Elena Belle/Natacha Peyre:
13 veckor in i graviditeten och Elena Belle hatar redan sin kropp.
Inte för att jag är förvånad – jag är mest förvånad över att hon inte valde att låta en surrogat bära och föda fram hennes barn då jag bara suttit och väntat på en inlägg som detta.
Jag tycker det är så jävla tragiskt och sorgligt att kvinnor ska behöva känna ett sånt här självhat under en graviditet. Att utseende är det enda som betyder någonting trots att kroppen är helt fantastisk och faktiskt skapar ett barn – ett riktigt barn – i din livmoder as we speak!
Men..
Jag kan inte heller stoppa de riktigt mörka tankarna som omger det här paret – USA-skadad som jag är.
Om han inte haft en jävla massa pengar så tvivlar jag på att hon gift sig med honom (Hon har ju redan photoshoppat bilder på honom – och sig själv – eftersom de både inte verkar duga som de är i hennes ögon) och om hon inte sett ut som hon gör så tvivlar jag på att han hade gift sig med henne.
Så hon är väl orolig för mer än bara det rent fysiska för sig själv kan jag tänka mig samtidigt som han inte får sluta inbringa en jävla massa stålar för då blir det nog inte nådigt.
Någon ska ju betala för de två heltidsanställda sjuksköterskorna som ska ta hand om bebisen medan Elena sover, duschar eller är på gymmet.
För någon som byggt hela sin karriär med kroppen som verktyg så är det nog devastating att gå upp i vikt..??♀️
Hon är ju så fixerad vid yta fortfarande, verkligen tragiskt. Hur ska hon klara bli gammal då? Hon är redan 32 och ingen tonåring längre.
Tycker det även är väldigt mysko att hon redan vet könet i vecka 12, som hon skrev på sin blogg? Kan man ens ta reda på det så tidigt?
Man kan via blodprov eller fostervattenprov (minns inte vilken, kanske båda)
Ok tack för svar! Inte hört om nåt liknande här i Sverige, snacka om brådis..
Jo, en i min mammagrupp gjorde ett blodprovstagning test som heter NIPT efter att ha fått ganska dåliga resultat på KUB-testet. Istället för fostervattenprov då, detta är någon mycket säkrare variant 🙂 det gjorde hon typ i vecka 13 och då fick de veta könet också! Vet inte om det erbjuds någon annanstans än stockholm just nu.
Vi ett blodprov (NIPT) kan man få veta det även i Sverige. Vi fick veta kön och sannolikheten för olika kromosomavvikelser i vecka 11-12.
Oftast tas inte fostervattenprov så tidigt, man kan ta moderkaksprov kring vecka 13-14 tidigast och efter vecka 15-ish kan man ta fostervatten. Men det finns ett prov som kallas NIPT, non-invasive prenatal test, där tekniken går ut på att hitta fria celler från fostret som cirkulerar i mammans blod. På det viset kan man utan att behöva göra invasiv diagnostik och riskera missfall få reda på om barnet har någon av trisomierna 13/18/21 och även vilket kön det är. Den här tekniken är rätt ny och ofta kan man få bekosta den själv i Sverige, men vet inte hur det är i USA. Pengar är väl inget problem för detta par dock. 🙂 så på det viset kan de ha fått veta kön 🙂
Oops, såg att jag var lite efter er andra! Sorry för upprepning! 🙂
Fast du som aldrig varit gravid har NOLL rätt att uttala sig om någon annans känslor om sin graviditet. Precis som hon skriver – man ska vara så jävla tacksam och älska sin kropp och blablabla. Känner du något annat så kritiseras du DIREKT. Inte konstigt att knappt någon vågar prata om det! Det ÄR jobbigt att se sin kropp förändras utan att man har någon som helst kontroll över det – även fast man är lycklig över vad det kommer ge. Det är okej att känna exakt hur som helst i sin graviditet.
Men Peyre väger väl typ 40 kilo och i vecka 13 kan hon knappast gått upp så mycket..
Tror hennes tankar om sin kropp är helt snedvridna, det var nog mest det inlägget syftade på. Inte att man inte får känna ditten och datten.
Fast det är inte helt sunt med ett sådant självhat som hon skriver att hon har angående sin kropp, oavsett om man är gravid eller inte. Känns som att du har en del själv att jobba med om du inte ser detta.
Man kan väl fortfarande få reflektera kring att det är ledsamt och sjukt att de normer som finns kring utseende är så internaliserade i många kvinnor att de lider av de förändringar som något så naturligt som en graviditet medför, även om man inte har varit gravid själv? Om de normerna inte fanns skulle det knappast finnas anledning att utveckla hat och olust gentemot den egna kroppen. Utan då kanske fokus skulle ligga på hur man faktiskt mår, inte ser ut.
Man kan ha varit gravid utan att ha barn.
.. så du menar att man har rätt att uttala sig om andra människors känslor i en graviditet om man själv har varit gravid..?
Spelar väl ingen roll om man varit gravid eller inte i denna fråga kan jag tycka, klantigt uttalat av dig.
Vadå inte rätt o uttala sej. Ska det i så fall vara så med allt menar du att har man inte varit med om det får man inget säga. Verkar inte klokt. Är man mogen tänker man mer på barnet o hur det mår änn att kroppen ändras. Verkar nojigt o jobbigt för henne. o när det inte gått så lång tid ännu hon behöver nog gå till någon o prata.
Det är så sjukt så det finns inte. I Bingo Rimers bok ”en flickfotografs bekännelser” så är det ett kapitel tillägnat henne och där står det att första ggn de träffades på tu man hand så gick de hem till honom, hon klädde av sig alla sina kläder och halade fram hans balle och börja suga av honom. Hon har inte många skrupler den, så eg. borde man inte bli förvånad. Tycker rejält synd om henne!
så brukar jag också göra på lyckade dejter
Tråkigt för dig att du inte verkar ha någon självaktning.
jag har jättekul faktiskt
Säkert kul. Men självaktningen talade jag om nu.
ja, om jag inte trivdes skulle jag ju inte ha kul. allt är väl med mig, tackar som frågar
Nä just ja en kvinna för inte vara kåt och ta för sig. SUCK!!!!! Du skulle behöva en redig balle…
Hon fick 96 likes (so far) på den så tror nog att de flesta tycker det är ok. Det som vissa tycker är slampigt är ”dagliga göromål” för oss andra. Tihi fniss
Men va. Pris för leaste kommentaren.
Jag både låg och sög av min man första gången vi träffades. För att jag var kåt. Jag fick även min första orgasm då… det var väldigt trevligt. Inte visste jag då att vi skulle ses igen eller ens gifta oss
Ja… Vad är det för fel på att suga av någon? Eller alltså förstår inte om du försöker koppla samman att hon varit kåt, naken och utfört oralsex med att hon tycker att det är läskigt att se hur kroppen förändras som preggo?
Första ggn man ses? Är du seriös nu?
HAHA är DU seriös? Låt mig suga av dig, snälla! Haha.
Är DU seriös A?
De flesta jag legat med/sugit av /annat snusk har jag gjort det med första gången jag träffat dem. Mina längsta förhållanden började med sex (det senaste varade drygt 8 år) Sex är härligt, underbart, skönt, hett och helt jävla underbart. Mer sex åt folket!
Det visar ju bara vilken skev värld du verkar leva i. Handlar allt bara om sex för dig? Vilket fruktansvärt stort bekräftelsebehov du måste ha? Vad finns kvar för spänning mellan två individer om man redan gett allt på första dejten?!
Så du menar att efter man då haft sex, när det nu än sker, kanske till och med efter man gift sig först om man är såpass gammelmodig, så har man liksom inget mer att ge i en relation? Man kan bara lägga ner för man har gett allt och finns ingen mer spänning kvar?
Okej. Spännande sätt att se på saker och ting.
Tja.. man kanske inte ser sex som något man ger utan något man njuter av själv. Passar man sexuellt ihop så har man massa mer att upptäcka och sex är faktiskt kul mer än en gång. Tråkig inställning till sex om du anser att det är något man har för att få någons bekräftelse.
Fast A om du anser att man gett ALLT efter lite sex så är det ju du som verkar tycka att sex är allt och vad som bygger en spännande relation. Lite motsägelsefullt med tanke på din ifrågasättande ton
Haha! Så bra sagt L.
A är nog fortfarande oskuld för henom så är sex verkligen ALLT. Inte ger man det till vem som helst när som helst. Helst gör man det först precis innan man dör, för då gör det inget att man inte längre har nåt att ge.
Mer romantik och omtanke. Inte bara pang på rödbetan. Uppvaktning är så spännande o ger härliga känslor!
A: jag och sambon låg på andra eller tredje dejten. För tre år sedan, efter att ha dejtat en vecka. Måste gå åt helvete för oss… För sexet då år absolut samma som nu och vi gjorde precis allt vi ville den kvällen.
Jag kan ta romantiken och allt det där efteråt. Gillar att testköra lite först så jag vet att jag inte lägger massa tid och energi på en trasig motor.
Vissa fysiska aspekter hos en man är totalt avgörande för mig.
Henrietta: man har gett sin kropp till den personen är det jag menar: ”varsågod här har du, du behöver inte tycka om mig eller nåt bara knu*la mig, hejsansvejsan”.
”gett sin kropp” ? Lite bibelskole varning här. Ingen som reagerar på att Bingo outar henne? Fan va kränkande av honom. Det där skulle jag hämnas på stort.
Vad är det för fel att ha någon form av sex på första dejten? Känns det bra för alla, kör på! Känns det inte bra, då låter man helt enkelt bli. Men att shamea andra pga huruvida man väljer att ha sex eller inte första dejten, inte okej. Mvh den som gärna låg på första dejten och som gifte sig med sitt senaste one night stand
Låg med en snubbe på första dejten, sov över också och låg med honom på morgonen igen.
Det var 9 år sedan och idag är vi gifta har en unge och jag är gravid med bebis nr 2.
Vi brukar skoja om att vi är det bästa one night standet vi båda haft hehe.
hehe det är inte några one night stands då
Gamaldags syn A har på sex… Ibland är sex roligare med en främling, ibland om man klickar med någon vill man ju testa om man passar i sängen också? Måste väl inte känna personen för det?
Vi är förbi tiden där att vara prydd är normen… Så länge båda parter samtycker ser jag inget fel med att ha sex med en främling på krogen..?
Jag anser förstås att det blir roligare ju längre man legat med samma person men mitt ”bästa ligg” var inte med någon jag varit tillsammans med över huvud taget utan en kollega jag knappt kände.
Jag försökte ha sex med min man första dejten men han ville inte. Det dröjde nog mer än en månad innan vi hade sex. Han var orolig att det inte skulle bli seriöst om vi hade sex. Jag vet inte om han hade rätt eller ej men idag är vi gifta och har barn ❤
tycker mer synd om dig.
Varför då?
Jag tycker synd om dig A. Låt bli att knulla du men sluta skamma andra kvinnor för någonting som du inte har att göra med som typ deras sexliv.
Förlåt men detta är en typ av skvallerblogg, här är meningen att man skulle kommentera Natacha. Tråkigt för dig om du tar åt dig av att man kommenterar nån utan självaktning, men då ligger ju problemet hos dig.
Är väl isf dig problemet ligger hos A?
Hade du sagt samma sak om hon var en kille? Första gången jag träffade min pojkvän knullade vi. Var det bästa sexet jag hade på flera år. Flera år senare är vi fortfarande tillsammans.
Den första kommentar du skriver som inte är idiotisk (den är ganska brilliant faktiskt)! Ok väsksammansällningen var imponerande. Fan Andy, jag kanske rentav börjar gilla dig?! ?
Jag kan tänka mig att A är en äldre kvinna som aldrig fått en ordentlig orgasm med sin partner. Den typ av kvinna som har sex för det är en del av förhållandet. Vanilj typen liksom. (Inget fel med de även om hens attityd är åt helvete)
Medan andra, som mig själv tar för sig. Varför ska män få ha allt roligt medan kvinnor ska vara ”ordentliga”? Så länge man skyddar sig så kör på för fan.
Sex är gött.
Och ja, min man är ett one night stand som inte tagit slut än. Och ja, sexet är lika roligt och bra varenda gång.
A, kliv ner från din höga häst och njut.
Du vet inte hur fel du har. Sluta lägga ord i mun på mig, var har jag skrivit att det är okej för män att göra så? Gå och lägg dig!
Varför är du en dömande idiot då?
Du är minst lika dömande själv när du tror att det är en äldre kvinna som har ett förutsägbart sexliv som skrivit kommentaren. Innan du antar något om mig så kan jag skriva att jag har haft sex på första kvällen som ledde till att vi fortsatte träffas.
Det är liksom inte ett onenight stand om man har sex flera gånger. One night= en natt.
Förstår vad du menar, A. Jag är själv asexuell och skulle aldrig kunna ligga med någon på första dejten. Men jag skulle aldrig döma någon och/eller tycka synd om någon pga sex. Även om jag personligen tycker sex är äckligt så kan andra knulla hur mycket och fort de vill, bara de lämnar mig utanför. Tycker väl mest synd om henne för att han gått ut med den informationen
men man har ju ingen aning om den andra personen har några sjukdomar :O :O inte konstigt att folk får STDs till höger och vänster om man håller på såhär, bara tanken av att vara med någon som man inte känner eller vet vad de kan ha för något är ju skitläskigt.
Ojdå, usch vad jobbigt det måste vara att känna som hon gör. 🙁 Jag är i vecka 20 och är helt glad så fort jag ser att magen ser lite större ut, men jag förstår att alla är olika. Har aldrig tänkt på en graviditet ur den aspekten, speciellt inte så tidigt som i vecka 13. När jag var i den veckan ville jag bara att det skulle hända nåt med magen, istället kräktes jag hela tiden och gick ner massor i vikt haha.
Hoppas hon kan släppa känslan hon har och börjat njuta av sin graviditet.
Alltså jag har inte varit gravid själv så jag vet inte hur det är, men att såhär tidigt i graviditetn känna att man gått upp massa i vikt och redan hatar sin kropp är SÅ SORGLIGT och sjukt. Jag förstår att det är många andra saker som kan vara jobbigt i början av graviditeten som hur man mår och känslomässigt etc, men hur mkt kan hon på riktigt ha gått upp redan? Hon är förmodligen fortfarande smalare än vad jag är trots att jag inte är gravid eller särskilt stor. Jag vet att detta inte betyder nåt och att alla har sin egen världs-bild men det känns så tidigt att känna dessa saker. Hur kommer hon må när hon är i vecka 30?? Sorligt att det bara är yta som betyder nåt. Och jag skyller inte detta på henne bara, utan hennes egenvärde har väl alltid legat i hennes utseende så det är väl inte så konstigt egentligen. 🙁
Spot on. Handlar inte om att inte få känna saker, utan att hon är så upphängd på det yttre.
Jag är själv i vecka 30, oroar mig mest för bebis 🙂
Gabriella Joss var kanske inte lika öppen men hon skrev också en del om hur hur hatade hur hon såg ut, trots att typ hennes mest likeade bilder är hennes gravidbilder som många ansåg var ”goals”. Men det handlar väl om hur man upplever sig själv och kroppen man älskar/kämpat för osv. Kan tänka mig att det är både asläskigt och superfint att se hur kroppen förändras.
I v.13 är livmodern såpass liten att den ”riktiga” magen inte syns än. Man kan känna sig lite svullen osv men nej, än är det väldigt tidigt!
Är själv i v.37 och små skrattar lite ( förlåt, jag vet att det är elakt) för det är en låååång väg kvar och hon skulle bara veta vad som väntar..
Ja i vecka 13 har man ju mest gas. Tarmarna slappnar av av gravidhormonet så magen blir lite mer uppsvälld än vanligt. Är själv petite men har man så mycket obehagskänslor kopplat till att kroppen förändrad mår man nog bra av att prata med någon. Sen är det klart att det är mycket känslor med alla hormoner och alla konstiga tankar man får. Mådde själv väldigt svajigt under min graviditet men gick och pratade med en terapeut. Känns som om hon borde ta sina ”problem” på lite större allvar än att bara lyfta dem på Instagram. Gissar att hon även känner sig ensam i graviditeten eftersom hennes man reser mycket och hon inte har någon familj där.
så sorgligt! Hoppas inte fler känner igen sig! Visst kan jag hålla med om att det fanns saker som man inte visste om innan man blev gravid, så som förstoppning, foglossning, cellförändringar på livmodern (för min del) mm och det är mycket mer forskning som behövs när det gäller graviditet. Men något som man absolut vet är väl att man går upp i vikt?? Jag längtade tills magen skulle synas!! Jag mådde fantastiskt och har aldrig varit så stolt över min kropp som jag var då!
Härlig inställning Sara. Hoppas fler ser till barnet o att må bra änn att man går upp i vikt.
Kan inte hålla med här. Det behöver inte alltid vara samhällets fel att man ogillar sin kropp eller känner sig obekväm, även om det finns hemska ideal. Jag har alltid varit smal av mig själv och gick knappt upp alls när jag var gravid. Men jag hatade det ändå, inte utseendet på min kropp utan mer känslan av att inte ha kontroll, att inte känna mig som mg själv och det kändes konstant som att varenda cell i min kropp var vattenfylld, trots att det knappt syntes att jag var gravid alls. Det behöver alltså inte handla om att man ogillar sin kropp pga ideal, utan att man helt enkelt inte gillar känslan av att inte vara sig själv. Jag älskar barn och skulle gärna ha flera till, men avskydde varenda dag som gravid och får panik av tanken på att bli gravid igen
Plus en på den !!! Har gått upp 13 kg med båda mina barn, smal innan och allt rann typ bort en vecka efter förlossningen (aaaa skjut mig bara). Och ja, att gå upp i vikt det va jag helt med på. Men att ha noll kontroll över kroppen. Spydde mig igenom den första tiden, en trötthet som inte är att leka med (somnade lite varstans), hade ett jättelågt blodtryck (som försvann samtidigt som barnen ploppade ut) som gjorde att jag lätt svimmade vilket va fruktansvärt obehagligt då det kunde komma väldigt plötsligt. Migrän med aura fick jag också, samma där, plötsligt kunde det började flimra framför ögonen å så pang boom tappade jag synen och känseln i olika kroppsdelar.
Jag som annars lever ett aktivt liv och är fullt friskt fullkomligt hatade att aldrig kunna planera nästkommande dag för allt berodde på status på kroppen. Inte kunna jobba så länge som jag ville osv osv…
Å ja, jag vet att folk har massa olika symtom som gör att dem inte har kontroll på kroppen dagligen utan att va gravida så hoppa inte på mig för det. Å ja, jag älskar mina barn mest av allt på hela jorden men jag fullkomligt avskydde graviditeterna
Jag hatade också att vara gravid, främst pga konstant illamående, men även andra symptom. Det är verkligen ingen dans på rosor. Tycker du är lite väl hård. Folk har en tendens att ha åsikter om både graviditeter och hur mam är som förälder utan att ha hela bilden.
Får ångest bara av tanken att bli gravid igen. Fick be om medicin mot gravidillamående inne på förlossningen (de 3 dagarna jag spenderade där.. just shoot me!).
Well, hon är bara i vecka 13 så hon är i princip bara svullen nu. Välkommen till verkligheten prinsessan, snart kommer dom riktiga kilona! ??
Jag tyckte synd om henne när jag läste hennes post, hon är i vecka 13 och graviditeten har knappt börjat. Brösten kommer att förändras, magen kanske får bristningar, höfterna kan bli bredare, man kan få pigmentförändringar, tappa hår, få foglossning och hemorojder. Till det kommer alla psykologiska förändringar, man går ofta igenom sin egen barndom, framtiden, sina livsval och nutid och allt detta innan barnets ens har kommit. Jag älskade väl inte förändringarna till en början men jag var tvungen att släppa allt det ytliga för att kunna landa i att jag skulle bli mamma. Jag hoppas att hon snart landar i det och kan släppa kontrollen för 9 månader, det mesta går att komma tillbaka till, till och med sina normala bröstvårtor ? Nu i andra graviditeten går det bara av farten och jag ser bara framemot vår kommande bebis ❤
Att man ogillar att ens kropp förändras är förståeligt tycker jag, särskilt om man som ”Elena” byggt upp hela sin karrriär och liv på att vara normativt snygg. Men att känna ångest, panik och känna att man kommer att bryta ihop bara man tänker på förändringarna redan i vecka 13 är inte normalt. Den stress hon bygger upp i kroppen kan inte vara bra för barnet och hon borde pratat med någon professionell om det.
Ja det är ju just det, hon saknar ju helt perpektiv om hon mår så dåligt över viktökning i vecka 13. Bryter ihop, panikångest? Ja hon borde söka hjälp.
Snart kanske hennes ansikte börjar röra på sig också när hon måste skippa botox och fillers. I Hollywoodfruar var det så stelt att hon såg ut som ett kattarsle. Kan ingen säga åt dom när enough is enough.
Kattarsle!? Hoppas inte THK läser det här oj du kommer bli portad!
Men hur ska hon klara detta? Om hon känner så i redan i vecka 13 innan det ens börjat. Hoppas att hon har tillgång till någon bra terapeut eller psykolog för hon kommer att behöva hjälp.
Jag kan ändå förstå henne. Jag gillade absolut inte min kropp som gravid, varken hur den såg ut eller hur den kändes. Är van vid att kunna skutta upp för trapporna, äta råbiff och kunna måla tånaglarna. Skämdes aldrig över den stora kroppen men kunde absolut inte identifierad mig med den. På samma sätt som jag inte skulle trivas i stora bröst eller vara lång. Det är liksom ”jag” att vara 165cm ogravid med b-kupa.
Tycker att den allmänna diskursen om graviditet är snedvriden där alla pratar om hur fantastisk glowing det är att vara gravid och hur förstörd kroppen är efteråt. Tycker det är precis tvärt om.
Exakt min känsla också! Är gravid just nu och kan inte säga att jag hatar det eller min kropp nu på något sätt. Men känner mig så sjukt mycket mer hemma i mig själv som icke-gravid.
är inte det jävligt självklart att man känner sig mer som sig själv när man inte har en annan människa boende i ens mage…?
Jag har försökt bli gravid i fyra år nu tillsammans med min sambo. Jag kan gärna ta all skit i världen som kan komma med att bli gravid, bara jag kan få lov att bli det nån gång. Jag blir gärna fet och spyr i hundra år bara jag kan få bli mamma!
Håller tummarna ❤
Sen när du blir gravid så kommer du ändå ha rätt att klaga, min vän kämpade i 6 år och var den som klagade mest av alla. Det hör till att vara gravid och det är ok.
Kämpa på fina du, ni kommer klara det! ❤️ Håller alla tummar och tår
Jo, det ”prinsessan” Natacha Peyre gör här är att håna folk som har svårt att bli på tjocken!
Håller tummarna för dig och din man att det tar sig snart!
Det suger ju att vara gravid. Att vara bergtagen i egna kroppen liksom. Jag skriver under på det hon ger uttryck för – och den upplevelsen av en graviditet behöver INTE vara synonym med kroppsångest a la ”vart tog min platta mage vägen”. Snarare vart tog min autonomi vägen öht… Och då är jag typ Peyres motsats (tänk hårig glad skrevande troll i skogen)
Alla graviditeter är faktiskt inte rosaskimrande med glitter på toppen, varken fysiskt eller psykiskt. Jag har ett barn och är gravid igen, är i vecka 19 nu. Jag har under båda mina graviditeter tyckt om min kropp först när den riktiga bebismagen har dykt upp. Innan dess har det inte känts bra alls. Svullen och vattenfylld kropp, kläder som sitter åt och stramar och är allmänt obekväma men för liten mage (alltså ingen bebismage) för att kunna ha mammakläder. Dessutom illamående och med en massa hormoner som dansar runt i kroppen och får humöret och känslorna att pendla. Det är faktiskt ingen rolig känsla och jag har känt mig ful, tjock, klumpig, osmidig och ledsen oavsett vad någon annan har tyckt. Jag har varit normalviktig innan båda graviditeterna så den logiska delen av min hjärna har förstått att jag inte har varit tjock, men känslan har ändå varit det. Jag skulle tro att det är det stadiet Elena befinner sig i nu och jag förstår hennes känsla i så fall. Det skulle inte förvåna mig om hon skriver ett mycket mer positivt inlägg när hon har passerat ungefär vecka 20 och hon kanske har svullnat av men fått mage istället.
Det är lätt för andra att ha åsikter om vad man ”ska” tycka och känna men alla har olika uppfattningar och reagerar olika på sina graviditeter. Att shamea henne för att hon är ärlig med hur hon känner tycker jag inte är snyggt gjort alls.
Nu under min graviditet så har jag ALDRIG sett så många gravidbilder på instagram, jämför mig med varenda en! Alla är så himla fina, har en perfekt mage, inga bristningar, kläder som sitter hur bra som helst… osv.osv. Kollar på mig själv som istället har fulla kroppen med bristningar, från rumpan och låren och upp på magen. Ska tilläggas att jag är väldigt nöjd med mitt utseende ”ogravid” och har ett ganska bra självförtroende! Men har aldrig haft en sån utseendeångest som gravid.
Jag hatade att vara gravid dels pga komplikationer som gjorde att jag var konstant rädd för att något skulle gå fel men också till stor del för att jag inte kände igen mig själv längre. Det var som om graviditeten tog över hela mig och jag mindes knappt vem jag varit innan. Låter helt knäppt men så var det. Inte förrän flera månader efter min son var född började jag känna mig något sånär som mig själv igen. Jag älskar min son över allt annat och vill gärna ha fler barn i framtiden men ser inte alls fram emot en till graviditet. Har aldrig mått så dåligt fysiskt eller psykiskt som då. Så jag kan absolut förstå hur hon känner.
Samma här! Jag hatade att vara gravid. Jag kände mig instängd i min egna kropp, som liksom inte var min längre. Att bli tjock och inte kunna ha mina kläder, att inte kunna röra mig som jag ville, att inte kunna äta det jag var sugen på, att ha ont, vara illamående osv. Jag hatade att vara gravid och att föda barn så pass mycket att jag inte kommer att göra om det, så jag förstår hennes känslor.
Herreguuuuud ”tänk på att du har en bebis där inne” och allt vad ni skriver?? Tog mig veckor efter att min dotter fötts innan jag fattade att jag fått barn. Det ÄR jobbigt för många att kroppen förändras under graviditeten. Du har liksom en liten parasit i dig som livnär sig på dig och som förändrar din kropp innan du ens vet en enda sak om den personen.
Miljarders kvinnor har fött barn o borde inte miljarders kvinnor lärt sina miljarders döttrar att kroppen är inte ett objekt för männen. Att hon upplever detta beror inte på män utan på kvinnors nedvärderande syn på sina kroppar. Jag tycker synd om henne som levt på sina sillisar o botox, mest för att behaga män. T.om en släkting till henne kom t mitt jobb o visade mig hennes första utvik…släktingen dräääglade. Gubbslem.
Det är inte kvinnors fel att kvinnor värderas efter knullbarhet.
NU BLIR DET SKAMLÖS REKLAAAAM!
Jag skrev ett inlägg som ”svar” på det här inlägget, pallar inte skriva en liknande kommentar, och att klistra in hela inlägget, blir på tok för långt! Men kika gärna in, om ni är intresserade!
http://nouw.com/jarske/alska-din-gravida-kropp-annars-ar-du-tra-29488271
Du glömde att ta upp i ditt inlägg att elena är i veck 13, kroppen har knappt förändrats så att bryta ihop och få panikkänslor är inte riktigt normalt. Hon borde söka hjälp och inte bara få medhåll om att det är normalt när det är helt oproportionerligt.
Och förresten är så är dom flesta kommentarer här på BB ganska förstående och hon har till och med blivit försvarad av många. Ditt blogginlägg är vinklat.
1. Det spelar ingen roll om hon är 4, 13 eller 38 veckor in, hon har rätt till sina känslor. Sen är det självklart så, att känner hon att det är så illa att hon kommer få panikattacker osv, som hon skriver i sitt inlägg, då borde hon (precis som alla andra med ångest relaterade problem, jag själv inräknat) söka hjälp för det, för så ska ingen behöva må.
2. Hur vinklat kan det vara när jag länkar hit, så att var och en kan gå in och läsa själv och bilda sig en egen uppfattning? I min mening så är EN skammande kommentar av hennes känslor för mycket, detta inlägget borde inte skrivits från början – åtminstone inte med en så hård ton.
1, skrev jag något annat?
2. Du skrev att kommentarsfältet överröstes av skammande kommentarer.
”Camcams inlägg känns fullt av skammande av Elenas känslor, det ska ju vara fantastiskt att skapa ett barn, och man ska älska varje sekund, eller hur?”
Ööh, nej, det gjorde jag inte? Sen att jag spann vidare, är väl en annan sak. Läs om, läs rätt.
Jag tycker det svämmar över, jag tänker mig in i situationen, om jag själv, när jag var gravid, skulle skammas på det här sättet, hade EN kommentar varit hemskt! Här finns flertalet. Ledsen att du inte har möjlighet att tänka dig in i andra människors känslor, det går nog att jobba på ska du se.
Hah! Jag får läsa om läsa rätt! *knäpp på näsan!*
Men ja, du skriver att det är helt oproportionerligt att känna som hon gör, vem är du att diktera hur hon får och inte får känna? Eller någon annan för den delen!
Jag har inte skrivit någonstans att hon inte får känna så, men det är inte normalt att få panikkänslor och det vet du med. Varför skulle det vara skammande att rekommendera professionell hjälp till någon som uppenbart mår dåligt?
Har lidit av anorexi hela tonåren, men de tre gger jag har varit gravid är de gånger jag verkligen kunnat släppa all kroppsångest. Bara bebisen däri som gällde.
Hon känns bara så himla omogen! Visst kan hon känna sådär i början av graviditeten för att kroppen börjar förändras, men är hon verkligen mogen att skaffa barn? Hon har väl till och med sagt någon gång att hon vill vara barn och inte bli vuxen.
Hon verkar ha någon drömbild av hur det är att ha barn. En liten dotter som hon ska göra till sin docka. Vääldigt spännande ska det iallafall bli att följa det här! Vilken tur att hon lyckats gifta sig med en rik kille så att hon har råd sen med nannys och jag vet inte allt. Herregud…
Jag tror detta är något hon kommer komma över när det synns tydligt att det är ett barn hon bär och inte ser ut som hon lagt på sig lite vikt. För jag tror det är det hon är rädd för, att betraktas som ”tjock”. Även om jag personligen inte ser det ”tjocka”.
Det är hu också ganska sjukt och tyder på en he del kroppsförakt. Jag tycker verkligen hon borde prata med någon. Även om en graviditet är jobbig så förtjänar hon att må bra.
I början av min graviditet, typ från att ägget blev befruktat till v 17, var jag svullen som fan. Trött hela tiden, obekväm i mig själv. Ogillade verkligen min kropp. Men efter att svullnaden och det andra försvunnit började jag tycka om min kropp igen, skit sexig ju haha 😉 Med allt annat som händer är det skönt med en grej som är bra.
Hoppas elena kommer bli bekväm i sin kropp som gravid.
Jag är en ex-anorektiker som har fått flera olika ätstörningsbehandlingar. Alla har poängterat att ätstörningar ofta dyker upp igen eller blir förstärkta när en blir gravid just pga att kroppen förändras ”okontrollerat”. Kan vi inte försöka vara lite snälla mot henne istället för att attackera henne på en gång?
Tycker vi ska vara snälla och uppmana henne att söka hjälp. Hon har faktiskt ingen familj där hon bor och hennes man reser mycket. Bättre att ta tag i det direkt innan det blir okontrollerbar. Ångest är inget att leka med när man är gravid ❤
Jag kan bara kommentera från eget perspektiv. Jag hade svåra ätstörningar och höll på dö när jag var 15 år. Läkaren sa ”så länge du är utan mens på de här sättet så kommer du inte kunna bli gravid”, det sket jag fullständigt i när jag var 15. Jag hade ätstörningar fram tills jag var runt 21 och en del av det kommer alltid leva inom mig. Jag har så dålig hälsa så jag inte ens vill ha barn eller kanske inte ens kan, men om jag leker med tanken att min hälsa plötsligt blev bra och då vill få barn. Då skulle jag nog inte klara det för risken att väcka mina gamla ätstörningar och det är inte rättvist mot barnet!! Man måste äta ordentligt och extra mycket när man är gravid och även om man inte behöver trycka i sig bullar och glass så är viss viktuppgång naturlig. Det hon skriver känner jag igen från mina egna tankar som tidigare ätstörd och jag hoppas hon kan få stöttning inom detta så hon biter i ”de sura äpplet” och tar en viktuppgång för att hennes barn ska få all näring och vitaminer de behöver för att växa bra!
Attackera snälla henne inte, ätstörningar är inget man styr över men jag tycker inte det är rättvist att bli gravid om man har en ätstörning och de håller jag fast vid
Så risig blogg. Rent utav taskigt. Om hon bryr sig om sitt yttre vad rör det er? Blir så jävla trött på mänskligheten. Tror att ni alls innerst inne är sjuk avundsjuka på henne men det skulle ni aldrig erkänna själva.
Hon arbetar som modell och senast jag kollade är det också ett yrke som alla andra.
Sluta vara patetiska loosers och ta tag i era egna liv -.- PATETISKT