Sandra Beijer:
När dessutom detta break-up nått helt nya nivåer vet jag ärligt talat inte hur jag ska hantera ens min blogg längre. Men det löser väl sig också.//Sandra
Sandra skriver öppet och rått på sin blogg om att hon inte vet vad hon ska göra med sig själv nu när hennes break up nått nya nivåer och bland kommentarerna skriver många att hon borde ta en paus. Läsarna finns kvar etc.
Det jag inte tror att läsarna förstår när de skriver så här – har sett det inne hos Kissie mfl tidigare – är att en paus från bloggen innebär att inkomsten direkt försvinner. Läsarna kanske finns kvar men det är de dagliga klicken som betyder lön.
Inga inlägg – inga klick – ingen lön.
Så det är inte så enkelt som att bara ta en paus från bloggen. Det är inte som med Sandras bok. Den är redan skriven och kommer säljas oavsett vad hon gör. Bloggen är i realtid och man kan inte bara ta en paus. Vad ska hon då leva på?
Jag ser en dipp i mina sidvisningar med en gång om jag är dålig med inlägg en dag eller inte är tillräckligt aktiv på helgerna och det kommer synas på nästa månads faktura.
Jag förstår att läsarna skriver det av omsorg och de kommer med största sannolikhet finnas kvar där om hon tar en paus men det är inte det som är problemet. Lever man på sin blogg och har det som primär inkomstkälla så kan man helt enkelt inte ta en paus.
Ingen längre paus i alla fall.
Den bistra sanningen som bloggare.
Har precis börjat läsa hennes blogg (älskar!) men har lite dålig koll… Är bloggen hennes främsta jobb? Eller gör hon annat också?
Tror bloggen är hennes främsta inkomstkälla, men hon frilansar också och skriver ibland korta krönikor för olika tidningar, föreläser en del och har skrivit två skönlitterära böcker.
Fast som bloggare brukar du nog få lite bättre lön än en ”vanlig dödlig” som arbetar på t.ex. ett lager. Där försvinner givetvis lönen om man inte kommer till jobbet också. Dessutom tror jag att det smärtar mer ju lägre lön man har. Har svårt att tro att människor som arbetar heltid inte skulle förstå det? Jag vet dock inte åldern på Sandras läsare.
För Dessie verkar ju det där med pauser funka bra.
Det är intressant att vissa människor fortfarande inte verkar fatta att bloggande faktiskt kan vara en heltidssysselsättning, dvs ens (i princip) enda inkomstkälla. Tror knappast att mina vänner skulle säga till mig att sluta gå till jobbet om jag var mitt i ett förhållandeavslut. Liksom. EVENTUELLT att jag borde ta någon ledighet om jag hade möjlighet. Räkningar finns dock fortfarande kvar. Dessutom är det viktigt att hålla igång när det är tufft, för det är så lätt att hamna i total apati annars. En paus vore naturligtvis jättebra när en är mitt i skiten, men det funkar ju tyvärr inte så. Det skulle i så fall innebära sjukskrivning. Inte helt lätt alltså.
Med det sagt, självklart borde vem som helst i hennes sits få möjlighet att bara andas och finna sig själv igen i allt kaos. Fy fan för att dessutom vara en hyfsat offentlig person i det läget.
Tror kruxet för Sandra och andra livsstilsbloggar är att deras liv just är innehållet. Så när de finns saker som typ upptar hela ens liv men som inte går att blogga om av olika anledningar. Ja då hamnar de i en lite annorlunda situation än oss som går till ett jobb där vi kan gå in i en yrkesroll och ta oss igenom det tuffa på det viset.
Det här med klick hit och dit har jag inte fullt ut förstått mig på. Många bloggare säger att de får en månadslön från sig bloggportal och tex i deras anställningsavtal ingår att de ska göra x antal samarbetsinlägg per månad (som portalen raggat fram till dem). Vad har antalet klick med deras lön att göra i dessa fall?
Jag förstår om lönen från början är satt utifrån hur stor bloggen är och antal läsare bloggen har osv, men ändras verkligen månadslönen från månad till månad beroende på antal klick även för bloggare med månadslön från bloggportal?
Kort och gott, är en blogglön alltid baserad på antal klick oavsett bloggens placering och bakomliggande upplägg?
Beror nog på om det är lön som i att hon är anställd hos Metro eller lön från hennes eget bolag efter hon fakturerat Metro. Jag har för mig att hon sagt att hon fakturerar Metro. Och då kan nog lönen absolut variera baserat på klick/hur mkt hon kan fakturera. Sandra har väl tidigare sagt att hon kan leva på bloggen men att hon inte tjänar multum. Så antal klick är nog viktiga.
Hur som… Jag är old school och använder inte bloglovin eller dylikt så jag klickar mig in varje dag ändå även om det varit tomt en dag eller två. Sandra förtjänar förövrigt alla klick hon kan få. <3
Har inte läst hennes blogg innan och har bara förstått via den här bloggen att hon och hennes pojkvän gjorde slut. Vad är det som gjort hennes breakup ännu mer sårigt? Eller har hon inte skrivit ut det?
Hon har sagt a men inte b. Hon nämner att hon har fått reda på något ännu svinigare om honom men säger inte mer än så.
På det inlägget där hon skrev att hon fått reda på något som tar smidighet till en ny nivå var det en läsare som kommenterade så här:
”Vet såklart inte vad som hänt, men en sak vet jag: Pojkmän kan inte leva utan någon som beundrar dem och tar hand om deras sköra egon. Därför gör de aldrig slut utan att ha en livlina.”
Sandra svarade med ett hjärta och det är också den enda kommentaren av alla 189 hon svarat på, så tror det är ganska bekräftat att han hade nån på sidan.
Jag förstår inte riktigt resonemanget eftersom det är samma sak om man har ett vanligt jobb. Går du inte till jobbet får du ingen lön. Som egen företagare ska du så klart se till att ha minst tre månadslöner på banken precis som en vanligt jobb människa. Har man det kan man ta ledigt och betala sina räkningar. Jag har tagit ledigt ett par månader för att jag kunde. När jag kom tillbaka var jobbet som vanligt vilket jag med all säkerhet tror skulle vara desamma för Sandra.
För en stor bloggare är det inte riktigt samma. För så mycket hänger på kontinuitet och skulle hon ta en tre månader lång paus lär det säkert ta upp till ett år innan hon får tillbaka samma storlek på läsekretsen. Om hon än någonsin får det, då vissa följare gått vidare och det är inte säker att hon uppfattas som lika relevant längre när hon kommer tillbaka. Det handlar alltså inte om pengar, utan om att man hela tiden måste fylla sina kanaler med nytt innehåll för att hålla sig kvar. Det är realitet för storbloggare och säkert en stress för många som lever detta.
Utan att vilja vara cynisk, tänker jag ändå att det inte direkt är ett heltidsjobb att skriva ett blogginlägg om dagen……. Somliga behöver inte ens kunna stava, syfta korrekt eller skriva nåt vettigt. Eller hivar över problemet med idétorka till läsarna, genom att be dem ställa ”personliga frågor” – och därmed få tusen svar och massor av klick utan att behöva göra särskilt mycket.
Därmed inte sagt att Sandra inte mår dåligt just nu och behöver en paus. Och borde kunna ta det, som alla andra löntagare. Jag gnäller mest över att bloggandet ses som ett sånt hårt jobb – jag skulle gladeligen skriva ett blogginlägg om dagen, skulle ta en kvart, tjugo minuter, och sen vara ledig. Men mitt företag (som jag älskar!) fungerar inte så.
Word! Vill inte heller vara cynisk eller jante men blir ju lätt provocerad ändå. Finns andra jobb som är mkt mer krävande där lönen aldrig motsvarar det hårda slit eller ansvarstagandet som många tar dagligen. Alla väljer ju såklart vad de vill jobba med, förstår att bloggande tar mkt tid o engagemang men det tycker jag att mitt jobb också tar- aldrig möjlighet att ta sommarsemester när jag vill, tvingad att jobba extrapass, sällan toaraster eller matpauser. Då får jag ut mindre än 25K i månaden. Just saying.
Kolla på Sandras texter och bilder så förstår du att hon lägger så mycket mer tid än en kvart om dagen på bloggen. Hon redigerar och fixar och en mer välskriven blogg får du leta ett tag efter.
Och du tror inte hon har administration att fixa mellan blogginläggen? Fakturering av samarbeten och månadsfakturering till Metro. Planering av inlägg. Och att fixa med underlag till revisorn, sittningar med revisor, årsbokslut, osv. Hitta relevanta samarbeten, gå igenom avtal, komma med förslag till avtalsförändringar, förhandla, producera, leverera. Vi ser ju bara leveranssteget, inte företaget bakom.
Var inte en kvinna som förminskar andra kvinnors jobb, please. <3 Låt oss fira varandras framgång istället!
Jag vill inte vara den kvinnan som nedvärderar andra kvinnors arbete, absolut inte…. Det var inte menat att låta så.
Men – i mitt företag måste även jag utföra allt det övriga du nämner. Med råge! Logistiken kring eget företagande är gigantisk. Förutom att mitt arbete i företaget definitivt tar mer tid än ett blogginlägg. Jag har dessutom ett heltidsjobb vid sidan om företaget.
Gissar att du är en bloggare Caroline. Jag vill inte heller förminska andra människors arbete, och ja visst har ni/de en del administrativt och planerande och så att göra MEN det är ändå oftast inte heltidsjobb 8 tim varje dag, då ni Måste jobba och vara på en viss plats och bestämda tider, inte lika ”hårt” arbete som de flesta andra jobb faktiskt är, vad ni än säger och tror, men cred till er som vill bjuda in till ert liv, även om en del såklart älskar att få vara kända och offentliga, Och så är det ju faktiskt mer lätttjänta pengar än de flesta andra jobb. Punkt.
Håller inte med om att det alltid är lättförtjänta pengar. Tänk bara på att många stora bloggare ofta jobbade i åratal med att skapa dagligt innehåll utan att få en. Inte så många andra branscher där man ofta måste jobba gratis så mycket och så länge innan inkomsterna trillar in.
Visst det finns en del som fått en bloggkarriär snabbt, men för de flesta är det inte så. Plus allt jobb runtomkring som Caroline beskriver. Jag är inte avundsjuk faktiskt på stora bloggare, även om det kan verka glassigt för en utomstående.
Där skrev vi samtidigt. Säger inte att det alltid är lättförtjänta pengar, och såklart att inte alla bloggare tjänar multum MEN det är inte jättehårt jobb att ta på sig träningskläder och fota några bilder och lägga upp och få några tusen för det. DET är lättförtjänta pengar vad bloggare än påstår. Att visa upp en vara på en bild och skriva ett inlägg som kanske tar en timme eller två, eller kanske bara tio minuter, och få några hundra eller tusen för det kallar jag lättförtjänta pengar iaf. Och att kunna gå till frissan på ”arbetstid”.. Trött på dessa motargument att det är inte så glassigt som ni tror. Och trött på en del gnäll och snyft snyft men men ja ja…
Och nu kommer folk säkert skriva att; men vi jobbar dygner runt, vi släpper inte jobbet när arbetsdagen/arbetstiden är slut som en del andra arbetare gör. MEN ni har det ändå friare och bättre på många sätt, kan vara lediga mkt, vad ni än säger och påstår, och lättförtjänta stora pengar. Sedan såklart att det är tufft med konkurrens även för er och att ni kan få ångest och känna stress av att inte tappa läsare och att få till bra intressanta inlägg och få samarbeten och så vidare MEN det är lite irriterande när bloggare pratar om hur hårt de jobbar dygnet runt när de flesta faktiskt jobbar så mycket hårdare och mer och inte ens tjänar en tredjedel. Men visst alla kan känna stress och att livet och jobbet är hårt oavsett hur andra har det i jämförelse.
Vem är Sandra Beijer? Är hon känd som bloggare? Aldrig sett eller hört om henne mer än här på sistone. Tråkigt att hon har det tufft nu men det är ju så att fler klick ger mer lön och att skriva om svårighetet som breakup, ångest, sjukdomar ger ju fler klick, det ger fler läsare och alltså mer betalt. Vissa bloggar ju som mest när de ”har det svårt/är sjuka”. Håller med om det Valentina skriver. Inte många bloggare som har bloggen som Enda inkomstkälla, men visst kan det vara inkomst som en heltidslön och mer MEN heltidssysselsättning innebär jobba 8 timmar per dag/40 tim per vecka och Nej så mycket och hårt jobbar de ej med sina bloggar, vad de än säger och påstår. Men visst en del jobbar mer och lägger ner mer tid på sina bloggar än andra, men hårt jobb nja det finns betydligt hårdare jobb kan jag lova.
Hon driver bloggen niotillfem, oh well, numera heter den iofs bara sandrabeijer.se. Hon är författare också (böcker, noveller, krönikor, etc.). Fantastiskt fint skriftspråk och vettiga inlägg om allt möjligt men även kärlek och uppbrott. Hon hjälpte mig upp ur min mörka, hjärtekrossade grop för några år sedan (genom hennes texter). Hon profiterar knappast medvetet på sina uppbrott men är ett fint stöd när man krälar på ”dumpad”-botten.
Jaha är det nio till fem, ja men den bloggen känner jag ju till, den har jag läst några ggr. Tack, nu är jag med, visste inte att hon är författare dock, tack för info.
Den bistra sanningen som vanlig arbetare också..
Men ärligt, jag fattar att det är jobbigt att göra slut och att det inte är vidare kul att mer saker kommer fram i efterhand (been there), fast dom gjorde slut för 3 månader sen (om jag minns rätt så skrev hon det rätt nyligen) så det känns som lite självtortyr att låta sig bli så himla påverkad av det i efterhand när det ändå är jätteslut.
Och att hon överväger att ta en paus säger jag inget om så eftersom att hon ändå jobbar för sig själv, men är det inte lite samma som att sjuka sig från ett ”vanligt” jobb flera månader efter en break-up? Får känslan av att Sandra ändå gillar att vältra sig lite i smärtan pga det tillhör den typen som hon porträtterar sig via bloggen, hon är väl närmare 35 och nja jag hade nog gaskat upp mig för min egen skull.
Minns även när hon skrev i ett inlägg tidigare under förra året att hon bara var ärlig när hon inte trodde dom skulle vara ihop för evigt.
Det där var bara elakt.
Varför? Jag får den vibben av henne genom bloggen och säger vad jag tycker, det borde väl ändå vara ok att kommentera bland kommentarerna? Självklart tycker jag synd om Sandra det är ju jättejobbigt att må dåligt, men om man läst hennes blogg i flera år genom hennes göra-slut perioder ser man ett mönster. Älskar hennes blogg i övrigt annars hade jag slutat läsa för länge sen, men jag tycker ändå det verkar jobbigt att leva kvar i en sorg så länge.
Att säga om någon att ”nu har det gått x antal månader/år så nu borde den personen ha sörjt färdigt” och att man bör ”gaska upp sig” är oerhört okänsligt sagt, och även om du tycker så, så finns det gånger då man faktiskt kan välja att hålla tyst istället. 3 månader kan vara länge eller kort beroende på situationen. För mig tog det över 1 år innan jag kunde börja komma över en liknande situation, och hade nån sagt så till mig då (eller hade jag läst t.ex. din kommentar ovan) så hade jag blivit oerhört ledsen.
Du missar ju kontentan av mitt inlägg…. Poängen är att hon ger sken av att alltid älta saker och gräva ner sig i dem, inte bara när nån gör slut med henne. Jag tycker det är synd för det verkar otroligt jobbigt att hela tiden göra så? Jag har själv vänner som gör likadant och när jag frågar varför plåga sig själv i onödan så är svaret ”jag vet inte jag önskar att jag inte gjorde det”. Tror att det är som med vilket personlighetsdrag som helst. Med det sagt så är min mening inte att framstå som elak eller känslokall mest funderande över hur en orkar. Jag hoppas att nån i min närhet hade sagt nåt för min skull om jag gjort så mot mig själv.