Mona skriver ju att hon trodde att det berodde på att styvmamman hade dött? Något som jag tror att man absolut kan tolka som en ”rimlig” anledning till att utveckla självskadebeteende. Dessutom kan självskadebeteende uppstå även om omständigheterna runt om en är bra, det vet jag flera som gjorde i de yngre tonåren, framför allt på grund av att det var jobbigt att vara tonåring. Oavsett så stämmer det ju inte att Mona inte regerade på att dottern skar sig.

I sitt inlägg skriver hon själv dessutom 100 gånger att hon mår piss över att hon inte förstod, och att hon fram tills för två år sedan alltid dömt andra föräldrar som inte ser signaler om att saker och ting inte står rätt till. Med andra ord, hon hade precis den åsikten du har men var tvungen att omvärdera den. Kan man inte lära sig något av det? Och jag tror att något så vidrigt är det sista man ens vill föreställa sig, så att tolka signaler från en tonåring som mår dåligt som att hon har blivit våldtagen av sin egen pappa tror jag inte alls är så självklart som du vill få det att låta som.

Och till sist, dottern har pratat om det som hänt i en offentlig podcast och ska ut i skolor och föreläsa om det. Det hade väl bara varit konstigt om Mona inte nämnde något om det? Hon skriver att hennes dotter har tagit hänsyn till sin omgivning i 20 år men nu är det slut, och att det är därför hon skriver om det öppet. Vad är det som är så konstigt med det?