Ida Klamborns, för väldigt många, beroendeframkallande SS16 Never Promised you a Rose Garden kollektion finns äntligen till alla Klambomaners förfogande i kampanjformat.

Varsågod, avnjut den nedan:

Modeller: Alex & Dea. Foto: Johan Avedal.

<3

//A Man Da Mann

Istället för att ha en ”vanlig” modevisning valde Tom Ford att denna gång presentera sin SS16-kollektion i videoformat. En video regisserad av Nick Knight fylld av (enligt källor) supermodeller (jag har ingen koll pga egentligen fullständigt ointresserad) och Lady Gaga dansandes á la Studio 54. Antingen är det här det absolut töntigaste och mest pinsamma jag har sett i modesammanhang på väldigt väldigt länge- eller så är det fullkomligt briljant. Hur som haver så är det underhållande. Här kommer videon:

…

… var skittråkig.

Lady Gaga & Brandon Maxwell.

Under Brandon Maxwells debutvisning igår i New York infann sig x antal creddiga personer. Bl a Lady Gaga (som han stylat i tre år), Alexander Wang (hans tidigare chef), Steven Klein, Inez van Lamsweerde och Vinoodh Matadin. Alla kreatörer som designern i fråga känner personligen. Att en ”nykomling” får crème de la credd att dyka upp på sin första visning, samt får den creddigaste av dem alla att grina av glädje, hör inte till vanligheten – därav blir en givetvis genast exalterat intresserad av att se vad kollektionen kan tänkas ha att erbjuda.

Brandon Maxwell SS16

Svart, v-ringat, vitt, v-ringat, lavendel, v-ringat, svart, t-shirt och kostymbyxa, vitt, kjol med slits, lavendel, ärmlös topp och byxa, svart, bandeauklänning, vitt, assymetisk topp och vid byxa, lavendel, ärmlös klänning, svart, axelbandslös klänning, svart, lite menlös couturedramatik. Ja, det hade Maxwells första kollektion att ge.

Kollektionen som tydligen fick Lady Gaga att brista ut i tårar, och modenyhetsplattformer att skriva om det, bestod alltså av det tråkigaste en finner i en Versus Versace-kollektion, eller på Zara. Det känns alltså helt obefogat att en av världens främsta ”galna” stilikoner öppnade tårkanalerna vid tillfället, och säger nog en hel del om hur privata relationer väger så mycket tyngre än kreativitet i sig självt, samt att miss Gaga bör satsa på skådespeleri.

Eller så innebär bölandet att konceptet Lady Gaga är som en fake Fendi, att kreativiteten bakom henne egentligen finns att hitta någon helt annanstans. Att hon egentligen är lika tråkig som vilket H&M-plagg som helst. Att hon tillsammans med diverse stylister eller stilrådgivare rakt av kopierat någon annan stackars sate sedan 2008.

Namilia SS16

Bakom varumärket Namilia hittar en de två nyexaminerade modestudenterna (från Royal College of Art) Nan Li och Emilia Pfohl som under VFiles visning i New York presenterade en sociala medier-inspirerad feministisk kollektion kanske främst bestående… av kukar.

Deras SS16-kollektion ”My pussy, my choice” tar avstamp i populärkulturen och genusklichéer. Den utforskar och hyllar hur dagens kvinnliga pop ikoner och/eller ”celebrity activists” som Arvida Byström, Miley Cyrus, Nicky Minaj, Rihanna, Kim Kardashian o.s.v. porträtterar sig själva via sociala medier (främst Instagram) och därigenom utmanar vår uppfattning om hur kvinnor bör se ut, bete sig och klä sig.

Varje outfit menar fungera som ett ironiskt och överdrivet porträtt av ”one of those female leaders of pop culture based on their own approach to femininity”. Alltså representerar exempelvis Anaconda-outfiten på bild nummer två Nicki Minaj.

Konceptet bakom kollektionen är givetvis super, ett feministiskt koncept som (mode)världen garanterat är i stort behov av. Men ibland undrar jag om provokation av detta slag verkligen är det bästa sättet att nå ut med ett budskap? Om det kanske snarare gör budskapet illa. Att, i detta fall, de där kukarna inte fyller en egentlig funktion, att de istället bara ”provocerar”.

Jag förmodar att de kukbaserade plaggens syfte är att förstärka kollektionens budskap och lyfta texten ”think outside the cocks”- men att det kanske blir tvärtom? Eftersom att kukar ändå dominerar kollektionen, bokstavligt talat.

JAG VET INTE.

Sen kan jag inte riktigt avgöra om exempelvis den där kuktoppen på bild nummer tre (som jag därmed älskar och hatar på samma gång) fungerar som en kuktrofé, att en bär kuken, utövar makt över- eller ifrågasätter kukens makt, eller om det bara  är en topp med två kukar som kommer på en.

”The collection is all about nostalgia with a touch of melancholy. With tendency to idealization, it also stands for the opposite: ‘Never Promised you a Rose Garden’ shrugs and says ‘I never promised’ and walks on.”

Ida Klamborn känns lite som ett fenomen, vilket hon kanske är? Sättet som hon arbetar med feministiskt mode på är i en alldeles egen liten genre.

Hon gör mode på ett klassiskt vis, hon presenterar en perfekt konstruerad och varje gång ömmande vacker Ready To Wear kollektion, under en visning, eller via en lookbook. Hon jobbar kommersiellt. Gör kläder för alla- alla typer av kvinnor och lyckas liksom i och med det klämma in ett politiskt budskap, ett budskap en kan bära.

Denna gång ett vackert budskap i form av en (likt den föregående) romantisk kollektion både mogen och lekfull, sorgsen och fylld av hopp- presenterad på en kvinnlig armé ledd av ingen mindre än Zara Larsson.