Björn Borg SS16

Under Västerbron igår kväll flockades modeveckansbesökare utanför en svartdraperad konformad uppbyggnad. Det var dammigt, det var mörkt, det var trångt och jag likt många andra snubblade i obekväma skor på det ojämna underlaget (sand?). Folk var otåligt exalterade över att få ta sig in genom skynket och se vad som väntade där innanför.

Väl inne stod läktare (där en skulle sitta) placerade omkring en cirkel av rödfärgat grus och stenar. Det spelades en något utomjordisk/underjordisk/dystopiartad musik och mörkret fylldes av stjärnklarsartad punktbelysning. Ja, Mars-temat var minst sagt uppenbart. Den något utomjordiska musiken byttes av, och modellerna klev ut för att vandra runt i de cirkulära grusgångarna.

En rymdartad mystik präglade själva visningen. Men kollektionen? Nja.

Kollektionen som ämnade att bygga på ”referenser från rymdresor och 70- och 80-talets strävan efter att flytta fram gränserna” gjorde kanske inte riktigt det. Rymdvibbarna var för mig svåra att se (förutom byxdressen med atomer på).

Vad som dock fanns där, som jag älskade, var ett sportmode som hyllade Björn Borg i egen hög person. En fann 70 och 80-tals vibbarna från tennismodet han bar under sin storhetstid.

Sen kunde en se mycket Prada-influenser (enligt många kopieringsartat) som mötte de minst sagt Margiela-influerade skorna. Vilket, trots knappast helt unikt, gjorde sig så jävla bra i Björn Borgs SS16-kollektion.