Foki:
Fokis farmor gick bort i veckan och nu skriver hon om hennes begravning.
Pappa berättade att farmor önskade sig champagne också förutom 3 rätters-middag, haha. Hon är verkligen ”one of the kind” och ingen annan lik. Men vi ska nog skippa över det, kändes lite väl för mycket. Vi kan öppna en flaska här hemma för henne men inte på begravningen… alla gäster har nog inte ha samma humor som henne. Helt underbart att hon får oss att skratta även om hon inte är med oss ♥//Foki
Alltså, vem bestämmer vad man får och inte får göra på en begravning om inte familjen?
När min morfar gick bort så skålade vi i hans favoritdryck som internt kallas för Tjernobyl då den ser minst sagt radioaktiv ut.
Det var liksom hans grej och en så självklar sak att göra för att hedra honom.
Dock skulle jag inte rekommendera en enda människa att testa denna dryck – den är alldeles fruktansvärd.
Vad tycker ni?
Vad får man göra på en begravning egentligen?
Och… han ville ha fest med dans på Sundbyholms slott, efter begravningen. Han fick allt utom dansen, för det var ingen som kände för att dansa.
Annars blev allt som han önskade.
Åh, en sådan vacker vy att avsluta livet till!
Ge mig recept på drinken! Men ja, när jag dör vill jag att folk ska gå till min stammispub och dricka min favoritöl, och det ska inte serveras smörgåstårta för det avskyr jag. Alla får väl bestämma själva, om de nu har lämnat efter sig önskemål.
Inget recept. Bara gå till Systemet och köp denna äckliga och söta dryck. Urmorfar drack den som den var.
Jag dricker den någon gång per år, blandar dock ut den med cider för den är för stark för min smak annars ?
Var på en begravning som avslutades med en glad låt och han som spelade och sjöng drog igång allsång. Det kändes mycket lättare o hjärtat att gå därifrån då faktiskt, så det är något jag vill ha på min egen begravning.
På min mammas begravning var det en vän till henne som ställde en Carlsberg Hof på kistan när hon skulle säga sitt ”hej då”. Jag tyckte att det var så himla fint av henne för jag vet att det är vad mamma hade uppskattat. När hon drack så skulle det nämligen alltid vara Carlsberg Hof och inget annat. Efter begravningen gick vi alla ut och käkade grekisk mat (hennes favorit) och efter det gick vi till hennes favoritpub och drack Carlsbergs hof. Jag var för övrigt en av få som bar svart på begravningen. De andra kom klädda som vanligt. Även det hade min mamma nog uppskattat. På begravningar får man sörja precis som man vill tycker jag och gärna på ett sätt som man vet att den avlidne hade uppskattat.
Beklagar sorgen ♡ när vi begravde min bror var det en lättnad att se att alla inte var svartklädda och hans vän la en dosa Göteborgs rape på kistan.
Kissie har gett lite hintar det senaste om att hon träffar någon ny just nu, vet nog vem det är. @hellmers på Instagram. Han kommenterar alla hennes bilder nu när hon är bortrest och det är rätt ”flörtigt” mellan dom. Den bilden där Bella håller Kissie i handen skriver han ungefär ”tur att hon höll dig i handen så du inte simmade hem ?” varpå hon svarar något i stil med ”ja jag försökte simma hem, sa jag hade hemlängtan pga någon”. Haha lite flummigt nu men ville bara få detta ur mig! Någon annan som tänkt på det?
Andreas Hellmer var det någon som sa att han hette (på svenskabloggares blogg).
Innan jag bröt all kontakt med min morsa fick hon mig att lova att inte ha någon begravning för henne. Hon ville istället bli kremerad, och att jag skulle ta hand om askan och smuggla den ur landet till Grekland, där jag skulle sprida ut henne i havet från en klippa. Ensam. Jag undrar ibland vad som kommer att hända när hon dör. Om det blir mitt ansvar (jag är enda nära släktingen) att ta hand om vad det blir av henne, och i så fall vad jag skall göra. Jag skulle förmodligen hedra hennes önskan. Mest för att på allvar säga adjö. Till henne och till de bra stunder vi ändå hade – de som inte var drivna av hennes narcissistiska personlighetsstörning och sabbade mig för livet. Sedan kan jag tänka mig att de få vänner hon har kvar skulle tycka att det var fel av mig att göra så, eftersom de då inte får möjlighet att ta avsked, men det kommer jag förmodligen att strunta i. Det kanske låter kallt… men eftersom det är så viktigt för mig att kunna gå vidare i livet och läka, tror jag att detta vore en viktig del av den processen. Jag kan inte sitta i en kyrka med människor som inte på riktigt visste vem och vad och hur hon var, och begrava henne tillsammans med dem. Det blir så fel. De vet inte hur det har varit. Jag vet inte hur jag kommer att reagera på hennes död, och det är liksom en extremt privat angelägenhet. Så… ja.
När jag dör vill jag att mina vänner och min partner har ett party. Jag vill ha liveband och dans och berusning. Jag vill att de firar mitt liv såsom det varit och att de försöker förenas i en sorts bitterljuv glädje. En munter send-off, helt enkelt. Sedan skiter jag fullständigt i vad folk tycker är okay eller inte. För det är inte deras angelägenhet.
Det är din mamma och jag tycker att du som dotter har rätt att bestämma vad som händer. Du känner själv vad som känns rätt den dagen du är där och det ska inte hennes vänner ha någon åsikt om.
Innan man smugglar aska av en avliden, eller strör ut den utan tillstånd kanske det kan vara bra att veta att det finns något som heter brott mot griftefriden. För det kan man få fängelse. Om man vill bedöma riskerna, alltså… Angående begravningsceremoni behöver den inte ske överhuvudtaget. Då kallas det direktkremation.
Jo, jag vet om griftefriden. Det är därför hon bad mig just ”smuggla” askan. Sedan huruvida det vore logistiskt möjligt, det är en annan fråga. Huruvida hon bryr sig om ifall jag skulle riskera straff för att göra det är också en annan fråga. Förmodligen inte. Detta är samma kvinna som fick mig att lova att ”ta med henne till Schweiz och dra ut slangarna” om hon skulle hamna i ett läge där hon berodde på livsuppehållande maskiner. Tvivlar på att konsekvenserna det skulle få för mig spelade någon roll när hon fick mig att lova det.
Jag är också medveten om att det inte måste ske någon ceremoni över huvud taget. Dock vet jag att det kommer att landa ett beslut i mitt knä som jag måste fatta, och det är många faktorer i det – utöver egna känslor – som jag måste väga in. Plikt, ansvar gentemot hennes minne, skuld om jag skulle gå emot hennes önskan. Så det är inte enkelt, det heller.
Oavsett skulle jag förmodligen överväga att försöka möta hennes önskemål. Men då får också tas i beaktande att jag fortfarande är medberoende i hennes sjukdomstillstånd, och ja, jag är även medveten om att det förmodligen inte är friskt. Jag kan dock bara försöka jobba på att komma ur den fällan så gott jag kan. Hur det går får tiden utvisa.
Det kanske är jag som är känslig, men jag läste din kommentar som lite nedlåtande och tillrättavisande och tog rätt illa vid mig. Men det är också väldigt enkelt att läsa in saker i ett par rader text, särskilt då ämnet är personligt. Fullt möjligt att du inte menade något illa, såklart, och bara ville informera på legal basis. Jag kanske borde ha undlåtit att kommentera på det här över huvud taget eftersom frågan är komplex för mig, och förmodligen för komplex för att diskutera ytligt i ett kommentarsfält. Oh well.
Det var inte meningen att du skulle ta illa vid dig, jag försökte bara att vara väldigt saklig. Det är inte alla som känner till griftefriden. Att strö aska i ett annat land är ganska svårt, men inte omöjligt. Det ska finnas starka skäl till detta i så fall, starka kopplingar till landet, till exempel. Sverige är jättehårda på hur man får strö aska överhuvudtaget.
Förstår att du är i en svår situation. En avliden persons önskan ska ju respekteras i första hand, före alla anhöriga till och med, så långt det är praktiskt (och lagligt…) möjligt. Hoppas verkligen att du fattar de beslut som känns bäst angående detta, när tiden är inne.
Tack så mycket. ? Jag var ledsen igår, så som sagt, jag var känslig. Tack så mycket för att du tog dig tid att förtydliga!
Du behöver inte smuggla ut askan ur landet, det är inte olagligt att sprida askan i andra länder ❤ Det är Sverige som är lite hårdare i sin lagstiftning med spridning av aska samt hur den förvaras.Begravningsbyrån hjälper dig med allt.
Tack för infon, M ❤ Det är den uppfattning jag haft också. Har träffat människor ute på resa som just var ute och reste av den anledningen, att sprida en älskad för vinden i ett annat land. I Sverige vet jag ju att det är toksträngt med det där.
En sak som man INTE ska göra på en begravning är att ta med småbarn. På min mammas begravning var det ett par som tog med sina två barn (4 resp. 1 år). De kunde givetvis inte sitta still under ceremonin och föräldrarna fick jaga de små liven när de sprang iväg längs med altargången. Ganska störande.
När min bror dog så var hans ettåriga dotter där. Det fick hela stämningen i kyrkan att lätta. När min mormor dog var det min 2åring som fick kyrkan att skratta.
Kajsa: ❤️
Jooo det ska man visst. Vi har en så steril relation till döden ändå, man måste få bygga en relation till döden från barnsben. Kanske kan man hyra in en barnvakt i begravningspaketet som forslar ut busiga ungar om det blir för mycket?
Detta beror ju helt på barnen. Jag rekommenderar aldrig att man tar med små barn (typ under 4), men säger såklart aldrig emot om det sker heller. Mindre barn (eller barn som man vet inte vill följa med, eller inte kommer sitta still) är bara onödigt att ta med till en begravning, det kan faktiskt störa ganska ordentligt ibland. Sedan beror det ju på föräldrarna också, om de har vett att gå ut när barnen börjar skrika…
Om det är en av barnets föräldrar eller syskon? Barn har lika stor rätt att vara på begravningar som du, speciellt om personen som har dött stod dom nära. Gör som du vill på din begravning
Jag sa aldrig att de inte har lika stor rätt osv. Självklart blir det speciella omständigheter om det är en förälder/syskon. Men som tur är, är detta ganska ovanligt. Det jag sa var att jag aldrig uttryckligen rekommenderar att små barn följer med, men som sagt, jag säger heller aldrig emot. Talar av en erfarenhet av ett par hundra begravningar. Och den säger att ofta när små barn är med, så får de för det första inte ut något av det själva, och så händer det ofta att de skriker eller ”stör” på annat sätt. Så i de allra flesta fall tror jag det är bäst för alla om de får vara någon annanstans under den stunden.
Jag börjar tro att ni som stör er på småbarn i tid och otid inte hade en särskilt bra barndom.
Jag är glad att det fanns barn på både min mormors och min mosters begravningar. Dom sprang visserligen inte i altargången men man hörde kommentarer ibland och det var fint. Så himla fint. Att få skratta lite mitt i all sorg! På fikat efteråt var barnen också det bästa.
Vår dotter döptes söndagen efter Backabranden där 63(?) ungdomar miste sina liv.
Kyrkan var fullsatt och alla satt och grät. Prästen själv kom sent till högmässan då han varit runt och lämnat dödsbud till sörjande familjer. Allt kändes bara hopplöst.
Men när vår dotter döpts höll han upp henne över huvudet ut mot församlingen och välkomnade henne in i gemenskapen. Då började hon att skratta och på en gång vände stämningen i kyrkan från djup sorg till att det faktiskt finns en ljusare framtid.
Så nog kan barn ses som en symbol för att livet faktiskt går vidare. Själv har jag inga problem med att de närvarar vid begravningar av just denna anledning.
Och min mamma ångrar så att jag inte var med på morfars begravning. Kan du inte acceptera att små barn också vill ta avsked av en förlorad släkting kanske du ska rannsaka dig själv? Jag hade hållit med dig om du hade sagt så om en pub, men en begravning?! Herregud, det finns verkligen människor till allting!
Jag hade helst velat slippa Gud och kyrkan på min begravning och jag hade velat att min aska skulle planteras ihop med ett träd på något fint och avskilt ställe. För barnens skulle hade jag velat att man berättade hur mycket jag älskar dom, några fina minnen som vi har ihop och om min syn på livet efter döden. Sen hade jag velat att alla åkte iväg på en lång semester ihop. Jag förstår att en begravning är sorglig och jag hade inte velat att dom ska behöva göra något märkvärdigt men jag hade inte heller velat ha massa sorgliga låtar.
Det finns borgerliga begravningar. Camcams morfar hade det och det var jättefint.
Kolla urnabios.com =) ”World’s first biodegradable urn designed to convert you into a tree after life.”
”Ingen annan lik” lol…
…I’m going to hell.
Jag var på min barndomsväns begravning, hon skulle då vara 13 år, och musiken som spelades var bara från Ebba Grön. Väldigt speciellt men så ärligt.
Min pappa planerade sin egen begravning, spelades hans musik som han själv spelat in på cd. På eftersotsen ville han ha Pilsner och pölse ( han var dansk ). Vi genomförde begravningen så som han önskade och alla gäster tyckte deg var en mycket personlig och fin begravning med roliga inslag. Det var så min far var.
Alla begravningar behöver inte vara så sterila och nedstämda. Man ska minnas personen för så som han/hon var. ?
Autocorrect är inte min vän idag
*eftersitsen
*det
Fyll i vita arkivet på nätet! Har gjort det och tydligt beskrivit hur jag vill ha både begravning och minnesstund. Detta för att OM jag avlider NU så ska inte min man stå där med ett litet barn att vara ensam ansvarig för och samtidigt behöva fundera på hur han bäst ska ”hedra” mig. Jag har föreslagit musik, mat, vilka kläder jag vill ha på mig, med mera.
Kanske låter morbid för vissa, men för mig som person som funderar mkt på döden och livets allvar känns det bra. Jag fyllde i mitt JA till donationsregistret och skickade in redan när jag blev myndig av samma anledning = att anhöriga ska slippa stå där och inte veta vad jag vill. Önskar så att flera gjorde så här, tror det skulle underlätta för många.
Jag tror att det blir för mycket för de flesta. Vi alla vet att vi alla en gång var små och att vi alla en gång ska dö, ändå lever många som om de vore odödliga, påtår ingår inte. Just det här att vi ska njuta av livet och samtidigt förbereda oss för döden tror jag klingar fel i huvudet, och blir lätt ”jag gör det i morgon”.
Den där smultrondrickan, hahah. Fy fåglarna.
Jag och en väninna köpte den i somras. Den lät ju god tyckte vi.
Den smakar som outspädd saft. Vi testade att blanda ut den med loka cruch. Hälften hälften. Med en massa is. Jättefräch sommardricka. Så den kommer jag köpa om. testa.
kramisen