Kimye tog sin klädmatchning till en ny nivå igår. Jag älskar det.

Balenciaga SS15

Se där, Alexander Wang börjar släppa lite på sitt tråk-avantgarde-mode och röra sig lite mer mot ett mode värt att bära Balenciaga-tag:en. Visst, det är inte fullt så bra som det kan vara men det börjar bli bättre. Det börjar bli någonting annat- en ny form av Balenciagamode, nämligen Alexander Wangs Balenciagamode som inte bara är en lite dyrare variant av hans eget märke.

Delar av Wangs streetstyle-lockande sportmode finns fortfarande att hitta i kollektionen, men det är delar- delar som sätter en egen prägel på Balenciagamodet och inte något som totalt tar över det. Sen letade sig äntligen det som har fattats i de tidigare Balenciaga kollektionerna designade av herr Wang fram med denna kollektion, nämligen experimenteringen med materialen och risktaganden med konstruktionen.

Något annat än imitering av de typiska silhuetterna en förknippar med Balenciaga kombinerat med en rad outfits som ser ut att komma direkt ur en faktiskt Alexander Wang kollektion börjar alltså nu ta form och jag tror att jag vågar påstå att en ny Balenciaga-era har inletts i och med denna kollektion. En era kanske inte fullt så spännande som Ghesquière-eran men trots allt en era. 

Paris modevecka inleds såklart med ett litet kändisbarn som introduceras för frontrow-livet.

Jil Sander SS15

Under milanos modevecka blev det dags för Rodolfo Paglialunga att visa sin första kollektion för Jil Sander och vilken besvikelse det blev. Kollektionen känns bara som ett hopplock av de allra tråkigaste plaggen Jil Sander gjort genom åren- det är INTE mode. Jag hade först tänk beskriva kollektionen som ett magplask, men det är inte ens ett magplask, det här beskrivs bäst som någon som har gett upp totalt och bara lagt sig platt på rygg. Lite såhär:

Versace SS15

Åh, Versace Versace Versace. Inget triggar igång min passion för lekfullt lyx och schablonartat sexiga italienska skor som Versace. Nu kommer jag inte kunna tänka på något annat än de rosa lackskorna med plexiklack eller de överdrivet glittriga klänningarna.

Likt Moschino-kollektionen känns Versaces SS15-kollektion något barbieartad, den är så hyperfeminin- alltså väldigt stereotypt feminin. Det känns lite som att SS15 säsongen och dess flesta kollektioner är någon slags hyllning till det stereotypa kvinnliga modet, vilket genast utlöser mitt moderelaterade funderingsflöde. Detta hyllningsmode av det ”feminina” får mig att undra om det hämmar eller främjar utvecklingen av utsuddningen av könsgränserna? Om vi med det flyttar genusuttrycken (med hjälp av mode) för kvinna och man längre ifrån varandra eller om det fungerar som ett fuck you till att det ”könsneutrala” modet ofta rör sig mot de stereotypt manliga estetiska uttrycken och att det alltid är det kvinnliga som måste ruckas på och anpassas? Om det då skulle kunna uppmuntra herrmodet att våga röra vid det ”feminina” eller om vi bara går tillbaka i evolutionen och säger hej till 50-talet igen?

Det är frågar som en omöjligt kan besvara, möjligtvis att Philip Warkander kan komma med ett bra svar, men det känns som att det bara är en oändlig cirkel av problematik. Jag vill älska denna ultrafeminisering av det kvinnliga modet, för det stämmer väl överens med min egen relation till mode- men jag tänker att det kan komma att bli lite problematiskt i det stora hela.

Jaja, nu till kollektionens mer enkla (men högst relevanta) fråga: vad fan vill en inte ha från denna kollektion? Det här är Versace när det är som bäst. Queen Donatella kan sin grej- lyx, lyx och åter lyx.