Forni & Tunis:
Vilket underbart inlägg om vänskap som Forni skriver till Tunis i sin blogg.
Jag hade faktiskt ingen aning om att de lärde känna varandra som barn men det gör det hela ännu lite finare.
Vänskap kan så klart inte mätas i tid men att ha delat så mycket av livet med någon måste kännas speciellt.
Jag träffade min bästa vän i USA och vi bodde ihop mina första 6 månader där och sedan dess har vi bott långt ifrån varandra – jag i USA och hon i Halmstad och nu jag i Stockholm och hon i Halmstad – och jag kan bli avis på att aldrig ha haft den relationen där man bara kan svänga förbi på ett glas vin liksom.
Det finaste hon gjort för mig – förutom att förbarma sig över mig under min stökigaste period – är att komma och överraska mig i USA när jag fyllde 21 år. Herregud! Jag bara skrek!
Men…I SOMMAR KOMMER DET SKE!
Eftersom jag inte är beroende av mina hopskrapade semesterveckor längre så har jag tänkt att ta bilen och brumma ner till henne och hälsa på – så där spontant bara.
Om det är en av hennes jobbveckor, so what! Då kan hon jobba och jag jobba och så har vi ju ändå hela kvällarna på oss att spontana oss!
Efter det ska jag brumma vidare till Småland och spontana loss hos några andra vänner från gymnasietiden, just för att jag kan men mest för att jag vill!!!
Kan inte ni berätta någonting om era fina vänner?
Man blir så glad av det tycker jag!!!
Alltså VAD händer med Tyra?? Hon har inte uppdaterat varken på Insta eller på bloggen sen i går morse runt 5 tiden. Hon skulle ju ta allergiprover i går runt 15 tiden om jag inte minns helt fel och hon skrev ju att om hennes svåra allergi nu visar sig bero på att hon är pälsdjursallergiker så skulle hon ta livet av sig typ. Tänk om provsvaren visade just detta och gud vet VAD hon gjort nu?! Blir på riktigt orolig..
Knappast.
Har tyvärr inga vänner längre. 2 kvar men de bor inte i samma stad. Helt ärligt tycker jag att det har varit jobbigt och krävande. Jag har blivit utfryst och folk har blivit sura när jag tackat nej (fick barn tidigt). Typ som att man måste vara med på allt hela tiden annars är man uträknad. Stressade mig mer. Är rätt nöjd med att inte umgås så mycket med folk faktiskt, känner mig aldrig ensam. Folk verkar överlag umgås JÄMT om man ska tro Instagram och jag förstår inte hur man orkar. Träffat mina 2 vänner kanske 8-9 ggr per år genom en mindre weekend, besök I varandra städar osv. Föredrar sånt 🙂
Samma här tacka vet jag spendera tid med mina djur!
Exakt! Har katter 😛
Sen umgås ju jag med min familj hela dagarna (barn + man) och prioriterar den tiden faktiskt… dom kommer bara vara små en kort tid.
Håller med dig. Förstår inte hur man kan orka umgås jämt och ständigt. Jag orkar knappt umgås med mig själv 😱
Mvh den ensliga i byn som ingen riktigt känner
En nyårsafton var jag bjuden till min bästa väns pappa på middag och lite fest. Efter middagen fick jag världens ångestattack och gick hem.
Var nydumpad och hjärtekrossad.
Innan tolvslaget ringer min vän på dörren och säger att hon inte vill fira nyår utan mig 💕💕💕
Åh vad fint! <3
Vad fint älskar spontana varma vänner. Fick en liten nallebjörn som håller i ett hjärta o på det står det toppen kompis. Sånt är gulligt. 😆😆❤
Träffade min bästa kompis när jag var 10 år och skulle flytta till en ny stad! Hon var den första som visade mig runt på skolan när jag var på besök första gången till och med. Sen gick vi i skolan tillsammans tills vi tog studenten för några år sedan! Nu bor vi på varsitt håll och har gjort sedan studenten. Men när vi ses så är det som om vi träffades senast igår 😍
Har noll vänner och tyvärr alldeles för van att vara ensam, ignorerad och bortglömd.
Det skär i mig när man på fb ser hur glada alla människor är och hur kul de har med varandra för självklart måste precis allt läggas ut på fb. (där går det för övrigt bra att vara ”vän” men inte irl) Till och med så att sambons familj ignorerar mig 🙁
Låter bittert och det är det till viss del för varför ska man behöva vara ensam i en värld full med så många människor?
Problemet ligger till stor del hos mig eftersom jag inte gillar sådana här inlägg om bästa vänner osv men det är ju inte ert fel som har bästa vänner 🙂
Vill du ha någon att prata med? ❤
Tack <3 verkligen jättesnällt att du skriver så och det värmer gott.
Jag är för skadad av alla år med svek och bli utnyttjad för min generösa sida att jag har väldigt svårt att ta in nya personer i mitt liv, vilket ju gör att det ensamma fortsätter.
Jag kan aldrig acceptera att man behandlar någon medmänniska så här men jag försöker att inte fastna utan hitta på saker själv och/eller med min sambo som jag är väldigt glad att han finns 🙂
Funderar nu på att öppna upp mig mer på min lätt sovande blogg för att helt enkelt skriva av mig för att inte ätas upp inifrån.
Tack igen!
Jag relaterar, har alltid haft svårt att skaffa vänner och varit ensam. Har 1 väninna och that’s it. Sen är jag ”frun” när sambon träffar sina vänner. För det mesta räcker det men ibland känns det skit att inte ha någon att snacka skit med.
<3 kämpa. Tips om du vill är att svara på såna mailvänner-inlägg som Sandra Beijer startade men som även funnits här
Varför skrivs de inge mer om the gabjoss tape?
Träffade två av mina bästa vänner online och vi bor i tre olika länder med 6 timmars tidsskillnad men vi hänger mycket på Skype i mellan besöken. Varje sommar åker vi på 2 veckors semester tillsammans, senast till Tobago och bara umgås dygnet runt, lägger undan telefoner och sociala medier och lever i en liten här-och-nu-bubbla. Det är så skönt!
Åh låter så mysigt det där med att resa iväg tillsammans och bara vara! 🙂
Shit va underbart det lät, blev avis haha!
Ja gud va härligt rena drömmen ju.😊😊
Träffade min bästis när jag kom till en ny skola. Råkade sätta mig bredvid henne första dagen. Första lektionen var dubbeltimme. I rasten mellan timmarna började vi prata och har inte slutat sedan dess (23 år sedan). Hon var svårt mobbad vilket jag inte visste om, (inte för att det hade påverkat mig), och i och med vår vänskap blev jag också utfryst. Tack och lov vågade man inte mobba henne längre när vi var två utan vi blev båda ”bara” utfrysta. Men vi var så otroligt lyckliga tillsammans, trots det hemska sociala klimatet på skolan så var de åren några av de allra bästa och roligaste i mitt liv. Snart står hon som tärna på mitt bröllop och tanken gör mig tårögd av glädje och tacksamhet.
Gud vad fint hoppas bröllopet blir en underbar dag och lycka till. ❤❤💞
Jag och min bästa vän träffades för första gången i ettan, alltså när vi var 7. Det var dock inte förrns vi var 12 som vi började fatta intresse för varandra, jag flyttade utomlands då och hennes en förälder var därifrån så vi hade plötsligt något gemensamt. Men det visade sig verkligen att vi hade så mycket mer gemensamt. Så ögonblicket jag flyttade tillbaka till sverige så sa det bara klick 😉
Nu har vi varit bästa vänner i 14 år!!! Hon flyttade till en annan stad för några år sedan och nyligen flyttade hon utomlands D;
men vi har ett band som inte går att beskriva och vi får ofta höra hur fin och speciell vår vänskap är av andra människor.
Vi pratar i telefon nästan varje dag ibland i flera timmar (tror rekordet är 5 timmar) men det känns alltid som hon är med mig. Älskar min Riina
Finns inget bättre änn kompisar som överraskar. Ja vilken skön känsla. Så mycket roligt man kan ha med vänner. O en del hoppas man stannar kvar hela livet. 😇😇
Jag tappade i stort sätt alla mina vänner när jag blev sjuk vid 15 års ålder. Så jag har spenderat ett antal år i ensamhet med den starkaste tron någonsin om att det var så livet skulle förbli.
Men så i våras för precis ett år sedan fick jag en kommentar på min instagram från en kvinna vid namn Anja. Vi började skriva med varandra där och så en dag förra sommaren frågade jag (efter att ha velat fram och tillbaka i hundra år hur vida jag skulle våga eller ej) om vi kunde ses. Vilket vi gjorde. Sen dess har hon varit den jag umgås mest med och som jag pratar om allt med. Hon är 20 år äldre men tillsammans är vi jämlikar. Hon fick mig att tro på vänskapen igen och ja. Thats my friendshipstory.
KRAM Pillan, från instagram 🙂
Jag blev också sjuk när jag var 15 (sjukdomen heter ME/CFS) och tappade vänner, dels för att jag var för sjuk för att umgås och dels för att de inte förstod vad jag gick igenom.
Hur tog du dig igenom det? Och vilken sjukdom hade/har du?
Kram! 💖
Har ingen bästa vän. Flyttade till Sthlm för lite mer än ett år sedan och lärde känna folk, men tyvärr så verkar jag inte betyda så mycket då de inte längre hör av sig och bjuder med mig på saker som man sedan ser på sociala medier…
Har oftast blivit att jag är den som engagerar mig för mycket i människor, hör av mig, vill de ska må bra och få vara med, bjuder in till saker och sen står jag där utan att någon gör detsamma för mig.
Skrämmer mig lite att mina enda vänner bor i två olika städer neråt i landet, men får inga nya vänner här 🙁
En vän som du ska man vara rädd om, det hade jag varit! 💖
Det må vara ”anonyma” kommentarer på nätet, men känns fint att folk bryr sig här!
Ja jag träffade lite människor via en sajt för att hitta vänner, men ja det är dessa människor som nu roar sig utan mig trots en massa skoj ihop 🙁
Har du kollat meetup.com? Där finns det massor med grupper som håller till i just Stockholm och man kan söka på intressen eller rent generellt. Finns grupper som ses och går promenader eller som testar olika fik och cafeer runt om i Stockholm, folk som träffas och spelar sällskapsspel osv. Det mesta… du anmäler dig bara och dyker upp. Superbra sätt att hitta nya vänner utanför den ”vanliga” kretsen.
Bra tanke, skulle kunna starta upp en ”jag har dragit nitlott i vänskapslotteriet plus är lite socially awkward på det”-grupp i Stockholms län 🙂
Do it! Jag bor också i Stockholm och bakar grym kladdkaka! Skapa grupp så hakar jag på. 😉
Har skapat ett instagramkonto som heter @vanneristockholm … berättat lite kort om mig själv osv 🙂 du och andra får gärna joina!
Åh vad jag kände igen mig i din kommentar E. Exakt så känner jag med, är så himla noggrann med att bjuda in alla och att ingen ska känna sig utanför, samt hör av mig ofta, visar att jag bryr mig om dem väldigt mycket. Så ändå den fredagkvällen man har noll planer så får en så på instagram och snapchat hur alla är och roar sig utan att en själv blivit inbjuden. Usch kan bli så arg och besviken då, jag skulle ALDRIG göra så mot någon.
Meeeen nu till ett bra minne eftersom det var det som efterfrågades, jag hade två kompisar plus min syster som kidnappade mig en gång när jag kom hem från USA där jag bodde i ett år. Fick åka i en bil med ögonbindel och svara på frågor, svarade jag fel så fick jag ta en shot, efter det kom jag fram hem till min kompis och där bjöds det på tacos och drinkar, sen dansade vi hela natten lång!!! Det glömmer jag aldrig.
E, har skapat ett konto på insta som heter @vanneristockholm, vill du ta ett steg och lära känna någon ny kan du ta en titt 🙂
Har man en gång hjälpt sin vän att spy i en långpanna under en blöt nyårsfest så är man vänner för livet 😉
Även så här 25 år senare, även om vi inte hörs och ses så ofta.
Jag har en vän som jag blev vän med i yrkesskolan, vi höll ihop i två år och rök sen ihop for some stupid reason och pratade inte på över 1 år. En dag frågade hon om vi (jag och en gemensam vän) ville ses på kaffe och prata om saker, så det gjorde vi. Vi kom fram till att vi hade mått dåligt och betett oss illa mot varandra, och sen dess har vi varit extremt nära. Tack vare henne fick jag nys om jobb på samma ställe som henne, utan henne hade jag nog varit arbetslös än idag. Vår relation är mycket öppnare nu än tidigare, vi kan prata om näst intill vad som helst och är ärliga med varann. Är glad att jag vågade gå på den där kaffeträffen och släppa min jävla stolthet!
Jag har inga vänner alls och inte haft det sedan jag var kanske 13? Blev utfryst och mobbad, och det höll i sig hela högstadiet, gymnasiet och andra studier efter. Hade två online vänner som jag skrev med när jag var yngre men som sen visde sig vara catfish… Sedan dess har jag inte riktigt haft nån alls förutom nån kille här och där som man dejtat.
Idag fyller jag 20 år, har även fått mitt första jobb som är alldeles för bra.(Bra födelsedagspresent?!) Klarade mig väl ändå utan vänner men det känns faktiskt jävligt trist att inte fira eller kunna dela min lycka för någon.
Om du vill ha en vän ställer jag gärna upp? Jag fyller 21 till sommaren och bor i Helsingborg, Skåne! Vet hur det är att vara utfryst. Och, ett stort grattis ❤️
Tack! Ja det vore kul, bor iofs i stockholm.🙂
du kan skriva till mig på instagram om du vill, @johannatornblad 😊
Jag bor i Stockholm och blir gärna din vän❤️❤️
Grattis på födelsedagen och grattis till jobbet 🙂
Tack.🙂❤️
Grymt bra jobbat med nya jobbet och grattis på födelsedagen! Det låter säkert löjligt men shit vad många härliga år du har framför dig där du kommer träffa nya människor med bra vänskapspotential. Kan finnas någon på nya jobbet som du klickar med. Håller tummarna för dig!
Tack, ja jag hoppas man kanske klickar med någon kollega på nya jobbet och kanske bli vänner. Det vore faktiskt kul, får se nästa vecka! 🙂
Vad är det för roligt jobb du fått? *nyfiken*
Och grattis! 🙂
Tänker bara på min bästa vän. Träffades första gången på festival genom att vi har samma favoritband. Har rest så mycket ihop när vi var 16-20 och såg bandet över Europa. Så himla många minnen. Tyvärr bodde hon på andra sidan landet, och nu bor hon i UK. Men hon är min allra bästa vän någonsin. Pratar varje dag på sms och ringer några gånger i veckan. Tyvärr ses vi bara ca 3 gånger om året usch. Kom nyss hem från en helg där och saknar redan henne. Kan bli så avis på folk som har sin bästa vän i samma stad och bara komma över och dricka vin och gråta ihop haha, går inte för oss. Gör ont att inte kunna finnas där irl när saker händer ❤️
Mina bästa vänner är faktiskt 2 killar (jag är tjej då). Vi växte upp i en liten liten håla, så vi hade lixom inga andra att umgås med på några mil.. 😀 men vi har upplevt allt ihop. Gått i skolan ihop fram till gymnasiet, sen splittrades vi, men aldrig tappat kontakten. 28års vänskap. Det känns bra i hjärtat. Nu ses vi över middagar, spelkvällarna osv. En har barn, den andra väntar barn med sin tjej. Det är så häftigt att få följa med på varandras resor i livet. Deras familjer är mina familjer. Minns fortfarande hur man bara kunde cykla bort o kliva rakt i deras hus, o det var som att vara hemma. Jag har tjejkompisar som jag haft i 15år också, men det är något speciellt med att ha vuxit upp o delat allt.
Min äldsta vän i kompis gänget träffade jag på dagis. Vi bodde även grannar (flera gånger faktiskt 😀, hamnade i samma klass från åk 1 till åk 9. Vi nu hängt i 25 år. Henne släpper jag aldrig. 😊
Jag träffade min bästa kompis när vi konfirmerade oss och då var vi fjorton år. Jag var mobbad i min klass och hon var mobbad i sin och det var så vi fann varandra. Jag var punkare på en skola där alla hade samma jackor från Henri Lloyd och vita jeans och hon var den enda som jag hade roligt tillsammans med. Vi kom ifrån varandra lite efter gymnasiet men fann vår väg tillbaka. Vi ses inte så ofta men när vi väl gör det är det den bästa dagen i mitt liv. Hon är den enda jag har.
Jag är så glad för mina tre bästa killkompisar. Vi har hängt ihop i samma gäng i 15 års tid. Även om jag nu för tiden umgås mest med de tre killarna och min pojkvän så är det så kul att hela stora gänget alltid träffas och firar alla stora högtider/födelsedagar tillsammans.
Och till alla er som känner er ensamma, här finns en vän om ni vill ❤️
Min bästavän gick jag på dagis med och sedan i samma klass fram till studenten! <3 samma kontakt som alltid, lika bra vänner som alltid även fast vi inte ses lika ofta nu när vi är vuxna.
Jag träffade min Bff när vi var 4 år. Sen dess har vi rest ihop, bott ihop och varit tärnor på varandras bröllop.
Jag känner ibland att jag inte förtjänar en så fin vän som hon, men så glad att hon finns i mitt liv!
Jag har en tjejkompis som jag varit vän med i snart åtta år, vi blev vänner under näst sista året på gymnasiet. V klickade inte ALLS i början, men när tiden gick och både hon och jag mognade lite så blev vi väldigt nära vänner till slut. Vi hade en egen liten studentfest på hennes balkong under sista veckan på gymnasiet, och det är fortfarande ett av mina favoritminnen med henne. Hon kom på min 25-årsfest förra året, och det var första gången vi sågs på nästan tre år tror jag. Men, vi har redan setts en gång i år, och vi ska nog ses minst två gånger till!
Edit: Hon bor nere i Nybro som ligger nära Kalmar, så därför har vi inte kunnat ses så ofta. Jag bor uppe i Skövde.
Nybro? Jag kommer ju från Nybro för bövelen!!!!
Whaaaat! Vilken jävla slump!!!
Jag kommer också från den stora staden Nybro 😉
Älskar dig C! Du är definitionen av äkta vänskap. P&K, Helen
Puss mitt gryn!!! Älskar dig!!!! <3
När kommer nästa hitta-en-vän-inlägg 😻
Min soulmate och bff bor tyvärr i en annan stad men hon är jag i en annan kropp med dålig killsmak och hon tycker detsamma om mig 😊 annars har jag haft massa nära vänner som jag låtit rinna ut i sanden för att jag är lat och tillsist slutar jag svara. Vill väll igentligen bara vara med mig själv eller folk som är exakt som mig och dom är svåra att hitta, för vi går inte ut mycket och älskar att lång titta serier.
Jag har tyvärr inga vänner, blev av med min bästa vän nyligen för att hon gift sig. Jag har alltid varit mobbad och utfryst pga att jag jämt ärvt kläder och skor av äldre syskon. Men ensam har varit stark, jag klarade mig igenom låg, mellan och högstadiet helt ensam i korridorerna medan alla andra buntade ihop sig och pratade kläder och smink. Jag fick aldrig pengar av mina föräldrar så jag hade ju inget att visa upp eller skryta. Men så en dag mötte jag min framtida bästa vän, första dagen på gymnasiet. Jag var sen vid uppropet och hon hade redan blivit utfryst. Det var bara 4 tjejer i klassen utöver mig, och 25 killar. 3 tjejer hade rika uppblåsta föräldrar och så var det hon och jag, blev utfrysta. Sen dess har vi alltid hållit ihop i 12 år. Tills den dagen jag fick barn, då var jag ute ur spelet. Hon slutade höra av sig och hade en massa andra vänner som hon åkte på roadtrips med. Sen gifte hon sig, visste inte att hon hade pojkvän när jag blev bjuden på förlovningen. Iallafall, hon gifte sig och har lämnat Sverige, hon hör aldrig av sig, man ser bara på snapchat att hon åker runt med sin man och lägger ut bilder. Så det gör ont i hjärtat, att bli sviken och bortglömd av sin bästa vän.. Nåja
Jag blir gärna din vän ♥
Söt du är Lisa ❤️
Du kommer möta många människor under livets gång, håller tummarna att du hittar en eller flera diamanter!
Sen ska du absolut inte skuldbelägga dig själv, det är helt och hållet HENNES fel och inte ditt. Du är säkert fantastisk 💖💖💖💖
Alltså stor stor kram till dig! ❤️❤️❤️❤️❤️
Tack ska du ha, det värmer
Ja, jag har inte haft direkt några vänner heller. Det var faktiskt min mamma som förde ihop mig och en gammal klasskamrat för 3 år sedan.
I högstadiet var jag oftast ensam men var fine med det, men mycket pikar, kommentarer och så vidare från andra tjejer i klassen. I gymnasiet var jag också väldigt ensam, till jag fick min elevassistent jag hade, (som jag fick för att jag låg efter i skolan), som jag umgicks med, pluggade med och hade mina raster med.
2014 gick jag igenom en väldigt jobbig grej med min dåvarande pojkvän som tog väldigt hårt på mig så jsg gick in i väggen. Min mamma mötte, av en slump, min gamla klasskamrats mamma från högstadiet i affären, de pratade en stund och mamma frågade vad Malin (som hon heter) gjorde nu och undrade om hon inte kunde kontakta mig för att jag var så pass instängd i mitt hem.
Sedan 2014 fick jag mig min första, absolut bästa vän någonsin. Hon fick mig att äntligen vilja se ”glädje” igen till saker och ting. Hon är fantastisk. ❤️
Mina bästa vänner bor i Skåne respektive Dalarna. Och så jag här i mitten utanför Stockholm. Värdelöst. Var bättre när man gick i skolan, åkte varenda lov till Dalarna. Urmysigt. Nu ses vi någon gång om året, max. Ibland inte ens det om semestrar och andra planer krockar. 🙁
Jäklar vad man ser att Petra har mixtrat med sitt ansikte när man ser de gamla bilderna
Eller hur! Ser inte ut som samma person om man jämför henne i tonåren med idag..
Just för att vänskap är så fantastiskt så gör det extra ont när man inte har någon 💔💝
Min bästa vän bor i Oskarshamn medan jag bor i Kalmar, vilket är en timmes bilfärd. Det ovanpå att hon pluggar, så vi syns inte ofta. Men vi pratar med varandra varje dag. Ibland tror jag pratar mer med henne än min sambo 😅
Vi träffades i ettan på gymnasiet för vi hade gemensamma vänner. Först var vi mer bekanta. Men efter något år var alla i vår vänkrets ovänner med varandra och hade en massa drama hit och dit. Vi båda var trötta på allt bråk så började vi umgås själva. Och nu har vi varit bästa vänner i sju år! 😘
Jag känner mig extremt tacksam som har 7 riktigt nära, underbara bästa vänner. Tacksam och bortskämd. Tänker ofta på det. Jag blev dumpad av mitt ex för 6 månader sedan. Hade då flyttat till en annan stad för hans skull. Vantrivdes och kände mig väldigt ensam. Men, han var mitt livs kärlek så jag gav det allt jag hade. När han gjorde slut trodde jag aldrig att jag skulle läka igen. Men när jag sedan flyttade hem och mina vänner stod där med öppna famnar fick det mig att tänka på ett SATC citat; ”Maybe our girlfriends are our soulmates and guys are just people to have fun with”💞
Det är bara att inse, endast ens tjejkompisar kan stå ut med den nivå av ältande man kan klämma fram emellanåt😇
Alltså, vad gråtmild man blir av alla kommentarer. <3
Träffade mina två bästa vänner rätt sent i livet (om man kan säga så), när vi allihop pluggade kommunikation.
En av de två blev jag rätt snabbt tight med, men oj vilka svackor vi haft! Pratade inte med varandra på säkert 2 år. Nu är vi närmare än någonsin dock.
Den andra var vä mer ytlig rätt länge, tills vi upptäckte att vi är två mynt av samma feltryck, so to speak.
Med det sagt – vet hur jävla svårt det är med vänner, CamCam har min mailadress om nån känner sig manad. Kärlek! <3
Såklart glömde jag skriva att jag finns i Gbg-området.
Tycker det var ett så fint inlägg om vänskap!
Själv har jag haft mina tvä bästisar i 31 år så vi känner varandra utan och innan. Det finns inget filter där utan de ser rakt igenom mig och det kan vara både jobbigt och skönt.
En sak som de gjorde för mig när jag precis kommit hem från BB var att de kom över och lagade mat åt oss, diskade och städade. Det var så otroligt fint och uppskattat av oss två trötta nyblivna föräldrar.
Min allra bästa vän har jag känt sedan födseln, nästan bokstavligen. Vi är födda med två dagars mellanrum, (jag är äldst, mycket viktigt!) våra mammor gick i samma mammagrupp och från ca 1 års ålder bodde vi i samma radhuslänga tills vi var ca 15. Idag är vi snart 24 år, bor i samma lägenhets”komplex” (med endast fyra lägenheter sammanlagt haha) och kan bokstavligen gå över vinden i innetofflor (som vi båda införskaffat i detta syfte) för att dricka vin/te/skvallra osv. Vi träffas nästan varje dag och älskar det! Världens finaste vän som jag har så himla nära <3
Träffade min ena bästa vän för åtta år sen, min andra för… hmm 9 kanske och min tredje för 3 år sen. De är de finaste jag vet. En av dem bor i Australien, flyttade dit efter studenten och trots tidsskillnad, det där lilla problemet med att vi aldrig kan ses och att vi pga stressiga liv knappt kan höras på telefon så är vår vänskap starkare än någonsin. Vårt senaste projekt är att vi ska börja ha tvserie-kvällar över Skype. <3
Mina två andra har jag gruppchatt med, där rapporteras magproblem, ångest, vi rantar över jobbiga killar. Extremt högt i tak och inget är tabu. När vi ses så känns det som att sitta med två systrar. De är inte bara bästisar. De är familj. Det är så jävla tryggt att kunna säga allt man känner till personer som förstår en precis.