Cissi Wallin:
Det HÄR inlägget är faktiskt sjukt roligt och då har jag inte ens haft egna småbarn utan bara lånat andras.
Barn kan verkligen ha sjukt mycket äckliga saker för sig men det kan även katter.
Häromdagen var Lilla Snöboll ute och betade gräs som hon sen kräktes upp på tv-bänken i vanlig ordning.
Vem kommer till undsättning och äter upp hennes spya?
Tjocka Hetsätarkatten så klart. Som sen rasslar över och vill tvätta matte runt munnen. Himla snällt verkligen…
Haha, min ena katt äter också upp sin egen spya, men att bajsa i samma låda som sin kompis är alldeles för äckligt tydligen. Knäppt det där
Har inte heller egna barn men jag halvt garvade/halvt kräktes när jag var tvungen att bokstavligen dra en 6-7 cm lång snorkroka ur näsan på ena systersonen inne på Ica. Det tog liksom aldrig slut….
Berätta mer. Varför behövde den dras ut? 🙂
När min yngsta son var någon månad och jag skulle byta blöja på honom så gjorde han någon slags superbajs så det sprutade i hela badrummet och över hela mig. Det var riktigt sånt där grönt bebisbajs. Haha, det var SÅ ÄCKLIGT. Men han hade väl ont i magen, han behövde inte trycka speciellt mycket heller.
Ska min katt spy så ska hon alltid göra det på ryamattan i vardagsrummet. Alltid lika trevligt att försöka lirka loss slafset ut mattan. ?
Damn you. Nu är mobilen full med utskrattat kaffe. ??
Alltså ok, det är kul beskrivet och jag vet att alla som skriver såhär om sina barn älskar dem över aaaaaaallt annat och ”de är det bästa som hänt i deras liv” och ”utan barn har man inget liv” osv. osv. osv. osv. osv.
Men.. alltså… när jag läser sånt här så känns mitt beslut om att aldrig skaffa barn så.himla.rätt 😉
Kallade hon sitt barn för ”avkomman”..?