En kanske tror att jag inte närvarade under modeveckans sista dag, eftersom att jag skrev noll inlägg igår- så det skulle absolut vara ett rimligt antagande, men jag var där minsann. Bara fullständigt förstörd.

Modeveckan, ja, det är en speciell liten vecka. När den absolut sista visningen har varit känns det lite som att äntligen få åka hem från en klassresa. Supernöjd över att ha fått leka av sig i tre dagar, men totalt jävla utmattad och trött på skiten. Att umgås med exakt samma människor på exakt samma platser i tre hela dagar är… vidrigt. Jag orkade knappt krama två av mina favoritpersoner (även i verkliga livet) hejdå igår när jag skulle stappla hem från Berns.

Nu hade jag tänkt att jag skulle göra en sammanfattning av Stockholm Fashionweek, det kan få kompensera lite för den bristfälliga bevakningen av dag tre. Här kommer den:

Bästa visningar

Ida Sjöstedt A/W16

Foto: Mathias Nordgren.

Under Idas visningar är det, som tidigare nämnt, alltid så fantastiskt fin stämning. Det känns som att alla verkligen är genuint glada över att få vara där.

Det går inte riktigt att greppa hennes mode, vilket jag älskar, det är så så så fulsnyggt och så så så tacky. Jag förstår inte hur en kan göra plagg som ser ut att komma från en marknad i London samtidigt som att de ser ut att kosta mer än Prada.

Ida Klamborn A/W16

Foto: Mathias Nordgren.

Det var som vanligt en enda stor feministisk maffia på Ida Klamborns visning, bossiga brudar överallt, vart en än tittade. Vilket liksom gör en dödskär i allt som har med visningen att göra innan den ens har dragit igång. Likt föregående visning presenterade Ida denna gång sin A/W16-kollektion på en armé vuxna kvinnor, däribland Carolina Gynning(!). Det är så befriande att kunna relatera till de kroppar som plaggen sitter på, att det är faktiska personer och inte en hord unga modeller som gjorts till en samling anonyma identiska klädhängare.

Kollektionen kändes betydligt mer rå och mindre finpolerad än tidigare kollektioner, lite som ett nytt steg i Idas modeskapande? Ett nytt steg som jag vill se fortgå, det känns helt rätt.

DRKN A/W16

Foto: Mathias Nordgren.

Jag är inte helt såld på själva modet, pga smaksak. Har extremt svårt för när mode anstränger sig för att vara sådär svårt och hårt. Men, det var garanterat den mest underhållande visningen.

Allt detta erbjöds:

Ett: En lasershow(!).

Två: Spännande casting, b.la. Mwuana gick visningen(!).

Tre: Silvana Imam uppträdde(!).

(!!)

Alltså, slår det mesta med hästlängder.

Bästa mingel

Faggot Apparel på Taverna Brillo? Minns inte de andra.

Här frågar jag vart vinet är. Vi vet alla vart vinet är.

Bästa person

Sebastian Nowacki

Som myntade ett nytt begrepp.

Bästa quote

“Jag har så himla hög toleransnivå”
-Agnes Grefberg Braunerhielm klockan 14.30, dag ett.

Bästa samtal

Anonym
-Kommer ni ihåg att alla hade en sån där Busnelkofta i skolan?
Anonym 2
-Jaaa!!!
Mandy Mann
-Nej
Anonym 1&2
-Va!? Alla hade ju det?
Mandy Mann
-Men ni har väl gått i skolan på Lidingö, eller nåt?
Anonym 1
-Östermalm
Anonym 2
-Djursholm
Mandy Mann
-Jag är från Farsta, ingen hade Busnelkoftor där

Detta inträffade alltså innan Busnel-visningen.

Övergripande kommentar

Det känns lite som att detta kan ha varit den sista Stockholm Fashionweek. Visningsschemat blir tunnare och tunnare för varje säsong, de stora svenska märkena letar sig utomlands, de nya unga har inte råd att visa, andra intressanta modeskapare stretar emot det “klassiska” sättet att jobba med mode på. Så, jag kanske ska avsluta med ett R.I.P i förtid.

Puss och Kram

//A Man Da Mann

”The collection is all about nostalgia with a touch of melancholy. With tendency to idealization, it also stands for the opposite: ‘Never Promised you a Rose Garden’ shrugs and says ‘I never promised’ and walks on.”

Ida Klamborn känns lite som ett fenomen, vilket hon kanske är? Sättet som hon arbetar med feministiskt mode på är i en alldeles egen liten genre.

Hon gör mode på ett klassiskt vis, hon presenterar en perfekt konstruerad och varje gång ömmande vacker Ready To Wear kollektion, under en visning, eller via en lookbook. Hon jobbar kommersiellt. Gör kläder för alla- alla typer av kvinnor och lyckas liksom i och med det klämma in ett politiskt budskap, ett budskap en kan bära.

Denna gång ett vackert budskap i form av en (likt den föregående) romantisk kollektion både mogen och lekfull, sorgsen och fylld av hopp- presenterad på en kvinnlig armé ledd av ingen mindre än Zara Larsson.

Att hålla hemligheter har helt ärligt aldrig varit min främsta kvalitet. Om en berättar en hemlis för mig börjar det klia i hela kroppen, jag fnittrar fånigt för mig själv och vill bara skrika rätt ut. Alltså, om en nära vän berättar något superprivat stannar det givetvis hos mig, men ja- lite mindre hemliga hemligheter kommer garanterat att hamna hos skvallerpressen. Därför är jag sjukt förvånad över att det min vän Robert (stylar BACK säsong efter säsong) sa till mig i lördags aldrig flög ur mig likt tourettes.

Att Ann-Sofie Back inte skulle ha en visning/presentation av sin SS16 kollektion, som så många trodde, var något jag vetat sedan i lördags. Något jag vetat men oväntat nog inte skvallrat vidare om. Så där jag satt på pressfrukosten igår, satt jag och höll hårt om min hemlighet- och det var nästan ännu mer berusande än att tissla och tassla med alla närvarande under Stockholms modevecka.

Under den charterdekorerade pressfrukosten visades en film, en film där en glassätandes Ann-Sofie berättar att hon åkt på semester istället för att närvara under Stockholms modevecka. Hon badade och babblade istället om kollektionen från en strand. Samt avslutade filmen med att säga ”and yeah, I’m hoping to see you in London aswell” vilket jag förmodar betyder att en visning ska hållas i London istället? Eller?

Den nostalgiska kollektionen BACK ON THE BEACH är bl.a. inspirerad av hennes första charterresa hon gjorde med sin mamma, till stället hon befinner sig på i filmen- som en kan titta på nedan:

BACK On The Beach, SS16 collection from IBEYOSTUDIO on Vimeo.

Här kommer kollektionen (som TRO DET ELLER EJ är min favoritkollektion hittils) i lookbook-format:

Det känns som att jag varenda säsong säger att ”det här är min favoritkollektion hittils”, vilket därav känns som ljug, men det är sant. Det är sant varje gång.

Nedan följer fem höjdpunkter från SS16:

1. Allt.

2. Att de klassiska BACK-loggorna som alltid funnits i kollektionerna ersatts lite av de nya BACK:B:na.

3. Materialen i form av: de tunga grovstickade klänningarna/topparna, spetsen- som påminde om de där gummiartade spetsunderläggen min farmor har hemma, plaggen med latexvibb, den grova manchestern och de turkosa(blå?) paljettbeklädda plaggen.

4. De något mer ”feminina” mjuka silhuetterna, som jag och min kropp är bästa vän med.

5. De cyklopartade BACK:B formade solglasögonen som jag bara måste ha.

Juste, molnprintsen inledde jag ju en omedelbar romans med, och de BACK:B formade väskorna, och de BACK:B formade smyckena.

Björn Borg SS16

Under Västerbron igår kväll flockades modeveckansbesökare utanför en svartdraperad konformad uppbyggnad. Det var dammigt, det var mörkt, det var trångt och jag likt många andra snubblade i obekväma skor på det ojämna underlaget (sand?). Folk var otåligt exalterade över att få ta sig in genom skynket och se vad som väntade där innanför.

Väl inne stod läktare (där en skulle sitta) placerade omkring en cirkel av rödfärgat grus och stenar. Det spelades en något utomjordisk/underjordisk/dystopiartad musik och mörkret fylldes av stjärnklarsartad punktbelysning. Ja, Mars-temat var minst sagt uppenbart. Den något utomjordiska musiken byttes av, och modellerna klev ut för att vandra runt i de cirkulära grusgångarna.

En rymdartad mystik präglade själva visningen. Men kollektionen? Nja.

Kollektionen som ämnade att bygga på ”referenser från rymdresor och 70- och 80-talets strävan efter att flytta fram gränserna” gjorde kanske inte riktigt det. Rymdvibbarna var för mig svåra att se (förutom byxdressen med atomer på).

Vad som dock fanns där, som jag älskade, var ett sportmode som hyllade Björn Borg i egen hög person. En fann 70 och 80-tals vibbarna från tennismodet han bar under sin storhetstid.

Sen kunde en se mycket Prada-influenser (enligt många kopieringsartat) som mötte de minst sagt Margiela-influerade skorna. Vilket, trots knappast helt unikt, gjorde sig så jävla bra i Björn Borgs SS16-kollektion. 

Ida Sjöstedt SS16 (Bilder: Stureplan.se)

Det är någonting med konceptet kring Idas design som jag inte inte kan älska, då jag önskar att fler likt hon skulle verkligen embrace:a det klyschigt kvinnliga. Då (som jag så många gånger babblat om) stereotyp ”kvinnlig estetik” inte utgör ett hot för kampen mot ett mindre könsuppdelat modeklimat.

Men, jag kunde ändå inte tycka om den här kollektionen, hur mycket jag än helhjärtat gillar Ida Sjöstedt. Om jag ska vara helt ärlig, som jag i min välkomstintervju för ett och ett halvt år sedan lovade att alltid vara, så var de första looksen rent av gräsliga à la fult högstadiemode 2007- och resterande looks helt ok. Jag saknade kitschigheten som en annars kärleksfullt associerar med miss Ida och fann bara en fullständigt ointressant variant av gulligt törnrosamode.