Ibland är kommentarsfältet bäst av allt!

15:12 20 Apr 2016

knivkoll

Kommentarsfältet under det HÄR inlägget av KnivLisa är nog bland det mest underhållande jag läst på länge.
kinv3
kniv1

 kniv4

kniv1

kniv1

19 kommentarer | “Ibland är kommentarsfältet bäst av allt!”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. j skriver:

    Haha skrattade högt här på jobbet när jag läste det där.. kanske ska fortsätta med roliga barn-historie-tråden här?

    När min syster var ca 3 år åkte familjen till västindien. När de klev av charterflyget stannade min syster upp och tittade sig storögt omkring. Sen vände hon sig till mamma och utbrast högt och tydligt:
    – Mamma, varför har aporna kläder på sig?
    Mamma kände sig nog något obekväm i den situationen….

    1. Sanna skriver:

      Men det var väl inte roligt? Det är ju sorgligt att ett barn får växa upp i en sån miljö där man kallar andra människor vid såna ord..

      1. Maria skriver:

        Hahaha, barn kan säga så roliga saker!

        Och Sanna; you must be fun at parties.

      2. Nancy skriver:

        Håller med, det där är inte ett dugg roligt, bara rasistiskt. Det säger mer om den vuxna eftersom barn inte födds till rasister. Sjuka individer som lär sina barn att hata och se ner på människor som inte ser ut som dem.

      3. Hmm skriver:

        Sanna och Nancy: Ni har inte barn än va?

        Tänk nu steget längre. Precis som ni säger så föds inte barn till rasister. Detta var alltså inte en racistisk kommentar. Detta var ett barn som inte blivit exponerad för människor som ser ut som dem som på ön, men som kanske sett gorillor på TVn.

        Ett barn från ön som tex åkte till Irland och aldrig sett ljushyad och rödhåriga innan skulle kanske ställa samma fråga. Varför har orangutnagerna kläder på sig?

        Inget av exemplen är en reflektion av föräldrarna utan då att de möjligen inte har exponerat sina barn tillräckligt för olika hudfärger.

        PS Ni vet att många barn i Afrika som inte sett en ljushyad förut brukar reagera med att bli skiträdda och tro att de ser en vålnad va? De är inte heller rasister utan har bara inte fått sina referensramar utvidgade än.

      4. R skriver:

        Fast poängen är ju just att barn faktiskt kan komma på sådant helt själva. Det framgår ju inte vilket samtal familjen sedan hade om det hela för att reda ut vad som är okej och inte, men det där behöver verkligen inte komma från föräldrarna. Det behöver inte vara rasistiskt heller, de hade kanske nyss läst en bok om apor så det låg högt upp i minnet och något ansiktsdrag fick barnet att göra kopplingen. Jag håller med om att det inte är roligt som i att man ställer sig och skrattar åt det och det är absolut inget man ska låta passera, men att säga att det visar på en rasistisk uppfostran är verkligen att dra på för höga växlar.

        Jag läste till exempel en Tjuvlyssnat-episod där ett barn på bussen i Sverige hade kallat en väldigt hårig man för en björn. Verkligen inte kul för honom men knappast något strukturellt fel i barnets uppfostran, associationen gick väl snabbt i huvudet och treåringar har bara precis börjat utveckla rudimentär empati. De har alltså väldigt liten förståelse för att andra kanske inte upplever samma sak som de själva.

      5. F skriver:

        Nancy – vart någonstans står det att barnet hatar dessa människor?

        Alla har faktiskt inte vänner från andra delar av världen och bor kanske inte i sådana områden där mångfald finns. Barn säger det de tänker eller funderar på. Skulle inte tro att dennes förälder har lärt sitt barn att folk från västindien är apor. Flickan vet kanske hur gorillor ser ut (= svarta/mörka) och på så sätt trodde att mörkhyade var apor? Eller vad vet jag..

        En kompis lillebror, 3 år, som under en promenad ute för första gången såg en mörkhyad och utbrister högt och tydligt ”MAMMA!! Varför har inte den där mannen tvättat sig???” Detta kan jämföras med min partners kusin som växt upp i London och kom på besök till denna mindre stad (då, 20 år sedan fanns det ingen mångfald alls här)… tittar sig omkring ordentligt och länge och sedan utbrister förskräckt ”men VAR är alla SVARTA människor??”

      6. J skriver:

        Kul att folk reagerar som dom gör. Vår pappa är av icke svenskt ursprung och både jag och min syster är uppvuxna med 2 olika kulturer vid sidan om oss. Att hon sa vad hon gjorde har ju absolut ingenting med det att göra, då vi från dag 1 varit uppfostrade på ett sätt att alla människor är av ”samma sort”.

        Att häva ut sig lite hit och dit att man har vart med om en rastistisk uppfostran är ju bara sjukt… I så fall borde ju föräldrarna ovan vara både sexmissbrukare, alkoholister och inte ge sina barn mat?

    2. Petra skriver:

      Skrämmande att barnet inte fått lära sig att människor kan se olika ut. Dels inte sett i verkligheten men inte ens på tv/i böcker? Nej, det där tyckte jag inte var roligt alls.

      1. Kicki skriver:

        Menar du på riktigt att man ska ha ett allvarligt snack om mångfald när barnet är 2 år. Man är ju glad om de kan äta själv!!!

      2. M skriver:

        Klart barn lär sig om mångfald tidigt. Iaf i min värld. På barns språk givetvis. Min dotter fick redan som liiiten lära sig att kärlek kan se ut på olika sätt. En del gillar tjejer, andra killar och en del gillar flera samtidigt. Om man lär små barn färger (vilket man brukar göra), vrf då inte lära dem att folk har olika färg på sin hud. Barn suger ät sig info snabbt. De är inte dumma liksom.

        Mvh mamma till nioåring

  2. R skriver:

    Haha, underbara saker!
    När jag själv var 8 och systern 6 och vi var på väg till en restaurang hänförde jag henne (som inte kunde läsa) med den revolutionerande insikten att Sprite och sprit stavas nästan likadant. Hon undrade förstås vad sprit var och jag förklarade att det är sådant vuxna dricker som man blir full av.
    Väl på restaurangen börjar servitören hälla upp vin och min syster tittar då bedjande på pappa och säger ”Snälla pappa, bli inte full!”
    Som tur var var vi utomlands så ingen förstod henne. Oklart om hon ens visste vad full var 😛

  3. Lina skriver:

    Jag jobbar på förskola och HERREGUD vad mycket privata detaljer om familjen vi får höra. Allt från pappas toalettvarnor till vad det bråkar om hemma. Tur att vi har tystnadsplikt 😛
    Typ 90% av min arbetstid går åt till att kväva skratten för att man inte vill gapskratta en unge rakt i ansiktet.

    1. Marie skriver:

      DU. MÅSTE. BERÄTTA.

      Man kan inte bara teasa sådär, att berätta anonymt måste räknas som tystnad?? 🙂

  4. Ella skriver:

    Haha så roligt!

    Kan fortsätta:
    Jag var runt 4 år och skulle berätta något om mig själv och min familj på förskolan. Just då hade min mamma och pappa fått bli testpersoner för en ny typ av resesäng gjord i kartongliknande material som man kunde vika ihop + att lägenheten som vi bodde i renoverades så vi fick tillfälligt bo i en barack.

    Såhär löd min presentation: Hej jag heter Ella. Jag bor i en barack och sover i en kartong. Pappa som var med fick snabbt förklara hur det faktiskt låg till.

  5. lenart Svensson skriver:

    En gång när jag var kanske 5 år så var jag och mamma i ett köpcenter då skulle hon in på systembolaget och handla. Då skrek jag MÅÅÅÅSTE VI ALLTID GÅ TILL DEN DÄR AFFÄREN MAMMA JAG VILL INTE. Folk glodde och mamma skämdes extremt mycket.

  6. :'D skriver:

    Är inte den där om ”Du har haft pappas snopp i munnen!” i matkön ett gammalt, välkänt, skämt? Hört den så otroligt många gånger nu, och första gången jag läste den var på någon skämtsida någonstans.

Kommentera

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG