Cissi Wallin:
Barn av vår generation. Min helt klart snyggaste period hittils. =)
I samma veva pratas det om att Helmer verkar tycka det är jobbigt med stor grupp. Han drar sig gärna undan och leker själv eller med en eller två andra. Han ses nu på som ”avvikande”. Han är inte så social, säger dom. Tror fan det. Hand upp alla som älskar att trängas med andra, gärna över 15 pers man inte valt själv dagarna i ända?
*vinkar*Nu vill dom ta in specialpedagog för att ”observera”. Visst, han kan ha till exempel adhd eftersom det är väldigt ärftligt. Men han kan också vara en ganska normalstörd 2-åring i en ganska störd miljö?//Cissi
Herregud, jag var VILD som barn och gärna den som skateboardade över hemmasnickrade ramper och slog ut alla tänder som fanns men hade jag blivit satt i en förskolegrupp med 16 andra stökande individer av mindre format så hade jag förmodligen superlimmat ihop ett fort av kuddar och försvarat det med mitt liv för att få vara lite ensam.
Nu behövde jag bara gå på förskola i några månader eftersom min mamma var hemmafru men tydligen hatade både jag och min syrra förskolan.
Jag lekte hellre krig i skogen eller trashade min systers fint uppställda Barbieparad med min Heeman – på egen hand.
Min fantasti var min bästa kompis – min fantast, mina TinTin-band och min katt.
Jag tycker snarare att Cissis son verkar vara den mest normala i hela det här sammanhanget.
Att behöva kriga med 16 andra barn i en öronbedövande nivå kommer få hela gänget att ha gått in i väggen innan de hunnit fylla fyra.
Och sjuk blir man tydligen hela tiden också om man konstant omger sig med andra snoriga småfolk.
Jag åt visserligen jord och snortade daggmaskar men snorig var jag inte ofta. Och var jag det så bestod snoret främst av två intorkade och smutiga fartränder som löpte mellan näsan och den tandlösa glugg som kallas mun.
Och på tal om snorig – gissa vem som är dödligt sjuk här hemma?
Nedbäddad i soffan med febertermometern i munnen?
Ynk, ynk liksom…
Hahaha ja verkligen. Hade ”observations”-utrymme funnits tillgänglig i den vansinniga 90-talspedagogik som jag hade det tvivelaktiga nöjet att tillhöra hade jag fan nog satts på institution. Var ömsom jättevild, osäker, högljudd, tog plats och ömsom gick jag undan helt och bara ville vara själv. Var pojkig och väldigt annorlunda jämfört med dom andra flickorna. Har flera gånger tänkt att om jag hade gått i skola idag och varit på samma sätt hade jag säkert utretts för en massa olika grejer, men så blev det ju inte. Och lika jävla bra var nog det, iaf för mig dvs. Ibland undrar jag inte om man inte har lite väl lätt att sätta diagnos på barn idag, som en easy way out istället för att titta på miljön barnen befinner sig i och vilka förutsättningar det skapar. Men det är bara en tanke.
Ja, eller så kan man se det som att det är bra att möjliga diagnoser faktiskt utreds så barnen kan få bästa möjliga hjälp utifrån de förutsättningar de har. Glömmer aldrig en kille i min klass….när vi gick i 9:an hängde han med på 5:ornas lektioner. Så tydligt att något inte stämde med honom, men ingen gjorde något för att hjälpa honom.
Ja för det var exakt det jag menade, att barn som behöver det aldrig ska få någon hjälp alls! <3
Har du varit med om hur en diagnos sätts på förskolebarn? Om den görs som den ska så är det seriöst, tror vi hade fem undersökningstillfällen och sen får en komma till habilitering där handlingsplaner kontinuerligt förändras. Själva diagnosen följs upp, diagnoser kan komma och gå i ett barns liv. Vissa diagnoser utreds tidigare idag för att forskningen gått framåt (tex autism, språkstörning) och det finns större utrymme att hjälpa barnet när de är mindre. Diagnoser som tex utvecklingsstörning sätts preliminärt upp till skolåldern. Och allt handlar om att ge barnen så bra förutsättningar som möjligt, det som är skevt idag är att det ofta i princip krävs en diagnos för att anpassningar ska göras. På det sättet förstår jag verkligen att fler utredningar görs.
Ja, Gud förbjude att en inte vill mingla och knyta kontakter när en är TRE år gammal. Av någon ganska outgrundlig anledning var det under min barndom en slags kamp mellan övriga barn om att få sitta bredvid mig och leka med mig. Jag däremot – fullständigt förvirrad, likgiltig och ganska uppriven och ledsen över att det uppstod konflikter kring mig. Det var såklart inte okej bland de vuxna, utan jag skulle var SÅ glad som var en omtyckt lekkamrat. Inte så sällan gömde jag mig och lekte med mig själv alternativt min låtsaskompis som hade motorcykel och ”blåste cigaretter”. Om en unge frivilligt drar sig undan och mår bra med det beslutet, då är denne inte ”avvikande”. Ungen är bara sig själv och det kan väl ändå få vara okej?
Fast det är väl skitbra att en specialpedagog kommer dit och observerar? Hen kanske kommer fram till att ljudnivån är för hög, eller att miljön borde anpassas så att det finns plats att gå undan? Ofta är observationen lika mycket för pedagogerna, så dom kan få hjälp och stöd, med både barngrupp och miljö. Hellre ta hjälp i ”onödan” än inte alls, tänker jag
Jag har 1,5 åring på förskola och ska ha barn snart igen, tanken var ju att ta lillen ur förskolan så han får vara hemma med oss men när jag nämnde det på förskolan och jobbet så blev folk typ..skeptiska och sa att jag inte ska överdriva min mammaroll? Alla tyckte att han skulle få gå kvar och jag blev osäker på om jag gör rätt? Jag trodde att det var bättre att vara hemma med familjen än trängas med 16 andra småbarn men jag hade visst fel. Fattar ingenting.
Exakt samma situation hos oss. En 1,5 åring och lillebror är här om ca 5 veckor. Men pedagogerna tyckte tvärtemot vad erat barns verkar göra. De sa snarare att det var superviktigt att hålla dottern hemma i början tillsammans med oss. För att hon inte skulle känna sig undanskuffad. Och även sen tyckte de att det är viktigt att hon ska gå så få timmar som möjligt. Nu tänkte vi ju likadant som dem och ska vara hemma hela familjen ihop tills i september. Så de bekräftade bara vad vi tyckte. Men det finns nog lika många tankar som det finns pedagoger. Man måste lita på sin egen magkänsla oavsett om det är att de ska gå kvar eller inte
Klart du ska ha 1,5 åringen hemma när syskon kommer. Man ska inte lyssna på allas åsikter hela tiden. Svara bara okej du tycker så.
I min kommun får syskon vistas på förskolan 15h/vecka när föräldern är föräldraledig med annat barn.
Tycker båda delarna är viktiga, både att få känna sig sedd hemmavid (och välkomna nykomlingen), men förskolan och kompisarna är säkerligen viktiga de med.
Vi funderar på en ”tvåa”, vårt barn är nu tre år och kommer kanske vara fyra år om det blir en nr 2. Han har gått på förskola sedan han var drygt ett år, så att sluta med förskola helt och hållet skulle nog vara konstigt för honom. Han skulle nog få gå dit någon timme här och där. Kompisarna och gemenskapen han har hunnit bygga upp under dessa två år tror jag är jätteviktig! 🙂
Men det går väl att bygga upp gemenskap på andra ställen?
Om han trivs på förskolan så tycker jag att han kanske ska gå 3 dagar/veckan några timmar om dagen. Då har han ju sina vänner där, förskolans rutiner och projekt som han kan ha glädje av.
Det kan bli väldigt jobbigt att börja om igen när syskonet också börja på förskolan.
Mina 2 första kom väldigt tätt och den äldsta hann inte börja förskola innan lillebror kom. Dom började tillsammans när jag började plugga igen och det var otroligt mysigt att ha dom hemma tillsammans. Dom har ett väldigt starkt band idag och är verkligen supertajta.
Mitt råd är att lyssna på din magkänsla. Vill du ha honom hemma så ha det! Jag tror inte att du kommer att ångra det.
Nu har jag fått barn nr 3. Äldsta killen går i 1:an nu och mellankillen går sista terminen på förskolan. Han går mellan 8-13 tis-tor för att han själv vill träffa sina vänner. Storkillen har vi fritidsplats åt men han får välja själv om han vill vara där eller inte. Jag vill ju ha så mycket tid med dom som möjligt och gör det att jag överdriver i min mammaroll så gör jag det med stolthet. Den här tiden kommer inte tillbaka.
Lycka till ❤
Tack för alla svar! Det är svårt för mig att veta om en 1,5 åring trivs på förskolan. Han är ibland ledsen vid lämning och ibland vinkar han glatt, pedagogerna säger att har har det bra och trivs men gillar sitt ”eget space”. Han har bara gått där ett par månader och jag vet inte riktigt om barn i den åldern har ”kompisar”, han nämner vissa namn men det gör han med barn från öppna förskolan med. För mig var det en självklarhet att ett barn i den ålder ska vara hemma men blev faktiskt lite chockad av reaktionerna. Hade ju varit en sak om han var uppåt 3-4 år och gått heltid på förskolan i ett par år. Jag älskar att umgås med honom och vill inkludera honom i syskonet så det är klart att jag kommer att ta hem honom, jag blev så paff och faktiskt osäker på om jag gör rätt när jag känner mig kritiserad som mamma.
Jaha har han gått så pass kort tid? Nej då har han ju inte riktigt ”kommit in” i det och då blir det ju inte att börja om sen när båda ska börja.
Skit i vad alla andra tycker, det är ju ditt barn och inte deras! Som sagt tror jag inte att du kommer ångra dig. Jag ser tillbaka på min första mammaledighet med enorm glädje och är så tacksam för den tiden.
Hej Barn på halvtid. En 1,5-åring med friska normalfungerande föräldrar/vårdnadshavare har inget behov av en förskola. Ha du dina bebisar hemma så länge det känns bekvämt för dig och du orkar och vill. Det är först vid 3-4 år ett barn eventuellt har behov av förskolan, om det inte finns vänner utanför den. Själv har jag haft mina barn hemma de fyra första åren. Mer än väl utvecklade individer 🙂 Det går fantastiskt bra!
Jag tycker det låter som ett högst normalt barn.
Att stimma runt med 15-16 andra barn, gillar en del… men inte alla.
Som barn skulle jag avskytt det.
Det är helt hjärtskärande att Cissi Wallin utlämnar sitt barn på det viset. Så oerhört sorgligt att hon inte fattar vad hon gör. Han är inte en del av hennes sociala media. Han är två år och värnlös.
Vad händer med Tyra? Ingen uppdatering på flera dagar nu…
Pälsallergiker?
Undrar om hon tog testet hos läkaren kl 15:00 som hon skrev på instagram, eller på Apoteket som hon skrev på bloggen?
Undrar också!! Seriöst, jag blir väldigt fundersam till vad som händer hos henne just nu. Lever hon??
Kapar kommentarsfältet nu men….
Amanda Schulman vill inte att andra medier använder innehållet från senaste avsnittet i fredagspodden? Vet någon varför? Och är det bara jag som tycker det är en märklig grej att önska när man har en såpass stor podd?
Eller så vill man JUST det!!!?
Tänker lite samma…🙈
Hej
Hoppas att någon av er skulle ha tid att läsa och dela vidare.
https://www.gofundme.com/StrollerBritax
Har du swish? Hjälper gärna till
Hej
Tyvärr är jag utan switch (använder knapptelefon) så därför startade jag en gofoundme i stället
Swish heter det
Tack i alla fall
Då ska jag försöka ge mig på Go found me ☺️
Tar inte gofundme en % av intäkterna? Har för mig att jag läst nått sånt om dom.
Jo. Personen du skänker till får inte hela summan.
Har själv jobbar på flera olika förskolor på både kortare och längre vikariat (inte utbildad) och har en mamma som är pedagog också.
Måste bara säga att dom ens får in en specialpedagog som observerar är väldigt ovanligt, det händer absolut inte i första taget och kräver att det ska vara en del andra saker som inte känns helt rätt.
Pedagoger brukar inte heller reagera på såna små saker, (inte där jag har jobbat iallafall) utan förstår att alla barn är olika och att vissa vill vara mitt i med alla andra och vissa barn vill vara på sin egna kant. Känns som att hon antingen inte säger hela sanningen om vad dom har sagt, eller att dom inte har varit helt uppriktiga mot henne. Har varit med om att pedagoger inte berättar allt för att vissa föräldrar knappt går att prata med för att deras lilla geni kan det ju absolut inte vara något ”fel” på.
Absolut att förskolor är och hanterar saker olika, men jag har varit på flera olika förskolor och en sån där liten sak är inget som sticker ut.
Vissa föräldrar måste sluta se det som något negativt och vara glada för att deras förskola är engagerade och faktiskt kollar upp det, istället för att strunta i det för att det blir för dyrt för dom. Alltid bättre att få hjälp i tid om det är så att det skulle behövas.
Jag har också jobbat på förskola och håller med dig om att man inte oroar sig över barns utveckling eller diagnoser för att de föredrar att leka med bara en eller två på avdelningen, väldigt vanligt att småbarn vill dra sig undan och leker själva eller bara med en speciell kompis och så länge barnet verkar må bra så ses det inte som ett problem.
Tycker att det överdiagnoseras,hej vilt, varför ska det analyseras så jädrans mycket. Låt barn få vara barn. Visst en del behöver hjälp, men långt ifrån var och varannan.
Tja, för om ett barn mår dåligt så kan det behöva hjälp? Jag tänker så här: det är massa saker jag inte är säker är bra för barn som vi gör idag (precis som i alla andra tider) och då är det mitt ansvar att ta reda på hur jag kan hjälpa mina barn så att det blir bästa möjliga. Tex stora barngrupper. Kommer specialpedagog in som i det här fallet så är det inte ens säkert att någon utredning ska göras utan det handlar om att anpassa miljön så barnet mår bra. Tex kanske dela in barnen i fler grupper, fixa en ny myshörna för färre barn, ändra på samlingarna osv i all oändlighet. Det kan va små saker som att mitt barn sitter i karmstol när de äter, det gör honom lugnare och det var något som specialpedagogen föreslog. De fixade också en hörna med babblarna som han gillar.
Vi har ett samhälle idag som är väldigt krävande och kräver kompetens i massa olika saker, då har vi också ett ansvar att anpassa för de som faller utanför. De har alltid funnits men jag tror att adhd och autism är jobbigare att ha idag än under andra tider.
Mina föräldrar orkade inte ta tag i hur jag var på förskolan trots att pedagogerna larmade. Hade någon följt upp det då, när jag var 5-6 år hade jag kanske sluppit må dåligt från åldern 11-18 och sluta igen få min diagnos då, sista året på gymnasiet. Min son går utredning nu, förskolan har påpekat vissa problem och jag vill ge honom så bra förutsättningar som möjligt. Han ska inte behöva må dåligt I onödan. Hade jag vetat att jag hade ADHD hade jag fått bättre stöd I skolan, inte blivit felbehandlad på BUP, inte behövt ta till självsvält för att hantera vardagen. Jag hade inte behövt vara sjukskriven halva gymnasiet och hade förmodligen haft bättre betyg (läste igen mina IG efter skolan och fick MVG i allt pga det var enklare för mig att läsa ett ämne i taget). Så jag tycker inte man har något att förlora på en utredning.
Hahaha såg ni Anna Books tre sekunder i Lets dance? Tänk att hon ca 100 år efter ABC fortfarande får sjunga (=kraxa) just….. ABC.
Det lät verkligen inte bra!
Oavsett, varför skriver man om sitt barn sådär offentligt?? Fattar inte.
Skulle inte ens beskriva mitt eget barns förskoleupplevelser på min slutna facebook, och dessa människor gör det på sina öppna bloggar.. Och använda ordet störd i samma stycke..
Fascinerande 🙁
Jag tror att i cissis fall så säger hon om sig själv att hon är störd och att det inte har något i sig negativt över sig. Typ att hon menar att hon inte funkar inom ”normalkurvan”. Jag är nog mer på cissis sida men funderar mycket på om det är det bästa. Jag vill avdramatisera svårigheter och göra dett självklart och inget konstigt att vi är olika men jag vet ju inte heller hur mina barn kommer tänka om det i framtiden. Men jag har tänkt mycket på det och hoppas att de kan acceptera hur jag tänkte längre fram om de ifrågasätter det. Mitt äldsta barn har en utvecklingsstörning och vi är superöppna med det just nu, dels för att folk undrar men är för fega för att fråga och dels för att om vi inte pratar om det så blir det som att vi skäms och det gör vi ju inte. Så jag tänker att vissa resonerar typ så?
He-Man❤️
Det är många barn som bara leker med få barn, min lilla groda sitter gärna själv och pillar med grejer. Tror det ligger mer till grund för att de ska få resurser till specialpedagog…
Så nej det är inget konstigt att ”ungarna inte vill trängas med 16 andra” men pedagogerna är duktiga på att se mer än så.
Jag skulle vara så glad om förskolan tog tag direkt i ev situationer och miljöer där de ser att de kan underlätta för mitt barn att få en bra tid på förskolan!
Uppslagsbooken dök upp på Lets Dance och sjöng ABC sådär helt normalt!
Om vi bortser ifrån att vi faktiskt inte har att göra med om Cissis unge är avvikande eller inte så finns det väl inte så himla mycket att förfasa sig över. En specialpedagog kommer att tillbringa cirka två timmar på förskolan och därefter uttala sig om barnet bör utredas för att få hjälp med svårigheter eller helt enkelt bara behöver simma på som alla andra.
Min minsta är autistisk. Det tog många timmar för många experter att ställa den diagnosen. Så det är nog inte så att man behöver gå runt och vara livrädd för att det slinker förbi en specialpedagog och kollar lite extra på ens unge.
Klart att det är tufft att höra att sitt barn eventuellt har svårigheter men det är bara att svälja stoltheten och visa lite förtroende för de som har utbildat sig i barns utveckling och har många års erfarenhet. Barnet kommer inte få adhd/autism av att en specialpedagog kommer och observerar. Om föräldrar bara förstod att personalen är där för att hjälpa. En diagnos sätts sällan innan barnet närmar sig skolåldern så är det en ”stämpel” hon är rädd för så kommer det nog inte ännu.
Gabjoss ska enligt egen kommentar under drama inlägget på hennes blogg ”ta detta vidare rättsligt och inte över internet”.
En enda kommentar har släppts ingenom på det inlägget och det har från idag och ett jätttttttelångt ”åh vad synd om dig gabbi” dravel.
Seriously? Hur då rättsligt? Gud….
Jobbar själv som skolpsykolog (i USA, men antar att det funkar på ungefär samma sätt). Jag får ofta göra observationer i pre-school, alla leder ju inte till en utredning eller diagnos, men om en eventuell diagnos identifieras tidigt så har barnet mycket bättre förutsättningar till rehabilitering. Early identification and intervention är så viktigt. Hellre observera en gång för mycket än för lite.
Undrar om pedagogerna hade varit inne på samma spår om H hade varit en flicka?
Jag särbehandlades enormt när jag var liten för jag var lika stökig och busig som pojkarna. Att pojkarna betedde sig på ett visst sätt gjorde inget, men nåt var tydligen helknäppt när jag som tjej betedde mig likadant.
Har ni tänkt på att Calle Schulmans tjej Sandhra har exakt samma min på alla bilder?
Hon visar ALDRIG tänderna utan ler liksom med stängd lite sne mun. Alltid!
P.s har inget emot henne, hon verkar reko. Har bara gjort denna iakttagelse.
Det är väl så hon är bekväm med att se ut på bild? Inget konstigare än så..?
Jag ler inte heller med tänderna. Eller va?
OT men jag vill bara hälsa till läsaren här som länkade till sin nya blogg om uppväxten i Rumänien under 80-talet att den är jättespännande att läsa! Jag kan tyvärr inte kommentera med något av de alternativ som finns på bloggen så jg hoppas du ser det här istället!
Verkligen superintressant att läsa om din vardag på 80-talet med matbrist och vistelsen på sjukhuset och upplevelsen av tågstationen i Berlin.
Jag hoppas du fortsätter skriva!
Du kunde väl iallafall länkat bloggen i din kommentar isåfall, ifall vi andra blev sugna på att läsa nu… <3
Sorry! Jag ville inte att andra skulle tro att jag var bloggaren själv som gjorde smygreklam… 😄 Här är den: http://jarnrida.blogspot.se/?m=1
Men alltså TACK! Om nu någon läser detta så har jag ställt in så det är fritt fram att kommentera nu. Gick också in på statistiksidan och är helt förbluffad över 370 sidvisningar varav många kommer från Bloggbevakning :-O vad hände liksom?
Hej hej!
Det är mycket svårt för många att kommentarer hos dig framförallt via mobil. Hat något att göra med cookis har jag för mig. tips, byta portal.
Jag försökte posta detta hos dig, men går inte så jag gör det här. 🙂
Jag har många minnen från min vistelse i Rumänen när jag var där på sluter av 80-talet.
Även som besökare så märkte man av ransoneringen och elen som stängdes av kl 22 på kvällen även när man bodde på ettt bättre hotel. Saker som jag inte fått med mig som jag skulle behöva köpa fanns inte och städerskan som ville köpa de mest banala skakerna från mig, för de fanns inte att få där.
Jag fick en vardagrej stulen för att jag var oaktsam, men jag blev inte arg utan hoppades bara att det kom väl till pass hos sina nya ägare. Jag förstod. Inga ord behövdes. Jag hade gett det till dem om de bett om det.
Samtal som måste vara försiktiga. Akta sig för man visste inte vem som var spion eller angivare. Vad du och jag idag tycker är helt vanliga samtal kunde påverka någons hela liv så att den inte skulle kunna få pass och utresetillstånd senare i livet.
Människor som satt på brädor med små hjul och klossar i händerna atr ta sig fram med, för de hade ingen rullstol (eller några ben).
Rumänien under var hemsk. Jag tror inte många kan föreställa sig hur det var under Ceaușescu i ett land så nära deras eget Sverige.
/The real Hmm
Tips! Catrin jämför sig själv och att hon inte betalar sina brottoffwr med flyktingar som kommer till Sverige och får allt. !!!!