Annica Englund:
Annica skriver ett öppet och ärligt inlägg om sin ångest och hur hon nu insett att hon behöver hjälp för att få bukt med den.
Vi behöver fler såna här inlägg i bloggvärlden för jag tror att många som lider av ångest – framför allt unga tjejer och killar – kanske inte vågar berätta om hur dom mår men då ska jag säga er:
DET FINNS INGET SKAMLIGT ELLER PINSAMT MED ATT LIDA AV ÅNGEST! INGET!
Psykisk ohälsa är i högsta grad på riktigt och något som ska tas på största allvar och det finns hjälp att få.
Jag lovar!
Håller ni med mig?
Håller verkligen med. Sen hjälper det alltid mig att hantera min ångest att prata om den. Bara att berätta för någon hur det känns gör att det släpper för mig. Det jobbiga med ångest är att ens spontana reaktion är att bekämpa den, trycka bort och förneka hur man känner, vilket gör det ännu värre. När jag hanterar den, konfronterar den och inte försöker ignorera den så blir det hanterbart, iaf för mig. 🙂
Man ska alltid försöka möta det som känns jobbig och skrämmer en. Då märker man allt som oftast att det inte var riktigt så hemskt och läskigt som man först intalade sig 🙂 Att fly hjälper ingen!
Jag håller med dig. Jag lider av ångest till och från. Jag har fått panikångest några gånger också. För mig hjälper det också att prata om det eller ta en promenad.
Med personlig erfarenhet av ångest så vet jag hur det kan vara. Jag tänker ofta på den mentalitet så går ut på ”du kan om du vill” och ”allt är möjligt” gör att förståelsen får ångest och andra diagnoser minskar. För allt går om man vill men inom vissa gränser, tex att lära sig att hantera sin sociala fobi eller att söka hjälp för en depression. Alla har olika förutsättningar och bagage och man kan inte kräva att alla vara likadana, känna likadant, agera likadant, ha samma livsmål eller samma värderingar. Att ha en fungerande vardag utan panikattacker med sjukskrivning kan kräva lika mycket av en person som det gör av en annan med karriär, barn och ett socialt liv. Man är inte mindre människa eller svagare för det, men ja, jag tror att en stor bidragande faktor till skammen beror på att vi ska inte ta något gratis och leverera så mycket som möjligt till samhället utan att gå in för mycket på det ämnet.
Jag tror att det är väldigt vanlig med ångest och likaså depression. Att ha ett ämne i skolan som lär barn om sånt här och hur man kan handskas med och undvika det tror jag skulle vara jättebra.
Förövrigt verkar det bekräftat nu att Tyra föll av hästen på tävlingen och fick åka iväg med ambulans. Man blir ju nojig att det hänt något riktigt allvarligt när det är helt stendött på alla hennes sociala medier :S
Är det samhällsutvecklingen generellt som gör att fler mår dåligt, eller har vi det så bra idag att vi var tid att känna efter? Riktigt ordentligt?
Jag tycker att det går någonslags inflation i ångest, migrän, adhd mm. Jag har fått väldigt att ta någon på allvar. Herregud!!! Alla har dåliga dagar, ont i huvudet eller känner sig rastlös ibland… Allt behöver inte pratas om eller medicineras, känslor går för dom allra flesta över..
Absolut. Fast att ha ångest och att ha en dålig dag är en jävla skillnad. Jag trodde som du innan jag drabbades själv. Trodde inte på ångest eller att man kunde gå in i väggen, bli utbränd osv.. Svaga människor tänkte jag. Nu skäms jag över att jag tänkte så. Jag vet inte exakt hur ångest uppstår, det ska jag inte säga, men det jag kunnat räkna ut är att det är tvärt emot vad du säger, det handlar inte om att vi har för mycket tid att känna efter utan snarare att vi är ständigt distraherade av allt runt omkring oss. När man inte tar sig tiden att bearbeta saker så kommer man att få det i ansiktet förr eller senare.
Håller med. Jag lider själv av ångest som jag har haft i många år och som kommer till och från. Den dyker främst upp när jsg blir stressad över något och har varit stressad under en lång period. Det jobbigaste är att det är enklare att få ångest än att bli av med den – men det som har hjälpt och hjälper mig är en bok om ångest och hur man bearbetar den. Genom att bland annat tänka positiva tankar så ger det positivt resultat och man lär sig att inte se allt i svart eller vitt. Om man förstår sin ångest och vet varför den kommer är den enklare att arbeta bort. Vi kan inte styra våra känslor men vi kan styra våra tankar.
Det farligaste är att gömma sig. Strunt i om ångesten finns där: gå ut och var bland människor och aktivera dig för om man tänker på någonting annat bortom sig själv blir inte ens ångest så uppenbar.