Instagram kontot @studmuffin_swe har gjort sig ett namn de senaste dagarna genom att hänga ut diverse kändisar och bekanta på sin instastory. Johan Glans har framställts som en psykopat, Carola har ett hemligt rum i sin källare täckt av bilder på sig själv, Joel Ighe har beställt in 6 glasflaskor öl och kastat dem i marken osv. So far so good.

Sen gick det för långt.

Plötsligt nämndes Amy Diamond-poddens två skribenter i en händelse.

Vi har aldrig orkat ta upp det här förut (för ärligt talat vem delar sånna här historier offentligt?) men nu känner vi att det är dags. Dags att berätta sanningen bakom @studdmufin_swe

Thomas historia:

Det var lördagen 27/10-18. Jag minns datumet för att det var exakt en vecka efter att jag blivit dumpad. Mina närmsta vänner tvingade ut mig för att “du kan inte bara stänga in dig och deppa”, tydligen är det mindre deppigt att dricka öl med metallisk bismak i Far & Sons källare. Av någon anledning dök studmuffin_swe upp, jag hade aldrig träffat honom tidigare men uppfattade honom direkt som en kul person att umgås med, det ändrade sig snabbt. Uttrycket att “ta plats” har aldrig varit mer passande, både bildligt men även bokstavligt. Efter att han beställt tre öl (till sig själv) gick han, utan att lyfta blicken från mina ögon, fram till mig och bad mig flytta från min stol. Jag trodde såklart han skämta och började skratta lätt, kollade nervöst mot mina vänner. “Sa jag något roligt?”. Här någonstans insåg jag att det här inte var ett skämt. Av någon anledning (kanske pga mitt då svajande psykiska mående) reste jag mig upp, gav upp min plats och hämtade en pall som stod lite längre bort. När jag satte mig igen stirrade han fortfarande på mig, “du är den fucking fulaste personen i världen”, “äcklig”. Pga chock (?) satt jag tyst men som tur är märkte mina vänner av den otroligt märkliga stämningen och frågade vad fan han snackade om, här nånstans råkar studmuffin_swe spilla ut en av sina tre öl och går iväg för att hämta papper, men kommer såklart inte tillbaka.

Klipp till:

Två veckor senare, andra gången jag möter studmuffin_swe. Spy Bars kö. Kan det ens kallas kö? Klungan av fulla 20-nånting som tindrar med ögonen mot en pointer vars enda uppgift är att släppa in nån gammal Idoldeltagare som bytt image och har på sig en alldeles för stor dunjacka och typ bh. I Spy Bars klunga möter jag blicken från studmuffin_swe. Han ler, tuggar tuggummi med öppen mun. Jag tittar bort. På ett rent ut sagt omänskligt sätt rör han sig genom folkmassan mot mig. Jag ser honom i periferin men väljer att ignorera. Tillslut står han bredvid mig, jag hälsar motvilligt, hälsningen blir till en kram och jag känner hur han rufsar till mig i håret som att jag vore en liten grabb, “sluta va så osäker mannen höhö ;)”. I trappan upp till dansgolven hör jag Påls välbekanta skratt bakom mig, han står som vanligt med sin mobil i högsta hugg och filmar, “DU HAR TUGGUMMI I HÅRET HAHAH”

Påls historia:

Jag var 18 och skulle ha hemmafest. Det började ryktas i skolan och runt om i Stockholm, rätt många tänkte komma uninvited. Kvällen fick ett uselt slut när flera polisbilar kom och avbröt allt då de fått in flera ”genomarbetade” tips om att vi höll på att förbereda ett upplopp. Kvällen var förstörd men klockan var typ 02 så gjorde inte så mycket, samt ett coolt avslut på kvällen. Muffin skriver till mig på kvällen och ba: fuck polisen, jävla grisar etc etc. vi kände inte varandra men tyckte det var coolt att han tog min sida.

När jag var 20 skulle jag och en kompis ha ”klubb” på en töntig bar i Stockholm, tre timmar innan kommer polisen dit och väljer att avråda från kvällens aktivitet. Det var skitskönt för var rädd att ingen skulle komma och blev mest en skön anledning att ställa in. Muffin kom dit på kvällen och tog en öl och jag berättade om att allt var inställt och han ba: va? Gud vad sjukt? Typiskt polisen…

För någon månad sen träffades jag muffin ute, det var fett trevligt och eftersom vi har lite gemensamma vänner samt skrivit lite på både FB och insta bondade vi fett mycket. Klockan blev sent och vi hamnade på samma efterfest. Muffin ville vidare på ett rave men ingen ville hänka. Helt plötsligt springer han ut i köket och ringer ett samtal. 45 minuter senare knackar farbror blå på och avbryter allt och alla åker hem.

Den kvällen lade jag ihop ett och ett. Först kändes det för sjukt, men ju mer jag tänkte efter desto tydligare blev det. Jag konfronterade honom och han bara stod där, leendes.

—

Thomas Krangnes

Pål Ströbaek