#Team Wallin/Martens

19:00 4 Mar 2017

My Martens & Cissi Wallin:

Skärmavbild 2017-03-04 kl. 12.44.23

Själv växte man ju upp på en ”diet” beståendes av limpmackor med sylt och ”O’boy” så tjock att den lika gärna hade kunnat extraknäcka som murbruk. Hela min generation faktiskt. Och vi blev ganska okej. Och trots att jag så klart vet att vitt socker är dåligt så kommer jag på mig själv med att avundas min föräldrageneration.//Cissi

Cissis senaste krönika avhandlar föräldrar och socker efter att en löpsedel fullkomligt SKRIKIT ut att du som förälder hatar ditt barn om du ger hen socker!! (Det stod egentligen ”Skippa sockret, om du älskar ditt barn” men mitt lät bättre)
Som Cissi skriver så verkar plast vara det nya uranet och micron det nya Tjernobyl. Allt är livsfarligt nu för tiden!!!
Vi föräldrar som inte skippar sockret (eller plast eller micro) – borde vi tatuera in barnhatare i pannan?

En som inte verkar vara rädd för att ge sitt barn socker är Myggan!
Hennes son får en frukost som näst intill är en kopia av de O’boystinna måltider Cissi och resten av vår generation växte upp på.

Det känns nästan lite frigörande, tycker ni inte?
Eller sockerbantar ni på samma sätt som med plastbantning?

image28
Saxad från Myggans blogg.

208 kommentarer | “#Team Wallin/Martens”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. E skriver:

    Man ska dricka oboy när man är liten! Punkt slut. End of story. Det är ungefär samma som när man lär sig ABC, 123, ditt och mitt.

  2. Felle skriver:

    NALLEKORV!!! Bästa jag visste när jag var liten

  3. Ior skriver:

    Nä, jag sockerbantar inte men jag är medveten. Jag är uppväxt på halvfabrikat och socker och jag vill gärna ge mina barn en större matvariation än så, vi äter ganska allsidigt med mycket vegetariskt och hemlagat. Men så klart har vi stressiga dagar och då kan det bli makaroner och korv utan dåligt samvete. Jag gillar fredagsmys och lördagsfika och ser inget problem i att äta lite choklad och en bulle. Jag hoppas föräldrar som sockerbantar sina barn lever som dom lär och inte smyger med en godispåse.

    1. Anonym skriver:

      Hellre att föräldrarna smyger än ger sina barn samma mängder känner ju jag.. 🙂

      1. Ior skriver:

        Vad lär man barnen då? Ät men i smyg? Barn är inte dumma utan snappar upp och det är svårt att förklara att socker är dåligt när man äter det själv. Det blir dubbla budskap. Jag tror på en mer ärlig föräldraskap ?

        1. D skriver:

          Jag är sockerberoende och mår dåligt av det. Väger för mycket och har mycket ångest över att jag inte kan sluta. Har gått hos dietist, gått på KBT mm men det begäret är SÅ starkt. För mig är det självklart att jag inte ger barnen det, har berättat om hur jag mår av sockret och pratar om vad en växande kropp behöver. Givetvis är det lördagsgodis men inte massa annat.

          1. Ior skriver:

            Ja och jag är inte det utan kan äta socker då och då och tar en fika när jag är på humör. Mina barn är ännu små men får smaka av min bulle eller choklad om dom ser mig äta. När dom blir större får dom fika med oss. Jag är smal, tränar och äter vegetariskt. Mina barn har min mans och mina gener och får våra vanor vilka är bra. Jag vill att mina barn ska lära sig att lyssna på sin kropp precis som jag gör.

        2. Anonym skriver:

          Hur ska de märka när de sover? 🙂

          1. Ior skriver:

            Men om socker är så farligt, varför äta det själv?

          2. Anonym skriver:

            För att man vill? Skitenkelt…

          3. Anonym skriver:

            Också smal, äter vegetariskt osv osv osv… men äter socker ibland. Men oftast när barnen sover. Förutom lördagar. O som sagt, för att jag vill…

          4. Ior skriver:

            Blir ju lite lustigt att vara anti socker då om man äter det för att man vill. Jag äter också socker och godis men låter mina barn smaka om dom ser mig. Förstår inte syftet med att lära ut något man inte själv följer.

          5. Ior skriver:

            Och jag har inte skrivit att man inte får äta socker, jag undrar över logiken i att säga att det är så farligt om man själv äter det.

          6. Anonym skriver:

            Därför att det gör inget gott?
            Jag är inte rädd för socker men mina barn behöver inte äta det i onödan! För de är redan kinkiga med maten o ska inte föredra söta alternativ. Logiskt?

          7. Anonym skriver:

            Och: Jag lär inte ut att det är farligt, men de ska inte behöva äta för att JAG är sugen på det. Som sagt, redan kinkiga med maten.

          8. Ior skriver:

            Nu pratar jag om människor som jämför socker med kokain och logiken i att äta det själv, känner du att det passar in på dig? Ser ingenting i mina kommentarer som säger emot det du skriver så jag förstår inte attityden.

          9. Anonym skriver:

            Wow, det här ger mig inget. God natt!

          10. Ior skriver:

            Undrar varför ??

          11. Anonym skriver:

            Ior: ”Men om socker är så farligt, varför äta det själv?”
            Många vuxna dricker alkohol i olika grader samtidigt som man vet att det är inte bra med alcohol. Men man ger det inte till sina barn oftast , är det motsägelsefullt och dumt?
            Man kan konstatera att en sak inte är bra att stoppa i sig, men det säger ingenting om hur mycket/litet av den saken man själv stoppar i sig. Men man är oftast mer noga med sina barn än med sig själv. Är det konstigt?

          12. Ior skriver:

            Att ge barn under 18 år alkohol är olagligt, alkohol är berusande och en tidig alkoholdebut ökar risken för alkoholism. Jag smygdricker inte alkohol och dricker det överlag väldigt sällan eftersom jag inte anser att det är något som bör tillhöra vardagen. Socker och alkohol är två olika saker.

          13. Anonym skriver:

            Ior: Ja socker och alkohol är inte likadant

  4. hk skriver:

    Fast man mår ju inget bra av socker, märker själv hur läskigt snabbt man blir beroende om man börjar äta detta dagligen.

    Plus tänderna. Jag har haft mängder av hål i tänderna som liten, vill inte ge min son samma ”upplevelse” hos tandläkaren…
    Inte konstigt heller att små barns kroppar under utveckling inte mår bra av mycket socker. ”Befriande” eller ej.

    1. M skriver:

      Jag vet. Själva är jag beroende av isbitar och mina barn av tåg. Fan vad dom tjatar om tåg!

      Nej jag skojar bara. Det finns inget ”sockerberoende”… Uttrycker har noll evidens. Här är en intressant länk – finns fler ☺

      http://traningslara.se/nar-en-dalig-facebookstatus-blir-tidningsartikel/

          1. M skriver:

            Hur kan jag ha fel? Det är forskare som skriver det jag skriver. Du får nog läsa fler studier än en.

          2. The real Hmm skriver:

            M
            Om du läser ”min” studie så ser du att den är gjord för att direkt motbevisa den du länkar till.

          3. M skriver:

            Jag har sett människor sluta med kokain. Ingen som slutat med socker mår som en människa som slutar med kokain. Ingen som gillar socker skulle dricka tvål för att få i sig socker men människor med alkoholmisssbruk gör en sån sak.

            Det finns ingen evidens alls för att någon är beroende av socker så som ett beroende av kokain ser ut.

            Din länk är inget svar på det forskare, experter och läkare nu svarat på angående den artikel som av något märkligt skäl publicerades för några veckor sedan.

          4. M skriver:

            12 April 2016 är ett bra tag sedan…

          5. The real Hmm skriver:

            M
            Min artikel hänvisade till forskning, dina gjorde det inte. Min artikel citerade dessutom vad de hittat.

            Ditt inlägg är lite för långt bort från det som hävdas för att jag ikväll ska hinna bemöta det.

            Jag står i dörren just nu. Få se om jag kan återkomma imorgon.

            Ha en fin kväll!

          6. M skriver:

            Jag har ingen vidare lust att rota i PubMed kring att motbevisa att du inbillar dig att sockerberoende är ett evidensbaserat uttryck, för det är det inte. Att några läkare och forskare anser sig tro så är inte = praxis eller ens rätt. För 20 år sen lät det EXAKT såhär om fett, bland annat. Att tycka om socker som på inget sätt är nyttigt eller ens behövligt, vitt socker, är inte = beroendeproblematik.

          7. M skriver:

            För min del behöver du inte återkomma. Jag brukar sällan hänga här och det lär dröja innan jag återvänder ☺ Jag slösurfar bara här idag pga nattar barn.

          8. The real Hmm skriver:

            M
            Ok låter bli så får du bli salig i din tro på den ”forskning” som livsmedelsindustrin köpte i panik när det började komma rapporter om hur beroendeframkallande socker kan vara för vissa individer.

            Lycka till med nattningen. 🙂

          9. M skriver:

            ”Salig i din tro” But please. Landa ?

          10. Lund skriver:

            Har du en beroendesjukdom? Narkotika? Alkohol? Det har jag och jag får inte abstinens eller mår så psykiskt dåligt av att inte få socker som jag gör när jag inte får droger.
            Jag gör inte vad som helst bokstavligen talat för att få socker som jag gör för att få droger. Jag skiter inte i att jag förlorar jobb, familj, boende för att kunna få socker.
            Hade kunnat fortsätta i en evighet. Jag har trott jag varit ”sockerberoende”, så vet vad jag pratar om.
            Liksom av benzo och alkohol kan du dö av avtändningen, tvivlar på att man kan göra det av socker… Det säger ju bara sitt.
            I ett alkohol eller drogberoende har du det hela livet även fast du är nykter. Det är inget som försvinner på två dagar.

            Och jag är nykter nu, som tur är (så vill inte ha någon kommentar om det). Men skulle aldrig säga att man kan bli beroende av socker på samma sak. Även fast jag är nykter är mitt beroende med mig var eviga dag.

          11. M skriver:

            Grattis till din nykterhet ??

          12. vvv skriver:

            M. Folk är olika, jag hade inga problem att sluta med kokain däremot va det jävligt svårt med iktro och än har jag inte lykats sluta med socker eller tobak.

          13. M skriver:

            VVV:

            Finns trots det inget sockerberoende ur den aspekten.

          14. The real Hmm skriver:

            M
            Ja salig i din tro. Den meningen fick du efter din att jag inbillar mig att det finns ett evidensbasertar utryck ( vad fasiken det ens är) som heter sockerboteonde när det faktist finns just evidens på att det finns just det. Vissa som är sockerberoende och att hjärnan påverkas på liknade sätt som av klass a-droger iom att dopaminnivån blir kraftigt påverkad av socker.

            Du läser tydligen inte mer här men jag tänker ändå ta mig tiden imorgon att skriva ihop en kommentar.

          15. The real Hmm skriver:

            Hello!

            Jag ska sätta mig ned och skriva en kommentar nu. Kommer posta den längst ned pga utrymme.

            Blir förmodligen två separata kommentarer

      1. hk skriver:

        Någon typ av fikaberoende utvecklades iaf väldigt snabbt på mitt nya jobb. Tvivlar på att det var sällskapet…

        1. M skriver:

          Människor gillar rutiner.

          1. Anonym skriver:

            Och fika. Människor gillar fika

        2. Anonym skriver:

          hk: Jag tycker det börjar med att man fikar tillsammans just för det är en trevlig sak att göra ihop. Fint & trevligt på något sätt. Från början är det alltså inte självaste fikat (sockret), men sen efter ett att ha fikat ett par gånger så blir man beroende av självaste sockret / fikat

    2. Anonym skriver:

      Borstar du bara tänderna ordentligt och har god munhygien kan du nog inte beskylla sockret för dina hål i tänderna…

      1. hk skriver:

        Fast jag är tyvärr en sådan som har ganska lätt att få hål i tänderna, fortfarande i vuxen ålder. Sockret gör ju inte saken bättre iaf, så försöker minimera det eftersom det är hopplöst att behöva laga vid varje besök.
        Borstar och fluxar för fullt, men får hål ändå.. Mindre sockerkost har iaf lett till färre problem.

    3. E skriver:

      Benägenhet till hål i tänderna behöver inte bero på hur mycket socker man stoppar i sig, det är saliven som påverkar.
      Får man lätt tandsten får man oftast mer sällan hål.

      1. Anonym skriver:

        Fast påverkar inte småätandet? Det säger min tandläkare i alla fall.

        1. Anonym skriver:

          Jo, allt småätande

  5. The real Hmm skriver:

    Jag tycker det verkar som att människan väljer att vara naiv pga naturen lat.

    Och så väljer man sina strider ang de sakerna som man tycker är lättats att tro är fel. tex tro att paddan avger farlig strålning, så att man får känna sig duktig ibland och skippa de saker som verkar för jobbiga att ta itu med för då har man iaf gjort något.

    Allt är gjort helt utan kunskap där det ena är bevisat dåligt och det andra är det inte. Men strutsen åker fram och naiv bägge och hållen när det inte finns grund och när det gör det.

    Oftast samma människor som anser padda farlig och kosten som något man inte ska ta på för stort allvar.

    (Nej en liten mängd vitt socker mår vi inte dåligt av, men en liten mängd är inte det vi pratar om i väst att vi får i oss.)

    1. hk skriver:

      Fattade ingenting av detta inlägg

      1. The real Hmm skriver:

        Kan du säga vad du tror jag menar så får jag lättare att förstå hur jag varit otydlig.

        1. Anonym skriver:

          Jag fattade inte heller och jag kan inte tro någonting om din text, eftersom jag bara ser ord. Inget samband, ingen logik. Bara ord

          1. The real Hmm skriver:

            Ok börjar här.

            Jag tycker människan väljer att vara naiv pga naturen lat.

            Detta skriver jag som svar på detta…

            ”Det känns nästan lite frigörande, tycker ni inte?
            Eller sockerbantar ni på samma sätt som med plastbantning?”

            Resten av det jag skriver är en utveckling på min tes.

          2. The real Hmm skriver:

            Min text är också fortsättningen på tidigare diskussioner bl a ang paddans farlighet.

          3. Anonym skriver:

            ”Jag tycker människan väljer att vara naiv på grund av naturen lat.” Va? Varför har alla tappat förmågan att använda p.g.a. korrekt?

          4. M skriver:

            Man förkortar texten pga begränsat utrymme att skriva på ?

          5. Anonym skriver:

            Jo, jag förstår syftet med förkortningar men man kan inte slänga in pga hur som helst.

          6. The real Hmm skriver:

            Ja jag är egentligen inte ”här” utan står i dörren så det hela blev väl kanske lite väl rumphugget. Litade på folks förmåga att tolka in vad man skriver om än i en hast. 🙂

            Så..

            Jag tycker mig se att människan är naiv på grund av hon är av naturen lat.

            Få se om jag kan återkomma imorgon och skriva om min poäng ang att samma människor som anser paddan som farlig är de som inte orkar ta till sig information om kosten.

    2. Anonym skriver:

      Det var ca 2 personer som debatterade om att strålning från paddan var farlig, så tycker the real hmm är naiv om hon tror man utifrån dessa två personer, som inte skrivit om sina sockervanor, kan göra ett antagande om att det finns ett samband. Ibland så känns det som att the real hmm bara är här som troll och vill argumentera emot och därför gör dessa paralleller som saknar logiskförklaring.

      1. The real Hmm skriver:

        Nej då 🙂

        Jag har sett ett mönster. Inte bara här men på andra ställen, men jag fattar att du inte ser logiken då jag inte var exakt i min formulering ang alla sammanhang som dissusionen förts.

  6. Cec skriver:

    Ingen aning men jag har ätit godis varje jävla dag i minst tre år pga noll sömn, helt galen, noll energi osv. (Barn tätt) Inte haft ett enda hål i tänderna. Vad jag vet mår jag inte dåligt. Men mina barn äter typ yoghurt. Kanske nån glass på helgen. Godis äter jag när de lagt sig :/

    1. Anonym skriver:

      Bara nyfiken… Har godisätandet hjälpt mot noll sömn, galenskapen och noll energi?

      1. Henrietta skriver:

        Och vad menar du med att du inte mår dåligt? Du sover inte, är helt galen och har noll energi.

        1. M skriver:

          Barn tätt gör det mot en… Med vänlig hälsning, inte sovit mer än 4h sammanhängande på 4 år 😀

          Barn borde förbjudas!

          1. Henrietta skriver:

            Ja, jag förstår att man kan lida av sömnbrist pga småbarn.
            Det jag undrar då är varför man käkar godis varje dag som någon slags medicin när det uppenbarligen inte verkar funka. Personen skrev ju själv att hen lidit av detta i minst 3år.

          2. M skriver:

            För att det är bättre än att supa ner sig varje dag? ?

          3. Henrietta skriver:

            Förstås. Men man inser ju själv att det inte hjälper, varför fortsätter man då? Om man inte tycker att godis är nyttigt att äta i daglig basis.
            Man alltså använder godis som självmedicinering typ? Om man kan likställa det med att supa ner sig varje dag för att orka och fungera, hur kan man då inte anse att det är beroendeframkallande?

          4. M skriver:

            För att godis är gott?
            Jag dricker te varje dag, och vill ha det. Är det också ett beroende?
            En period åt jag is varje dag. Ville dö utan. Är det också beroendeframkallande?
            Cashewnötter tuggar jag jämt på. Har en påse i fickan hela tiden! Blir jag piggare av dom? Sover jag bättre? Nej. Varför äter jag dom – jo för dom är goda. Är dom beroendeframkallande?

            Nepp.

          5. Henrietta skriver:

            Så godis är gott och därför äter man det varje dag.
            Känns så himla trevligt att veta att en vuxen människa kör på det i dagens Sverige när sjukvården funkar dåligt och drivs med skattemedel (dvs. allas pengar).

            Nu skrev ju personen iofs att hen äter godis varje dag pga att hen är trött, galen och orkeslös.
            Jag hävdar att godis inte hjälper personen ett dugg. Sockerkicken på kvällen hjälper förmodligen inte hens sömn, alls. Godis mättar och tar plats i magen som kunde ha använts för någonting som tillför näring och kanske hjälper mot orkeslösheten. (vitaminbrist kanske)
            Om man nu tycker att ens mående är ett problem så kanske man ska lösa det då istället för att tröstäta, eller va fan man nu skulle kalla det där. Har man testat med godis i 3år och det inte hjälpt så kanske man ska testa annat.

          6. M skriver:

            Om den här människan vill äta godis varje dag. Vad har du med det att göra? Det är ju absoluta nyckelfrågan här. Vad i ditt inre gör att det stör dig?
            Hen upplever sig ju inte må dåligt alls av det? Och sockerkick, existerar det ens? Tveksamt. Tror vi är få som har sömnproblem pga en eventuellt godis en dag. Mängden här är ju oklar. Eller är det kolhydrater i sig du menar man får kickar av?

            Om hen gillar godis och vill ha godis och äter det för att, ptja. Roa sig/trösta sig/tillfredsställa sig/oavsett orsak så är väl det fantastiskt! Jag tror knappast hen tror att det är lösningen på att få de tätt födda ungarna att sova på nätterna eller vara tysta på dagarna… Hen ba gillar godis. Punkt slut.

            Liksom jag gillar cashewnötter och tuggar femtioelva sådana medan jag andas i fyrkant och funderar på hur gott livet hade varit om jag istället för att sitta i sandlådan i minus 4 grader suttit på stranden i Thailand.

          7. M skriver:

            Vad är ditt förslag på att få barn att sova hela nätterna så man blir pigg igen? Vill gärna veta pga har tre själv födda inom loppet av 4 år! Har försökt allt förutom Valium i vällingen pga lär vara olagligt!

          8. M skriver:

            Utfår från att även ts mår dåligt pga sömnbrist och du anser att man ”ska lösa det på ett annat sätt”.

          9. M skriver:

            Btw. Sjukvårdskortet! Snyggt ??
            Jag brukar säga det till sambon som spelar fotboll, ja att han kostar samhället för mkt pengar pga söker vård för skador så ofta! Jävla idiot. Sjukvården är nog dyr som den är!

          10. Henrietta skriver:

            Och din konsumtion av te, is(vatten), och nötter.
            Dom två första innehåller inga kalorier förutsatt att du dricker ditt te i sitt rena form.
            Nötter har förvisso massvis med kalorier med innehåller också näringsämnen och är således inte tomma kalorier i alla fall. Du kan förmodligen inte äta riktigt stora mängder av nötter varje dag då dom mättar rätt bra.

            Jag hävdar att ren socker inte är bra för någon. Det existerar inte ens om människan inte skulle tillverka det ur sockerrör och sockerbetor. Fem godisbitar motsvarar ett halvt kilo frukt om man räknar halten av ren fruktos. Vi ska äta sockret som det kommer i sin naturliga form, då äter vi mindre av det och får massa vitaminer och fibrer på köpet.

          11. M skriver:

            Ingen hävdar att socker är bra men det är inte = att det är dåligt heller.

          12. Henrietta skriver:

            Så du hävdar att socker inte är dåligt att äta, i sitt raffinerade form, varje dag. Vilket socker?
            Du har läst på om polysackarider och monosackarider. Du fattar att all socker inte är kemiskt lika och tas inte upp av kroppen på samma sätt, eller lagras i kroppen på samma ställen?
            Finns liksom glukos, fruktos, laktos, ja till och med fibrer är socker, som inte människan kan bryta ner till energi.
            Jag pratar om att godis är dåligt att äta varje dag, ren sackaros (glukos + fruktos). Jag har generellt inte pratat om alla sockerarter.

          13. Henrietta skriver:

            Och sen hur du pratar om barn och andas i fyrkant och allt det där så låter det som att dina bara ploppade ut utan någon förvarning eller samtycke från dig.
            Jag kan säga med säkerhet, utan att ha barn, att jag hellre hade suttit på en strand i Thailand istället för en sandlåda i snöslask.

          14. M skriver:

            Lugna ner dig. Andas i fyrkant och fantisera om EB strand i Thailand istället för att stressa upp dig såhär över att en total främling äter godis varje dag som copingstrategi. Det är varken olagligt eller skadar dig, främlingen eller någon annan. Såjasåja.

          15. M skriver:

            Kan garantera att inget ploppande händer när barn händer ?

          16. Henrietta skriver:

            Ior: Man kan som förälder försäkra sin unge innan den föds, för eventuella komplikationer, så får försäkringsbolaget pröjsa eftervården.

            Det är inte heller jag som har valt bort ett foster med DS, har aldrig varit gravid. Finns måååånga kvinnor som däremot gjort det valet, så spy ditt hat för dom istället.
            Om utvecklingen i Danmark, som erbjuder alla gravida fosterdiagnostik om DS oavsett ålder, går framåt som den gjort så föds inga med DS där år 2030. Så ser det ut. Är Danmark ett hemskt land nu då eller? Bojkotta Danmark?
            Sverige kommer komma dit också, va så säker.
            Jag tycker att det är bra att man upptäcker fel hos foster så tidigt som möjligt.
            Allting är tyvärr siffror, det är så vi lever idag då vi inte kör byteshandel längre.
            För ett-två år sen ägde dom rikaste 10 personerna lika mycket som halva Jordens folkmängd, idag är siffran 8 rikaste personer. Så, hur ser utvecklingen ut i dina ögon? Kommer nästa år siffran visa 6 rikaste?
            Inga ideologier i världen kommer ändra på det faktumet att pengar styr allt. Sverige och alla människorna i Sverige kommer komma ikapp förr eller senare. Ser bara helst att vi inte är sista med att hoppa på tåget.

        2. Henrietta skriver:

          Jag behöver inte andas i fyrkant, har inga barn som gör mig galen och sömnlös och what not.

          Jag ser gärna att vi privatiserar hela vården och finansierar den via privata försäkringar, så får folk göra vilka livsval dom vill och betala för konsekvenserna själva. Har ingen lust att år ut och år in betala skatt för en ineffektiv, överbelastad sjukvård jag själv inte utnyttjar. Hade gärna sparat dom pengarna till min egen försäkring för framtiden.

          1. E skriver:

            Jag har inga barn, aldrig behövt ringa brandkåren och har aldrig blivit utsatt för brott. Då vill jag inte att ”mina” skattepengar går till barnomsorgen, brandförsvaret eller polisen. Det låter väl otroligt logiskt?

          2. Anonym skriver:

            Henrietta tror att hon betalar tillräckligt med skatt för att finansiera sin egen sjukvård, skolgång, infrastruktur, brandkår och polis. Hon tror även att trafikolyckor, medfödda sjukdomar, cancer, ALS, astma är nägot människor har orsakat för sig själva och ska betala för det. Människor med medfödda sjukdomar ska få bygga sina egna rullstolar och ha skulder upp till öronen. Enligt henne ska vi låta naturen ha sin gång och radera alla som kostar pengar. Pengar som är något som människor har hittat på.

          3. Helen skriver:

            Ska denna försäkring täcka in de sjukdomar som ej kommer av våra livsval också? Som viss typ av cancer lr annat? Lungcancer då?

          4. Anonym skriver:

            Undrar om Henrietta använder sig att ränteavdrag ?

          5. n00b skriver:

            ”Anonym” sist jag kollade så var faktiskt pengar något som människor hittat på…

          6. JS skriver:

            Du ger ett fruktansvärt osympatiskt intryck. Lever hellre i ett samhälle med människor som ”belastar” vården genom sin konsumtion än människor med samma åsikter som du.

          7. Henrietta skriver:

            Jag sa inte att jag inte vill betala skatt alls, men sjukvården tycker jag kan gå över till privata försäkringar. Man betalar sin premie som är beroende på ens hälsotillstånd. Man kan också göra tillval beroende på vad man tycker är viktigt för en själv.
            Föräldrarna kan väl betala mer för barnomsorgen, så mindre skatt dit också faktiskt. Så får man planera sina kids och tänka igenom sina beslut extra noga.
            Polisen och brandkåren kan jag betala för. Färre lagar dock vill jag ha så uppföljningen av dessa inte skulle bli så dyrt, så kanske polisen skulle kunna fokusera på riktiga brott istället.
            En drastisk reducering av myndigheter, för mängden idag är bara löjlig.
            Små slöjdmuseum i dom djupaste skogarna i Dalarna behöver inte heller få pengar av staten. Med sina ca. 5 besökare/år kan man säga att folket har sagt sitt.

            Jag vill betala mindre skatt, ha mer äganderätt och bestämmanderätt för individen. För det är fan så märkligt att hur mycket vi än betalar skatt så är det alltid brist på pengar i nåt håll. Uppenbarligen funkar då inte systemet!

            Det sägs väl att det inte kommer födas människor med Downs syndrom i Danmark i närframtiden då forskningen är såpass bra så att man upptäcker dessa foster i tid. Och enligt statistiken så väljer folk att avsluta sina graviditeter när dom får reda på det.
            Vissa tycker att det är hemskt, och jag tycker att det är bra. Hoppas forskningen tar sig vidare till alla andra medfödda handikapp med.
            Vi ska inte stå och stampa stilla som ras, vi ska framåt.

          8. Ior skriver:

            Fruktansvärd människosyn du har, barn och vuxna med DS är precis lika värdefulla som du och jag. Barn kan få en CP-skada vid förlossningen, ska vi slänga dom i soporna då? Eller barn med klumpfot? Hjärtfel? Lkg-spalt? Jag gjorde aldrig kub eftersom jag ALDRIG i mitt liv hade avslutat min graviditet på grund av ds. Jag blir på riktigt äcklad och förstår inte hur man kan reducera mänskligheten till pengar och siffror. Du tror på elitism för att du just nu har turen att vara i den lilla procentandelen av jordens befolkning som har det bra men du har ingen aning om din framtid eller eventuella gener du bär på. Vad vill du göra då? Ska vi alla sitta och samla på pengar, eliminera dom sjuka och svaga, låta företag förgifta världen och människorna som lever i den? Var exakt finns mänskligheten i din syn på den mänskliga rasen framtid?

          9. Alexa skriver:

            Va? Downs syndrom? Vet du vad KUB-test är Henrietta? Downs och kromosonsjukdomar går utmärkt att upptäcka i Sverige också. Vad snackar du om?

          10. Sara skriver:

            Vad vår värld behöver är mer medmänsklighet, inte sådana som dig. Det är du och dina jämlikar som för denna världen bakåt. Blir mörkrädd när jag läser dina ord. Ta med dina tankar tillbaka till andra världskrigets Tyskland och stanna kvar där.

          11. Anonym skriver:

            Svar till dig Ior finns högre upp. Tryckte fel.

          12. Anonym skriver:

            Med ditt resonemang skulle de som inte ha barn inte ha rätt till äldrevård isåfall, eller betala bra mycket mer. Du ser verkligen barn som en belastning istället för en tillgång, vem ska annars ta hand om dig när du blir gammal?

    2. Cec skriver:

      Haaahaaa kul att ni gick igång så dant! Jag äter det för att jag älskar det och det är det roligaste jag har. Inte ens tänkt på att jag kostar samhället pengar pga detta så jag ber djupast om ursäkt för detta och ska försöka låta bli. Nä det tänker jag inte!

      Känner lite som nån skrev, skiter fullständigt i vad andra gör eller hur de gör för att överleva småbarnsåren! Mitt sätt är godis och sliskiga lattedrinkar!

  7. Anonym skriver:

    Jag förstår inte intresset i att lägga sig i vad andra äter? Så länge man inte häller kokain på ungens frukostflingor behöver väl inte andra hålla på och lägga sig i? Själv är jag vegan och käkar inte socker, men jag är fan inte en bättre människa för det. Jag älskar inte mina barn mer heller. Vi är lika tjuriga och olyckliga som andra människor 😛

  8. Anonym skriver:

    Nu blev nog Myggan glad när du ställde henne jämte Wallin hehe. Jag dricker o´boy och äter limpmackor ibland och gjorde även som barn men inte fan är det något man mår bra av, gott är det dock. Men det och socker kan ju framkalla diabetes och även cancer i högre ålder. Och att plast och micro kan framkalla cancer är sådant vi inte visste om på 80-talet, det är sånt som framkommit på senare år och vi är nuförtiden mer medvetna, bra och tur är väl det. Själv blir jag bestört när en del cancersjuka inte förstår att socker göder cancern och att det är viktigt att låta bli socker just när man har cancer (om man vill bli frisk eller motverka iaf), även kött är cancerframkallande, ser en del som äter processat kött som salami, skinka mm varje dag typ Inte bra, lika skadligt som rökning i längden, om inte mer. Men inte hatar man sitt barn för att de får äta socker jösses klart de måste få lite av det ibland men om man tänker på deras framtid och hälsa så bör man ju hålla nere den konsumtionen.

    1. Anonym skriver:

      Du får gärna länka något vettigt om att micro orsakar cancer?! ?

      Viss plast innehåller mjukgörare och ftalater som är misstänkt hormonstörande och cancerframkallande men det är ännu inte bevisat. Hade ett orsakssamband varit klarlagt hade det inte sålts och tillverkats.

  9. Sanny skriver:

    Varför försvarar folk socker? Måste enbart handla om att sockret antingen gjort er mindre intelligenta eller så har ni bara så sjukt dåligt samvete för allt skitsocker ni trycker i er själva och era barn! Socker innehåller ingenting som kroppen behöver eller ska ha… vet ni vad cancertumörer lever av? Socker! Visste ni att nästan en tiondel av alla barn i USA har fettlever pga allt socker? Även barn i Sverige börjar få detta. Tidigare såg man enbart alkolister med fettlever men nu är det alltså barn… visste ni att diabetes 2 förr hette ålders diabetes? Varför? Jo för det var bara gamlingar som fick det. Idag är det en sjukdom som drabbar massor av barn varje år och det pga sockret och allt skit vi stoppar i våra barn. Varför ska man stoppa i sina barn socker? Förstår verkligen och ingen har hittills gett ett enda bra argument. Att vi 80-talister är uppväxta på sylt och oboy är jordens sämsta anledning. Så bara för att man inte fattade bättre på 90-talet så ska man fortsätta med samma skit? Så då ska vi fortsätta uppmana till rökning? För det trodde man var bra för 40 år sen? På 90-talet fanns ett överviktigt barn per skola, idag finns flera i varje klass. Känns ju bra, normalt och extremt hälsosamt! Det är dags att alla sockerhjärnor vaknar och ser vad socker faktiskt gör med oss och hur mycket det förstör! Cissi driver den här kampanjen för socker enbart för att hon inte hann vara den första att vara emot. Cissi måste alltid gå tvärsemot… hon försöker även negligera sin lathet av att inte orka ge något nyttigt till sitt barn (för det är ju så jobbigt) och sticker åt honom ett bravokex. På riktigt, varför ger man sitt barn ett bravokex en vardag? Han kommer inte bli det minsta mätt, den tillför ingen vitamin. Den ger enbart ett högt blodsocker och snabb energi… lata är vad ni är och ingenting annat…

    1. M skriver:

      Oj du har så många faktafel att någon annan får bena ut dom åt dig…

      1. pman skriver:

        Då kan du gärna få förklara faktafelen, M? Stämmer det som Sanny skriver. För det lilla sockerintag som livsmedelsverket och forskare hänvisar till som inte ”gör någon skada” är långt mindre än den mängd som vi får i oss dagligen i västvärlden. Pröva äta 1-2 frukter så har du uppnått det. Lägg till all sötad yoghurt, juice, processad mat, bröd, skräpmat/luncher ute, såser och plussa på allt extra fikabröd, chokladrutor osv som står i vart och vartannat lunchrum så ligger du nog en bra bit över RDI..

        Självklart krävs det mer ansträngning för att leva sockerfritt och jag förstår att energinivån inte är den högsta under småbarnsåren. Men bryr man sig tillräckligt och har kunskapen så tycker jag det faktiskt är svårt att motivera varför man väljer att ge socker till små barn.

        1. M skriver:

          Alltså. Orkar inte pga för mkt skit i typ varje mening. Google is your friend. Du kan bena påstående för påstående. Börja med att cancertumörer (finns ju en MÄNGD cancerceller) äter socker och enbart socker… Eller menars kolhydrater allmänt?

          Ja. Och så jobbar du dig neråt.

          1. pman skriver:

            Behöver inte google, M. Är tillräckligt insatt. Vet inte om Sanny menade kolhydrater när hon hänvisade till socker.

            Men om du vill fortsätta ropa hej för socker så gör det. Gör det bara med vetskapen om att det är rent skit som du stoppar i dig och som inte gör annat än att föråldrad dina celler i rekordfart. Känns det OK så fortsätt så. Gott ska det va.

          2. M skriver:

            Är det nån som ropar hej för socker?
            Bara för att man inte likställer socker med Djävulens påfund är inte det = ropa hej för socker.

            Är man mer insatt än foliehatt kan man inta uttrycka sig som ts… Helt enkelt.

    2. C skriver:

      Bragokex innehåller en hel del olika b-vitaminer mm. Alltså mängden faktafel i din text gör att man inte vet vad man ska börja bemöta så jag nöjer mig med bragokexen ????

      Bifogar även en källa. Föreslår att du gör det samma! http://matkalkyl.se/se-kexbrago.php

      1. pman skriver:

        Och det är vitaminer som inte går att få i sig på ett bättre sätt än genom ett bragokex menar du? Och hur mycket tror du kroppen tar upp av ett bragokex egentligen, om vi nu ska gå in på detaljer?

        Bättre kunskap om näringslära vore på sin plats..

      2. Sunny skriver:

        Citat på din länk: ”Totalt 1 näringsämne av 19 i kex brago uppnår minst en tiondel av rekommenderat dagligt intag (RDI), vilket indikerar en väldigt låg näringstäthet, och produkten visar sig även vara ganska näringsfattig när alla ämnen räknas samman. Ganska hög sockerhalt.” så dina ”vitaminer” etc som är så bra i kexen är enbart ren skit!

      3. Anonym skriver:

        Jag var ironisk.. tycker texten är fruktansvärt obelagd och tyckt det var roligt att bemöta just bragokexen. Hon påstod att de inte innehöll en enda vitamin och tyckte det var kul att motbevisa. Inte för att det spelar någon roll. Alla som äter bragokexen gör det av anledningar andra än högt näringsinnehåll.

    3. Anonym skriver:

      Men andas, då borde vi 80-talister alla ha fettlever och typ 2 diabetes. Nej, socker innehåller inget vi behöver men att äta socker skapar inte cancer fattar du väl? Äter du allsidigt och vegetarisk, rör dig, undviker alkohol och har en normal vikt så finns det utrymme för socker.

    4. Carro skriver:

      Thank you! Håller med dig till 100 %

    5. hej skriver:

      ”vet ni vad cancertumörer lever av? Socker! ”

      ”Själv blir jag bestört när en del cancersjuka inte förstår att socker göder cancern och att det är viktigt att låta bli socker just när man har cancer (om man vill bli frisk eller motverka iaf)”

      ”Socker jäser i kroppen vilket göder inflammationer som pågår i ens kropp. Är länkat till diverse autoimmunsförsvarssjukdomar, Alzheimers, Diabetes, cancer ”

      Kan ni som säger så, berätta mer? Läste just det här angående socker och cancer. Kan ni komma med någon förklaring på det ni säger?

      Ang: Visste du förresten att forskare sett att cancerceller suger åt sej socker och jäser?

      ”Det här är också ett klassiskt påstående som du vanligtvis hittar från personer som lärt sig sina nutritionskunskaper via googleuniversitetet eller någon kass kostrådgivarutbildning på några dagar.

      Det hela bottnar dock i någon typ av sanning och det är att en stor del av alla tumörer i normalfallet främst lever på glukos, alltså den typ av sockerart som vi använder som energikälla i kroppen. Det finns också studier som antyder att höga insulinnivåer kan ge ökad risk för cancer precis som övervikt ökar risken för cancer. Båda dessa saker är ju någonting som socker kan bidra till. Men det är inte nödvändigtvis så utan det handlar om doser och i kontext med övriga dieten.

      Många cancerceller kan också försörja sig på både fett och ketoner samtidigt som det faktiskt också är så att du aldrig någonsin kommer att kunna få bort blodsockret ut ditt blod, för då dör du. Så det du kan göra är att sänka nivåerna till fastenivåer genom att ta bort kolhydraterna i kosten helt vilket rent hypotetiskt då skulle kunna sakta ner tillväxten av en cancertumör. Det är dock väldigt dåligt undersökt hos människor även om där faktiskt är lite studier på väg som ännu inte är slutförda. Det är ju också någonting som inte är särskilt specifikt för socker i sig utan gäller totala kolhydratintaget samt träning och kroppsvikt.

      Det hela är komplext och du kan läsa lite mer kring ketogena dieter och cancer här. När det gäller socker specifikt så finns det idag väldigt lite epidemiologi på människor som visar på en ökar risk för cancer. Epidemiologi är ju dock problematiskt här eftersom ett högt intag av socker också korrelerar med mycket annat likt högt intag av salt, tillsatta fetter, kalorier, övervikt, mindre motion och så vidare. Att isolera socker är med andra ord extremt svårt, för att inte säga omöjligt.

      Det här är alltså en förenklad överdrift kring en fråga där det finns många frågetecken. En formulering i stil med ”ett högt intag av socker ökar ofta flera riskfaktorer för cancer och man bör därför vara så restriktiv man kan med sitt intag av tillsatt socker” hade varit super enligt mig. Nu blir det istället bara ytterligare ett bidrag till den överdrivna alarmism som hela artikeln bidrar till.”

      http://traningslara. se/nar-en-dalig-facebookstatus-blir-tidningsartikel/

  10. Sofie skriver:

    Fast jag vet inte om vår generation ”blev ganska okej” faktiskt. Titta på hur människor mår psykiskt idag, diabetes som kryper neråt i åldrarna. Var och varannan människa drabbas av cancer eller känner någon som blivit drabbad. Allt detta pga felaktig kost full med socker och så sönderprocessad att det inte finns några näringsämnen kvar.

    1. Anonym skriver:

      Psykiskt mående beror nog snarare på ökad stress och press.

      Mvh deprimerad sockerfri vegan med grov ångest

    2. Alexandra skriver:

      Skriv gärna att det är diabetes typ 2 du menar och inte bara diabetes.

      1. Nettan skriver:

        Finns fler sorters diabetes än vad vi definierar nu. Lada tex. Själv är jag 90-talist och helt övertygad om att min typ 1 (insjuknade vid 14) kom av dålig kost. Kolhydrater blir socker och bukspottskörtlarna går på högvarv. Skrämmande!

        Rekommenderar inte diabetes till någon så att folk tar så lätt på socker skrämmer mig.

        1. Nettan skriver:

          Hamnade fel, skulle till tråden nedan ?

  11. J skriver:

    1. Ingen behöver socker. Det går med stor säkerhet att säga att det är ohälsosamt och orsakar inflammation i kroppen, vilket är sammankopplat med bland annat Alzheimers, diabetes typ 2, cancer och fetma. Människan är verkligen inte utvecklad för att äta som idag!

    2. Ingen ska ändå smutskastas för att den äter socker eller ger sina barn socker, men det lönar sig nog att ta sig en funderare på varför man måste mata i barnen sådana saker.

    Jag växte upp på 1990-talet och önskar att mina föräldrar hade skippat sockret. I dag har jag stora problem med mitt sockerätande. Blev till och med diagnostiserad med metabolt syndrom (förstadium till diabetes typ 2), men har lyckats reversera det med att lämna bort alla kolhydrater, förutom grönsaker, rotsaker och bär.

    Tycker den här sockerfrågan är rent ut sagt korkad och visar på hur dumma och frånkopplade från sig själva dagens människor är.

    1. Emma skriver:

      Kolhydrater, dvs socker, är det som ger hjärnan energi. Kolhydrater är den enda energiform som hjärnan kan tillgodogöra sig.

      Så att ingen behöver socker är ett märkligt och helt felaktigt påstående.

      1. J skriver:

        Hjärnan behöver glukos. MEN: mängden kolhydrater som behövs för att ge hjärnan tillräckligt med glukos är väldigt liten och hjärnan kan omvandla särskilt protein (även fett) till glukos. Det finns tillräckligt med kolhydrater i grönsaker, rotsaker, frukter och bär, man behöver inte klämma i sig stärkelse och socker. Hur tror du de (t.ex. jag) som äter en ketogen diet överlever? De borde ju ha dött…

        1. Anonym skriver:

          Hjärnan behöver 9 gram rent glukos varje dag, alltså icke omvandlade kolhydrater

    2. Susawoo skriver:

      Vilket socker syftar du på?

      Antar att du inte äter frukt alls. Eller någon form av kolhydrat. Woops, hjärnan lever på kolhydrater!

    3. E skriver:

      Och under slutet av 1800-talet fick många barn smörgåsar med socker på. Fy på deras föräldrar.
      Sockerberoende är för övrigt inte något bekräftat, många forskare menar att det är dåligt mående som ligger bakom, och det är vad man behöver hjälp med. Det finns ingen diagnos som heter ”sockerberoende”.

  12. K-Town skriver:

    Jag tänker som såhär: jag själv hade ÖNSKAT att någon gav mig bättre förutsättningar för en bra kosthållning som barn. Det är inte jätteroligt att vara sockerberoende och det hade varit trevligt att ha haft föräldrar som inte introducerade socker så tidigt. Det ÄR ju fruktansvärt onödigt hur man än vrider och vänder på det, så varför inte göra sina barn en tjänst…så långt och länge det går? 🙂

    1. Mm skriver:

      Du kan sluta med socker närhelst du önskar. Kolhydrater är ingen konst att utesluta. LCHF är EB sådan kost exempelvis.

      1. K-Town skriver:

        Tack för tipset, men jag har redan provat det och det fungerade tyvärr inte för mig. Mådde konstant illa och var riktigt dåsig, när det inte hade gått över efter 1 månad så kände jag att det inte var värt det längre. Jag undviker dock socker så långt det går och äter inte kolhydrater särskilt ofta, men beroendet finns ändå alltid där. En ”syndarhelg” med godis osv och jag har riktigt jobbiga två veckor av abstinens framför mig. Helt sjukt egentligen.

  13. M skriver:

    Jag vill introducera socker så sent som möjligt till mitt barn och undvika sockerberikade produkter som yoghurt och annat. Har sett den där dokumentären som Aftonbladet gjorde, ”Mitt sockersöta barn” och jag vill inte att mina kids mår sådär dåligt. Mår själv dåligt av för mycket socker.

  14. M skriver:

    Finns inte en människa på planeten som hävdar att socker är nyttigt eller bra. Eller ens nödvändigt. Vitt socker. Men att gå från den positionen till att likställa det med gift, kokain eller att en godispåse på lördag är att misshandla sina barn är fan att ta i alltså…

  15. Emma skriver:

    Tål inte Cissi Wallin. Det skulle inte många göra om de lyssnat på det program hon hade i ”Radio ett” när det fanns. Så uppe i sig själv och att höra sin egen röst vet jag inte någon som är. Totalt ointresserad av vad lyssnarna som ringde in tyckte.

    Hon hade olika ämnen som diskuterades varje gång, och hon ändrade åsikter och ljög sjukligt mkt, alltifrån vad hon ansåg passade bäst just då, utifrån den gäst eller det ämne hon hade.

    Hon var nöjd så länge hon fick prata själv, att hon aldrig var förberedd eller påläst bekom henne inte överhuvudtaget. När man nu ser henne i Nyhetsmorgon verkar hon sig tyvärr väldigt lik.

    1. Anonym skriver:

      Att ändra åsikt och att ljuga är inte synonymt ?

  16. Anonym skriver:

    Jag gillar inte att vara en sån som predikar om hur andra ska göra. Är väl inte lönt att säga något heller, alla tror som dom vill. Men eftersom frågan här är vad man tycker om detta så kan jag svara nej jag tycker det är onödigt att ge barn en massa socker. Låter kanske jättetråkigt i vissas öron.Jag skulle inte vilja göra det iallafall

  17. En annan Andrea skriver:

    Det är få saker som provocerar mig så mycket som anti-sockerextremister. Kom att tänka på den här händelsen: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/forskade-om-lchf-hotades En forskare som behövde väktare pga LCHF-aktivister???

    Jag vet att vitt socker inte är bra, men lite balans, tack! Mat handlar inte bara om näringsintag. Hur bra mår man psykiskt i längden av att tänka att 95% av all mat innehåller en livsfarlig drog? Bland det värsta jag har läst på familjeliv var en mamma som sa att hennes barn inte fick gå på kompisars födelsedagskalas för att det serveras tårta, och att det i vissa perioder kunde bli kalas nästan varje helg. Hur farligt kan det vara att äta en bit tårta i veckan om alla andra måltider är hälsosamma? Är det inte värre att missa nästan allt roligt som händer i klassen/kompisgänget?

    En annan grej jag har märkt efter att ha blivit förälder är att i praktiken får man ofta välja det minst dåliga snarare än det optimala alternativet, t ex. vatten vs saft till barnet en varm sommardag. I teorin: självklart vatten! I praktiken: välj mellan saft och vätskebrist eftersom barnet inte känner för att dricka vatten…

  18. vem vet inte jag skriver:

    Ha ha… lek ni att sockret är boven. Jag kan dock avslöja att det är MYCKET, mycket värre än så. Vissa orkar ta det med humor men alla ni som tror att ni kommer att leva gott ha ha. Typ 00-neandertalare ska ta hand om oss när vi blir gamla. Tänk ni på det med era lösfransar och brunutansolrumpor.

    https://www.instagram.com/p/BQf4QRFAc_q/?taken-by=danielhallberg&hl=sv

  19. P skriver:

    Jag vill börja äta mat som inte innehåller så mycket socker – men vadå är yoghurt dåligt alltså?? Jag trodde det handlade om att sluta med godis/mindre vitt bröd/mindre pasta/läsk osv. Men vad är egentligen nyttigt om tillochmed YOGHURT är fullt med socker?! Vad är bra att äta?

    /förvirrad och uppgiven

    1. Mm skriver:

      Naturell yoghurt är okelidokeli.

    2. pman skriver:

      Vad bra att du vill det 🙂 Som ovan skrev, naturell yoghurt – söta det med färska eller frysta bär. Supergott.

      Köp ekologisk müsli utan frukt alternativt gör din egen genom att köpa havregryn, pumpafrön osv som inte innehåller socker. Supergott!

      Undvik juice och andra sötade drycker. Om du ska dricka juice, gör din egen! Rödbetsjuice med lite c-vitamin är skitnyttigt.

      När du handlar – försök hålla dig till produkter med korta ingredienslistor där ingen av de 5 första ingredienserna innehåller socker. Ju längre fram i ingredienslistam, desto större andel av ingrediensen är det i produkten.

      Att äta mycket vegetariskt, ekologiskt och att laga mat från grunden har hjälpt mig att känna att jag har koll på vad jag får i mig och att minska min egen sockerkonsumtion något ofantligt.

      Jag önskar dig lycka till, du kommer att se hur bra mat smakar när den smakar mat och inte tillsatser!

    3. Anonym skriver:

      Läs på paketet när du handlar, där ser du hur mkt socker som finns i produkten.

  20. H skriver:

    Men Cissi Wallin. Hur kan hon ens få medialt utrymme?! Jag förstår inte.

  21. toter skriver:

    Urk. Får panik över hur folk hetsar över andras hälsa, fysiska form och livsval just nu. Ok, socker är inte bra. Men det är gott och ger kortvarig lycka. Har det konsekvenser för hälsan? Jo, speciellt om man får i sig mycket och ofta – och som vuxen har man ett ansvar att se till att ens barn inte blir sjukt eller kolar pga skit du gjort. Men socker ibland?? Get the fork out of here med erat predikande alltså.

    Så trött på allt pretto bullshit. Andra saker kan också vara farliga. Cykel? KAN LEDA TILL DÖD!! Samma med rollerblades eller att klättra i träd eller bada i havet. Här är en idé: Ta era barn och stäng in dom i någon slags isolationskammare med madrasserade väggar i arton år – dom har inget liv att tala om men det är garanterat riskfritt! Wow! Such healthy!

    Sen att folk har mage att klaga på att vuxna äter godis? Alltså jag orkar inte med er, ni låter som jehovas vittnen. Om ni vill göra allt ni kan för att leva så länge som möjligt och aldrig bli sjuka så är det gött för er men fatta att alla inte har den filosofin och försök PLZ att få in i erat huvud att det är helt ok. Det är helt ok att leva dumt och bli sjuk eller dö tidigt – honorary Darwin Award. På tal om Darwin så kan ni rabiata hälsomänniskor trösta er med att oss onyttiga syndare dör tidigt så chansen är stor att ni får ärva jorden. Bara gör mig en tjänst och skjut mig i huvudet när det händer.

    1. Mm skriver:

      Oron och ångesten dom skapar för andra lär vara way större hälsoproblem än lagom mängd socker här och där…

    2. A skriver:

      Hej toter! Jag älskar dig ❤❤❤

    3. The real Hmm skriver:

      toter: Jag förstår helt och hållet din känsla.

      Jag skulle heller aldrig gå in och predika för någon vad de ska göra.

      Min frustration blir däremot när någon försöker berättiga det de gör baserat på felaktig info som folk intalar sig själva. Man kär med någon form av strutsbeteende för att det är lättast så.

      Gör vad ni vill men ”ljug” inte för andra, Framförallt inte som att de kan få folk att felaktig tro att deras begär på socker är pga bristande karaktär när det i själv verket är pga ett kemiskt beroende.

      Peace and love!

  22. Mummi skriver:

    Får jag barn (jag har PCOS så jag vet inte om barnfabriken funkar) så kommer jag vara restriktiv med sockret. Jag tror inte att det är förenligt med ett vanligt liv att ta bort allt, men det mesta. Risifrutti är efterrätt, inte mellanmål.

    Jag har tydligen urusla gener på båda sidorna av släkten, de som har diabetes är fler än de som inte har, undantaget oss unga. En äldre släkting har tappat båda benen och en hand för att sjukdomen blivit så svårkontrollerad.

    Jag har själv PCOS som är en ägglossningsrubbning. Den är kopplad till diabetes typ 2 som jag har i släkten. Jag har aldrig ens varit överviktig, däremot var jag ett chipstroll när jag var yngre. Och godis… När jag berättade att jag inte tål p-piller (som är standard för sjukdomen jag har) sa gynekologen att jag skulle dra ner på socker och kolhydrater istället som en alternativ lösning. När jag gjorde det blev min mens mer regelbunden igen. Så maten påverkar definitivt mig.

    Det är lätt för er att klaga över oss som inte äter allt. Jag är tråkmånsen som inte vill ta en kaka. Vissa blir provocerade, som om de tror att jag försöker säga att jag är bättre än dem på något sätt. Ät kakan! Jag bryr mig inte, men jag vill bara inte ha en. För mig är det ett sätt att hantera att jag har en sjukdom -att känna att jag gör någonting i alla fall- det är mitt halmstrå för att behålla förståndet när läkarna inte kan bota mig. Det kommer inte att bli så lätt för mig att bli gravid och jag har hårväxt i ansiktet. Inte mycket, och jag tar bort det direkt, men jag mår fysiskt illa när jag ser det.

    Jag vill göra någonting åt min situation, bara någonting, men då får jag alltid, alltid frågan ”varför äter du inte pastan?” och anledningen vill inte jag berätta. Vad jag än gör så blir det fel. Jag vill liksom inte berätta att jag mår illa när jag inspekterar mitt ansikte på morgonen. Här är jag anonym, så här kan jag berätta. Snälla ni, var snäll med oss som äter specialkost, ni har ingen aning om vad som ligger bakom.

  23. Mummi skriver:

    Jag skrev en lång kommentar som inte kom med av någon anledning. Jag vill bara säga att det finns vi med signifikant dålig hälsa som bara vill göra vårat bästa. Jag har PCOS, en ägglossningsstörning, och den leder till att man får hårväxt på okvinnliga ställen och få problem med att få barn. PCOS är kopplat till typ 2-diabetes som många av min släkt har. Att utesluta socker och kolhydrater har hjälpt min sjukdom, det var faktiskt läkaren som föreslog det som en alternativ lösning, för jag tål inte den vanliga medicinen. Men det har inte botat mig. Inget kan bota mig, och det här är mitt sätt att inte mista förståndet. Jag gör någonting, åtminstone någonting åt min situation.

    Ändå, alla ska lägga sig i vad jag äter. ”Varför äter inte du pastan”, ”varför tar du ingen kaka”. Det finns dagar då jag blir gråtfärdig inombords. Jag mår fysiskt illa av att se symptomen mitt tillstånd ger, varje dag måste jag plocka hårväxt från ansiktet. Jag vill inte berätta för varje människa jag möter om varför jag inte äter kakan, men här är jag anonym så jag kan berätta. Snälla, var snäll med oss som inte äter allt!

    1. the Real miss M skriver:

      Söta Mummi, från en pcos-patient till en annan, jag lider med dig. ? Jag hoppas alla människor som egentligen skulle behöva knipa käft om fikabröd, pasta, baguetter och allt annat skit far åt skogen! Jag har också typ 2 diabetes i familjen så jag förstår hur dåligt det känns när folk ifrågasätter ens kostval till höger och vänster… Kram på dig!! <3
      (Angående håret förresten, så kan jag tipsa om att gå till en hårborttagningsklinik. Jag vet att det är svindyrt, men för *mig* var det en befrielse iallafall att lasra bort alla skägghårstrån på en och samma gång istället för att maniskt plocka bort dem med pincett varje dag. Vissa landsting kan även hjälpa till ekonomiskt för behandlingar. PUSS!)

  24. Orkar inte skriver:

    Är det bara jag som blir triggad av såna här diskussioner, men ändå följer dom slaviskt?

    Om jag fick välja hade jag levt på havregrynsgröt, morötter, broccoli och spenat. Ekologiskt, givetvis. Jag känner sån press på att vara nyttigast, mest perfekt, träna mest. Inte äta socker, inte äta fett, inte kött, inte mjölkprodukter, inte köpa plast, inte ha mikrovågsugn, alltid ha det städat, fast städa utan kemikalier, inte sitta still för mycket, inte ha för mkt skärmtid, hinna med mindfullness, tjäna mkt pengar men inte jobba för mycket. Inte köra bil, inte flyga, kvalitetstid med alla i hela världen.

    Jag blir knäpp och mår skit, men jag tror tyvärr att många har det så här.

    Socker eller inte socker, livet ska ju vara kul med. Ingen tackar dig på din dödsbädd för att du varit ”duktigast”.

    1. Orkar! skriver:

      Nej men din kropp och din hälsa tackar dig. Och om du associerar att äta godis med att ”ha kul” så är det något stört med ditt ätbeteende. Bashar dig inte nu, typ halva Sveriges befolkning resonerar på det viset, men det är stört att se det som något roligt och njutningsfullt att stoppa i sig skit :/

      1. Petra skriver:

        Men sluta nu. Hens psykiska välmående låter ju lite sådär med den pressen och det uppmuntrar du? Du tycker inte det vore hälsosammare att ta en jävla kaka om man nu villa ha det lite då och då i ställe för att bara låta livet gå ut på att vara perfekt? Snarare du som låter ätstörd.

        1. Orkar! skriver:

          Om hon vill må bättre så JA bort med sockret! Man mår bättre på alla sätt! Ingen kan vara perfekt men man kan åtminstone ge sin kropp det den behöver istället för att mata den med socker och skräp. Kroppen är en maskin, inte ett vakuum där man slänger in det man ”är sugen på”. Jag är inte ätstörd men respekterar min kropp :):)

          1. Petra skriver:

            Men nej, inte om det är pressen som gör att man mår dåligt, skojar du? Du verkar inte ens läsa vad som skrivs, så läskigt med sockerfanatiker.

          2. Orkar inte skriver:

            Jag äter inte socker, inte kött, inte mjölkprodukter. Mår jag bättre? Nja, vissa dagar kommer jag inte ur sängen för att jag har så mycket ångest. Jag hade hellre haft en lite mer avslappnad inställning till mat. Till livet.
            Det är möjligt att jag lever tills jag är 90, men jag hade hellre levt 75 ångestfria och skojiga år, än 90 långa svåra.
            Jag vet inte riktigt vad min poäng är. Jag vill bara att folk slutar hetsa över att vara bäst och perfektast. Livet händer nu.

      2. E skriver:

        Det är mer stört att vara så besatt av vad man stoppar i sig. Det kallas ortorexi och är en ätstörning.

      3. Orkar inte skriver:

        Jag associerar inte socker med att ha kul. Jag menar bara att livet måste vara kul med, inte bara stress, press, ångest och en massa måsten

  25. Recovering Sugar Addict skriver:

    Socker är verkligen det sämsta man kan stoppa i sin kropp. Det är värre än transfetter. Socker (och då pratar jag inte om sockret du hittar i frukt) gör absolut skit med kroppen. Tror att de flesta vet om att det ger en lättare hål i tänderna samt gör att man går upp i vikt men det är bara det lilla. Det påverkar ens humör, ger ostabila blodsockernivåer och är INFLAMMATIONSFRÄMJANDE. Socker jäser i kroppen vilket göder inflammationer som pågår i ens kropp. Är länkat till diverse autoimmunsförsvarssjukdomar, Alzheimers, Diabetes, cancer av olika slag, etc. etc. Socker gör dig svullen.

    Jag är en recovering sugarholic och att ha ett sockersug är fan döden. När jag bodde hemma på vår herrgård så kunde jag GÅ en timmes promenad i snö och slask till lilla Icabutiken för att få mitt godis. Jag norpade de torkade bitarna av ananas och papaya ur müslin, jag tyckte att jag var duktig om jag gick utan socker en dag. EN DAG. När jag inte fick något sött så var jag extremt irriterad och rastlös. Gjorde av med flera hundringar i månaden på godis.

    När jag helt slutade med godis och tillsatt socker (dvs ingen fruktyoghurt, inga kakor, ingen läsk, i princip ingen ”konstgjord” mat med E-nummer och skit i – enda sockret jag får i mig är via frukt) så försvann min värk i fingrarna och den märkliga ledvärken i mina ben. Jag gick ner 5 kg utan att göra nånting förutom att skära ner socker. Magen blev plattare och ansiktet tycktes smalna av också. Mår underbart och har inte de där humörsvängningarna längre.

    Gör er själva en tjänst och uteslut socker så mycket ni kan eller åtminstone limitera det till en dag/vecka. Att säga ”det är gott för själen” eller liknande.. Fråga er själva om det verkligen är gott för själen att stoppa i sig skit som kroppen verkligen inte vill ha? Det finns så himla många andra alternativ till godis om man nu verkligen vill belöna sig med något, det gäller bara att man letar lite. Jag belönar inte mig själv med godis, jag är inte en hund 🙂 Även om de är söta!

    1. Petra skriver:

      Really now? Säger inte att socker är nyttigt, men SÄMSTA man kan stoppa i munnen? Alkohol? Kokain?

      1. Recovering Sugar Addict skriver:

        Trodde att det var rätt tydligt att jag menade saker att äta men det kanske var för svårt för dig att förstå, Petra. Socker är inte speciellt mkt bättre än alkohol nej men man måste sätta det i perspektiv och över lång tid. Och btw, kokain går det för det mesta in genom näsborren. Antar att du vet det men du ville trycka ner mig lite så du glömde bort det i all hast. God kväll!

        1. Anonym skriver:

          Det går även utmärkt att gnugga på tänderna, alltså de i munnen ?

        2. Petra skriver:

          Men du skrev ”stoppa i sin kropp”, näsan tillhör kroppen. Extremism är aldrig bra och den här hetsen är fan sjukare än att äta socker någon gång då och då.

          1. Anonym skriver:

            Undrar vilka det är som hetsar egentligen?

    2. E skriver:

      Du borde kanske gå till en psykolog och ta reda på varför du mår så dåligt att du tröstar/tröstade dig med socker.

    3. Anonym skriver:

      Lustigt att du fortfarande kan äta socker i form av frukt ? Det kanske var bristen på näringsämnen och vitaminer som var problemet och inte sockret i sig.

  26. ABCD skriver:

    Hahaha åh oboy! Minns när jag gick på fritids och det vankades fika. Älskade att skrapa upp svart oboypulversmet med sked från botten och blev tokirriterad när fritidsledarna hade blandat så himla noggrannt att det ej fanns nåt att skrapa! Good times!

    1. B skriver:

      Haha läser början av din kommentar som i peps perssons oboy

  27. A-K skriver:

    Jag tycker man helt enkelt ska supa ner sig.

    1. Anonym skriver:

      Alltså om socker är lika farligt som kokain kan man lika bra gå bananas på det å!

      1. The real Hmm skriver:

        Det är ingen som har hävdata att socker är lika farligt som kokain endast att det går på samma reseptorer i hjärnan och skapar ett likartat beroende samt liknade form av abstinens.

        Sockrets effekter på ens hälsa är en annan separat fråga i det här fallet.

        1. Anonym skriver:

          Och jag som var helt totalt jätteseriös med min kommentar!

  28. Andy skriver:

    Jag har PCOS och är insulinresistent så jag utesluter socker så mycket jag kan men jag skiter i ifall någon annan väljer att äta socker, none of my business.

  29. Johanna skriver:

    Underhållande nattläsning…
    -*stamp i golvet* MEH! Jag blir så nedrans sur…. denna diskussion LEDER ju ingen vart! Varför förstår människan inte att JAG har RÄTT?!

    -SOCKER DÖDAR OCH GER CANCER, EVAKUERA JORDEN NUUUU!!

    -*idisslar colaremmar* chilla fö tusan… morsan proppa chokladcigg i käften på mig varje dag när jag var liten och jag lever än..

    -ah, men jag är iallafall SMAL och äter iallafall LITE godis. Jag är iallafall duktig och värdefull ändå och jag har väggord som understryker det. Sådetså.

    -ah men nu är det så här, jag har diabetes och FÅR fan inte äta socker för då dör jag. Så är det. Men ni andra, go öhed and kill yårself. Not my bissniss!

    Hade klockan redan gått över till söndag så hade det väl suttit fint att tagit en påse LÖRDAGSGODIS (oh no she didnt) till denna läsning ?

  30. Vivvi the one and only skriver:

    Förstår inte hetsen med att uppfostra andras ungar?
    Sköt ditt och skir i andra?
    Låt mig göra vad jag vill med mitt barn?
    Kommer låta mina framtida barn äta godis på lördagar, Nutella till frukost och efterrätt efter middagen så fort de få tänder.
    Blir så trött på folk som lägger sig i andras livsstilar.

    1. Dansk skriver:

      Stackars dina barn, Nutella är ju skitäckligt. Ge dom dansk påläggschoklad istället, små tunna chokladbitar man lägger på mackan. Helst ovanpå ”skrattande kon”.

      1. Soffan #1 skriver:

        Hahaha uussschh! Jag bor i Köpenhamn med en ifrån Jylland och alla är helt tokiga i påläggschokolad här.. förstår inte riktigt varför, det blir till ”smulor” när man äter och är överallt men å andra sidan så gillar jag inte nutella eller choklad i övrigt ?

    2. Anonym skriver:

      Naaaajjjj man får ju bara äta nutella på mackan på semester!! ???

  31. H-O skriver:

    Asså jag tänker mest att det restriktiva sockerätandet kommer slå över i nån form av hets ätande av socker. Jag föddes på 1990-talet och mina föräldrar var väldigt restriktiva när det kom till socker, fick lördagsgodis och sen inget mer. Aldrig nått på vardagarna etc etc. Men sen så fort jag kunde gå till affären själv och hade egna pengar ja jag hetsåt ju allt gott jag kunde komma åt att köpa. Kunde lätt smälla i mig 2 choklad munkar och 200g marabou (om inte mer) varje dag nästan. Jag rörde mycket på mig så syntes inte så mycket då och nu har jag slutat med godis/sötsaker helt för att ju äldre jag blev ju mer syntes det att jag åt väldigt onyttigt när ingen såg på. Jag bara tänker att det kanske är viktigare att ha en hälsosam relation till socker än vars för mycket på någon av sidorna?

    1. Anonym skriver:

      Håller med, ge barn ett hälsosamt förhållande till mat och socker. Lär dem vad olika livsmedel gör med kroppen och förklara att man kan äta allt med måtta.

  32. L skriver:

    Jag äter mer socker än jag borde, kan ta en kaka ellet chokladbit till lunchen samtidigt som jag dricker en burk läsk, och när jag kommer hem kan det bli en glass medan middagen lagas. Ibland övergår jag till frukt och vatten, men det håller inte i sig så länge. Jag tänker att jag äter hellre gott och dör i förtid, än äter tråkigt och lever längre.
    När vi får barn kommer jag försöka så gott jag kan att hålla socker i normala mängder, alltså inte i den mängden jag äter.

    1. Anonym skriver:

      Och däär har vi anledningen till att du nog inte har så snygg kropp

      1. L skriver:

        Stack det lite i ögonen på dig? Jag har faktiskt en hel normalviktig kropp.

  33. ida skriver:

    P3 dokumentär – Vipeholmsexperimenten. Det som förändrade tandvården i Sverige. Lyssna!

  34. hk skriver:

    Det märks hur sockerkåta folk är… Om vi tar jobbfika som exempel och man säger att man inte vill ta en kaka/bulle, så accepteras det inte.

    Ett nej ska köras över tills man står där och smaskar som ”alla andra”. Rena sektbeteendet.

    1. ida skriver:

      Det är nog mer för man inte vill sitta o smaska själv. Om ingen tar vill man ju inte själv sitta o proppa i sig. Eller?

    2. Anonym skriver:

      Detta har jag varit med om flera gånger också. Men även om någon person tar en kaka istället för tre, medan dom andra tar tre… ”Eh, du vågar ta mer” ”Asså, bantar du eller?”

  35. Isa skriver:

    Haha, vilken diskussion…som det ju lätt blir när det handlar om mat. Själv är jag helt ointresserad av godis och läsk, men gillar glass och älskar att baka. Har fått med mig extremt goda matvanor hemifrån eftersom jag är barn till en disputerad dietist, men samma disputerade dietist har varit noga med att inpränta att måltiderna ska vara roliga, goda och lustfyllda. Variation är en väldigt viktigt del i det. Det betyder bland annat att bannlysning av vissa sorters mat/livsmedel/ingredienser är förbjuden, och det tänker jag föra vidare till mina barn.

    PS. Inte för att det spelar någon roll, men någon kommer säkert att undra…jag är alltså normalviktig, rätt smart och löjligt frisk.

  36. Anonym skriver:

    Mina barn får o’boy på helgerna, för det känns bara fel att ge det varje dag.. som en chokladkaka till frukost. Det finns socker i så mycket, varför överdriva? 🙂 Men är ingen ”hitler” alls, dom får ketchup på maten, sylt på gröten, risi frutti ibland. Men det mesta får dom på helger, som saft.

  37. K skriver:

    Raffinerat socker är inte bra för kroppen. Sockerberoende är verkligt. Jag har sett det med egna ögon.

    Hetsätning som ett sätt att döva ångest är verkligt. Och det är sällan man hetsäter morötter.

    Jag är väldigt trött på de som kan hantera socker vägrar inse att vissa inte kan det.. Bara ett hurtigt axelryckande och klämkäckt ”Man kan äta allt med måtta”. NEJ! Alla kan inte det. Alla kan inte hantera att är med måtta. Beroendepersonlighet finns, oavsett vetenskapliga evidens.
    Tryck i era barn socker och ät ni bulle till fikat varje dag i er jäkla måttlighet, men förminska inte oss andra som inte kan hantera det. Oavsett om det är känslomässigt eller fysiskt så är det verkligt.

    Skulle jag få barn, så nej, de kommer inte få tårta på sitt ettårskalas. När de blir medvetna så skulle det vara då och då som dom får godis. Självklart på kalas, men inte flera gånger i veckan.

  38. Olivia skriver:

    Jag förstår ärligt talat inte hetsen om det här med att helt förbjuda sina barn att äta socker. Jag är 20 år, och såklart så lät inte mina föräldrar mig och min lillebror gå lös på sockret när vi var små, men det bannlystes inte från vårt hem heller. En fika med morföräldrarna på helgerna, lite lördagsgodis och en glass då och då på sommaren… vi har varken diabetes eller någon annan typ av sjukdom idag. Räcker det inte med att hålla kosten på en hälsosam nivå, lära barnen vad som är nyttigt men tillåta att de äter godis bara på lördagar typ?
    Ärligt talat, jag upplever att dagens föräldrar blir helt hysteriska bara de ser en sockerbit och många verkar tro att deras ungar är som små gremlins som förvandlas till ondskefulla monster bara de käkar en kanelbulle ?
    Och nej, varken jag eller min bror är ohälsosamma eller överviktiga idag.

    1. Anonym skriver:

      Vem här har sagt att man ska helt förbjuda sina barn att äta socker?

      1. Olivia skriver:

        När jag skrev kommentaren så tänkte jag på samhället generellt ? Ursäkta om det var svåruppfattat!

  39. The real Hmm skriver:

    Jag skriver inte här för att lägga mig hur andra har det. Jag skriver det här för att vissa hävdar att det inte finns något belägg för att det finns ett sockerberonde som är kemiskt framkallat.

    Det är att skuldbelägga alla dem som inte klara av att lägga om sin kost och får dem att tro att det beror på bristande karaktär när det i själva verkat är ett kemsikt beroende som bör tas på högsta allvar.

    (Jag får väl också inskjuta att säga att jag kommer lämna därhän åt mina observationer om överlappet mellan samma männsikor som gått på myten om att en padda avger farlig strålning och dem som säger tjofljöt över kosten och inte orkar bry sig. Typ samma människor som också säger att lite skit rensar magen och det har ingen dött av. Mao dem som är selektiva att ta in forskning och väljer den väg som är lättast för dem men som ändå får dem, helt felaktigt att tro att de åtminstone gjort ett bra val. Det här kommer bli långt nog ändå så vi tar det en annan gång)

    Jag hade tänkt att klippa ut vissa partier ur artikeln nedan för att lättare göra överskådligt för er poängerna, men jag insåg snabbt att det var så lite som jag kommer utelämna så jag kommer lägga upp hela artikeln (då jag märkt att folk inte klickar in sig på länkar) och för att jag en gång för alla vill att folk ska ta att det finns dem med kraftigt sockerbeonde på allvar och inte avfärda dem som svaga männsikor.

    (Om ni sedan inte ser ett barn som ligger och skriker på golvet i en affär efter godis som ett beroendebeteende som i stort sett aldrig manifesterar sig annat än när de vill ha godis borde säga er en del om ni nu inte orkar läsa in er på forskning.)

    Artikeln nedan kommer vissa på hur hjärnans respetrorer reagerar på socker och hur abstinens sätter in när socker tas bort samt hur ett beroende definieras och vad socker uppfyller för att kunna klassas som berondeframkallande och även visa på likheter med andra beroendeframkallande substanser.

    Jag kommer förutom det lägga in länken så att ni själva kan följa upp på de över 250 källhänvisningarna som finns listat nederst i artikeln.

    Mycket nöje! 🙂

  40. The real Hmm skriver:

    Evidence for sugar addiction: Behavioral and neurochemical effects of intermittent, excessive sugar intake
    Nicole M. Avena, Pedro Rada, and Bartley G. Hoebel*
    Author information ► Copyright and License information ►

    The publisher’s final edited version of this article is available at Neurosci Biobehav Rev
    See other articles in PMC that cite the published article.

    Go to:
    Abstract
    The experimental question is whether or not sugar can be a substance of abuse and lead to a natural form of addiction. “Food addiction” seems plausible because brain pathways that evolved to respond to natural rewards are also activated by addictive drugs. Sugar is noteworthy as a substance that releases opioids and dopamine and thus might be expected to have addictive potential. This review summarizes evidence of sugar dependence in an animal model. Four components of addiction are analyzed. “Bingeing”, “withdrawal”, “craving” and cross-sensitization are each given operational definitions and demonstrated behaviorally with sugar bingeing as the reinforcer. These behaviors are then related to neurochemical changes in the brain that also occur with addictive drugs. Neural adaptations include changes in dopamine and opioid receptor binding, enkephalin mRNA expression and dopamine and acetylcholine release in the nucleus accumbens. The evidence supports the hypothesis that under certain circumstances rats can become sugar dependent. This may translate to some human conditions as suggested by the literature on eating disorders and obesity.
    Keywords: binge eating, dopamine, acetylcholine, opioid, nucleus accumbens, withdrawal, craving, behavioral sensitization, rat
    Go to:
    1. OVERVIEW
    Neural systems that evolved to motivate and reinforce foraging and food intake also underlie drug-seeking and self-administration. The fact that some of these drugs can cause addiction raises the logical possibility that some foods might also cause addcition. Many people claim that they feel compelled to eat sweet foods, similar in some ways to how an alcoholic might feel compelled to drink. Therefore, we developed an animal model to investigate why some people have difficulty moderating their intake of palatable foods, such as sweet beverages.
    In this animal model, rats are food deprived daily for 12 h, then after a delay of 4 h into their normal circadian-driven active period, they are given 12-h access to a sugar solution and chow. As a result, they learn to drink the sugar solution copiously, especially when it first becomes available each day.
    After a month on this intermittent-feeding schedule, the animals show a series of behaviors similar to the effects of drugs of abuse. These are categorized as “bingeing”, meaning unusually large bouts of intake, opiate-like “withdrawal” indicated by signs of anxiety and behavioral depression (Colantuoni et al., 2001, 2002), and “craving” measured during sugar abstinence as enhanced responding for sugar (Avena et al., 2005). There are also signs of both locomotor and consummatory “cross-sensitization” from sugar to drugs of abuse (Avena et al., 2004, Avena and Hoebel, 2003b). Having found these behaviors that are common to drug dependency with supporting evidence from other laboratories (Gosnell, 2005, Grimm et al., 2005, Wideman et al., 2005), the next question is why this happens.
    A well-known characteristic of addictive drugs is their ability to cause repeated, intermittent increases in extracellular dopamine (DA) in the nucleus accumbens (NAc) (Di Chiara and Imperato, 1988, Hernandez and Hoebel, 1988, Wise et al., 1995). We find that rats with intermittent access to sugar will drink in a binge-like manner that releases DA in the NAc each time, like the classic effect of most substances of abuse (Avena et al., 2006, Rada et al., 2005b). This consequently leads to changes in the expression or availability of DA receptors (Colantuoni et al., 2001, Spangler et al., 2004).
    Intermittent sugar access also acts by way of opioids in the brain. There are changes in opioid systems such as decreased enkephalin mRNA expression in the accumbens (Spangler et al., 2004). Signs of withdrawal seem to be largely due to the opioid modifications since withdrawal can be obtained with the opioid antagonist naloxone. Food deprivation is also sufficient to precipitate opiate-like withdrawal signs (Avena, Bocarsly, Rada, Kim and Hoebel, unpublished, Colantuoni et al., 2002). This withdrawal state involves at least two neurochemical manifestations. First is a decrease in extracellular DA in the accumbens, and second is the release of acetylcholine (ACh) from accumbens interneurons. These neurochemical adaptations in response to intermittent sugar intake mimic the effects of opiates.
    The theory is formulated that intermittent, excessive intake of sugar can have dopaminergic, cholinergic and opioid effects that are similar to psychostimulants and opiates, albeit smaller in magnitude. The overall effect of these neurochemical adaptations is mild, but well-defined, dependency (Hoebel et al., 1999, Leibowitz and Hoebel, 2004, Rada et al., 2005a). This review compiles studies from our laboratory and integrates related results obtained by others using animal models, clinical accounts and brain imaging to answer the question: can sugar, in some conditions, be “addictive”?
    Go to:
    2. DEFINING ADDICTION
    Throughout this review we use several terms with definitions for which there is not universal agreement. Addiction research traditionally focuses on drugs of abuse, such as morphine, cocaine, nicotine and alcohol. However, recently a variety of “addictions” to non-drug entities, including gambling, sex, and in this review, food, have been investigated (Bancroft and Vukadinovic, 2004, Comings et al., 2001, Petry, 2006). The term “addiction” implies psychological dependence and thus is a mental or cognitive problem, not just a physical ailment. “Addiction” is often used synonymously with the term “dependence” (Nelson et al., 1982) as defined by DSM-IV-TR (American Psychiatric Association, 2000). We will use the term dependence in its all-encompassing meaning to describe the results of a battery of animal studies that model human drug addiction in each of its major phases (Koob and Le Moal, 2005).
    Drug dependence is characterized by compulsive, sometimes uncontrollable, behaviors that occur at the expense of other activities and intensify with repeated access. Dependence is difficult to demonstrate convincingly in laboratory animals, but criteria have been suggested using animal models. We have used models that were developed with rats for studying drug dependence and adapted them to test for signs of sugar dependence.
    Bingeing
    The diagnostic criteria for addiction can be grouped into three stages (American Psychiatric Association, 2000, Koob and Le Moal, 1997). The first, bingeing, is defined as the escalation of intake with a high proportion of intake at one time, usually after a period of voluntary abstinence or forced deprivation. Enhanced intake in the form of binges may result from both sensitization and tolerance to the sensory properties of a substance of abuse that occurs with its repeated delivery. Sensitization, which is described in greater detail below, is an increase in responsiveness to a repeatedly presented stimulus. Tolerance is a gradual decrease in responsiveness, such that more of the substance is needed to produce the same effect (McSweeney et al., 2005). Both are thought to influence the powerful, acute reinforcing effects of drugs of abuse and are important at the beginning of the addiction cycle since both can increase responding and intake (Koob and Le Moal, 2005).
    Withdrawal
    Signs of withdrawal become apparent when the abused substance is no longer available or chemically blocked. We will discuss withdrawal in terms of opiate withdrawal, which has a clearly defined set of symptoms (Martin et al., 1963, Way et al., 1969). Anxiety can be operationally defined and measured in animals using the elevated plus-maze, in which anxious animals will avoid spending time on the open arms of the maze (File et al., 2004). This test has been extensively validated for both general anxiety (Pellow et al., 1985) and anxiety induced by drug withdrawal (File and Andrews, 1991). Behavioral depression in animals can also be inferred, without reference to emotion, using the forced-swim test, which measures swimming escape efforts vs. passive floating (Porsolt et al., 1978). When signs of opiate withdrawal are precipitated with naloxone, it suggests that inactivation of opioid receptors is the cause. When the same signs are produced spontaneously during abstinence, one can surmise that it is due to lack of stimulation of some opioid system.
    Craving
    The third stage of addiction, craving, occurs when motivation is enhanced, usually after an abstinence period (Vanderschuren and Everitt, 2005, Weiss, 2005). “Craving” remains a poorly defined term that is often used to describe the intense desire to self-administer drugs in humans (Wise, 1988). For lack of a better word, we will use the term “craving” as defined by increased efforts to obtain a substance of abuse or its associated cues as a result of addiction and abstinence. “Craving” often has reference to extreme motivation, which can be measured using operant conditioning. If abstinence makes the animal significantly increase its lever pressing, one can take this as a sign of enhanced motivation.
    Sensitization
    In addition to the above diagnostic criteria, behavioral sensitization is thought to underlie some aspects of drug dependence (Vanderschuren and Kalivas, 2000). Behavioral sensitization is typically measured as increased locomotion in response to repeated administrations of a drug. For example, after repeated doses of amphetamine followed by abstinence, a challenge dose, which has little or no effect in naïve animals, causes marked hyperactivity (Antelman and Caggiula, 1996, Glick et al., 1986). Animals sensitized to one substance often show cross-sensitization, which is defined as an increased locomotor response to a different drug or substance. Cross-sensitization can also be manifest in consummatory behavior (Piazza et al., 1989). Animals sensitized to one drug may show increased intake of a different drug. In other words, one drug acts as a “gateway” to another. For example, animals sensitized to amphetamine show accelerated escalation of cocaine intake (Ferrario and Robinson, 2007), and animals sensitized to nicotine consume more alcohol compared with non-sensitized animals (Blomqvist et al., 1996). This behavior is thought to occur when different drugs activate the same neural circuitry, and it is the reason why many clinicians require complete drug abstention as a condition of treatment for addicts (Wise, 1988).
    The first question addressed by this review is whether any of these operationally defined behavioral characteristics of substance dependence can be found with intermittent sugar access. The second question explores neural systems to discover how sugar could have effects like a drug of abuse.
    Go to:
    3. DRUGS OF ABUSE AND PALATABLE FOOD ACTIVATE A COMMON SUBSET OF NEURAL SYSTEMS
    Overlaps in the brain circuitry activated by food and drug intake suggests that different types of reinforcers (natural and artificial) stimulate some of the same neural systems (Hoebel, 1985, Hernandez and Hoebel, 1988, Kelley et al., 2002, Le Magnen, 1990, Volkow and Wise, 2005, Wise, 1988, 1989). There are several regions in the brain involved in the reinforcement of both feeding and drug intake (Hernandez and Hoebel, 1988, Kalivas and Volkow, 2005, Kelley et al., 2005, Koob and Le Moal, 2005, Mogenson and Yang, 1991, Wise, 1997, Yeomans, 1995), and many neurotransmitters, as well as hormones, have been studied in these and related brain regions (Harris et al., 2005, Kalivas, 2004, Leibowitz and Hoebel, 2004, Schoffelmeer et al., 2001, Stein and Belluzzi, 1979). This review will focus on DA, the opioids, and ACh in the NAc shell, which so far, are the neurotransmitters that we have found to be involved with the reinforcing effects of intermittent sugar intake.
    3.A. Dopamine
    It is well established that addictive drugs activate DA-containing neurons in areas of the brain that process behavior reinforcement. This was shown for drugs delivered systemically (Di Chiara and Imperato, 1988, Radhakishun et al., 1983), and for drugs micro-injected or infused locally (Hernandez and Hoebel, 1988, Mifsud et al., 1989). The mesolimbic DA projection from the ventral tegmental area (VTA) to the NAc is frequently implicated in reinforcement functions (Wise and Bozarth, 1984). The NAc is important for several components of “reward” including food seeking and reinforcement of learning, incentive motivation, stimulus salience and signaling a stimulus change (Bassareo and Di Chiara, 1999, Berridge and Robinson, 1998, Salamone, 1992, Schultz et al., 1997, Wise, 1988). Any neurotransmitter that directly or indirectly stimulates DA cell bodies in the VTA reinforces local self-administration, including opioids such as enkephalin (Glimcher et al., 1984), non-opioid peptides such as neurotensin (Glimcher et al., 1987) and many drugs of abuse (Bozarth and Wise, 1981, Gessa et al., 1985, McBride et al., 1999). Some addictive drugs also act at DA terminals (Cheer et al., 2004, Mifsud et al., 1989, Nisell et al., 1994, Westerink et al., 1987, Yoshimoto et al., 1992). Thus, any substance that repeatedly causes the release of DA or reduces DA reuptake at terminals via these circuits may be a candidate for abuse.
    A variety of foods can release DA in the NAc, including lab chow, sugar, saccharin, and corn oil (Bassareo and Di Chiara, 1997, Hajnal et al., 2004, Liang et al., 2006, Mark et al., 1991, Rada et al., 2005b). The rise in extracellular DA can outlast the meal in food-deprived rats (Hernandez and Hoebel, 1988). However, in satiated animals, this DA release appears to be contingent on novelty since it wanes with repeated access, even when the food is palatable (Bassareo and Di Chiara, 1997, Rada et al., 2005b). An exception, which is described below (Section 5.C.), is when animals are food deprived and fed sugar intermittently.
    Extracellular DA decreases in reaction to drug withdrawal (Acquas et al., 1991, Acquas and Di Chiara, 1992, Rada et al., 2004, Rossetti et al., 1992). The symptoms of withdrawal from dopaminergic drugs are less well-defined than those observed during withdrawal from opiates. Therefore, it may be easier to discern the signs of withdrawal when using foods that release both DA and opioids. Sugar is one such food.
    3.B. Opioids
    Opioid peptides are heavily expressed throughout the limbic system and linked to DA systems in many parts of the forebrain (Haber and Lu, 1995, Levine and Billington, 2004, Miller and Pickel, 1980). The endogenous opioid systems exert some of their effects on reinforcement processing by interacting with DA systems (Bozarth and Wise, 1986, Di Chiara and Imperato, 1986, Leibowitz and Hoebel, 2004). The opioid peptide enkephalin in the NAc has been related to reward (Bals-Kubik et al., 1989, Bozarth and Wise, 1981, Olds, 1982, Spanagel et al., 1990) and can activate both mu and delta receptors to increase the release of DA (Spanagel et al., 1990). Morphine alters gene expression of endogenous opioid peptides while increasing opioid peptide production in the NAc (Przewlocka et al., 1996, Spangler et al., 2003,Turchan et al., 1997). Opioids are also important components of this system as cotransmitters with GABA in some accumbens and dorsal striatal outputs (Kelley et al., 2005).
    Repeated use of opiates, or even some non-opiate drugs, can result in mu-opioid receptor sensitization in several regions, including the NAc (Koob et al., 1992, Unterwald, 2001). A mu-receptor antagonist injected into the NAc will attenuate the rewarding effects of heroin (Vaccarino et al., 1985), and systemically such drugs have been used as a treatment for alcoholism and heroin dependence (Deas et al., 2005, Foster et al., 2003, Martin, 1975, O’Brien, 2005, Volpicelli et al., 1992).
    Ingestion of palatable foods has effects via endogenous opioids in a variety of sites (Dum et al., 1983, Mercer and Holder, 1997, Tanda and Di Chiara, 1998), and the injection of mu-opioid agonists in the NAc increases intake of palatable foods rich in fat or sugar (Zhang et al., 1998, Zhang and Kelley, 2002). Opioid antagonists, on the other hand, decrease ingestion of sweet food and shorten meals of palatable, preferred foods, even at doses that have no effect on standard chow intake (Glass et al., 1999). This opioid-palatability link is further characterized by theories in which the reinforcing effect is dissociated into a dopaminergic system for incentive motivation and an opioid “liking” or “pleasure” system for hedonic responses (Berridge, 1996, Robinson and Berridge, 1993, Stein, 1978). Evidence that opioids in the NAc influence hedonic reactions comes from data showing that morphine enhances rats’ positive facial taste reactivity for a sweet solution in the mouth (Pecina and Berridge, 1995). The dissociation between the “wanting” and “liking” systems is also suggested by studies in humans (Finlayson et al., 2007).
    3.C. Acetylcholine
    Several cholinergic systems in the brain have been implicated in both food and drug intake, and related to DA and the opioids (Kelley et al., 2005, Rada et al., 2000, Yeomans, 1995). Focusing on ACh interneurons in the NAc, systemic administration of morphine decreases ACh turnover (Smith et al., 1984), a finding that was confirmed by in vivo microdialysis in freely-behaving rats (Fiserova et al., 1999, Rada et al., 1991a, 1996). Cholinergic interneurons in the NAc may selectively modulate enkephalin gene expression and peptide release (Kelley et al., 2005). During morphine withdrawal, extracellular ACh increases in the NAc while DA is low, suggesting that this neurochemical state could be involved in the aversive aspects of withdrawal (Pothos et al., 1991, Rada et al., 1991b, 1996). Likewise, both nicotine and alcohol withdrawal increase extracellular ACh, while decreasing DA in the NAc (De Witte et al., 2003, Rada et al., 2001, 2004). This withdrawal state may involve behavioral depression, because M1-receptor agonists injected in the NAc can cause depression in the forced-swim test (Chau et al., 1999). The role of ACh in drug withdrawal has been further demonstrated with systemically administered acetylcholinesterase inhibitors, which can precipitate withdrawal signs in non-dependent animals (Katz and Valentino, 1984, Turski et al., 1984).
    ACh in the NAc has also been implicated in food intake. We theorize that its overall muscarinic effect is to inhibit feeding at M1 receptors since local injection of the mixed muscarinic agonist arecholine will inhibit feeding, and this effect can be blocked by the relatively specific M1 antagonist pirenzapine (Rada and Hoebel, unpublished). Feeding to satiety increases extracellular ACh in the NAc (Avena et al., 2006, Mark et al., 1992). A conditioned taste aversion also increases ACh in the NAc and simultaneously lowers DA (Mark et al., 1991, 1995). D-fenfluramine combined with phentermine (Fen-Phen) increases extracellular ACh in the NAc at a dose that inhibits both eating and cocaine self-administration (Glowa et al., 1997, Rada and Hoebel, 2000). Rats with accumbal ACh toxin-induced lesions are hyperphagic relative to non-lesioned rats (Hajnal et al., 2000).
    DA/ACh balance is controlled in part by hypothalamic systems for feeding and satiety. Norepinephrine and galanin, which induce eating when injected in the paraventricular nucleus (PVN), lower accumbens ACh (Hajnal et al., 1997, Rada et al., 1998). An exception is neuropeptide-Y, which fosters eating when injected into the PVN, but does not increase DA release nor lower ACh (Rada et al., 1998). In accord with the theory, the satiety-producing combination of serotonin plus CCK injection into the PVN increases accumbens ACh (Helm et al., 2003).
    It is very interesting that when DA is low and extracellular ACh is high, this apparently creates not satiety, but instead an aversive state (Hoebel et al., 1999), as during behavioral depression (Zangen et al., 2001, Rada et al., 2006), drug withdrawal (Rada et al., 1991b, 1996, 2001, 2004) and conditioned taste aversion (Mark et al., 1995). We conclude that when ACh acts as a post-synaptic M1 agonist it has effects opposite to DA, and thus may act as a “brake” on dopaminergic functions (Hoebel et al., 1999, Rada et al., 2007) causing satiety when DA is high and behavioral depression when DA is relatively low.
    Go to:
    4. BEHAVIORAL SIMILARITIES BETWEEN DRUG SELF-ADMINISTRATION AND INTERMITTENT, EXCESSIVE SUGAR INTAKE
    The concept of “sugar addiction” has been bandied about for many years. Clinical accounts of “sugar addiction” have been the topic of many best-selling books and the focus for popular diet programs (Appleton, 1996, DesMaisons, 2001, Katherine, 1996, Rufus, 2004). In these accounts, people describe symptoms of withdrawal when they deprive themselves of sugar-rich foods. They also describe food craving, particularly for carbohydrates, chocolate, and sugar, which can trigger relapse and impulsive eating. This leads to a vicious cycle of self-medication with sweet foods that may result in obesity or an eating disorder.
    Although food addiction has been popular in the media and proposed to be based on brain neurochemistry (Hoebel et al., 1989, Le Magnen, 1990), this phenomenon has only recently been systematically studied in the laboratory.
    As outlined in the overview in Section 1, we use a feeding schedule that induces rats to binge on a sugar solution, then apply the criteria for drug dependence that are presented in Section 2 and test for the behavioral and neurochemical commonalties given in Section 3. Rats are given 12-h daily access to an aqueous 10% sucrose solution (25% glucose in some experiments) and lab chow, followed by 12 h of deprivation for three or more weeks (i.e., Daily Intermittent Sugar and Chow). These rats are compared with control groups such as Ad libitum Sugar and Chow, Ad libitum Chow, or Daily Intermittent Chow (12-h deprivation followed by 12-h access to lab chow). For the intermittent access groups, availability is delayed 4 h into the animal’s active period in order to stimulate feeding, which normally ensues at the onset of the dark cycle. Rats maintained on the Daily Intermittent Sugar and Chow regimen enter a state that resembles drug dependence on several dimensions. These are divided into behavioral (Section 4) and neurochemical (Section 5) similarities to drug dependence.
    4.A. “Bingeing”: Escalation of daily sugar intake and large meals
    Escalation of intake is a characteristic of drugs of abuse. This may be a combination of tolerance, in which more of an abused substance is needed to produce the same euphoric effects (Koob and Le Moal, 2005), and sensitization, such as locomotor sensitization, in which the substance produces enhanced behavioral activation (Vezina et al., 1989). Studies using drug self-administration usually limit access to a few hours per day, during which animals will self-administer in regular intervals that vary as a function of the dose received (Gerber and Wise, 1989) and in a manner that keeps extracellular DA elevated above a baseline, or “trigger point” in the NAc (Ranaldi et al., 1999, Wise et al., 1995). The length of daily access has been shown to critically affect subsequent self-administration behavior. For example, the most cocaine is self-administered during the first 10 min of a session when access is at least 6 h per day (Ahmed and Koob, 1998). Limited periods of access, to create “binges”, have been useful, because the pattern of self-administration behavior that emerges is similar to that of a “compulsive” drug user (Markou et al., 1993, Mutschler and Miczek, 1998, O’Brien et al., 1998). Even when drugs, such as cocaine, are given with unlimited access, humans or laboratory animals will self-administer them in repetitive episodes or “binges” (Bozarth and Wise, 1985, Deneau et al., 1969). However, experimenter-imposed intermittent access is better than ad libitum access for experimental purposes, since it becomes very likely that the animal will take at least one large binge at the onset of the drug-availability period. Moreover, a period of food restriction can enhance drug intake (Carr, 2006, Carroll, 1985) and has been shown to produce compensatory neruoadaptations in the mesoaccumbens DA system (Pan et al., 2006).
    The behavioral findings with sugar are similar to those observed with drugs of abuse. Rats fed daily intermittent sugar and chow escalate their sugar intake and increase their intake during the first hour of daily access, which we define as a “binge” (Colantuoni et al., 2001). The animals with ad libitum access to a sugar solution tend to drink it throughout the day, including their inactive period. Both groups increase their overall intake, but the limited-access animals consume as much sugar in 12 h as ad libitum-fed animals do in 24 h. Detailed meal pattern analysis using operant conditioning (fixed-ratio 1) reveals that the limited animals consume a large meal of sugar at the onset of access, and larger, fewer meals of sugar throughout the access period, compared with animals drinking sugar ad libitum (Fig. 1; Avena and Hoebel, unpublished). Rats fed Daily Intermittent Sugar and Chow regulate their caloric intake by decreasing their chow intake to compensate for the extra calories obtained from sugar, which results in a normal body weight (Avena, Bocarsly, Rada, Kim and Hoebel, unpublished, Avena et al., 2003b, Colantuoni et al., 2002).

    Figure 1
    Meal analysis of two representative rats living in operant chambers. The one maintained on Daily Intermittent Sucrose and Chow (black lines) had an increased intake of sugar compared with one given Ad libitum Sucrose and Chow (grey lines). Hour 0 is 4 …
    4.B. “Withdrawal”: Anxiety and behavioral depression induced by an opioid-antagonist or food deprivation
    As described in Section 2, animals can show signs of opiate withdrawal after repeated exposure when the substance of abuse is removed, or the appropriate synaptic receptor is blocked. For example, an opioid antagonist can be used to precipitate withdrawal in the case of opiate dependency (Espejo et al., 1994, Koob et al., 1992). In rats, opiate withdrawal causes severe somatic signs (Martin et al., 1963, Way et al., 1969), decreases in body temperature (Ary et al., 1976), aggression (Kantak and Miczek, 1986), and anxiety (Schulteis et al., 1998), as well as a motivational syndrome characterized by dysphoria and depression (De Vries and Shippenberg, 2002, Koob and Le Moal, 1997).
    These signs of opioid withdrawal have been noted after intermittent access to sugar when withdrawal is precipitated with an opioid antagonist, or when food and sugar are removed. When administered a relatively high-dose of the opioid antagonist naloxone (3 mg/kg, s.c.), somatic signs of withdrawal, such as teeth chattering, forepaw tremor, and head shakes are observed (Colantuoni et al., 2002). These animals are also anxious, as measured by reduced time spent on the exposed arm of an elevated plus-maze (Colantuoni et al., 2002) (Fig. 2).

    Figure 2
    Time spent on the open arms of an elevated plus-maze. Four groups of rats were maintained on their respective diets for one month and then received naloxone (3 mg/kg, s.c.). The Daily Intermittent Glucose and Chow group spent less time on the open arms …
    Behavioral depression has also been found during naloxone-precipitated withdrawal in intermittent sugar-fed rats. In this experiment, rats were given an initial 5-min forced-swim test in which escape (swimming and climbing) and passive (floating) behaviors were measured. Then the rats were divided into four groups that were fed Daily Intermittent Sucrose and Chow, Daily Intermittent Chow, Ad libitum Sucrose and Chow, or Ad libitum Chow for 21 days. On day 22, at the time that the intermittent-fed rats would normally receive their sugar and/or chow, all rats were instead injected with naloxone (3 mg/kg, s.c.) to precipitate withdrawal and were then placed in the water again for another test. In the group that had been fed Daily Intermittent Sucrose and Chow, escape behaviors were significantly suppressed compared with Ad libitum Sucrose and Chow and Ad libitum Chow controls (Fig. 3; Kim, Avena and Hoebel, unpublished). This decrease in escape efforts that were replaced by passive floating suggests the rats were experiencing behavioral depression during withdrawal.

    Figure 3
    Rats that have been maintained on Daily Intermittent Sucrose and Chow are more immobile than control groups in a forced-swim test during naloxone-precipitated withdrawal. *p<0.05 compared with Ad libitum Sugar and Chow and Ad libitum Chow groups. …Signs of opiate-withdrawal also emerge when all food is removed for 24 h. Again this includes somatic signs such as teeth chattering, forepaw tremor and head shaking (Colantuoni et al., 2002) and anxiety as measured with an elevated plus-maze (Avena, Bocarsly, Rada, Kim and Hoebel, unpublished). Spontaneous withdrawal from the mere remove of sugar has been reported using decreased body temperature as the criterion (Wideman et al., 2005). Also, signs of aggressive behavior have been found during withdrawal of a diet that involves intermittent sugar access (Galic and Persinger, 2002).
    4.C. “Craving”: Enhanced responding for sugar following abstinence
    As described in Section 2, “craving” in laboratory animals can be defined as enhanced motivation to procure an abused substance (Koob and Le Moal, 2005). After self-administering drugs of abuse and then being forced to abstain, animals often persist in unrewarded operant responding (i.e., resistance to response extinction), and increase their responding for cues previously associated with the drug that grows with time (i.e., incubation) (Bienkowski et al., 2004, Grimm et al., 2001, Lu et al., 2004). Additionally, if the drug becomes available again, animals will take more than they did prior to abstinence (i.e., the “deprivation effect”) (Sinclair and Senter, 1968). This increase in motivation to procure a substance of abuse may contribute to relapse. The power of “craving” is evidenced by results showing that animals will sometimes face adverse consequences to obtain a substance of abuse such as cocaine or alcohol (Deroche-Gamonet et al., 2004, Dickinson et al., 2002, Vanderschuren and Everitt, 2004). These signs in laboratory animals mimic those observed with humans in which the presentation of stimuli previously associated with a drug of abuse increases self-reports of craving and the likelihood of relapse (O’Brien et al., 1977, 1998).
    We used the “deprivation effect” paradigm to investigate consumption of sugar after abstinence in rats that had been bingeing on sugar. Following 12-h daily access to sugar, rats lever press for 23% more sugar in a test after 2 wks of abstinence than they ever did before (Fig. 4; Avena et al., 2005). A group with 0.5-h daily access to sucrose did not show the effect. This provides a cogent control group in which rats are familiar with the taste of sucrose, but have not consumed it in a manner that leads to a deprivation effect. The results suggest a change in the motivational impact of sugar that persists throughout two weeks of abstinence, leading to enhanced intake.

    Figure 4
    After 14 days of abstinence from sugar, rats that previously had 12-h daily access significantly increased lever pressing for glucose to 123% of pre-abstinence responding, indicating increased motivation for sugar. The group with 0.5-h daily access did …Additionally, like the drugs described above, the motivation to obtain sugar appears to “incubate”, or grow, with the length of abstinence (Shalev et al., 2001). Using operant conditioning, Grimm and colleagues (2005) find that sucrose seeking (lever pressing in extinction and then for a sucrose-paired cue) increases during abstinence in rats after intermittent sugar access for 10 days. Remarkably, responding for the cue was greater after 30 days of sugar abstinence compared with 1 week or 1 day. These results suggest the gradual emergence of long-term changes in the neural circuitry underlying motivation as a result of sugar self-administration and abstinence.
    4.D. “Cross-sensitization”: Increased locomotor response to psychostimulants during sugar abstinence
    Drug-induced sensitization may play a role in the enhancement of drug self-administration and is implicated as a factor contributing to drug addiction (Robinson and Berridge, 1993). In a typical sensitization experiment, the animal receives a drug daily for about a week, then the procedure stops. However, in the brain there are lasting, even growing, changes apparent a week or more later when a low, challenge dose of the drug results in hyperlocomotion (Kalivas et al., 1992). Additionally, cross-sensitization from one drug to another has been demonstrated with several drugs of abuse, including amphetamine sensitizing rats to cocaine or phencyclidine (Greenberg and Segal, 1985, Kalivas and Weber, 1988, Pierce and Kalivas, 1995, Schenk et al., 1991), cocaine cross-sensitizing with alcohol (Itzhak and Martin, 1999), and heroin with cannabis (Pontieri et al., 2001). Other studies have found this effect with non-drug substances. Behavioral cross-sensitization between cocaine and stress has been demonstrated (Antelman and Caggiula, 1977, Covington and Miczek, 2001, Prasad et al., 1998). Also, increases in food intake (Bakshi and Kelley, 1994) or sexual behaviors (Fiorino and Phillips, 1999, Nocjar and Panksepp, 2002) have been observed in animals with a history of drug sensitization.
    We and others have found that Intermittent sugar intake cross-sensitizes with drugs of abuse. Rats sensitized with daily amphetamine injections (3 mg/kg, i.p.) are hyperactive one week later in response to tasting 10% sucrose (Avena and Hoebel, 2003a). Conversely, rats fed Daily Intermittent Sugar and Chow show locomotor cross-sensitization to amphetamine. Specifically, such animals are hyperactive in response to a low, challenge dose of amphetamine (0.5 mg/kg, i.p.) that has no effect on naïve animals, even after 8 days of abstinence from sugar (Fig. 5; Avena and Hoebel, 2003b). Rats maintained on this feeding schedule but administered saline were not hyperactive, nor were rats in control groups (Daily Intermittent Chow, Ad libitum Sugar and Chow, Ad libitum Chow) given the challenge dose of amphetamine. Intermittent sucrose access also cross-sensitizes with cocaine (Gosnell, 2005) and facilitates the development of sensitization to the DA agonist quinpirole (Foley et al., 2006). Thus, results with three different DA agonists from three different laboratories support the theory that the DA system is sensitized by intermittent sugar access, as evidenced by cross-sensitization. This is important since enhanced mesolimbic dopaminergic neurotransmission plays a major role in the behavioral effects of sensitization as well as cross-sensitization (Robinson and Berridge, 1993), and may contribute to addiction and comorbidity with poly-substance abuse.

    Figure 5
    Locomotor activity in a photocell cage plotted as percent of baseline beam breaks on day 0. Rats were maintained for 21 days on the specified diets regimens. Rats maintained on Daily Intermittent Sucrose and Chow were hyperactive nine days later in response …4.E. “Gateway effect”: Increased alcohol intake during sugar abstinence
    Numerous studies have found that sensitization to one drug can lead not only to hyperactivity, but also to subsequent increased intake of another drug or substance (Ellgren et al., 2006, Henningfield et al., 1990, Hubbell et al., 1993, Liguori et al., 1997, Nichols et al., 1991, Piazza et al., 1989, Vezina, 2004, Vezina et al., 2002, Volpicelli et al., 1991). We refer to this phenomenon as “consummatory cross-sensitization”. In the clinical literature, when one drug leads to taking another, this is known as a “gateway effect”. It is particularly noteworthy when a legal drug (e.g. nicotine) acts as a gateway to an illegal drug (e.g. cocaine) (Lai et al., 2000).
    Rats maintained on intermittent sugar access and then forced to abstain, subsequently show enhanced intake of 9% alcohol (Avena et al., 2004). This suggests that intermittent access to sugar can be a gateway to alcohol use. Others have shown that animals that prefer sweet-taste will self-administer cocaine at a higher rate (Carroll et al., 2006). As with the locomotor cross-sensitization described above, underlying this behavior are presumably neurochemical alterations in the brain, such as adaptations in DA and perhaps opioid functions.
    Go to:
    5. NEUROCHEMICAL SIMILARITIES BETWEEN DRUG SELF-ADMINISTRATION AND INTERMITTENT SUGAR INTAKE
    The studies described above suggest that intermittent sugar access can produce numerous behaviors that are similar to those observed in drug-dependent rats. In this section, we describe neurochemical findings that may underlie sugar dependency. To the extent that these brain alterations match the effects of drugs of abuse, it strengthens the case that sugar can resemble a substance of abuse.
    5.A. Intermittent sugar intake alters D1, D2 and mu-opioid receptor binding and mRNA expression
    Drugs of abuse can alter DA and opioid receptors in the mesolimbic regions of the brain. Pharmacological studies with selective D1, D2 and D3 receptor antagonists and gene knockout studies have revealed that all three receptor subtypes mediate the reinforcing effects drugs of abuse. There is an up-regulation of D1 receptors (Unterwald et al., 1994) and increase in D1 receptor binding (Alburges et al., 1993, Unterwald et al., 2001) in response to cocaine. Conversely, D2 receptor density is lower in NAc of monkeys that have a history of cocaine use (Moore et al., 1998). Drugs of abuse can also produce changes in gene expression of DA receptors. Morphine and cocaine have been shown to decrease accumbens D2 receptor mRNA (Georges et al., 1999, Turchan et al., 1997), and an increase in D3 receptor mRNA (Spangler et al., 2003). These finding with laboratory animals support clinical studies, which have revealed that D2 receptors are down-regulated in cocaine addicts (Volkow et al., 1996a, 1996b, 2006).
    Similar changes have been reported with intermittent access to sugar. Autoradiography reveals increased D1 in the NAc and decreased D2 receptor binding in the striatum (Fig. 6; Colantuoni et al., 2001). This was relative to chow-fed rats, so it is not known whether ad libitum sugar would also show this effect. Others have reported a decrease in D2 receptor binding in the NAc of rats with restricted access to sucrose and chow compared with rats fed restriced chow only (Bello et al., 2002). Rats with intermittent sugar and chow access also have decreases in D2 receptor mRNA in the NAc compared with ad libitum chow controls (Spangler et al., 2004). mRNA levels of D3 receptor mRNA in the NAc are increased in the NAc and caudate-putamen.

    Figure 6
    Intermittent sugar access alters DA receptor binding at the level of the striatum. D1 receptor binding (top panel) increases in the NAc core and shell of animals exposed to Daily Intermittent Glucose and Chow (black bars) for 30 days compared with control …Regarding the opioid receptors, mu-receptor binding is increased in response to cocaine and morphine (Bailey et al., 2005, Unterwald et al., 2001, Vigano et al., 2003). Mu-opioid receptor binding is also significantly enhanced after three weeks on the intermittent sugar diet, compared with ad libitum chow. This effect was observed in the accumbens shell, cingulate, hippocampus and locus coeruleus (Colantuoni et al., 2001).
    5.B. Intermittent sugar intake alters enkephalin mRNA expression
    Enkephalin mRNA in the striatum and the NAc is decreased in response to repeated injections of morphine (Georges et al., 1999, Turchan et al., 1997, Uhl et al., 1988). These changes within opioid systems are similar to those observed in cocaine-dependent human subjects (Zubieta et al., 1996).
    Rats with intermittent sugar access also display a significant decrease in enkephalin mRNA, although it is difficult to judge its functional significance (Spangler et al., 2004). This decrease in enkephalin mRNA is consistent with findings observed in rats with limited daily access to a sweet-fat, liquid diet (Kelley et al., 2003). Assuming this decrease in mRNA results in less enkephalin peptide being synthesized and released, it could account for a compensatory increase in mu-opioid receptors, as cited above.
    5.C. Daily intermittent sugar intake repeatedly releases dopamine in the accumbens
    One of the strongest neurochemical commonalities between intermittent sugar access and drugs of abuse has been found using in vivo microdialysis to measure extracellular DA. The repeated increase in extracellular DA is a hallmark of drugs that are abused. Extracellular DA increases in the NAc in response to both addictive drugs (De Vries and Shippenberg, 2002, Di Chiara and Imperato, 1988, Everitt and Wolf, 2002, Hernandez and Hoebel, 1988, Hurd et al., 1988, Picciotto and Corrigall, 2002, Pothos et al., 1991, Rada et al., 1991a) and drug-associated stimuli (Ito et al., 2000). Unlike drugs of abuse, which exert their effects on DA release each time they are administered (Pothos et al., 1991, Wise et al., 1995), the effect of eating palatable food on DA release wanes with repeated access when the food is no longer novel, unless the animal is food deprived (Bassareo and Di Chiara, 1999, Di Chiara and Tanda, 1997, Rada et al., 2005b). Thus normally feeding is very different than taking drugs because the DA response during feeding is phased out.
    However, and this is very important, rats fed daily intermittent sugar and chow apparently release DA every day as measured on days 1, 2 and 21 of access (Fig. 7; Rada et al., 2005b). As controls, rats fed sugar or chow ad libitum, rats with intermittent access to just chow, or rats that taste sugar only two times, develop a blunted DA response as is typical of a food that looses it novelty. These results are supported by findings of alterations in accumbens DA turnover and DA transporter in rats maintained on an intermittent sugar-feeding schedule (Bello et al., 2003, Hajnal and Norgren, 2002). Together, these results suggest that intermittent access to sugar and chow causes recurrent increases in extracellular DA in a manner that is more like a drug of abuse than a food.

    Figure 7
    Rats with intermittent access to sugar release DA in response to drinking sucrose for 60 min on day 21. Dopamine, as measured by in vivo microdialysis, increases for the Daily Intermittent Sucrose and Chow rats (open circles) on days 1, 2 and 21; in contrast, …An interesting question is whether the neurochemical effects observed with intermittent sugar access are due to its postingestive properties or whether the taste of sugar can be sufficient. To investigate orosensory effects of sugar, we used the sham feeding preparation. Rats that are sham feeding with an open gastric fistula can ingest foods but not fully digest them (Smith, 1998). Sham feeding does not completely eliminate post-ingestive effects (Berthoud and Jeanrenaud, 1982, Sclafani and Nissenbaum, 1985), however it does allow the animals to taste the sugar while retaining almost no calories.
    The results of sham feeding sugar for the first hour of access each day show that DA is released in the NAc, even after three weeks of daily bingeing, simply due to the taste of sucrose (Avena et al., 2006). Sham feeding does not further enhance the typical sugar-induced DA release. This supports other work showing that the amount of DA release in the NAc is proportional to the sucrose concentration, not the volume consumed (Hajnal et al., 2004).
    5.D. Accumbens acetylcholine release is delayed during sugar binges and eliminated during sham feeding
    Sham-feeding revealed interesting results with ACh. As described in Section 3.C., accumbens ACh increases in the midst of a meal when feeding slows down and then stops (Mark et al., 1992). One could predict that when an animal takes a very large meal, as with the first meal of a sugar solution and chow, the release of ACh should be delayed until the satiation process begins as reflected in gradual termination of the meal. This is what was observed; ACh release occurred when this initial “binge” meal was drawing to a close (Rada et al., 2005b).
    Next we measured ACh release when the animal could take a large meal of sugar while sham feeding. Purging the stomach contents drastically reduced the release of ACh (Avena et al., 2006). This is predictable based on the theory that ACh is normally important for the satiation process (Hoebel et al., 1999, Mark et al., 1992). It also suggests that by purging, one eliminates the ACh response that opposes DA. Thus when “bingeing” on sugar is accompanied by purging, the behavior is reinforced by DA without ACh, which is more like taking a drug and less like normal eating.
    5.E. Sugar withdrawal upsets dopamine/acetylcholine balance in the accumbens
    Behavioral signs of drug withdrawal are usually accompanied by alterations in DA/ACh balance in the NAc. During withdrawal, DA decreases while ACh is increased. This imbalance has been shown during chemically-induced withdrawal with several drugs of abuse, including morphine, nicotine and alcohol (Rada et al., 1996, 2001, 2004). Mere abstinence from an abused substance is also sufficient to elicit neurochemical signs of withdrawal. For example, rats that are forced to abstain from morphine or alcohol have decreased extracellular DA in the NAc (Acquas and Di Chiara, 1992, Rossetti et al., 1992) and ACh increases during spontaneous morphine withdrawal (Fiserova et al., 1999). While withdrawal from an anxyolitic drug (diazepam) precipitated by a bendodiazepine-receptor antagonist does not lower extracellular DA, it does release accumbens ACh, which may contribute to benzodiazepine dependency (Rada and Hoebel, 2005)
    Rats that have intermittent access to sugar and chow show the morphine-like neurochemical imbalance in DA/ACh during withdrawal. This was produced two ways. As shown in Fig. 8, when they are given naloxone to precipitate opioid withdrawal, there is a decrease in accumbens DA release coupled with an increase in ACh release (Colantuoni et al., 2002). The same thing occurs after 36 h of food deprivation (Avena, Bocarsly, Rada, Kim, Hoebel, unpublished). One way to interpret deprivation-induced withdrawal is to suggest that without food to release opioids, the animal suffers the same type of withdrawal seen when the up-regulated mu-opioid receptors are blocked with naloxone.

    Figure 8
    Extracellular DA (upper graph) decreased to 81% of baseline after naloxone injection (3 mg/kg, s.c.) in rats with a history of Daily Intermittent Sucrose and Chow. Acetylcholine (lower graph) increased to 157% in the same intermittent sugar-access rats. …Go to:
    6. DISCUSSION AND CLINICAL IMPLICATIONS
    Food is not ordinarily like a substance of abuse, but intermittent bingeing and deprivation changes that. Based on the observed behavioral and neurochemical similarities between the effects of intermittent sugar access and drugs of abuse, we suggest that sugar, as common as it is, nonetheless meets the criteria for a substance of abuse and may be “addictive” for some individuals when consumed in a “binge-like” manner. This conclusion is reinforced by the changes in limbic system neurochemistry that are similar for the drugs and for sugar. The effects we observe are smaller in magnitude than those produced by drug of abuse such as cocaine or morphine; however, the fact that these behaviors and neurochemical changes can be elicited with a natural reinforcer is interesting. It is not clear from this animal model if intermittent sugar access can result in neglect of social activities as required by the definition of dependency in the DSM-IV-TR (American Psychiatric Association, 2000). Nor is it known whether rats will continue to self-administer sugar despite physical obstacles, such as enduring pain to obtain sugar, as some rats do for cocaine (Deroche-Gamonet et al., 2004). Nonetheless, the extensive series of experiments revealing similarities between sugar-induced and drug-induced behavior and neurochemistry, as chronicled in Sections 4 and 5, lends credence to the concept of “sugar addiction”, gives precision to its definition, and provides a testable model.
    6.A. Bulimia nervosa
    The feeding regimen of Daily Intermittent Sugar and Chow shares some aspects of the behavioral pattern of people diagnosed with binge-eating disorder or bulimia. Bulimics often restrict intake early in the day and then binge later in the evening, usually on palatable foods (Drewnowski et al., 1992, Gendall et al., 1997). These patients later purge the food, either by vomiting or laxative use, or in some cases by strenuous exercise (American Psychiatric Association, 2000). Bulimic patients have low β-endorphin levels (Brewerton et al., 1992, Waller et al., 1986), which might foster eating with a preference or craving for sweets. They also have decreased mu-opioid receptor binding in the insula compared with controls, which correlates with recent fasting behavior (Bencherif et al., 2005). This contrasts with the increase observed in rats following a binge. Cyclic bingeing and food deprivation may produce alterations in mu-opioid receptors, which help perpetuate bingeing behavior.
    We used the sham feeding preparation to mimic the purging associated with bulimia. The finding described in Section 5.C., that intermittent sugar access repeatedly releases DA in response to the taste of sugar, may be important for understanding the bingeing behaviors associated with bulimia. DA has been implicated in bulimia by comparing it to hypothalamic self-stimulation, which also releases DA without calories (Hoebel et al., 1992). Bulimic patients have low central DA activity as reflected in analysis of DA metabolites in the spinal fluid, which also indicates a role for DA in their abnormal responses to food (Jimerson et al., 1992).
    The overall similarlites in behavior and brain adaptations with sugar bingeing and drug intake described above support the theory that obesity and eating disorders, such as bulimia and anorexia, may have properties of an “addiction” in some individuals (Davis and Claridge, 1998, Gillman and Lichtigfeld, 1986, Marrazzi and Luby, 1986, Mercer and Holder, 1997, Riva et al., 2006). The auto-addiction theory proposed that some eating disorders can be an addiction to endogenous opioids (Heubner, 1993, Marrazzi and Luby, 1986, 1990). In support, appetite dysfunctions in the form of binge eating and self-starvation can stimulate endogenous opioid activity (Aravich et al., 1993).
    Bulimic patients will binge on excessive amounts of non-caloric sweeteners (Klein et al., 2006), suggesting that they derive benefits from sweet orosensory stimulation. We have shown that purging leaves DA unopposed by satiety-associated ACh in the accumbens (Section 5.D.). This neurochemical state may be conducive to exaggerated binge eating. Moreover, the findings that intermittent sugar intake cross-sensitizes with amphetamine and fosters alcohol intake (Sections 4.D. and 4.E.) may be related to the comorbidity between bulimia and substance abuse (Holderness et al., 1994).
    6.B. Obesity

    Sugar and obesity
    Obesity is one of the leading preventable causes of death in the US (Mokdad et al., 2004). Several studies have correlated the rise in the incidence of obesity with an increase in sugar consumption (Bray et al., 1992, Elliott et al., 2002, Howard and Wylie-Rosett, 2002, Ludwig et al., 2001). The US Department of Agriculture has reported that per capita soft-drink consumption has increased by almost 500% in the past 50 years (Putnam and Allhouse, 1999). Sugar intake may lead to an increased number of and/or affinity for opioid receptors, which in turn leads to further ingestion of sugar and may contribute to obesity (Fullerton et al., 1985). Indeed, rats maintained on the diet of intermittent sugar access show opioid receptor changes (Section 5.A.); however, after one month on the diet using 10% sucrose or 25% glucose, these animals do not become overweight (Colantuoni et al., 2001, Avena and Hoebel, 2003b), although others have reported a metabolic syndrome (Toida et al., 1996), a loss of fuel efficiency (Levine et al., 2003) and an increase in body weight in rats fed sucrose (Bock et al., 1995, Kawasaki et al., 2005) and glucose (Wideman et al., 2005). Most studies of sugar intake and body weight do not use a binge-inducing diet, and the translation to human obesity is complex (Levine et al., 2003). As described in Section 4.A., it appears that rats in our model compensate for sucrose or glucose calories by decreasing chow intake (Avena, Bocarsly, Rada, Kim and Hoebel, unpublished). They gain weight at a normal rate (Colantuoni et al., 2002). This may not be true of all sugars.
    Fructose is a unique sweetener that has different metabolic effects on the body than glucose or sucrose. Fructose is absorbed further down the intestine, and whereas circulating glucose releases insulin from the pancreas (Sato et al., 1996, Vilsboll et al., 2003), fructose stimulates insulin synthesis but does not release it (Curry, 1989, Le and Tappy, 2006, Sato et al., 1996). Insulin modifies food intake by inhibiting eating (Schwartz et al., 2000) and by increasing leptin release (Saad et al., 1998), which also can inhibit food intake. Meals of high-fructose corn syrup can reduce circulating insulin and leptin levels (Teff et al., 2004), contributing to increased body weight. Thus, fructose intake might not result in the degree of satiety that would normally ensue with an equally caloric meal of glucose or sucrose. Since high-fructose corn syrup has become a major constituent in the American diet (Bray et al., 2004) and lacks some effects on insulin and leptin, it may be a potential agent for producing obesity when given intermittently to rats. Whether or not signs of dependency on fructose are apparent when it is offered intermittently has yet to be determined. However, based on our results showing that sweet taste is sufficient to elicit the repeated release of DA in the NAc (see Section 5.C.), we hypothesize that any sweet taste consumed in a binge-like manner is a candidate for producing signs of dependence.

    Fat and obesity
    While we have chosen to focus on sugar, the question arises as to whether non-sweet, palatable foods could produce signs or dependence. The evidence is mixed. It appears that some signs of dependence are apparent with fat, while others have not been shown. Fat bingeing in rats occurs with intermittent access to pure fat (vegetable shortening), sweet-fat cookies (Boggiano et al., 2005, Corwin, 2006), or sweet-fat chow (Berner, Avena and Hoebel, unpublished). Repeated, intermittent access to oil releases DA in the NAc (Liang et al., 2006). Like sugar, bingeing on a fat-rich diet is known to affect the opioid system in the accumbens by decreasing enkephalin mRNA, an effect that is not observed with acute access (Kelley et al., 2003). Also, treatment with baclofen (GABA-B agonist), which reduces drug intake, also reduces binge eating of fat (Buda-Levin et al., 2005).
    This all implies that fat dependency is a real possibility, but withdrawal from fat-bingeing is not as apparent as it is with sugar. Le Magnen (1990) noted naloxone could precipitate withdrawal in rats on a cafeteria-style diet, which contains a variety of fat- and sugar-rich foods (e.g., cheese, cookies, chocolate chips). However, we have not observed signs of naloxone-precipitated or spontaneous withdrawal in rats fed pure fat (vegetable shortening) or a sugar-fat combination, nor has such a result been published by others. Further studies are needed to fully understand the differences between sugar and fat bingeing and their subsequent effects on behavior. Just as different classes of drugs (e.g., dopamine agonists vs. opiates) have specific behavioral and physiological withdrawal signs, it may be that different macronutrients may also produce specific withdrawal signs. Since craving of fat or cross-sensitization between fat intake and drugs of abuse has yet to be documented in animals, sugar is currently the only palatable substance for which bingeing, withdrawal, abstinence-induced enhanced motivation and cross-sensitization have all been demonstrated (Sections 4 and 5).

    Brain imaging
    Recent findings using positron emission tomography (PET) and functional magnetic resonance imaging (fMRI) in humans have supported the idea that aberrant eating behaviors, including those observed in obesity, may have similarities to drug dependence. Craving-related changes in fMRI signal have been identified in response to palatable foods, similar to drug craving. This overlap occurred in the hippocampus, insula, and caudate (Pelchat et al., 2004). Similarly, PET scans reveal that obese subjects show a reduction in striatal D2 receptor availability that is associated with the body weight of the subject (Wang et al., 2004b). This decrease in D2 receptors in obese subjects is similar in magnitude to the reductions reported in drug-addicted subjects (Wang et al., 2001). The involvement of the DA system in reward and reinforcement has led to the hypothesis that alterations in DA activity in obese subjects dispose them to excessive use of food. Exposure to especially palatable foods, such as cake and ice cream, activates the several brain regions including the anterior insula and right orbitofrontal cortex (Wang et al., 2004a), which may underlie the motivation to procure food (Rolls, 2006).
    Go to:
    7. CONCLUSION
    From an evolutionary perspective, it is in the best interest of humans to have an inherent desire for food for survival. However, this desire may go awry, and certain people, including some obese and bulimic patients in particular, may develop an unhealthy dependence on palatable food that interferes with well-being. The concept of “food addiction” materialized in the diet industry on the basis of subjective reports, clinical accounts and case studies described in self-help books. The rise in obesity, coupled with the emergence of scientific findings of parallels between drugs of abuse and palatable foods has given credibility to this idea. The reviewed evidence supports the theory that, in some circumstances, intermittent access to sugar can lead to behavior and neurochemical changes that resemble the effects of a substance of abuse. According to the evidence in rats, intermittent access to sugar and chow is capable of producing a “dependency”. This was operationally defined by tests for bingeing, withdrawal, craving and cross-sensitization to amphetamine and alcohol. The correspondence to some people with binge eating disorder or bulimia is striking, but whether or not it is a good idea to call this a “food addiction” in people is both a scientific and societal question that has yet to be answered. What this review demonstrates is that rats with intermittent access to food and a sugar solution can show both a constellation of behaviors and parallel brain changes that are characteristic of rats that voluntarily self-administer addictive drugs. In the aggregrate, this is evidence that sugar can be addictive.
    Go to:
    Acknowledgments
    This reseach was supported by USPHS grant MH-65024 (B.G.H.), DA-10608 (B.G.H.), DA-16458 (fellowship to N.M.A) and the Lane Foundation.
    Go to:
    Footnotes

    Publisher's Disclaimer: This is a PDF file of an unedited manuscript that has been accepted for publication. As a service to our customers we are providing this early version of the manuscript. The manuscript will undergo copyediting, typesetting, and review of the resulting proof before it is published in its final citable form. Please note that during the production process errors may be discovered which could affect the content, and all legal disclaimers that apply to the journal pertain.

    1. Anonym skriver:

      OMG vilken kommentar!

    2. Anonym skriver:

      Kopiera inte in hela avhandlinar i kommentarerna. Ingen kommer läsa

      1. The real Hmm skriver:

        anonym: Jag tror du har rätt och jag hade inte tänkt det. Jag hade tänkt att välja ut valda delar av den för att bemöta de befängda sakerna som ”M” hävdade.

        Men i stot sett hela artikeln (det är faktiskt en sammanfattande artikel, inte en avhandling 😉 ) var en enda stor dementi till det hen hävdade.

        Jag har också märkt att folk väljer att inte tro på det som sammanfattas åt en om det tex var jag som gjorde sammanfattningen och sedan enbart avslutade med en länk.

        Folk går inte in på länken.

        Här fick de svart på vitt hela förklaringen till till varför och hur ett beroende definieras och varför socker kan klassas som det.

        Det gick helt enkelt inte att bemöta det kortare efter liknelserna ovan om abstinens efter kokain och att det inte finns vid socker.

        Tråkigt nog! 🙂

        1. Alexa skriver:

          Men snälla vilken dödslång kommentar! ? Om folk inte ”klickar sig in på länken” är det kanske för att de inte är intresserade? man kan inte tvinga folk att läsa bara för att man lägger in en sju mil lång kommentar.

    1. Anonym skriver:

      Finns säkert studier som visar på det motsatta också. Det är väl allmänt känt att man ska ta studier som görs med en nypa salt. Kommer inte orka gå igenom din studie du hittat för det finns alltid brister och de är ofta vinklade åt olika håll. Kändes inte som en speciellt lång studie för att tas som om det vore den enda sanningen. Bättre om det hade funnits en litteraturstudie om ämnet.

      1. The real Hmm skriver:

        Missade du att klicka in dig på länken och se det 256 källhänvingarna som finns samt alla de studier som det hänvisas till som har bedrivits på flera håll under flera år?

        Men det är ok. Jag förstår att du inte vill tro det för det blir jobbigt att förhålla sig till det. Jag skriver det helt utan ironi.

        1. Johanna skriver:

          Vilken tur att du kan kopiera länkar till såna viktiga undersökningar. Jag som trodde att sluta med socker var jobbigt. Tills jag ”läste” maraton-kommentaren. Tack. Ingenting annat känns så jobbigt länge i jämförelse nu. Perspektiv är nyckeln till lycka och framgång!

          1. The real Hmm skriver:

            Johanna: Och nu fick du reda på varför det är jobbigt och behöver bara inte tro längre att det är jobbigt utan du fick ett kvitto på att det är det. Bra va? 🙂

            Och nu råkar det vara rätt onödigt att jag sammanfattar i en kommentar som någon redan har skrivet en fin fin artikel om. Varför uppfinna hjulet två gånger + så mycket tid har jag inte. 🙂

            Varför så ”arg”?

        2. Anonym skriver:

          jo har läst hela artikeln nu och den enda slutsatsen jag drar är att du hade fel i din kommentar högre upp när det diskuterades socker jfr med kokain osv. Där var du väldigt snabb med att säga åt personen ifråga hade fel, när denna studie visar på motsatsen?
          Ja det är lätt att hänvisa till källor som passar ens egen studie vart vill du komma med den kommentaren?

          Som sagt du ska passa dig för att klanka ned på folk och säga åt dem att de har fel genom hänvisa till dina studier du har läst som om det vore enda sanningen.

          1. The real Hmm skriver:

            Du får nog läsa en gång till.

            Och det jag protesterade emot var att M hävdade att det inte finns något som kan klassa sockerberonde.

            Så läs på själv du. 😉

  41. Gäst skriver:

    För o ge ett kort och gott svar till fröken wallin : Japp ditt barn kommer att dö.
    Varför fortsätta ge socker i överflöd till våra barn bara för våra föräldrar gjorde det?? det är ju samma logik som en gravid rökande morsa som har argumentet – jamen på 70 talet rökte ju alla gravida. och vi blev ju normala?.
    idag VET vi ju att socker är farligt för oss. fattar att det kan vara svårt att utesluta socker helt för många. men man kan iaf utesluta socker så mycket man kan. speciellt åt sina barn.

    1. A skriver:

      Guess what? Allas barn kommer dö.

      1. A.. skriver:

        Så därför ska vi döda dem snabbare alt. långsammare med extra mycket smärta och kroniska sjukdomar because yolo?

        1. A skriver:

          Gör du what floats your boat, så gör jag med mina vad jag känner är lämpligt. Så behöver vi inte lägga oss i varandras föräldraroller och val. Deal?

          ?

  42. M0 skriver:

    Inlägget handlar om barn/föräldraskap. Kollar kommentarerna, det är 200+ st. Den enda reaktionen som bibehåller min mentala hälsa: http://replygif.net/i/160.gif

Kommentera

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG