Foki:
”Jag är egentligen ingen ensamvarg, snarare sällskapsmänniska men ändå älskar jag att vara själv på fredagskvällar, gå på bio själv, äta på restauranger själv och resa själv. Från att känna mig orolig av ensamhet får jag istället en massa ny härlig energi som jag sedan kan sprida vidare till folk i min omgivning.”//Foki
Jag har på ”äldre dagar” (hehe) verkligen märkt av att mitt behov av att ha massor av bekanta och folk runt omkring mig minskat drastiskt.
Jag har gjort mig av med vissa energitjuvar jag tidigare haft runt mig som tog så mycket mer än de gav och som oftast bara ville skuldbelägga en med dåligt samvete för att man inte hörde av sig så ofta som DE ville eller dansade efter deras pipa.
Vänskap HELT på någon annans villkor är ingen riktigt vänskap och således ingenting att ha.
Jag älskar att vara själv. Sitta och läsa, äta mm precis som Foki och mina närmaste skulle aldrig drömma om att ge mig dåligt samvete för det osv.
Men det ÄR verkligen skillnad på att vara själv och på att vara ensam – eller känna sig ensam.
Ibland kan man ju vara i ett rum fullt med människor och ändå känna sig ensammast i världen.
Hur funkar ni? Gillar ni egentid och att vara själv?
Jag behöver sjukt mycket egentid, nästan för mycket kanske, men som tur är så funkar det med min sambo då vi jobbar olika tider. Men det ÄR verkligen skillnad på vald ensamtid och att vara ensam, man kan ta sig friheten att njuta av en sololunch ifall man vet att alternativ finns.
De som är ensamma har inte den lyxen.
Precis.
Jag älskar också att vara vara själv ibland (ganska ofta) men det är för att jag vet att det är mitt val. Vill jag ha sällskap så får jag det.
Jag har en liten mängd erfarenhet av att vara ensam. Nytt land nya männsikor och tiden innan man lärt känna nya på plats. Kan ta både månader och år. Men har alltid haft en trygghet bakåt och vet ju att mina vänner finns där bara en flygresa bort. Så riktig ensamhet har jag aldrig känt. Kan tänka mig att det är bedövande.
Jag har alltid varit på den introverta sidan men som ung försökte jag nog vara en extrovert person, vilket jag obviously inte är. Jag behöver min ensamtid för att orka umgås med människor. Jag kan ofta vara typen som i smyg andas ut när någon ställer in planer för då får jag min ensamtid istället. Don’t get me wrong, jag älskar att umgås med människor men jag behöver återhämtningen som jag får när jag är ensam om det så är när jag städar, lagar mat, kollar serier, virkar, tränar etc. Sen var jag ensambarn som liten så då lärde jag mig väldigt tidigt att vara självständig och hitta på saker på egen hand, så det kanske har haft betydelse?
Jag har väldigt svårt för människor som är klängiga, både vänner och pojkvänner. Så där har det hänt att det skurit sig ibland eftersom en del inte förstår sig på det här med ensamtid och kan ta illa upp t.ex.
Sen har jag även upplevt ensamhet och det är en helt annan historia och inget jag skulle önska någon annan människa att uppleva.
Fellow ensambarn med behov av egentid här!
Jag älskar egentid. När jag var liten var jag en sån udda liten unge som gick runt och pratade med mig själv och hade samtal i mitt huvud. Det växte jag ifrån till en stor del men när jag slutade högstadiet så sa jag upp alla mina vänner jag hade pga ohälsa. I vissa stunder saknar jag att ha en bästa kompis att kunna ventilera med och hitta på random saker med men ändå känns det skönt att inte ha något sådant ansvar för jag hade bara mått mer dåligt om jag var tvungen att undvika och tacka nej till att hänga eller prata.
Gå på bio helt själv och dock något som är asskönt. Ingen som ska prata med dig eller sno dina popcorn och du har inga tider du måste synka med före eller efter. Så himla najs.
Älskar egentid! Älskar att sitta och pyssla med ditten och datten alldeles själv. Typ läsa Allastidningar, lösa korsord, skriva av recept…. mycket väl medveten om att jag låter som er farmor nu, men jag är faktiskt bara 27 😉 … färglägga lite, slå in paket, plocka blommor från trädgården, baka… Har bara träffat en enda i min ålder som är som mig men hon flyttade till Sydafrika 🙁 Däremot kan jag nu skicka små paket till henne med typ pennor, washitejp, antecknigsblock och annat pyssligt som får våra hjärtan att skutta hehe
Haha jag tycker det låter helt underbart och skulle gärna hänga med dig och jag är bara 24 så jag antar att jag är ännu tantigare då, haha. Har en kompis som jag brukar virka med och det är så skönt att kunna leva ut sin inre tant med någon haha.
Ja men visst är det! Blondinbella brukade ju för jämnan nämna hur tantig hon är för att hon gillar något visst godis… hon har ingen aning om vad ”tantigt” innebär haha. Tycker det borde finnas någon tantklubb för 20+ 😉
Jag joinar
Åh, då kan vi bilda klubb, jag är likadan 😀
Mvh Lillgammal nybliven 23-åring.
Haha underbart! 😀
Haha men åh + 1 på det. Läsa Allers, lösa korsord, virka, baka och typ kolla till sina blommor med jämna mellanrum, helt okej. Åh eller fixa lunch till sig själv och bara sitta i sin ensamhet och njuta av den, mmh!
Mvh 24årig tant :’)
We are ALL Queentanter – CamCamstyle!!! ????
Alltså ja, det är ju knäppt men jag vill ironiskt nog hänga med er allihop för att ni också behöver mycket egentid.
🙂
Om man inte trivs i sitt eget sällskap, eller att vara ensam, så kan man väl inte må så bra i sig själv. Och gillar man inte själv hur ska andra kunna tycka om en? Jag tycker synd om sådana som inte kan va själv utan t.ex hoppar från förhållande till förhållande och klarar inte att va singlar, vad är det som är så hemskt att vara singel tills man träffar någon som
verkligen känns rätt? 🙁
Du är en rätt svart/vit person va?
Ja det får jag nog säga. Men nu ville jag ha svar på varför det är så hemskt att leva själv tills man finner den rätta? Eller du själv är en person som måste ha en partner å aldrig kan va ensam kanske?
Nope!
Så du får fråga någon som din fråga stämmer in på.
Foki känns som en sån där typ som på arbetsintervjuer skulle säga ”Mina dåliga sidor? Ja… Ibland jobbar jag FÖR bra, och vill inte gå hem. *tihi*” Varför kan hon inte bara vara som en vanlig, normal person, som har dåliga och bra känslor?
När jag var yngre älskade jag egentid, nu vill jag hela tiden ha folk runt mig. Känner mig ensam annars…
Jag ÄLSKAR att vara själv!!! Finns inget bättre än att läsa tidningar, titta på serier och bara vandra runt i huset o laga mat själv etc etc. Men jag skulle aldrig få för mig att gå på bio eller på finare restaurang själv men att bara vara hemma själv är så himla skönt!!
För några år sedan när jag flyttade till ett nytt land där jag knappt talade språket, kände jag mig väldigt ensam under ett-två år. Det var svårt att hitta vänner som stannade i staden, eftersom de enda jag kände var genom min språkkurs. Så fort jag fick en bra vän, flyttade hen ifrån mig.
Till slut kände jag mig så ensam och nerstämd, att jag bestämde mig för att antingen flytta hem till Sverige igen eller till en annan stad i landet jag bor i. Som tur var, valde jag nummer två. Det var en tuff period, men nu har jag hittat bra vänner och känner mig inte ensam längre.
Däremot älskar jag min ensamtid nu för tiden. Jag behöver minst tre dagar i veckan då jag bara umgås med mig själv. Det känns som en lyx att nu kunna välja att vara ensam och äntligen njuta av det igen!