to use basically all white models, reveals a trait that is unbecoming to modern society. It can no longer be accepted, nor confused by the use of the Asian model.”

I en bransch som gärna ignorer mångfaldsproblemet och aktivt vänder det ryggen hör det till ovanligheten att belöna den som obekvämt belyser det. Bethann Hardison har under många år fungerat som modebranschens konstanta nagel i ögat. Att hon blir belönad för att vara denna nagel i ögat är nästan ofattbart. Att hon dessutom blir belönad av ett moderåd som hon offentligt har kritiserat är nästan ännu mer ofattbart. I en ytterst stolt och trångsynt bransch där kritiska röster förvägras utrymme är gårdagens prisutdelning någonting större än stort.

Mode är något som genomsyrar och genomsyras av allt. Att modebranschen har ett rasistiskt klimat, som dessutom har förvärrats under 2000-talet, är en representation av hur hela vårt samhälle ser ut. Den som hävdar något annat lever i en låtsasvärld. Modebranschen initierar och slår fast våra ideal. Att definiera skönhet som vit är minst sagt problematiskt.

Bethann Hardison belyser inte bara problemet med branschens bild av skönhet, hon jobbar konstant emot det och ser det för vad det faktiskt är, rena rasistiska handlingar. Att inte använda sig av en enda färgad modell eller någon enstaka är ingen slump, det är en förklaring av hur vårt samhälle faktiskt ser ut. Att Bethann Hardison igår fick ta emot ett pris för att vara den där nageln i ögat är ett stort steg i rätt riktning.

Vi behöver det här steget. Vi behöver Bethann Hardison.

Okej, jag klickade mig in på min favorit ändra-stil-hela-tiden persons instagram och fick mig ett gott skratt. När min fniss-session hade lagt sig började jag fundera och har nu några frågor. Är det möjligtvis så att jag är helt otrendig som skrattar och har jag i så fall missat senaste ansiktsbehåringstrenden? Om detta är den nya ”skägg”-trenden, kommer fullvuxna karlar att framöver noppa sitt skägg för att få till den där glesa pubertala looken? Eller skrattar alla åt Justin? Om alla skrattar är jag skittaskig nu och håller på med någon slags kändismobbning, i så fall: förlåt Justin.

Alexander McQueen 1994

Ovanstående bild får lov att bli en slags uppföljare till gårdagens inlägg, eller kanske mer som en korrigering av inlägget. För HUR kunde jag missa denna look? Detta är definitvt en 90-talslook som gör att en löjligt enkelt kan sporta synliga trosor. Jag vet dock inte om det är en ”klassisk” 90-talslook (det kanske mer bara var en McQueen-engångsföreteelse) men det spelar nog ingen roll för det är fortfarande en superbra synliga-trosor-look. Klipp upp valfri byxa där bak, och vips: trosan syns jättemycket. Jag måste bara förvarna alla som planerar att köra på den här looken att stringtrosor kanske är det absolut sämsta tros-valet i detta fall: DE KOMMER ABSOLUT INTE ATT SYNAS. Förutom stringtrosor kan inget gå fel.